Grekiska öar 27: Kreta

Den första utlandsresan jag och hustrun gjorde tillsammans gick till Kreta 1990. Vi skulle komma tillbaka en gång till samma år och ytterligare en gång 1994. Sedan upptäckte vi Nisyros och glömde Kreta. För oss symboliserade ön massturism, med allt vad det innebär av fulla britter och skandinaver, dålig mat, inkastare, vrålande motorbåtar vid stränderna, okunniga reseledare, fullpackade stränder…

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

Visst gjorde vi mycket bra på Kreta på 90-talet. En minnesvärd sak var när vi tog bussen till Kissamos och kom hem med två nytillverkade grekiska caféstolar. Vi lyckades faktiskt få med dem på flyget hem.

Stolsnickare i Kissamos 1990. Foto: John Göransson.

En annan gång hamnade vi hos Janis, en gammal hippie som hade flyttat tillbaka till sin hemby efter ett långt liv i Atens och världens musikliv. På hans bar ”Janis Farm” åt man hemodlade grönsaker, drack hemgjort vin, pratade och lyssnade på gamla vinyler.

Janis på Janis Farm utanför Platanias 1990. Foto: John Göransson.

Så blev det 2008. Vi hade tagit för vana att dra söderut över julhelgerna; till Västindien, Sydostasien, Kanarieöarna, Spanien… Nu var det dags att planera årets resa. Jag hittade en gammal artikel i en brittisk tidning, som handlade om ett par som hade övervintrat i Paleochora på södra Kreta. Där, läste vi, var vintrarna mildast i Hela Europa. Jag har skrivit ganska mycket om julfirande på Kreta. Här är min lista med 10 skäl att fira jul i Chania och här berättar jag om grekernas och våra jultraditioner.

Vinter på Haris Studios i Paleochora. Foto: John Göransson.

Vi bokade in tio dagar, hade en fantastisk tid, trots uselt väder och vi gjorde om samma sak året efter, då var vädret bättre. Det har nu blivit åtta jular på Kreta, här är dagboken från den senaste.

Den där andra julen insåg jag och hustrun fyra saker: 1) Paleochora på vintern var i längden lite väl stillsamt för vår smak. 2) Chania på vintern var alldeles fantastiskt. 3) Kreta hade så mycket att ge att vi skulle kunna tillbringa resten av livet där utan att bli uttråkade. 4) Paleochora har inte mildare vinterväder än norra Kreta.

Vi oroade oss fortfarande för massturismen. Vi bestämde oss för att kolla hur det var på ön under högsäsong. Skulle vi få spader eller gick det att hålla sig undan vansinnet? Vi for iväg på sommarsemester, en vecka i Paleochora och några dagar i Chania. Vi hyrde cyklar och trampade runt, vi vandrade i bergen. Samariaravinen hade vi redan gjort, så vi trampade andra stigar. Vi vandrade från Sougia till Paleochora.

Vi stormtrivdes. Den storslagna naturen, havet, människorna… När vi senare hamnade på bröllop i den lilla byn Likos på öns sydsida bestämde vi oss. Vi skulle köpa ett hus i Chania! Våren 2013 flyttade vi in i vårt medeltidshus i Gamla Stan. När jag skriver detta är det bara fem dagar kvar tills vi flyger ner igen.

På vandring mot Kretas sydkust. Foto: John Göransson.

Stort som ett land, varierande som en värld

Kreta är stort som ett land och varierande som en hel värld. Här finns höga berg som är snöklädda till långt inpå sommaren, här finns palmskogar och öken. Här finns fantastiska stränder, klippor och bryggor att bada från. Här finns Greklands bästa mat och några av Greklands bästa viner. Här finns tiotusen år av spännande och färgstark historia, som jag har skrivit om här. Här finns fantastiska människor med spännande livshistorier.

För mig är Kreta numera hemma, fast tvärtom, kan man säga. Fördelningen mellan arbete och fritid är ofta omvänd; två dagar arbete och fem dagar fritid per vecka. Samma sak är det med fördelningen mellan inomhus och utomhus. Vi är utomhus för det mesta, utom när det regnar. Inomhus sover vi och lagar mat, som vi äter på vår lilla uteplats i gränden eller på taket. Numera försöker vi äta fler måltider hemma, vartefter vi har börjat lära oss att använda alla fantastiska råvaror.

En enkel kretensisk måltid på Colombo i Chania. Foto: John Göransson

Vi har varsin minicykel, som vi använder för att ta oss till och från stranden och till butiker som ligger utanför centrum. Ibland lastar vi cyklarna på bussen, far upp till någon by i bergen och trampar hem igen. Bussförbindelserna är utmärkta och tidtabellen finns på nätet. Lokalbussarna har en utmärkt app.

Med åren har vi fått många vänner och bara en fiende i Chania. Tack vare det har vi numera ett nätverk som sträcker sig över hela Grekland. Det är nämligen väldigt lätt att få vänner på Kreta. Det är det för övrigt i hela Grekland, något jag har skrivit om här.

Massturismen

Massturismen på Kreta är både en välsignelse och en förbannelse. Den drar in mycket pengar och den skapar jobb. Samtidigt tar den stora resurser i anspråk i form av vatten, energi och infrastruktur. Ju mer turismen förskjuts mot All Inclusive och kryssningspassagerare, desto mindre intäkter per turist stannar i Grekland. De ställen vi oftast hänger på i Chania har knappast fler gäster på sommaren. Där hänger lokalbefolkningen när säsongen är över och de har tid att gå ut och roa sig.

Det är väldig lätt att undvika massturismen. Vi håller oss borta från den västra delen av den venetianska hamnen i Chania på dagarna, vi är aldrig på turistorterna, undantaget det lugnare Gerani, där vi har vänner. Deras restaurang har öppet året runt. Läs mer om turistorterna väster om Chania här.

21 juli 2018. Det börjatr bli fullsatt i Chania. Foto: John Göransson.

Kreta är en stor ö, vi har nästan bara varit på den västra delen, från Rethymnon till västkusten. Där har vi å andra sidan varit desto mer. Jag återkommer med en mer komplett guide över västra Kreta.

Transporter

Till och från Kreta tar man sig med flyg eller båt. Det finns tre flygplatser. Längst i öster Sitia, dit går bara charter och inrikesflyg. Huvudorten heraklions flygplats är störst, sedan kommer Chania, där vi och nästan alla skandinaver landar. Från Kissamos i väster kan man ta båt till Antikythera, Kythera och Peloponnesos. Från Chanias hamnstad Souda går direktbåtar till Piraeus, från Heraklion kan man ta sig till Piraeus, Kykladerna och andra öar.

Kreta har ett ganska finmaskigt bussnät, Chania och Heraklion har dessutom stadsbussar. Under säsong går ”turisttåg” (traktorer som drar vagnar) genom turistorterna. På sommaren går bussarna mellan Chania och turistorterna i väster dygnet runt.

Buss-stationen i Chania. Foto: John Göransson.

Läns sydkusten går passagerearfärjor mellan Paleochora i väst och Chora Sfakion, med stopp i Sougia, Agia Roumeli och Loutro. Det finns förstås också gott om utflyktsbåtar.

I Chania finns ett system av hyrcyklar, samma modell som i Stockholm. Man kan förstås hyra bil också, om man vill bidra till trafikkaoset och växthuseffekten, samt riskera livet.

Mat och dryck

Det finns ett rikt och varierat kök på Kreta. Dessvärre är det fortfarande gott om mediokra och direkt dåliga restauranger, men utvecklingen går i rätt riktning. Här kan du läsa hur du gör för att hitta bra mat. Vinerna på Kreta har fåt en rejäl ansiktslyftning de senaste åren. Förra året var vi på en provning med åtta utmärkta kretensiska viner, vi har provat minst lika många till. Här kan du läsa om kretensiska och grekiska viner.

Provning av kretenskiska viner. Foto: John Göransson.

Kretas mest kända dryck är tsikoudia, eller raki. Tänk på att den du blir bjuden på till notan på turistrestaurangerna ofta är ganska dålig. Bege dig till ett kafé eller en bar dominerad av äldre grekiska män, eller ta dig till en by i bergen, så är chansen större att du får smaka på riktigt bra tsikoudia. Jag har gjort en liten film om tsikoudia.

Det finns numera också bra öl på Kreta. Läs mer om det här.

Ett dygn i Chania

Givetvis gör vi ofta helt andra saker, men detta är inte ett ovanligt dygn i Chania:

Morgon. Vi stiger upp vid halvåttatiden, drar på oss badkläderna och cyklar ner till stranden vid Nea Chora. Där tar vi vårt morgondopp tillsammans med lokalbefolkningen. Sedan cyklar vi hem, via bageriet på Selino, där vi köper frukostbröd. Vi gör frukost som vi äter i gränden eller på taket. Vi duschar och klär oss. Ibland lite arbete, annars finns alltid något att fixa på vårt gamla hus. Eller så drar vi iväg till någon av våra favoritstränder i utkanten av stan.

Morgondoppet vid Nea Chora. Foto: John Göransson.

Middag. Innan butikerna stänger för siesta klockan två handlar vi hem mat och annat. Ibland lagar vi lunch hemma, ibland går vi ut och äter. Normalt äter vi lunch vid tretiden, efter disk och fix är det dags för siesta.

Det mesta stänger för siesta. Men det finns närbutiker som nästan aldrig stänger. Foto: John Göransson.

Kväll.  Vi inleder ofta kvällen med ett kvällsdopp vid Nea Chora eller Koum Kapi. Kanske en drink på någon bar, innan vi ger oss hemåt och gör oss i ordning för kvällen. Ibland blir det hemmakväll, ibland går vi ut. Emellanåt tar vi buss eller taxi till Bossa Nova i Gerani, för att sedan ta en drink i tequilabaren, innan vi åker tillbaka till stan. Middag äter vi runt tio, då har det blivit tillräckligt svalt.

Kvällsdopp. Foto: John Göransson.

Natt. Under den varma årstiden utnyttjar vi gärna svalkan på kvällar och nätter. Vare sig vi gör hemmakväll eller utekväll så kommer vi sällan i säng före två på morgonen. Om vi är hemma så sitter vi oftast på taket och läser, ser på TV eller lyssnar på musik. Chania är en dygnet runt-stad. Om vi är ute efter middagen så hänger vi med vänner på någon av våra favoritbarer. Då kan klockan bli sex innan vi kommer hem, även om det blir alltmer sällsynt.

Filmkväll på taket. Foto: John Göransson.

När jag trycket på ”Publicera” är det bara fyra dagar kvar tills vi får återse Kreta. Ön har överlevt krig, ockupation och okontrollerad massturism. Den kommer att överleva oss också.

1 kommentar på “Grekiska öar 27: Kreta”

  1. Tack än en gång. Är själv bosatt i Chania sedan 17 år och TRIVS, men alltid lika fascinerande att läsa dina trevliga berättelser

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.