Allt om Greklands nya regering

I den andra delen av fem om min och hustruns sjunde sommar i vårt hus på Kreta ska jag berätta om en sak som jag inte har upplevt på plats tidigare: Ett parlamentsval och ett regeringsskifte. Jag har redan skrivit några inlägg om saken här, här och här.

Det började 26 maj 2019, då vi fortfarande var i Sverige. Alexis Tsipras annonserade att han tänkte be presidenten utlysa nyval efter det katastrofala resultatet i EU-parlamentsvalet. Exakt varför han gjorde det, när det ändå skulle hållas ordinarie val ett par månader senare, är svårt att förstå. Kanske hoppades han på en slutspurt som skulle göra hans parti större än huvudkonkurrentens, Nea Demokratia? Kanske ville han ha semester, efter drygt fyra år på posten?

Nyvalet skulle hållas söndagen 7 juli. Det innebar att valrörelsen bara skulle pågå i en dryg månad. Det innebar också att landet gick mot ett historiskt lågt valdeltagande, eftersom många greker befinner sig långt hemifrån under turistsäsongen. De arbetar på hotell, barer, restauranger, kryssningsfartyg och andra turistverksamheter. I Grekland finns ingen poströstning, så alla måste ta sig till ”sin” vallokal på valdagen för att lägga sin röst. Att just denna dag skulle bli årets hittills varmaste fick många att välja stranden i stället för vallokalen. Det slutade med att knappt 58 procent av landets nära 10 miljoner röstberättigade tog sig till vallokalerna. I senaste valet i Sverige röstade 87,2 procent.

När vi kom till Chania i början av juni såg vi inte mycket som skvallrade om att det var val om en månad. Kommunistpartiet KKE och anarkisterna klistrar alltid upp affischer överallt (olagligt), övriga partier syntes inte till. Det diskuterades inte särskilt mycket politik förrän veckan innan valet och jämfört med i Sverige var det glest med valbevakning i medierna.

De två huvudkombattanterna; sittande socialistkoalitionen Syriza och utmanande liberalkonservativa Nea Demokratia hade tydliga strategier: Skrämsel om förändring (Syriza) och löften om förändring (Nea Demokratia).

Syriza berättade att Nea Demokratia tänkte tvinga alla att arbeta sju dagar i veckan. Man kan undra varför en man som har en ekonomiutbildning från Harvard skulle tycka det är en bra idé att utöka arbetstiden i ett land där nära 20 procent är arbetslösa och produktiviteten, räknad som bidrag till BNP per arbetad timme, har fallit stadigt sedan 2003. Med denna uppenbara lögn, tilverkad av ett citat lösryckt ur sitt sammanhang, som sitt främsta vapen manade Tsipras ungdomar att gå och rösta – partiet hade under mandatperioden passat på att sänka åldersgränsen för att rösta till 17 år. Taktiken fungerade delvis, flera av mina vänner tänkte rösta på Syriza på grund av detta. Att de flesta av dem redan arbetar sju dagar i veckan var inget de tycktes reflektera över.

Nea Demokratia gick till val med löftet att sänka skatterna, öka konkurrenskraften och locka utländska investeringar. Långivarna knorrade lite över skattesänkningarna, men eftersom skatteintäkterna trots alla höjningar har fallit med ett par miljarder Euro sedan 2016 lär de inse att dagens modell inte fungerar. Skattefusket ökar, för grekiska småföretagare har det blivit en överlevnadsfråga. Förr skattefuskade man för att kunna sätta guldkant på tillvaron, nu fuskar man för att få mat på bordet.

Jag pratar om valet i Expressen TV på valdagen.

Jag pratade ovanligt mycket politik med folk den här sommaren, eftersom jag skulle rapportera om valet i Expressen TV och skriva artiklar på min blogg. Det var alltid jag som tog initiativet, mina grekiska vänner och bekanta svarade gärna, men utan större entusiasm. Du kan läsa en del av svaren här. Alla var säkra på att Nea Demokratia skulle vinna. De flesta trodde inte att det skulle göra någon skillnad. Grekerna har lärt sig att vänta och se.

Vad väljarna framför allt har lärt sig är att inte lita på missnöjespartier, som lovar att ändra det gamla korrupta systemet. De har fått Baron Actons ord från 1800-talet nerkörda i halsen: ”All makt tenderar att korrumpera och absolut makt skapar absolut korruption. Mäktiga män är nästan alltid dåliga män”. Syriza vann valet på ett löfte som de omöjligt kunde infria och snart var de insugna i samma system som de hade lovat att avskaffa. För att generalisera: Grekerna tröttnade på politik. De förstod att de måste hantera sina problem själva, någon hjälp från regeringen var inte att räkna med.

Kanske hade min järnhandlare rätt när han 2015 sade att han hoppades att grekerna inte skulle få sina skulder nedskrivna, eftersom de då bara skulle göra om samma sak? Kanske har de senaste fyra åren lett till att grekerna har blivit mer vuxna och ansvarsfulla? Det finns en del som tyder på det.

Först och främst har extremister och populister förlorat terräng. Efter det här valet har demokratiska partier 275 mandat i parlamentet, innan valet var det bara 255.

Nazistiska Gyllene Gryning åkte ut efter sju år. De ersattes visserligen av ett annat tokparti på högerkanten, Den Grekiska Lösningen. Men det partiet fick bara 9 mandat, mot nazisternas 18.

De nya i parlamentet

Vilka är det grekerna har röstat in i parlamentet? Vi börjar med segrande Nea Demokratia, som fick 82 nya mandat, jämfört med valet i januari 2015 (inklusive de 50 extra mandat som tilldelas det parti som får flest röster). Partiet är liberalkonservativt och har ledamöter med åsikter från hela skalan långt ut på högerkanten till socialliberala. Ungefär som Moderaterna i Sverige, innan Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna tog varsin tugga av högerflanken. Ledaren heter Kyriakos Mitsotakis och han kommer från en familj som i många år har styrt Grekland. Han är familjens fjärde premiärminister och flera andra i familjen har haft ministerposter och andra tunga politiska uppdrag.

Jag pratar om den nya regeringen i Expressen TV dagen efter valet.

Mitsotakis är en välutbildad ekonom, med examen från bland annat Harvard Business School. Han jobbade i bank- och finanssektorn i många år, av dem fyra år i London, innan och han startade ett eget framgångsrikt finansföretag som han lämnade när han satsade på politiken. Han övertog partiledarposten efter Antonios Samaras 2016.

Mitsotakis hör till den liberala falangen av partiet och trots släktskapet har han markerat mycket hårt mot nepotism och vänskapskorruption. Vi får se om det är en läpparnas bekännelse, men han har infört etiska regler för regering och statsförvaltning som nog har kommit som en chock för många. Han är en nyliberal som är för internationellt samarbete och emot gamla grekiska favoriter som homofobi, nationalism och kyrkligt inflytande över politiken. Han är också den första premiärministern som är intresserad av miljöfrågor i ett land som spelar i Europas bottenliga i dessa frågor. Läs mer om honom här (på engelska).

Valutgången innebär att Syriza kan plocka in et stort antal ledamöter som inte har suttit i parlamentet tidigare. Om Mitsotakis lyckas kan hans parti kanske förändra landets politiska liv i grunden. Vi får vänta och se.

Från kommunister till tokstollar

Eftersom Nea Demokratia med sina 158 mandat har egen majoritet i parlamentet spelar det inte så stor roll vilka som sitter på de övriga 142 stolarna. Men här är de:

Näst största parti och samtidigt den största förloraren är Syriza, som tappade 59 mandat (varav 50 var de extramandat som tilldelas det parti som fick flest väljare). Jag ska inte orda så mycket om dem, det har redan gjorts tillräckligt.

På tredje plats har vi nygamla ”Rörelse för Förändring”, som i princip är gamla Pasok med nytt namn, några småpartier i koalition och en något mer liberal politisk inriktning. Pasok, som på några år förlorade 90 procent av sina väljare, fick med det nya partiet nio fler än i januari 2015.

Detta är ett parti som man röstar på av födsel och ohejdad vana, snarare än av ideologisk övertygelse. Partiet leds, trots nytt namn och partiprogram, av bland annat Georg Papandreou, som var premiärminister mellan 2009 och 2011 och ledde partiet från 2004 till 2011. Hans pappa Andreas Papandreou var premiärminister i tre regeringar mellan 1981 och 1996 och hans farfar Giorgios Papandreou var premiärminister i tre regeringar mellan 1944 och 1966.

”Det finns pengar”

Georg Papandreou har skrivit in sig i historieböckerna som den premiärminister som 2008 yttrade de obegripliga orden ”Det finns pengar” och därmed lurade nästan 44 procent av grekerna att rösta på honom. I valet som Syriza vann 2015 fick partiet 4,68 procent av rösterna, men då hade han redan lämnat det sjunkande skeppet. Han tror fortfarande att det finns pengar. Hans retorik är fortfarande lika innehållslös och obegriplig. Den som orkar lyssna igenom detta drygt 18 minuter långa anförande på TED från 2013 och kan förklara vad han pratade om får gärna berätta det för mig i en kommentar.

KKE affischerar alltid. Foto: John Göransson.

Vem som leder marxist-leninistiska KKE är rätt ointressant. Jag tror att många av dem som röstar på partiet inte vet att generalsekreteraren heter Dimitris Koutsoumpas och är en 63-årig före detta juridikstudent (utan examen) från Aten. Just universiteten i Aten och studentlivet kring stadsdelen Exarchia är plantskolor för de flesta av landets kommunister och anarkister. Partiet har sitt ursprung i inbördeskriget 1944–1949 och det drömmer fortfarande om att det gamla Sovjetimperiet ska återuppstå. Partiet har inte hängt på den förändring som Europas övriga vänsterpartier genomgått efter Berlinmurens fall. De är fortfarande nationalistiska, homofoba, antisemitiska och antidemokratiska. De har kvar hammaren och skäran i partisymbolen. Jag har vänner som röstar på dem, flera av dem är homosexuella. Det är helt obegripligt, men jag har gett upp alla försök att diskutera saken med dem.

Brev från Jesu hand

Det nya tokpartiet ”Den Grekiska Lösningen” snodde en tredjedel av nazistväljarna samt ett antal ultranationalister som hatade att den grekiska regeringen hade låtit Nordmakedonien heta Nordmakedonien. Det och partiledarens prat om det gamla Greklands storhetstid räckte till tio mandat. Partiledaren heter Kyriakos Velopoulos och han har gjort sig känd som programledare och säljare i olika kommersiella TV-kanaler. Några av hans mest framträdande TV-meriter: Han har sålt brev som han hävdar är skrivna av Jesus själv och medel mot håravfall, trots att han själv har väldigt lite hår på huvudet. I min värld kan man inte rösta på en sådan man utan att själv vara galen eller totalt isolerad från omvärlden. Dessutom har denne ultranationalist avslöjats med att föra ut 400 000 Euro ur landet. Men det är ändå bättre att hans parti har tio mandat än att nazisterna har 18. Om Trump kan bli president i USA kan Velopoulos hamna i det grekiska parlamentet.

Slutligen har vi MeRA25, partiets som grundades av Syrizas förre finansminister Yanis Varoufakis 2018. Partiet driver i princip samma linje som Syriza gjorde innan han tvingades avgå i juli 2015. Partiet tog sig med knapp marginal över treprocentsspärren och fick därmed nio mandat i parlamentet.

Allt jag hoppas på är lite hoppfullhet

Detta är den första regeringen sedan Grekland officiellt lämnade krisen bakom sig för ett år sedan, i betydelsen att landet nu kan låna pengar på finansmarknaden i stället för att leva på nödlån från ECB och IMF. Om vi med kris menar ett land där en femtedel av arbetskraften och hälften av ungdomarna saknar arbete, där hundratusentals lever i svår fattigdom, där bankerna inte kan räkna med att få tillbaka mer än hälften av de pengar de har lånat ut, där sjukvård och infrastruktur knäar under nedskärningar och besparingar, där sopbergen växer och CO2-utsläppen ökar, så är det fortfarande kris i Grekland och kommer att vara så i många år framåt. Oavsett regering. Men kanske kan den nya regeringen ge grekerna tillbaka lite av den hoppfullhet de förlorade i juli 2015? Det är vad jag hoppas. Vi får vänta och se.

3 kommentarer på “Allt om Greklands nya regering”

  1. Pingback: När de bofasta flyttar ut blir det klacketiklack i gränden - Grekland All Exclusive

  2. Pingback: Äntligen har Chania fått en riktig flygplats; snart följer resten av Grekland efter - Grekland All Exclusive

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.