Att lära sig grekiska i Grekland

När jag sätter mig vid datorn för att skriva detta är det mindre än ett dygn sedan jag landade på Arlanda flygplats efter fem veckor i vårt hus i Chania på Kreta Det var vår sjunde sommar på Kreta, och även om det mesta snabbt kom in i vardagslunken så var det ett och annat som avvek från den upptrampade stigen. Jag tänkte berätta om de fem viktigaste. Låt mig börja med den upplevelse som stack ut mest: Språkkursen.

Den andra och tredje veckan i Chania gick vi på så språkkurs. Skolan heter Lexis och ligger vid Splanziatorget. Vår lärare hette Evangelia, en ung tjej från stan som gjorde sitt bästa med den brokiga grupp elever hon hade i klassrummet. Vi hade inför kursen delats in i grupper, baserat på ett test vi hade mejlat in till skolan.

Evangelia kämpar. Foto: John Göransson.

Från början var vi bara tre i vår grupp; jag, hustrun och en pensionerad språklärare från Phoenix, Arizona. Vi kunde inte mycket grekiska, men hon kunde mycket mindre. Hon betedde sig dessutom som jag antar att hennes elever hade gjort; klagade på att det var för svårt, på att vi fick för mycket läxor och framför allt på att det grekiska språket hade samma logiska uppbyggnad som ”hennes” språk tyska och spanska. Att hon klagade på engelska, ett av de minst logiska språken, var inget hon reflekterade över. Den damen kunde klaga!

För en 25-årig tjej som har lärt sig att man ska ha respekt för äldre var det svårt att sätta gränser när en 60-årig dam betedde sig som en skoltrött 14-åring. Men till slut satte hon ner foten. Jag kunde nästan se hur det kom rök ur hennes näsborrar. Det hjälpte faktiskt. Ett tag åtminstone.

Skolan ligger i en före detta lägenhet vid Splanziatorget, med ett utmärkt bageri strategiskt placerat i bottenvåningen. Foto: John Göransson.

Andra veckan anslöt en kvinna från Schweiz som var i färd med att bygga ett hus utanför stan. Hennes grekiska var ännu sämre och det märktes att Evangelia var rätt missnöjd med detta arrangemang. Det blev lite för mycket omstart på föregående vecka. Hustrun, som kan bättre grekiska än jag, blev frustrerad men jag tycke det kändes rätt skönt att få lite repetitioner. Kvinnan från Phoenix älskade repetitioner.

Vi hade klassrumsundervisning fyra timmar om dagen i tio dagar. Dessutom hade vi tre filmkvällar, besökte ett museum samt fick lektioner i grekisk konst, dans och matlagning. En kväll gick alla elever och lärare ut och åt middag tillsammans. Sammanlagt tog kursen ungefär 60 timmar i anspråk och med hemuppgifter var det mer än heltid. Jag skolkade från ett museum jag redan har besökt flera gånger och en av filmkvällarna, eftersom jag var tvungen att jobba.

Undervisningen baserades på kopierade sidor ur en lärobok avsedd för vuxna. Vi beställde böckerna i en bokhandel som skolan tipsade om och kan nu fortsätta där vi slutade. Med boken följer två CD-skivor med övningar i hörförståelse, som jag har konverterat till mp3-filer. Det finns väl ingen som har CD-spelare längre?

Kretensisk matlagningskurs. Boureki och sallad. Foto: John Göransson.

Det är svårt att ge ett samlat omdöme av kursen och skolan. Evangelia hade ambitionen att lära oss grekiska men våra disparata förkunskaper och förutsättningar gjorde det svårt för henne att vara effektiv och föra handlingen framåt. Jag ha inga kunskaper i ämnesdidaktik, så jag kan inte bedöma om skolans undervisningsmetod vara bra eller ej.

Jag tycker ändå att jag har fått ett lite bättre fotfäste i det grekiska språket. Jag läser och skriver lättare, jag har förstått språkets grammatiska uppbyggnad och jag har lärt mig ganska många nya ord. Nu gäller det bara att använda allt detta, innan det sjunker ner i glömskan.

Det som annars förvånade mig var att våra skolkamrater inte verkade vara särskilt intresserade av Grekland. De hade varit ganska lite i Grekland, de var inte särskilt intresserade av vare sig grekisk kultur, politik eller historia. Det kändes lite som att gå en kurs i datorprogrammering med folk som inte är intresserade av datorer.

Jag fick diplom, förstås. Foto: John Göransson.

Detta är inte vårt första försök att lära oss grekiska, snarare är det en tråd i en trasslig väv av privatlektioner (pågår fortfarande), kurser på studieförbund (bara hustrun, jag sköt ut mig efter en lektion), appar, grekiska TV-serier, seriealbum… Det går långsamt framåt.

Jag tror att det bästa för mig vore att sätta mig i en månad i en by där ingen pratar något annat språk än grekiska. Problemet är nämligen att om två människor möts så kommer de alltid att kommunicera på det språk som ger dem båda bäst utdelning och för mig och hustrun har det hittills alltid varit engelska. Men vi kunde till vår glädje konstatera att våra grannar i gränden efter kursen sakta började prata mer grekiska med oss. Så det finns hopp!

Utan språkkunskaper kan det vara svårt att hänga med i lokalnyheterna. Foto: John Göransson.

Om du funderar på att gå en språkkurs på semestern är det fem saker som är bra att tänka på:

  1. Det kostar rätt mycket pengar, så om du inte är motiverad är det bättre att göra något roligt för pengarna
  2. Det är ett heltidsjobb, så om du inte är beredd att pausa din semester är det bättre att göra något roligt med tiden
  3. Det kan vara en social utmaning att tillbringa så mycket tid med människor som du kanske inte har något gemensamt med, så om du inte är beredd att bli lite utmanad är det bättre att göra något roligt om dagarna
  4. Det är nog bra att ha ett studiesällskap, så att ni kan hjälpa och motivera varandra, så om du reser ensam är det kanske bättre att du tar dig ut i någon by där alla bara pratar grekiska
  5. Skaffa en plan för hur du ska följa upp studierna, annars kommer du snart att vara tillbaka på ruta ett
Ett par månader i denna by skulle säkert bättra på grekiskan. Foto: John Göransson.

Nu ska jag sätta mig med alla verb och substantiv jag har lärt mig och stoppa in dem i tabeller. Det är så jag lär mig. Hustrun kämpar med att traggla sig igenom den grekiska översättningen av Jonas Bonniers bok om helikopterrånet. Det är lustigt av flera orsaker: Jonas Bonnier är hennes före detta chef, det helikopterrånade företaget är en av mina före detta uppdragsgivare, jag har besökt byggnaden flera gånger och dessutom bor vi bara 20 minuters promenad bort. Onekligen ett sammanträffande att hitta den boken i bokaffären mittemot stadshuset i Chania.

Annonser

4 kommentarer på “Att lära sig grekiska i Grekland”

  1. Pingback: När de bofasta flyttar ut blir det klacketiklack i gränden - Grekland All Exclusive

  2. Pingback: Äntligen har Chania fått en riktig flygplats; snart följer resten av Grekland efter - Grekland All Exclusive

    1. Ελληνικά Α, Μέθοδος εκμάθησης της ελληνικής ως ξένης γλώσσας.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.