Äntligen har Chania fått en riktig flygplats; snart följer resten av Grekland efter

Det är dags för fjärde delen i min serie om ovanliga händelser vid vårt senaste besök i Chania. I de tre tidigare har jag skrivit om en språkkurs, en valrörelse och ett mord. Denna gång handlar det om en god nyhet: Chania har äntligen fått en riktig flygplats! Inom ett par år kommer ytterligare 13 orter i Grekland att ha riktiga flygplatser.

Detta har hänt:  När tyska Fraport tog över Chanias flygplats, tillsammans med 13 andra, i april 2017 skedde det efter kraftiga protester från många greker. Givetvis strejkade de anställda i protest. Lokaltidningen Chaniotika Nea skrev ”Tyskarna är tillbaka!” med tydlig referens till nazisternas ockupation 1941-1944. Flygplatsen hade fallit i fiendens händer. De grekiska skattebetalarna hade investerat i ombyggnaden och utbyggnaden av flygplatsen, nu skulle ett tyskt börsnoterat företag skörda frukterna! Turismen skulle minska när profitörernas höga avgifter gjorde det för dyrt att flyga till Grekland.

Sanningen var lite annorlunda. Det var sant att skattebetalarna hade betalat för om- och tillbyggnaden. Men två tredjedelar stod inte Greklands utan övriga EU:s skattebetalare för. Det är i sig en skandal. Vi kan jämföra med Swedavia, det statliga bolag som förvaltar de flesta av Sveriges flygplatser. De gjorde förra året en vinst på drygt en halv miljard kronor, trots investeringar på drygt 3 miljarder kronor. Dessutom betalade Swedavia 126 miljoner kronor i skatt. Någon utdelning till aktieägarna (staten) blev det inte den här gången, eftersom pengarna behövs till framtida investeringar, som alltså inte görs med skattepengar.

När beslutet om att bygga ut och modernisera Chanias flygplats togs sköt EU till två tredjedelar; drygt 71 miljoner Euro, av den totala investeringen på drygt 104 miljoner kronor.

Den nya flygplatsbyggnaden. Foto: John Göransson.

Grekland har i många år varit känt för sina undermåliga flygplatser. Chanias flygplats rankades under flera år som Europas sämsta. Ett år blev den till och med utsedd till världens sämsta flygplats. De övriga var inte mycket bättre, med undantag från Aten, som är rankad som en av Europas bästa flygplatser. Den har sedan starten varit privatägd till 70 procent. Den gamla statliga flygplatsen i Aten, som stängde 1996, var beryktad, Jag han bara använda den en gång, tack och lov.

Så här var det att flyga till Chania

Jag har gjort ett 30-tal resor till Chania sedan vi blev bitna av staden för drygt tio år sedan, de flesta av dem sedan vi köpte vårt hus 2013. Så jag vet vad jag pratar om. Att komma till Daskalogiannis Airport, som är flygplatsens officiella namn, var inte speciellt besvärligt (det var svårt att misslyckas sedan passkontrollerna avskaffats), såvida vi inte hade otur och fick vänta i den trånga och skitiga bagageutlämningen eller behövde besöka de äckliga toaletterna. Oftast fick vi lov att ta taxi till stan, eftersom bussarna bara passade till inrikesflyget. Bussarna fick inte konkurrera med taxi och biluthyrning.

I den trånga ankomsthallen rådde kaos med reseledare, taxichaufförer, anhöriga och biluthyrare som försökte få kontakt med de ankommande. Utanför stod charterbussar och privatbilister på tomgång, kaos rådde och det var flera gånger nära att vi blev överkörda innan vi räddade oss in i en taxi. Men på det hela taget var det som det brukar vara att landa på en flygplats var som helst i världen. Utom på Arlanda, där vi brukar ta hissen rakt ner till Arlanda Express.

Så här var det att flyga från Chania

Värre var det när det var dags att flyga hem. Taxi till flygplatsen, såvida vi inte skulle till Aten eller ville sitta i flera timmar på flygplatsen (det ville vi inte). Incheckningshallen var trång, skitig och kaotisk. Köerna ringlade ofta ut på trottoaren och många stod i fel kö på grund av dålig eller felaktig information. Informationen på tavlan ovanför diskarna stämde inte med den i monitorerna, om vi frågade någon fick vi svaret ”vet inte” eller ”fråga honom/henne”. Efter incheckning fick vi ta våra väskor och släpa dem till nästa kö, för att de skulle blir röntgade.

Här brast det för många, när de insåg att de efter en halvtimme i en kö skulle stå i en kö till. Ett kroniskt krigstillstånd rådde mellan resenärerna och personalen, som tävlade om vem som kunde svara spydigast på klagomålen. Oftast försökte de passera oss så snabbt som möjligt och se ut som om de hade bråttom någonstans, vilket de inte hade. Om man frågade dem något så de ofta ut som om de hade blivit utsatta för någon slags ofredande.

Som vanligt fanns det en och annan eldsjäl som bröt mönstret och som vanligt blev vi väl behandlade när vi blev igenkända. Igenkända passagerare fick hjälp förbi köer och kunde ta ombord handbagage som kunde rymma en cykel. Om den igenkända dessutom var ”kändis” fanns det ingen gräns för serviceviljan.

Allt som oftast strejkade de anställda och skapade kaos. Det handlade sällan om lön, oftast handlade det om bemanning. Alla visste att flygplatsen hade långt fler anställda än nödvändigt, men det fanns ingen vilja att göra något åt saken. Jag återkommer till det.

Vid ett tillfälle missade vår son och hans kompis flyget hem. Deras flight fanns inte på infotavlan, inte heller online. De fick flera gånger svaret ”vänta här, er incheckningsdisk har inte öppnat ännu” när i själva verket alla andra passagerare, samtliga charterresenärer, satt vid gaten på andra sidan incheckning och säkerhetskontroll. När det plötsligt ropades ”final call” fanns det ingen chans hinna med planet, eftersom de inte ens var incheckade. De tvingades köpa nya dyra biljetter och stanna ett dygn extra. Ingen brydde sig om deras klagomål, de fick ingen kompensation.

Kön till säkerhetskontrollen var ofta lång. Det fanns för få röntgenapparater och ofta var en av dem stängd på grund av ”personalbrist”. Det hände att planen lyfte trots att folk stod i kön till säkerhetskontrollen. För att det ska kunna hända måste ganska många människor fatta felaktiga beslut.

En gång missade jag själv flyget, det var helt självförvållat. Jag gick till Aegeans disk för att få hjälp att ta mig hem. Kvinnan bakom disken kunde inte hjälpa mig. Medan hon kollade i datorn småpratade vi lite. Intill satt en annan kvinna, hon representerade Olympic Airways. De berättade att en av dem nu skulle förlora sitt jobb, eftersom Olympic skulle stänga sitt kontor på flygplatsen. Det var inget konstigt med det, eftersom Aegean sedan ett år tillbaka ägde Olympic. I stället för två skulle det i framtiden bara vara ett kontor som inte kunde hjälpa till med biljetter på flygplatsen.

På andra sidan säkerhetskontrollen var det trångt, smutsigt och skräpigt. Toaletterna var lika skitiga på den sidan, oftast var flera av dem trasiga. Det fanns alldeles för få sittplatser vid gaterna, många stod upp och väntade i de trånga terminalerna. Ingen tycktes bry sig. Vi behandlades som boskap.

Den som ville äta eller dricka något fick göra det stående, den usla och dyra cafeterian hade inga sittplatser, bara några ståbord mitt i den kaotiska terminalen. Men det fanns inga alternativ.

Flygplatsbutikens sortiment var uselt, det fanns för få öppna kassor och ingen som hjälpte till. De flesta gick därifrån tomhänta. Alla lärde sig att det var bättre att handla på resmålet, eller inte alls, än på flygplatsen.

Vi klarade oss hyfsat. Vi lärde oss att komma till flygplatsen så sent som möjligt. Då var alla som bussats från charterhotellen redan incheckade och satt eller stod sedan en timme vid gaten och väntade. Vi lärde oss också att ta reda på om planet var försenat innan vi gick genom säkerhetskontrollen. Det gjorde vi genom att kolla i appen ”Flightradar 24” var planet befann sig.

En gång när vi kom till flygplatsen sade informationstavlan att planet skulle gå enligt tidtabell, när Flightradar24 kunde tala om att det i själva verket nyss hade lyft från Arlanda. Vi promenerade till en närbelägen restaurang och kunde hänga utomhus, med en bit mat och lite vin. När vi kom tillbaka hade våra medresenärer väntat i mer än fyra timmar och skulle få vänta en timme till innan det var dags att gå ombord..

Slutligen fick alla gå genom gaten och vänta på bussen till plattan. Ofta fick vi trängas på trappan, eftersom vi släpptes ut innan bussen var på plats. Det var märkligt att efter några veckor i paradiset känna att ”äntligen kommer vi härifrån” när vi gick in genom dörren till flygplatsen. Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på hur många timmar av mitt liv den flygplatsen förstörde, helt i onödan.

Så här är det i dag

Det behöver inte vara så. När Fraport tog över började det märkas direkt. Över 12 000 trasiga glödlampor byttes ut, flygplatsen städades och snyggades till, informationen förbättrades, personalen skärpte sig, under galgen får man anta. Det skulle dröja till sommaren 2019 innan hela checklistan var avprickad.

Att landa på Chanias flygplats är ungefär som förr, men mycket renare, mer utrymme och mindre kaos. Charterbussarna har fått en egen parkeringsplats, med egen infart. Det går 28 flygbussar om dagen till och från Chania, från klockan fem på morgonen till midnatt, så numera finns det alltid en buss som passar.

Sittplatser för den nya kafeterian vid ankosthallen. Foto: John Göransson.

När det är dags att åka hem märks skillnaden på allvar. Flygbuss till flygplatsen. Incheckade och klara efter några minuter, eftersom det finns mer än dubbelt så många diskar och vi bara behöver stå i en kö.

I säkerhetskontrollen finns dubbelt så många röntgenapparater och de är bemannade. Personal hjälper till folk till rätta, för att det ska gå så smidigt som möjligt.

Den nya avgångshallen. Foto: John Göransson.

Så kommer vi till sommarens nyheter: Innanför säkerhetskontrollen finns en stor och välsorterad butik med bra priser och många extraerbjudanden. Personal finns på plats att hjälpa till, utan att vara påstridig. När det är dags att betala finns det många kassor att välja mellan, även om det kan vara lite svårt att hitta dem. Här finns potential för förbättring.

Chanias nya flygplatsbutik. Foto: John Göransson.

Sedan det stora förvandlingsnumret. Numera finns det sex olika ställen där man slå sig ner för att äta eller dricka något. Allt ser gott och fräscht ut, som i en tjusig food-court, det finns massor att välja på. Många sittplatser har utsikt mot flygplatsen utanför och givetvis finns det gratis Wifi.

Numera finns det åtta gater, mot tidigare fem. Det, tillsammans med utbudet av shopping, mat och dryck gör att det finns gott om sittplatser i gaterna och aldrig behöver uppstå trängsel. Att många flygresenärer ändå tycks vilja stå i kö, trots att de inte behöver göra det, är det svårt att göra något åt.

Ett av de sex matställena på Chanias flygplats. Foto: John Göransson.

Alla utrymmen, inklusive toaletterna, var rena och fräscha. Vi trivdes så bra att vi väntade till sista startupprop med att gå igenom gaten. När vi gick uppför flygplanstrappan var vi på ett strålande humör. Äntligen hade Chania fått en riktig flygplats!

Det är inte bara på plats som Chanias nya flygplats har blivit bättre. Fraport har också byggt nya hemsidor för sina flygplatser som innehåller den information man kan behöva (de som funnits tidigare är inofficiella klickfällor, som är röriga och dåligt uppdaterade. Var och en av Fraports 14 flygplatser har sin egen tidning som innehåller massor av information om flygplatsen och resmålet.

Ett annat matställe på flygplatsen, med utsikt. Foto: John Göransson.

Hur kunde det vara så dåligt förut och hur kunde det bli så bra?

Det är ganska enkelt att svara på de frågorna. Principen, som alla med grundläggande kunskaper i ekonomi känner till, är att om man inte själv betalar så struntar man i kostnaderna och om man inte själv får del av vinsten så struntar man i intäkterna. När flygplatserna var statliga var de vidöppna för den korruption som har tyngt Grekland sedan staten bildades för sisådär 150 år sedan. Den resulterade i att en massa människor anställdes för att de hade rätt kontakter och att ingen brydde sig om vare sig kostnader eller intäkter. Därför många kände många med rätta hotade när Grekland, som en del av lånevillkoren, tvingades att i 40 å leasa ut driften av 14 flygplatser till tyska Fraport. Staten får givetvis in en massa pengar, närmare bestämt 1,234 miljarder Euro. Dessutom har Fraport lovat att investera 400 miljoner Euro i om- och tillbyggnader.

Det var inte bara de anställda på flygplatserna som var nervösa. Näringslivet i trakten hade aldrig behövt oroa sig för besvärande konkurrens från flygplatsen, omsättningen i den usla butiken och den dyra cafeterian var försumbar. Det är klart att Fraport, med en omsättningsbaserad hyra och fler hyresgäster, räknade med att dra in mycket mer hyrespengar än staten hade gjort. En investering på totalt 1,524 miljarder Euro ska betalas på något sätt. Hotellägarna oroade sig för att högre start- och landningsavgifter skulle leda till färre resenärer.

Ryanair lämnade Chania ”i protest” mot de höga avgifterna. Nu fick de betala lika mycket som alla andra, i stället för att låta andra flygbolag och skattebetalare subventionera deras lågpriskoncept. Efter några månader hade den minskningen med råge kompenserats av andra flygbolag. Nu är de tillbaka, de ville väl inte gå miste om intäkterna. Ryanair flyger till Chania från 30 olika flygplatser i Europa. De har däremot inga flyg till Sverige.

En förening bildades i syfte att stoppa Fraport. Det hölls möten och skrevs petitioner. Chaniotika Nea skrev spaltkilometrar, det mesta var osanning eller spekulation. När artikeln med rubriken ”Tyskarna är tillbaka” publicerades fick ett antal näringsidkare nog och skrev ett öppet brev där de kritiserade tidningen för att med sina skriverier utgöra ett långt större hot mot turismen än Fraport. De tyckte att det vore anständigt att ge den nya operatören en chans innan den dömdes ut.Cheftredaktören försvarade publiceringen men rubriken ändrades.

Det tankefel som gjordes var att det faktiskt inte är det lokala näringslivet utan turisterna som väljer. Om man struntar i att köra bussar för att inte konkurrera med taxi och biluthyrare så tackar man nej till turister som inte anser sig ha råd med taxi eller inte vill hyra bil. Om man inte har bra shopping på flygplatsen så tar turisterna med sig pengarna hem. Greklands dåliga flygplatser har, helt i onödan, lett till mindre intäkter och färre arbetstillfällen. Att skattesubventionera massturism i ett av Europas turisttätaste områden är dessutom direkt skadligt.

Fraport ansvarar i dag för följande flygplatser i Grekland: Aktion, Chania, Corfu, Kavala, Kefalonia, Kos, Lesvos, Mykonos, Rhodes, Samos, Santorini, Skiathos, Thessaloniki och Zakynthos. Bolaget räknar med att alla ska vara iordningställda år 2021, än så länge är det bara Chanias och Kavalas flygplatser som är helt färdiga. Så här långt hade de kommit sommaren 2019.

1 kommentar på “Äntligen har Chania fått en riktig flygplats; snart följer resten av Grekland efter”

  1. Pingback: När de bofasta flyttar ut blir det klacketiklack i gränden - Grekland All Exclusive

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.