fbpx

Med lyftkran till Grekland

Vi kom just hem från en tio dagar lång vistelse i Chania och Aten. När vi flög ner var det fortfarande lag på munskydd på många ställen, när vi flög hem var kravet avskaffat överallt – Nästan. Läs också om hur vi lyckades frakta ner och montera en lyftkran på taket.

Det var vår femte resa till Grekland sedan pandemin bröt ut 2020. Även om de tidigare resorna gjordes under de mer ”lågintensiva” faserna, med få restriktioner, så har vi upplevt nattligt utegångsförbud, vaccinationskrav, tester på flygplatsen och, framför allt, munskydd. Värst var det i augusti 2020, då vi tvingades ha munskydd i hettan överallt inomhus och utomhus och måste vara hemma senast 00.30.

Onsdag: I luften med lyftkran

Denna gång skulle vi få uppleva ett Grekland som i allt väsentligt likande det vi reste hem ifrån i januari 2020, lyckligt ovetande om vad som komma skulle. På Arlanda var det inte värre kaos än vanligt. Med mitt guldkort hade vi gräddfil till såväl incheckning som säkerhetskontroll, så vi hann med en kopp kaffe i loungen.

Vi tog på oss munskydden i gaten på Arlanda och behöll dem på tills vi klev ur taxin i Chania, förutom under en lång sittning i loungen på Atens flygplats. Lunchplanet till Aten landade bara 20 minuter innan eftermiddagsflyget till Chania lyfte, så vi fick snällt vänta på sista flyget, som landade i Chania strax före midnatt.

På tunnelbanan med två väskor och en ryggsäck. Foto: John Göransson

Vi hade fått köpa en extra väska, eftersom vi släpade med oss en liten lyftkran i delar. Den var inköpt på Amazon.com och i den ena väskan låg själva vinschen, i den andra den svängarm den skulle monteras på. Exakt hur detta skulle gå till hade vi inte riktigt listat ut ännu, men det fick lösas på plats. Vi har pratat om det här projektet sedan vi köpte huset för snart tio år sedan, men aldrig lyckats hitta rätt utrustning i Grekland. Att beställa saker online i Grekland är ett vågspel, eftersom leveransen måste prickas in när vi är på plats. Nu släpade vi, strax efter midnatt, in våra stora väskor i huset.

Vi hälsade på grannen, som just hade stängt sin butik i hamnen, slog på kylskåpet och gick sedan för att träffa vännerna på jazzbaren Fagotto. Ätit hade vi gjort i loungen i Aten, nu blev det en drink och en recap av vad som hänt sedan vi lämnade Chania tio veckor tidigare. Vid tretiden på morgonen rasade vi i säng.

Mittemot Fagotto finns Chanias mest fotograferade fönster. Foto: John Göransson.

Torsdag: Järnrör och grillkorv på taket

Vi sov länge på torsdagen och gick sedan till Meltemi, lägst västerut i hamnen, för att äta frukost och hälsa på ägaren Yanis. Vi har känt varandra i 15 år och på hans trevliga ställe sitter mest folk från kvarteret.

Så var det dags att leta upp ett järnrör. Ett sådant som sverigedemokraterna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling viftade med en natt i Stockholms city 2010. Vi skulle inte använda det som tillhygge utan som fäste för vår lyftkran.

Vi promenerade upp till våra vänner i järnaffären och kunde, efter att med hjälp av Google translate ha hittat ordet σκαλωσιά (byggnadsställning) ta en taxi till en lagerbutik en bit utanför centrum, där det bland annat såldes rör i olika dimensioner. Där fanns, visade det sig, alla de saker vi hade släpat ner från Stockholm. Fördelen var att vi kunde peka på kartongerna och därmed enkelt förklara vilken dimension vårt järnrör skulle ha. Minimilängden var tre meter och vi behövde bara 1,5, så nu har vi ett rör över.

Vi gick tillbaka till järnhandlaren och köpte det vi behövde för att fästa röret på stativet till solfångaren på taket. Röret skulle sedan utgöra fäste för svängarmen. Medan jag monterade lyftkranen satte hustrun upp solskydden och efter ett par timmars arbete kunde vi hissa upp utegrillen och lite annat från gatan och kalasa på grillad korv. Det kändes bra!

Utegrill och lyftkran på taket! Foto: John Göransson.

Vi tog en välbehövlig siesta innan vi gick till Perperas för att äta middag. Kvällen avslutades på ”hippebaren”, vi gick hem när uteserveringen stängde.

Fredag: Bitterballen och Bossa Nova

Planen var att ta ett premiärdopp i havet, men det var många småsaker som skulle ordnas i huset, så vi fick stryka planen. I stället åt vi lunch på Splanziatoregt. Bland annat åt vi välsmakande kroketter fyllda med kycklingfärs. Sådana kallas på nederländska för bitterballen, vilket vi tycker är barnsligt roligt. Varje gång vi äter kroketter tar jag en bild på dem och skickar den till våra holländska vänner med texten ”Bitterballen”. Det har blivit ett antal bilder genom åren. Denna gång befann sig holländarna på flyget när jag skickade bilden. Vi skulle äta middag tillsammans kvällen efter.

Bitterballen! Foto: John Göransson.

Efter siestan tog vi en taxi till Bossa Nova i Gerani. Vi känner ägarna och försöker alltid hinna med ett besök, först hos dem och sedan hos de trevliga bröderna som driver Tequilabaren, fem minuters promenad bort. Det blev sent.

Lördag: lyxlunch och kärt återseende

Efter frukost leder vi cyklarna till cykelaffären. De har stått stilla sedan oktober 2021 och det är tomt i däcken. Sedan cyklar vi till Aptera, där vår vän Andreas har börjat jobba i den tjusiga beachbaren. Vi mellanlandar på brädgården och köper några träbitar som vi behöver för att kunna laga ett trasigt trappsteg.

Efter premiärdoppet äter vi lyxig lunch med bland annat Ceviche på räkor, som smakade gudomligt. Anderas bjuder på ett extra glas vin och vi blir sittande länge. Notan slutar på drygt 40 euro. Normalt går vi till Kostas lilla skjul, där en halvliter iskall Fix kostar 2,50 och en pizza kostar en femma.

Vi cyklar hem och hänger tvätt på taket innan vi tar vår siesta. I kväll ska vi äta middag med holländarna hos Miltos.

Det blir ett kärt återseende och två nya bekantskaper. En av deras vänner har hängt med ner och dessutom deras lilla hund Patsy. De ska stanna i Chania i två månader, när vi flyger hem kommer de att ta vårt hus i besittning. Det känns bra! Vi delar på en flaska vin innan vi promenerar till Miltos restaurang Colombo. Det går långsamt. Petra råkade ut för ett komplicerat benbrott för ett par månader sedan och går fortfarande med en krycka. Vi ororar oss för hur det ska gå med alla trappor, men hon lovar att det inte ska vara några problem. De bor i Chalepa och har gått hem till oss, en promenad på 2,5 kilometer.

På Colombo, som på TripAdvisor just nu är den högsta rankade restaurangen i Gamla Stan, är det kaos och vi får vänta med ett glas vin medan gästerna före oss äter färdigt och betalar notan. Det gör inget. Maten är som vanligt utmärkt, bland annat får vi grillad bläckfisk och tabbouleh. Vi avslutar på hippiebaren, innan vi sätter holländarna i en taxi och går hem. Vi sitter en stund på taket och njuter av den ljumma nattluften, innan vi faller i säng.

Söndag: Bröllopsdag!

Maiami får vänta. Foto: John Göransson.

I dag är det vår bröllopsdag och det ska firas! Efter frukost cyklar vi till Koum Kapi, öster om stadsmuren, och doppar oss i havet innan vi njuter av varsin utmärkt grekisk hantverksöl hos vännerna på Naïs. Vi tittar också in på Maiami, Afshin och Alexandras nya ställe vid strandpromenaden. Afshins mat, Alexandras keramik och vin från deras vingård, vad kan gå fel? Vi lovar oss att testa nästa gång, i dag har vi andra planer. Du kanske undrar varför stället heter Maiami? Så hette caféet som låg där tidigare och det var ett kul namn, helt enkelt.

Vi cyklar upp till Splanziatorget. Vi ska äta meze och dricka Tsiporo till bröllopsdagslunch. Allt smakar utmärkt, höjdpunkten är de marinerade sardinerna. Sedan lite shopping och hemmapyssel innan det är dags för siesta. På somrarna sover vi alltid två gånger per dygn, för att undvika den värsta eftermiddagshettan och utnyttja nattens svalka.

Iskall tsiporo till bröllopsdagslunchen. Foto: John Göransson.

På kvällen promenerar vi ner till Nikos och Kleopatra på The Five vid Nea Chorastranden. Vi äter en överdådig middag med goda viner och Kretas bästa tsikoudia till notan. Det blir ett långt samtal med våra fantastiska vänner när de sista gästerna har gått hem. Kvällen avslutas på Fagotto, som ligger på hemvägen.

The Five. Foto: John Göransson.

Måndag: Slappardag på taket

Vi tar det lugnt i dag. Hänger mest på taket, grillar lite och slappar i våra dåliga solstolar. De måste bytas ut! På kvällen äter vi middag på vår hemliga taverna i centrum, inga bilder!

Tisdag: Munskydd av!

I dag cyklar vi tillbaka till Aptera men denna gång hälsar vi på hos Kostas. En kvinna har kommit till hans hjälp och det märks. Allt är mycket fräschare, inte minst toaletterna, som är nymålade, renskrubbade och har fått nya lampor. En Fix kostar fortfarande 2,50 Euro, så det blir nog inga fler besök på den tjusiga beachbaren. Förlåt Andreas!

Vi äter middag med holländarna på Perperas och vid midnatt är det dags för personalen att plocka av munskydden. Det har Yanis gjort redan när vi kommer. Vi avslutar kvällen med en öl på Plaka, som har Chanias bästa utbud av grekiskt hantverksöl.

En bild till på fyren, på väg till Perperas. Foto: John Göransson.

Onsdag: Till Aten

Vi går upp tidigt och efter frukost gör vi huset i ordning för våra husvakter. Vi tar en taxi till flygplatsen och pratar med föraren om hur det känns att kravet på munskydd nu är avskaffat. Han är inte helt nöjd, han är rädd att bli smittad. Han är den enda i familjen som har klarat sig, trots att de alla har tagit tre sprutor. Omikron smittar alla, helt enkelt. Några timmar senare meddelar regeringen att munskydden fortfarande ska vara obligatoriska i taxibilar, men då sitter vi på flyget mot Aten.

På flygplatsen har de flesta munskydd och vi bli upplysta om att vi ska ha det när vi går ombord. Men jag har samma morgon fått mejl från Aegean med beskedet att munskydd inte längre är obligatoriska. Jag går ombord utan munskydd, med mejlet redo i mobilen. Kabinpersonalen hälsar välkommen bakom sina munskydd, ingen säger något.

I nästa artikel berättar jag om vår vistelse i Aten.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Language/språk/γλώσσα»
%d bloggare gillar detta: