Förorts-semester

Hur bor du när du är i Grekland? Vid en vacker strand? På ett trevligt hotell i en vacker stad eller by? Det mest troliga, om du är en genomsnittlig svensk turist, är att du bor i en betongförort, med fula och illa byggda hus, med intensiv genomfartstrafik, som stänger i november och öppnar igen i april. Det är massturismens villkor.

Det kan vara nog så trevligt att semestra i en förort, eller turistort, som charterbolagen brukar kalla dem. Men jag kan inte se charmen i det. Du reser till ett annat land och omger dig med människor som du skulle kunna vara granne med hemma i Sverige. I stort sett allt omkring dig finns där bara för turisternas skull. I ett hörn hukar några gamla hus och en kyrka, kanske ligger fyra fiskebåtar i en liten hamn. Om du ska vara ärlig så ser det ut som om någon har byggt ett slarvigt Skärholmen, Kungens Kurva och ett industriområde, direkt vid havet.

Stränderna i förorterna är oftast mediokra. Expolateringen har inte utgått från stränderna utan från infrastrukturen, med vägar, vatten, avlopp och elekticitet. Som kompensation går dagliga, dyra utflykter med buss eller båt till ”paradisstränder” som numera är svårt överbefolkade och skadade av för många människor och fordon. Chansen att få en god måltid där är ännu mindre än på turistorten.

SAMSUNG CSC
November i turistorten. Deppigt. Foto: John Göransson.

Mest pågår livet inom hotellanläggningarna och på intilliggande gator. Efter frukost en kort promenad till solstolen vid poolen. Lunch på en turistrestaurang i närheten. Tillbaka till poolen. Sedan dags för en dusch, en siesta, och en ny dusch (snitt ligger på tre duschar om dagen, plus en och annan vid poolen eller stranden) innan kvällens äventyr tillsammans med alla andra turister. Kvaliteten på restaurangmaten når sällan över den man får på puben hemma. Råvarorna kommer ofta från Östeuropa, mycket är halvfabrikat. Mikrougnarna och fritöserna går varma i köken, de flesta som arbetar där saknar helt utbildning i matlagning. Husvinet är köpt i bulk, tillvekat av tredje eller fjärde pressningen. Vinerna som säljs på flaska är sällan värda pengarna. Sen är det dags för baren. Där står de unga snygga tjejerna och killarna som har en sak gemensamt: de har i stort sett ingen aning om hur man blandar en drink. Säg ”Negroni” och de tittar frågande på dig. Säg ”Gintonic” och de fyller ett glas till två tredjedelar med gin som ofta inte alls är samma som står på etiketten, häller i en skvätt tonic och tar sju Euro för besväret. I värsta fall drar de i en skvätt sockerlag, för att dölja smaken av fulsprit.

Kanske rör sig några in mot centralorten ibland. Oftast mitt på dagen, i värsta middagshettan. Alla trängs på den snitslade banan mellan souvernirbutiker, glassbarer, turistfällor, tryfferade med en och annan sevärdhet. Bussen går tillbaka till förorten på kvällen, just när det börjar röra på sig i stan.

Det finns särskilda facebookgrupper för de här områdena. Där ligger det bilder på sneda horisonter, bleka fötter, Mythosflaskor i motljus, vassparasoller, plaststolar, betong, betong och mer betong.

Låt oss hälsa på i Chanias västra förorter. Längs den 4,3 kilometer långa vägsträckan som löper genom de i dag sammanväxta orterna Platanias och Agia Marina finns i dag ungefär 350 hotell och lägenhetsanläggningar listade, allt från femstjärniga lyxhotell till enkla lägenhetsanläggningar. Ungefär 30 000 bäddar finns att tillgå. Platanias/Agia Marina har omkring 7 000 bofasta invånare, så i högsäsong går det  minst fyra turister på varje bybo. Lägg därtill alla som kommer dit under säsongen för att arbeta, så blir balansen mellan greker och skandinaver ännu sämre.

 

Vägen genom Platanias och Agia Marina, genom Googles Street view-kamera.

Vi passerar ofta de här förorterna, som en grekisk kompis kallar Disneyland. Vi stannar sällan förrän på andra sidan, där det finns en mer rimlig turistindustri och några vänner att hälsa på.

Den grekiska massturismen tog sig tidigt andra uttryck än exempelvis den spanska eller italienska. De länderna är gamla feodalsamhällen där det fanns människor som ägde enorma landarealer vid havet. Dessa styckades av och såldes till exploatörer som ofta byggde stora hotellanläggingar på dem.

På de grekiska öarna var det annorlunda. Det var ofta familjer som hade bott där i generationer som ädge marken och de byggde ofta små hotell eller lägenhetsanläggingar som de drev själva eller hyrde ut till någon som drev dem åt dem. Under juntatiden ”korrumperades” det fram en hel del riktigt hemska byggen och sedan kom All Inclusive-vågen, med jätteanläggningar byggda på ofruktsam mark utanför städerna.

Tyvärr blev det inte bättre, bara annorlunda. De små hotell och lägenhetsanläggningar som har poppat upp längs stränderna är oftast vitmålade betongkuber med balkonger eller terasser, helt ur fas med den traditionella arkitekturen. För det mesta används billiga och ”underhållsfria” byggnadsmaterial. Ytterväggar och yttertak i betong, golv i marmor (billigt i Grekland), Fönster av aluminium… El, vatten och avlopp är ofta undermåliga, med läckande rör, stömförande lampsocklar, trasiga toalock… Uppfarterna är fulla av hål, överallt felparkerade bilar, bråte och skräp. Det är oftast dåligt med trottoarer, så fotgängare tvingas ständigt ut bland bilarna.

Jag var nyss fyllda 30 när vi bodde i Platanias för första och enda gången. Jag fyllde nyss 58 och det enda som har hänt, förutom ännu mer av samma, är att det har öppnat några fler smaklöst inredda ”resorts” med ”infinity-pooler”, ”swim-up-barer”, vattenrunschkanor och annat, som var populärt i den riktiga värden för 25 år sedan. Det är som om tiden har stått still där ute. Risken är stor att de förorterna kommer att börja dö om några år. Det finns flera skäl till det, här är de fem viktigaste:

  1. Just nu ”boomar” Grekland, eftersom världsekeonomin är stark, samtidigt som många andra turistdesinationer har problem. Mexiko är i händerna på livsfarliga knarkbaroner, Turkiet är på väg att bli en islamistisk militärdikatur, Spanjorerna demonstrerar mot turisterna, oro för våld och terror har fått turisterna att fly från länder som Tunisien och Egypten. Inget av detta kommer att vara för evigt.
  2. Nya länder, framför allt i Östeuropa, kan konkurrera med lägre priser. Kroatien har redan tagit sin del av kakan, nu växer Bulgarien, Rumänien och Albanen snabbt, flera kommer efter.
  3. Överexploateringen, förfulningen, bullret och bristen på nödvändiga uppdateringar kommer att minska konkurrenskraften.
  4. Infrastrukturen är redan hårt ansträngd. Trafikkaos, trängsel på bussar…
  5. Bostadsbristen för dem som ska arbeta på turistorterna har börjat dra in dem i en löne-prisspiral som snabbt kan bli ett problem. På orter som Mykonos och Santorini har det redan hänt, många andra orter är på väg åt samma håll.
  6. All inclusive hotar det lokala näringslivet. Den som har armband spenderar oftast väldigt lite utanför anläggningen.
Aptera beach resort
Resterna av Aptera Beach Resort, som gick i konkurs 1999. Satellitbild från Google Maps.

När jag berättar för yngre människor att vi brukar hänga på Kreta så brukar de titta lite medlidsamt på mig. De reser till Berlin, Barca, Bali, Brasilien eller Buenos Aires på semester. De käkar tapas och fusion food, dricker mikroöl, spännande cocktails, naturvin och går på häftiga klubbar.

I Grekland var de med sina föräldrar när de var tolv och de längtar inte tillbaka. Genom åren har vi övertalat några av dem att hälsa på oss i Chania. De brukar komma hem med en helt annan bild. Allt det där de vill göra går att göra i Grekland, om man bara struntar i turistorterna.

2013-03-30-11-55-13
Innan vi köpte hus i Chania brukade vi bo på Pension Theresa. Här med Dupond & Dupont på Frukost-terassen. Foto: John Göransson.

Jag vill inte moralisera över människors val av resmål. Men jag tänker inte heller blunda för att det på sikt är ett bekymmer för Grekland att de flesta som reser dit gör en tidsresa bakåt på omkring 30 år. Menyerna med blekta fotografier på moussaka, felstavade på sex språk. Souvenirbutikerna med dammiga prydnadssaker tillverkade av snäckskal och poröst lergods. Inkastarna som säger ”Hejsan på dig! Skåla brännvin!” när du går förbi. Barerna som bara anställer blonda tjejer i minishorts och bikinitopp. Bartrubadurerna som sjunger ”Losing My Religion” (1991) eller drar igång allsången med ”Live is Life” (1984). Här finns lite bilder från Platanias. På hur många av dem syns att de är tagna i Grekland (annat än på de grekiska bokstäverna)?

Dessutom är massturistorterna dåliga för miljön. De förfular landskapet och de lämnar ett stort ekologiskt fotavtryck. Bussar, hyrbilar, quad-bikes, utflyktsbåtar… Miljoner kubikmeter vatten i alla pooler och duschar, kemikalier för att hålla vattnet tjänligt… Mattransporter från Östeuropa i stället för från gården utanför stan, reseledare från Revingehed, trubadurer från Tureberg, bartenders från Bagarmossen… Samtidigt som det finns hundratusentals arbetslösa grekiska ungdomar. Det kan jag moralisera över.

 

Jag har stulit några matbilder från en Facebookgrupp. Ser det gott ut? Vidbränd Moussaka. fläsk med sönderkokta grönsaker, pizza med fuskskinka och burkananas…

Vad är det som gör att de flesta väljer att bo i betongen när de semestrar i Grekland? Efter att ha studerat olika Facebookgrupper har jag hittat svaret. Det handlar om poolen. ”Alla” vill ha pool på semestern. Att ett av världens blåaste, klaraste och vackraste hav omger landet, med 519 stränder som har tilldelats EU:s ”Blue Flag”, tycks inte spela någon roll. Vi måste alla ha en pool med klorerat vatten på hotellet, där ryssar och tyskar går upp sex på morgon och lägger handdukar på solstolarna. Och det är givetvis för barnens skull. Eller?

Vi har rest med vår numera vuxne son sedan han var mindre än ett år. Vi har nästan aldrig bott på ett hotell med pool. Han har badat i havet i Brasilien, Egypten, Spanien, Portugal, Grekland, Västindien, Polen, Sverige, Frankrike, Italien och några länder till. Samt försås, i Grekland. Vi har i stort sett aldrig bott på hotell med pool och om vi har gjort det har han nästan aldrig velat bada i den. Han älskar att kasta sig i vågorna, han simmar som en fisk. I våras badade han för första gången på 20 år i en pool i Grekland. Den låg på taket till det hoetll vi bodde på i Aten. Att ha en pool för sig själv med utsikt över Akropolis var inte så dumt. Men efter en halvtimme hade vi fått nog.

Jag tror att det där ”för barnens skull” ofta är självbedrägeri. Vi vill helt enkelt göra det lite bekvämt för oss själva. Bamseklubben tar hand om ungarna, vi sitter där vid swim-up-baren med en paraplydrink och pratar med andra svenskar om saker vi kunde ha pratat om hemma, på Texas Longhorn i Linköping eller Grekiska Kolgrillsbaren i Barkaby.

En annan försklaring är att det är så bekvämt. Tio minuter på webben så är resa, hotell och transfer bokat, betalt och klart. Om du lägger en timme till så får du välja vilket hotell du vill, slipper vänta en timme på att bussen ska lämna flygplatsen och slipper sight-seeing mellan turisthotellen. Du slipper också 19-åriga reseledare som kan säga ”Yamas” och ”Kalmiera”, som kränger på dig utflykter ”med stopp på en fantastisk kermikverkstad” och lunchstopp på den turistrestaurang som betalar bäst.

2016-06-06-20-36-22-1
Lite lugnare strandliv, mitt i stan. Foto: John Göransson.

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.