När de bofasta flyttar ut blir det klacketiklack i gränden

Sedan i julas har vi fått nya grannar. Studenterna, gatuartisterna och servicearbetarna har bytts ut mot turister. I stort sett dygnet runt hör vi klacketiklacket från kabinväskor som dras över kullerstenarna i gränden. Vi småpratar med städerskor och uthyrare, turisterna är inte lika kommunikativa. Är utvecklingen bra eller dålig? Vi får se.

Det här är den femte och sista delen av mina rapporter från vår nyligen avslutade vistelse i vårt hus i Chania på Kreta. De tidigare har handlat om en valrörelse, en språkkurs, en flygplats och ett mord. Nu ska det handla om hur vår andra hemstad Chania har förändrats sedan vi var där senast. Mer än vi kunde ana, faktiskt!

Låt mig först ta ett kliv bakåt. Det är 1990 och jag besöker Chania för första gången. Det finns några rumsuthyrare i Gamla Stan, De flesta ligger runt huvudgatan Chalidon. De flesta av husen i kvarteren ovanför den venetianska hamnen är ruiner eller har omfattande renoveringsbehov. På kvällarna är det mest unga chaniotis och amerikanska militärer som syns på gatorna. Massturismen, i förorterna väster om stan, hade börjat sätta avtryck i form av souvenirbutiker och turistfällor i hamnen.

Vi snabbspolar till 2013, när vi köpte vårt hus. Nu börjar det hända saker. Gränderna får ny gatsten och ny belysning. Det öppnar små hotell överallt i Gamla Stan, en familj har just förvandlat sitt hem till det första hotellet i vår gränd. Några utlänningar har hunnit före oss och köpt hus runt hörnet. Sedan kom den ekonomisk-politiska smockan 2015, som i princip djupfrös all utveckling i två år.

Ny snabbspolning, till julen 2018. Ett boutiquehotell har öppnat runt hörnet. Airbnb och andra korttidsuthyrare har poppat upp lite varstans, men fortfarande bor det mest studenter, arbetare och artister i hyreshusen. En bit ner i gränden bor ormtjuserskan som står bakom sjöhistoriska museet om dagarna med sin boa. Här finns också en syriansk snickare och hans familj, en serbisk servitör och en ung man med oklar sysselsättning. Resten äger sina hus och har bott där i generationer. Bara en barnfamilj finns kvar, men de två döttrarna börjar bli stora nu, pappan beklagar sig över att de första grå stråna har visat sig i hans magnifika skägg. Resten av husägarna är pensionärer, flera av dem är mycket fattiga.

Så här såg de flesta av husen i Chania ut för bara några år sedan. Foto: John Göransson.

Vi lämnar Chania strax före nyår och återvänder inte förrän ett halvår senare, i juni 2019. Nu har det hänt saker! Det finns åtminstone dubbelt så många uthyrningsrum. Trafiken i vår tidigare så stillsamma gränd har ökat markant. Turister, uthyrare och städerskor pilar upp och ner i gränden. Klacketiklacket från rullväskor är nästan ständigt närvarande. Det påminner inte så lite om Venedig.

Det låter som om jag klagar och det gör jag kanske. Samtidigt är det detta jag har hoppats på. Att tillväxten inte ska handla om fler charterhotell i förorterna utan om mer individuell turism i stan. Det innebär att barnfamiljerna och 50-plussarna från Skandinavien får sällskap av yngre från hela världen. Det känns bra. Det är en publik som kan ge utbudet i Chania en nödvändig ansiktslyftning. Mycket har redan hänt, men det finns plats för fler ambitiösa och spännande restauranger, barer, caféer och butiker, som har annat att erbjuda än de gamla trötta turistprodukterna.  

Det som känns mindre bra är att varje bostad som förvandlas till semesterboende innebär en bostad mindre för studenter, säsongsarbetare och andra. Varför hyra ut för några tusen i månaden när man kan ta in en tusenlapp per natt?

Vi passerar en restaurangägare och god vän, som jagar som en galning i lunchrusningen. ”Vad hände med din medhjälpare? frågar jag” ”Hon slutade”, svarar hon. ”Ska du inte anställa en ny”, frågar jag, väl medveten om at nära hälften av Greklands unga saknar arbete. ”Det skulle jag gärna, men det finns inga bostäder här längre, så det går inte att få tag på folk, om jag inte betalar dubbel månadslön för att täcka hyran”, svarar hon.

Jag tror att Chania behöver en strategi för detta. Varför inte bygga hyreshus i stadens utkant med små enkla lägehneter, för säsongsarbetare och studenter? Tyvärr lär det inte hända, lika lite som något görs åt nedsrkräpningen eller trafiken.

Den här restaurangen blev totalförstörd i vintras. Foto: John Göransson.

En avgjort tråkig upplevelse är att se hur mycket som blev förstört i vinterns stora oväder. Visst hade vi läst om broar som rasat och vägar som spolats bort. Men ingen hade berättat att ytterligare en stor bit av den cirkulära venetianska bastionen Lando har rasat ner. För några år sedan var det den bäst bevarade delen av den gamla medeltida stadsmuren, nu är den svårt skadad efter två ras.

Landobastionen. Regnet tog en stor bit av den i vintras, det har uppenbarligen funnits mer prioriterade projekt.

Jag kan inte påstå att vi stördes särskilt mycket av de nya uthyrningsrummen. Jag är ganska rädd för ormar, så jag saknar inte boan. Den tycks ha fått en ny bostad, eftersom den fortfarande hänger i hamnen med sin matte. Enda gången det blev lite jobbigt var när en turist körde en berusad enmans-karaoke på takterrassen till långt inpå småtimmarna. Klacketiklacket vänjer man sig vid.

Det blir en del klacketiklack när vi är ute och reser också. Foto: John Göransson

Vi känner faktiskt de där uthyrarna. De är från kvarteret och de är väldigt måna om att hålla sig väl med oss. När en av dem satte upp en alldeles för högljudd vattenpump på taket tog vi ett snack med honom och nu låter den betydligt mindre. Men vi vet när hans hyresgäster har kommit tillbaka från stranden.

Ännu ett hotell på gång i gränden. Foto: John Göransson.

Förhoppningsvis har vi inte bara haft tur. Jag hoppas att det inte blir som i Barcelona och Palma. Där har invånarna fått nog och börjat protestera, sedan brittiska fylleturister har invaderat bostadskvarteren. Det finns redan tecken på att tålamodet håller på att tryta, men än så länga är det nog mest anarkisterna som är i farten. Turismen är för viktig för att protestera mot. Vi får vara glada att Ryanair drog ner på trafiken till Chania förra året, det är dem fylleturisterna flyger med till Barcelona och Palma.

Välkomna till Turistland! Sådana här gatumålningar har det dykt upp lite varstans i Chania. Foto: John Göransson.

Nu ska man inte inbilla sig att det kan vara tyst i gränderna i Gamla Stan. Restaurangfläktar. nattklubbar, rullväskor, mopeder, löpska katter… Det finns många bullerkällor. Själva sitter vi gärna på taket och ser på TV eller lyssnar på musik om kvällarna, så vi hörs också. Om vi hade sökt stillheten hade vi köpt hus någon annanstans.

En annan kategori turister som har ökat ordentligt i sommar är kryssningspassagerarna, som kommer till stan på dagsutflykter. Flera fartyg ankrade strax utanför fyren och tog iland passagerarna i tenderbåtar, för att de skulle slippa åka buss från hamnen i Souda. Det har hänt förut, men nu var det betydligt fler. Jag gissar att många av de fartyg som inte längre får plats på Santorini, sedan de satte en gräns för antalet kryssningsresenärer, nu i stället väljer Chania. De märks i gränderna, jag lovar!

Ett kryssningsfartyg på besök förändrar utsikten från taket. Foto: John Göransson.

Nu har också de där riktigt tjusiga hotellkedjorna fått upp ögonen för Chania. Vi pratar om femstjärniga hotell där rummen kostar minst 4 000 kronor per natt. Jag har redan berättat om ett av dem. De här hotellen är raka motsatsen till uthyrningsrummen och småhotellen inne i stan. Deras ekologiska fotavtryck är minst dubbelt så stort per gästnatt när sviter med glaspartier och stora allmänna utrymmen ska kylas ner, när pooler ska värmas upp… Jag har skrivit om ett av nybyggena, som ingår i varumärket Thomas Cook. Det finns ett annat, som ingår i Marriott-varumärket. Lustigt nog har de samma ägare. Men jag ska inte klaga, de här hotellen kanske kan generera intäkter åt de vänner som driver förstklassiga restauranger och barer i Chania, som Salis, Bohème, Oinoa, Carte Postale och Ginger Concept.

Jag måste också berätta om den nya produkt som säljs i varenda kiosk och levismedelsaffär i Chania: Cannabis. Eller snarare cannabiol, en kusin till cannabis som innehåller väldigt lite THC, den substans man blir ”hög” av. Sedan i vintras är det lagligt att sälja cannabiol i Grekland, en växt vars verksamma substans CBD anses ha medicinska egenskaper. Det är lite märkligt att se förpackningear med vad som ser precis ut som marijuana på disken i närbutiken.

En butik som bara säljer CBD-olja har slagit upp i Chania. Jag prövade inte. Foto: John Göransson.

Annars var det nog inte så mycket nytt att rapportera, förutom fantastiska Carte Postale, stället med Chanias bästa utsikt. Det hade inte öppnat när vi var där i julas. Jag spår att det kommer att vara fullpackat där vid solnedgången, så jag är glad att jag hann dit innan det hände. Tack Dimitris, Kostas och Mihalis – det gjorde ni bra!

En av Mihailis cocktails avnjuts på Carte Postale. Foto: John Göransson

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.