Grekiska viner är värda en resa

En av de  mest underskattade sakerna i Grekland är deras vin. Det beror på att grekiskt vin i många år var ganska dåligt. Småbönder odlade druvor som köptes upp av stora vintillverkare som tillverkade enkla viner. Det börjar ändras nu och i dag är Grekland ett riktigt spännande vinland, som det är roligt att utforska. Det kan numera till och med vara värt att resa till Grekland bara för att besöka vingårdar och prova vin. Här är en liten guide.

Ingen vet exakt var på jorden man först började tillverka vin. Men att det var i den del av världen där Grekland ligger är alldeles uppenbart, eftersom det var där det fanns druvor. Stora amforor som en gång innehöll vin har hittats i minoiska samhällen på Kreta. Svaret på frågan om vinets ålder är ”minst 6 000 år”.

dav
Vinkällare på grekisk gård. Vinet var drickbart, då är jag snäll. Foto: John Göransson

Att tillverka vin var ett sätt att bevara druvjuicen med hjälp av alkohol. Vin dracks för att släcka törsten, ge energi och, förstås, för ruset. Alkoholens effekter var tidigt kända, den mest kända alkoholisten i antikens Grekland var Alexander den Store. När han hade grundat sitt väldiga makedoniska imperium söp han snabbt ihjäl sig, åtminstone enligt myten. Han dog år 323 före Kristus, bara 32 år gammal.

Från Grekland spreds både druvor och vinmakarkost till övriga Europa. I Italien odlas än i dag druvsorter som en gång kom från Grekland men som nu är bortglömda i hemlandet.

Redan under tidig medeltid kom stora delar av det som i dag är Grekland att ockuperas av muslimska härskare och eftersom islam förbjuder alkohol så föll vinmakarkonsten i glömska. Vinet en bruksprodukt för grekerna och kvantitet gick före kvalitet. Under våra första resor på 90-talet var gott grekiskt vin nästan omöjligt att få tag på. Att lägga pengar på vin var rätt meningslöst, eftersom även dyra viner ofta var ganska dåliga. Det skapade en inställning hos grekerna att kostnaden för dyra viner snarare gick till marknadsföring än till kvalitetshöjning. Och så var det kanske. Det fanns vinbutiker i Grekland, men där stod flaskorna och dog i den grekiska sommarvärmen, medan kunderna köpte billigt vin i lösvikt.

SAMSUNG CSC
Gå bara förbi. Foto: John Göransson.

Under Greklands galna år efter EMU-inträdet slog många exklusiva restauranger upp dörrarna. Det blev inne att dricka fina viner från Champagne, Bourgogne och Bordeaux. Det såldes vinflaskor som kostade tusentals Euro, exklusiva vinhandlare gjorde strålande affärer och de grekiska vinhusen började känna av konkurrensen.

Marknaden för grekiskt vin dominerades av några stora vinhus, som Boutari och Apelia. De köpte upp druvor från bönder och jordbrukskooperativ som råvaror i en högindustriell process. Det mesta blev bordsviner som såldes i dunkar till tavernorna, som serverade dem i aluminiumkannor för några kronor. En hel del blev Retsina, som är vin med tillsats av pinjekåda. Grekerna kallar det inte vin.

När krisen kom hade några förutseende greker börjat göra vin med betydligt högre kvalitet. Yannis Boutaris, arvtagare till det största vinhuset och dessutom borgmästare i Thessaloniki, övergav familjeimperiet och startade Kir Yannis, som i dag tillverkar några av de mest kända kvalitetsvinerna i Grekland.

FB_IMG_1493841038773
Vinmakaren och Thessalonikis borgmästare Yannis Boutaris. Foto: John Göransson

Jag säljer hellre en flaska vin för tusen Euro än tusen flaskor för en Euro styck”, sade han när jag träffade honom för att prata vin ock politik. I dag är det hans barn som sköter vinhuset. Själv har han slutat dricka, efter många års alkoholmissbruk. ”Vin intresserar mig ändå inte längre. Om man har läst alla böcker i bokhyllan slutar man läsa. Det är samma sak med vin och jag har druckit dem alla, flera gånger”. Tur att barnen fortsätter göra vin!

Det är inte lätt att tillverka kvalitetsvin i Grekland. Druvornas värsta fiender är värmen och bristen på vatten. I gengäld har grekerna vulkanisk jord, som binder fukt och är idealisk för vinodling. De höga bergen i norr och på öarna söderut ger svalka och bromsar mognaden hos druvorna, vintrarnas regn och snö ger vatten. Men det innebär små odlingar, stora höjdskillnadr och mycket manuellt arbete.

En annan fiende var bristen på kunskap och bristande intresse från kunderna. När krisen kom ändrades det snabbt. Vinimporten upphörde nästan helt, nu skulle man dricka grekiskt. Som tur var började de första buteljera från Kir Yannis, Manousakis och de andra kvalitetshusen bli drickmogna. I dag finns det många bra viner i Grekland och varje restaurang med självaktning håller sig med en sommelier. Jag känner fem utbildade sommelierer i Chania, I Stockholm känner jag två.

dav
En rejäl vinprovning med några sommelierer, så dyker det upp bra saker. Foto: John Göransson.

Nu säljs alltmer kvalitetsvin och allt mindre skräpvin i Grekland. Försäljningen av retsina har rasat, den största tillverkaren Kourtakis säljer numera runt 850 000 liter om året, jämfört med 3 miljoner liter för 15 år sedan.

Givetvis är det just Kourtakis usla Retsina som finns på Systemblaget i hela Sverige. I bästa fall kan man hitta tre grekiska viner i butiken i Sverige, för det mesta är det skräp. Kir Yannis och Nostos finns i beställsortimentet, men skattereglerna gör att det är dyrt att köpa grekiskt vin i Sverige. Så vi dricker grekiskt vin i Grekland. Just nu finns det två grekiska viner på mit lokala systembolag; Kourtaki Retsina för 79 kronor och Tsantali Naoussa Reserve för 100 kronor. Det är långt ifrån prisvärt.

Artrikedomen är stor

Det roliga med att dricka vin i Grekland är den stora artrikedomen. Det finns massor av druvsorter, en del odlas bara lokalt, som den röda romeikodruvan och den vita vidianon på Kreta. På Samos görs dessertvin i världsklass, på Kreta tillverkar Manousakis en utmärkt Rosé och i norr finns många goda röda viner. Det enda som det är tunnsått med är mousserande viner. Det finns ett par som är OK, men på nyåret är det mest sötsliskigt lågprisbubbel i glasen. Faktum är att vi flera gånger har tagit med oss Champagne köpt i Sverige eller Frankrike till nyårsfesterna. Det finns några fullt drickbara sorter och om bara efterfrågan ökar så kommer utbudet också att göra det.

Grekiska kvalitetsviner är inte fyndviner ens i Grekland. Landet har sämre förutsättningar för storskalig produktion än exempelvis Frankrike, Italien och Spanien. Dessutom plågas producentera av skattepolitiken, som bara är till för att kortsiktigt få in pengar, inte för att stimulera långsiktigt hålllbar tillväxt. Så om du inte är intresserad av att dricka bra vin i Sverige kan du struna i att göra det i Grekland också.

Grekiska sommelierer har ofta koll

Annars ska du, nästa gång du besöker Grekland,  unna dig att besöka en restaurang som har en sommelier. Grekiska sommelierer är ofta välutbildade, intresserade och glada att få hjälpa till. Be dem rekommendera lokala viner. Det kommer säkert att kosta flera gånger mer än kannan med husets vita eller retsina Men det kommer att kosta hälften mot vad det hade kostat i Sverige. Ett varningens ord: när du har vant dig vid att dricka riktigt grekiskt vin så kommer du inte att vilja gå tillbaka till kannorna.

Jag har tagit fram en lista över några viner att spana efter. Detta är viner som kostar mellan 10 och 20 Euro i butiken och mellan 18 och 50 Euro på krogen. Det finns en viss slagsida på kretensiska viner, av två skäl; jag har mest erfarenhet av kretensiska viner och det görs mycket bra vin på Kreta.

IMG_20171115_135458_175
Vinprovning hos Manousakis en novemberdag. Foto: John Göransson.

Jag har tagit fram en lista över några viner att spana efter. Detta är viner som kostar mellan 10 och 20 Euro i butiken och mellan 18 och 50 Euro på krogen. Det finns en viss slagsida på kretensiska viner, av två skäl; gaj har mest erfarenhet av kretensiska viner och det görs mycket bra vin på Kreta. Driekt efter listan kommer en lista över de viktigaste druvorna.

Köpvärda grekiska viner

Vita

Thea Mantinia 2016 Seméli

Hatzidakis Santorini Assyrtiko

Nostos Rousanne, Manousakis 2014

Douloufakis Winery Dafnios White Vidiano 2016

Kleftes Natural Savatiano Markou 2015

Röda

Thymiopoulos Xinomavro

Nostos Blend, 2012

Domaine Lyrarakis Okto Red

Kir Yianni Ramnista 2 Manousakis013

Markovitis Xinomavro Naoussa 2012

Chateau Porto Carras 2007

Domaine Hatzimichalis 2010 Alfega

Rosé

Alpha Estate Rose Xinomavro 2016

Nostos Pink, Manousakis 2014

Mousserande

Domaine Karanika Brut Cuvee Speciale Xinomavro

Amalia Brut

Retsina

Papagiannakos Retsina 2016

Grekiska druvor

Vita

Aidani odlas på Santroni och andra öar i Egeiska havet. Ger viner med mycket blomdoft.

Assyrtiko En av de mest populära druvorna. Ursprungligen från Santorini men finns nu på Halkidiki, Epanomi, Drama, Pangeon, Peloponnesos och andra platser. Har hög syra, även när druvorna är fullmogna.

Athiri Rik smak med citrustoner, odlas på de södra Egeiska öarna och Halkidiki.

Dafni En av de äldsta druvorna som odlas på Kreta. Har fått sitt namn av att vinet har toner av lagerblad, som heter Daphne på grekiska

Debina Denna druva från Epirus används till friska, torra och mousserande viner.

Moschofilero är en popular druva son odlas på Mantiniaplatån och södra Peleponnesos, Ger viner med intensiv smak och doft av rosor, pepparmint och citrus.

Moschato Muskatdruvan odlas under olika namn över hela världen. Vinerna blir allt från lagrade söta viner till unga, fruktiga och sprittiga viner.

Robola En druva som ger riktigt eleganta viner. Odlas på Kefalonia och I centrala Grekland. Ger firska viner med citrustoner.

Roditis Är den mest odlade vitvinsdruvan i Grekland. Odlas nästan överallt I Grekland. Kan ge goda och lättdruckna viner, men det är inte en druva att leta efter i vinbutiken.

Savatiano är en annan storsäljare från fastlandet, som tillsammans med Roditis används för att tillverka Retsina. Undvik.

Vilana är en gammal kretensisk druvsort som kan ge fullt drickbara viner med blommiga och fruktiga aromer.

Röda

Agiorgitiko odlas i Nemea på nordöstra Peloponnesos. Ger eftertraktade viner med mörkröd färg och en rik, sammetsmjuk smak.

Avgoustiatis kommer från Zakynthos och Peloponnesos västkust.

Bekiari odlas I trakterna av Ioannina i norra Grekland.

Kotsifali är en kretensisk druva som ger mjuka och kryddiga viner med hög alkoholhalt. Blandas ofta med Mandilaria.

Krassato odlas bara i Rapsani, Olympus

Limnio  har sitt ursprung på Limnos men odlas nu även i norra Grekland. Druvan finns omnämnd av flera författare från antiken.

Mandilaria blandas oftast med andra druvor, som tonar ner smaken, till exempel Kotsifali på Kreta. Kallas också Amorgiano.

Mavroudi är en stor familj av druvor. Många olika druvor från Peloponnesus, Epirus, Makedonien Centrala Grekland bär namnet.

Mavrodafni är en välkänd druva som odlas I Patras och på Kefalonia. Druvan används ofta för att göra det exklusiva dessertvin som har samma namn.

Xinomavro odlas i stora volymer. Kommer från norra Grekland men odlas i fler regioner än någon annan druva, eftersom den är klimattålig. Har intensiv smak och hög syra, även när druvorna är fullmogna.

 

 

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.