Nu skickar Erdogan migranter till Grekland igen

Minns ni våren 2020, när Turkiet bussade hundratusentals migranter till den grekiska gränsen. Aktionen stoppades av pandemin men nu är det dags igen och relationerna mellan de två Natoländerna är på 2000-talets lägsta nivå. Snart lär Nato tvingas agera.

Plötsligt har hela Sverige börjat intressera sig för Turkiet. Recep Erdoğans veto mot Sveriges och Finlands Natomedlemskap har satt fokus på hur han styr sitt land. Demokratin är i princip upplöst, tusentals oliktänkande har flytt. Landet har förvandlats från en sekulär till en muslimsk stat. Ekonomin är förstörd av bakvänd ekonomisk politik och sanktioner från omvärlden.

För Grekland, som utkämpade sitt sista krig mot Turkiet för mindre än 100 år sedan, är detta vardagsmat. Sedan Lausannefördraget skrevs under 1923 har länderna ständigt bråkat om gränsdragningsfrågor och annat. Under Cypernkrisen 1974 gick det så långt att Grekland lämnade Nato för att kunna ge militärt understöd till grekcyprioterna. Det var en av de bidragande orsakerna till att militärjuntan förlorade makten.

”Mitsotakis existerar inte”

Den senaste utvecklingen är så allvarlig att Nato förmodligen kommer att tvingas ingripa för att lätta på trycket mellan länderna. “Från och med nu existerar inte Mitsotakis för mig”, sade Erdoğan på måndagen. Frågan är hur länge USA och Nato kan tillåta att broarna är brända mellan två av medlemsstaterna. I synnerhet när det pågår krig i Europa och två länder har sökt medlemskap, länder som Nato väldigt gärna vill ha som medlemmar.

Ofta har Turkiet utnyttjat konflikter med andra länder, inte minst Grekland. för att pressa EU och Nato på pengar och eftergifter. Det har resulterat i en svår balansgång, där omvärlden å ena sida har riktat sanktioner mot Turkiet för att landet bryter mot internationella överenskommelser, å andra sidan gett landet militärt och ekonomiskt bistånd.

EU handlingsförlamat

Turkiet har sedan många år en ansökan inne om att bli medlem i EU. Chansen att det ska ske har minskat vartefter landet har förvandlats från en sekulär demokrati till en auktoritär muslimsk stat. Samtidigt är EU:s handlingsutrymme mot Turkiet begränsat. “EU:s starke man” Tyskland bakbundet av att runt 4 miljoner, omkring 5 procent av landets invånare har rötter i Turkiet och oftast är lojala mot sitt gamla hemland. I stället är det Frankrike som har stöttat Grekland, bland annat genom att leverera stridsflygplan till landet. Det innebär att det ett Natoland rustar sig genom bilaterala avtal med Ryssland medan det andra använder bilaterala avtal med Frankrike, något som har fått USA att reagera starkt. EU har betalat stora belopp till Turkiet för att slippa hantera de miljoner flyktingar och migranter som finns i landet.

De senaste två åren har spänningen mellan Grekland och Turkiet ökat i styrka, även om pandemin satte de värsta övertrampen på hold. Samtidigt har Turkiet dragit på sig Natos vrede, bland annat genom att köpa stridsflygplan från Ryssland.

Turkiet Rysslands bakdörr

Turkiet har länge varit en bakdörr för Ryssland, som har stora investeringar i landet. När rika ryssar har fått sina tillgångar frysta i omvärlden har Turkiet blivit en fristad. Erdoğan har inte ställt sig i kören av fördömanden mot Rysslands invasion utan tvärtom visat förståelse för den.

Faktum är att Putin och Erdoğan liknar varandra i många avseenden. Båda har i princip avskaffat press- och yttrandefriheten, Turkiet hamnade senast på plats 149 på reportrar utan Gränsers rankning av pressfriheten, Ryssland hamnade på plats 155. Journalister och oliktänkande har mördats eller tvingats fly landet.

Både Erdoğan och Putin använder konfliktvapnet för att stärka hemmaopinionen. Att förmå befolkningen att enas mot en yttre fiende är en klassisk taktik, som även Grekland har använt sig av många gånger. Syrizaregeringen använde den mot EU i allmänhet och Tyskland i synnerhet, Nea Demokratia riktar tillbaka udden österut, mot Turkiet.

Ständiga övertramp

Faktum är att Mitsotakis utfall mot Erdoğan har substans. Han har gått över gränsen i relationen med Grekland otaliga gånger, här är några exempel:

• Ständiga militära kränkningar mot grekiskt luftrum och territorialvatten, nyligen flög en rote jaktplan över den grekiska kuststaden Georgopoulou
• Provborrningar efter olja och gas nära grekiskt territorialvatten, i strid med internationell rätt
• Försök att skicka hundratusentals flyktingar och migranter över gränsen till Grekland
• Omgörningen av Haga Sofia, en gång Bysantinska imperiets motsvarighet till St Paulskatedralen i Rom, till en Moské

Recep Erdoğan brukar svara på ett av två sätt på Greklands anklagelser, båda känns igen från mellanstadiets skolgårdar. Antingen blånekar han och hävdar att Greklands anklagelser bara är avsedda att skada Turkiet. Eller så använder han klassikern “Vadåra? Och dura?” och hävdar att Grekland gör samma sak mot Turkiet. Det har förstås hänt, men i långtifrån samma utsträckning.

Faktum är att Grekland flera gånger den senaste tiden har gjort precis tvärtom. I november 2020 öppnade den första moskén i Aten på över hundra år. Resan 2013 öppnades den första moskén i Thessaloniki. Medan Turkiet blir allt mer religiöst fundamentalistiskt, ökar religionsfriheten i Grekland.

Turkiets krav att Sverige ska lämna ut politiska flyktingar är vardagsmat för Grekland, som ända sedan det misslyckade (och möjligen påhittade) kuppförsöket mot Erdoğan har pressats att lämna ut människor som tog sin tillflykt till Grekland. Enda skillnaden är att Grekland redan är med i Nato, därför kan inte Erdoğan använda det vapnet i sin utpressning.

Hittills har Nato varit garanten för att bråket mellan Grekland och Turkiet inte ska gå från bråk och knuffar till fullt slagsmål. Men med den situation som nu har uppstått i Europa måste bråket upphöra, annars hotas säkerheten i hela regionen. Det vet Recep Erdoğan och han tänker inte försitta chansen att utnyttja det till sin egen fördel.