Valrörelse i ett Grekland där alla är trötta på politik

När detta skrivs är det fem dagar kvar till det grekiska nyvalet. Mina grekiska vänner, som röstar på allt mellan konservativa Nea Demokratia och sovjetkommunistiska KKE, verkar inte särskilt intresserade. Valrörelsen kommer inte igång på allvar förrän i dag, onsdag, eftersom de viktiga antagningstesterna till de grekiska universiteten pågick fram till 2 juli.

Alla tycks redan ha bestämt sig för att Nea Demokratia kommer att vinna valet och bilda regering tillsammans med ”centristiska” Kinal, som uppstod ur askan av socialdemokratiska Pasok. Opinionsmätningarna visar på en till synes ointaglig leding för Nea Demokratia.

Det som borde ha straffat ut regerande Syriza, händelserna för exakt fyra år sedan, är det ingen som vill prata om. Det uppenbara faktumet att Grekland utan kaoset kring folkomröstningen hade haft ett betydligt bättre ekonomiskt läge är inget som tycks intressera greker i allmänhet. Det som har fått Syriza att tappa stöd är tre saker: de svikna löftena, skatterna och avtalet med Nordmakedonien.

De svikna löftena

Syriza gick till val 2015 med löftet att återställa välfärden i landet och sätta stopp för åtstramningspolitiken. Hur ett konkursmässigt land skulle klara av detta indiska reptrick förklarades mångordigt av en karismatisk nationalekonom vid namn Yanis Varoufakis. Ingen fattade något av hans förklaringar men de lät bra. Med Syriza skulle skulderna förvinna och allt bli som förr. Givetvis blev det inte så. I stället blev de tre år som följde de tuffaste för grekerna sedan 50-talet, med en arbetslöshet på drygt20 procent, en statsskuld på flera hundra procent av BNP, krisande banker, upplopp, massutvandring… Att Grekland samtidigt översvämmades av flyktingar gjorde inte saken bättre. Tiotusentals unga greker har flytt Grekland i den största emigrantvågen sedan militärdiktaturen 1967–1974. Jag känner flera av dem.

Regeringen har också misslyckats med det utlovade systemskiftet. Korruptionen och nepotismen är lika utbredd som den alltid har varit, nu med en ny politisk elit från Syriza som köper och säljer röster, offentliga jobb och kontrakt, välvilliga tillståndsprocesser och annat av varandra. Av alla korrputionsåtal och upprensningar som utlovades blev bara en symbolisk tummetott, nu är allt som vanligt igen.

Skatterna

Syriza valde efter kaoset för fyra år sedan att gå med på långivarnas krav. Dessvärre har det gått trögt med reformer som skulle kunna skapa nya jobb och investeringsvilja i landet. Syrizas universalmedicin för att stärka de offentliga finanserna har varit att höja och i viss mån driva in skatter. I dag är grekiska småföretag så hårt tyngda av skatter att skattefusk är en ren överlevnadsstrategi. Jag känner många småföretagare som helt enkelt inte skulle ha mat för dagen om de inte hade svarta inkomster. Att man sänker matmomsen strax innan valet imponerar föga. Det har i princip varit öppet mål för oppositionen att attackera Syrizas skattepolitik.

Nordmakedonien

Avtalet med Nordmakedonien ändade en 30 år gammal konflikt i regionen och ritade om den geopolitiska kartan. Nu fick EU och Nato en ny bundsförvant i Östeuropa, samtidigt som Grekland fick en ny handelspartner. Eftersom Nordmakedonien saknar kust skapar detta stora möjligheter för grekiska hamnar.

Nordmakedoniens huvudstad Skopje drabbades hårt av en nationalistisk regering med dåliga historiekunskaper och dålig smak. Foto: John Göransson.

Avtalet gjorde många greker rasande. Det talades om landsförräderi och jag känner normalt sansade greker som ansåg att de ansvariga borde sättas i fängelse. Ett folk som i decennier har vägrat att kalla sina grannar något annat än FYROM eller Skopje (huvudstaden) blev rasande och hundratusentals gick ut på gatorna i stundtals våldsamma protester. Eftersom avtalet knappast går att riva upp med en ny regering kommer Alexis Tsipras att bli inskriven i historieböckerna som den som löste den sista konflikten på Balkan. Dessvärre var det nog just det som skulle besegla hans öde som premiärminister.

Politisk retorik

Från vänsterhåll är oron stor inför valet. Många greker lever redan på marginalen och de tolkar alla premiärministerkandidaten Kyriakis Mitsotakis ord likadant: de kommer att tvingas jobba sju dagar i veckan för samma lön. Det är givetvis inte sant. Att Mitsotakis vill införa sjudagarsvecka i industrin är sant. Det som inte är sant är att det innebär att de som arbetar i industrin ska jobba ska jobba sju dagar i veckan för samma lön, det är Tsipras spin på saken.

Vänstern reagerar också starkt på Mitsotakis löften om privatiseringar. Egentligen handlar de löftena om att uppfylla lånevillkoren, men många greker tror fortfarande att de löften de givit till EU och valutafonden i utbyte mot flera hundra miljarder Euro går att strunta i.

Förr i världen häpnade man över ljugandet, överdrifterna år hårdragningarna i den grekiska politiska debatten. Människor jag pratade med berättade ofta om de politiska motståndarnas drakoniska förslag, som de hade matats med av sina egna medier och politiker. De senaste valrörelserna har vi haft ganska exakt samma debattklimat i svensk politik. När jag i dag upprörs över överdrifter, lögner och tom retorik i den grekiska debatten påminner jag mig om att det låter likadant i Sverige. Vi skyller utvecklingen på sociala medier, men ansvaret ligger hos politikerna själva och de traditionella medierna.

Extremisterna

I Grekland har ett nazistiskt parti suttit i parlamentet i ett decennium. Stalinistiska KKE, partiet som en gång ville flytta Grekland bakom järnridån, har hela tiden haft stort politiskt inflytande och till och med suttit i regeringen.

KKE struntar i förbudet mot affischering, så deras meningslösa pamfletter syns alltid. Toto: John Göransson.

Ett nybildat nationalistiskt parti med starka band till Ryssland surfar nu på vreden över avtalet med Nordmakedonien. För oss svenskar är det svårt att förstå de starka banden mellan Grekland och Ryssland.

Ett riktigt obehagligt nationalistparti, vars ledare på goda grunder sitter i fängelse. Foto: John Göransson.

Miljöpartier finns däremot knappt i Grekland. Ett par ”gröna” partier sögs upp i den rödgröna koalitionen Syriza för att sedan försvinna. Tvärtom har Syriza nyligen stolt annonserat en uppgörelse med oljegiganten Exxon om oljeprospektering utanför Kretas kust. Grekland är ett av de länder i Europa som är mest beroende av fossila bränslen. Det är också ett av de länder som är sämst på sopsortering och materialåtervinning. Se här vad Världsnaturfonden säger om avtalet. Värt att nämna är att Greklands tillgångar på sol- och vindraft är många gånger större än tillgången på fossila bränslen.

Feministiska partier? Skojar du? Mindre än 20 procent av ledamöterna i parlamentet och mindre än 10 procent av statsråden i den enorma regeringen (nästan 50 ministrar) är kvinnor. Enligt det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE är Grekland EU:s minst jämställda land medan Sverige är det mest jämställda. Grekland skulle kanske behöva ett feministiskt initiativ. Förmodligen skulle ett sådant parti få färre än de 0,43 procent av rösterna som svenska fI lyckades få i valet 2018.

Ryssland nästa

Annars är diskussionsämnet här på Kreta att valet hålls mitt i turistsäsongen, när många är hemifrån på säsongsarbete i turistindustrin. I Grekland finns inte poströstning, så för att kunna rösta måste man åka hem eller skriva sig på den plats man befinner sig. Detta kommer garanterat att hålla valdeltagandet nere, precis som det gjorde i folkomröstningen 2015.

Kommer valutgången och det troliga regeringsskiftet att ändra på något? Knappast. Efter en fyra år lång utflykt från den ständiga tennismatchen mellan Nea Demokratia och PASOK blir ordningen återställd. Grekland kan fortsätta som förut, ända tills det är dags för nästa kris och nästa stödinsats från de för tillfället allierade. Frågan är bara om det kommer att vara EU eller Ryssland nästa gång. De ryska intressena i Grekland växer sig allt starkare och i dag äger ryska företag och oligarker hamnar, fotbollslag, Tv-bolag och naturgasledningar i Grekland. Den ortodoxa kyrkans högsäte på berget Athos utanför Thessaloniki domineras också av ryssar. När jag uttrycker oro för detta är det nästan ingen som förstår mig. ”Putin? Men Trump är väl mycket värre än Putin”, är den vanligaste reaktionen från de ofta djupt antiamerikanska grekerna. Att flera av de vänner som säger så är homosexuella kan te sig förbryllande, med tanke på den ryska regeringens behandling av homosexuella.

Regnbåge över Natobasen utanför Chania. Foto: John Göransson.

Det är ändå något som Syriza har åstadkommit, även om det är lång väg kvar. Flera nya lagar har stiftats som ska ge homosexuella samma rättigheter (nästan) som heterosexuella och numera hålls Pride Week på flera platser.

Avtalet om Nordmakedonien retade också upp ryssarna ordentligt och relationerna mellan länderna fick en kraftig törn, med ömsesidiga utvisningar av diplomater. Så det finns hopp.

1 kommentar på “Valrörelse i ett Grekland där alla är trötta på politik”

  1. Pingback: Allt om Greklands nya regering - Grekland All Exclusive

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.