Grekland i helg och söcken
Det har blivit 2024 och jag är åter ensam i huset i Chania. Nu blir det ett par veckor av helg och vardag innan det är dags att ta flyget tillbaka till Sverige. Men först ska jag ha namnsdagskalas!
De flesta av er vet säkert redan att namnsdagar är viktigare än födelsedagar i Grekland. Vissa dagar är riktiga festdagar, för då har massor av greker namnsdag. Mitt eget namn, Yannis, kan i den grekiska traditionen komma från antingen Johanns döparen eller aposteln Johannes. De har varsin dag, Johannes Döparens dag 24 juni och Johannes evangelistens dag 27 december.
Namnsdagen är 7 januari, dagen efter Epiphany, trettondagen, den dag då Johannes Döparen döpte Jesus. Det var förr julens viktigaste dag i Grekland och det är fortfarande en viktig dag. Där finns nog förklaringen till att namnsdagar är viktigare än födelsedagar i Grekland. Vi firar Jesu födelse, grekerna firar hans dop. För säkerhets skull ska jag tillägga att Jesus inte döptes en vecka efter födelsen utan enligt bibeln döpts han när han var 30 år gammal.
Fest på gång
Det är väldigt sällan jag har kunnat fira min grekiska namnsdag i Grekland och detta år inföll den dessutom på en söndag. Det innebar att jag kunde bjuda hem vänner och grannar till fest på lördagens kväll och fira min namnsdag efter midnatt. Sedan kunde jag sova ut på söndagen inför måndagens arbete.
Gå upp, gå till jobbet…
Men nu går jag händelserna i förväg. Det som framför allt hände de två veckorna mellan nyår och min hemresa var mest vardagslunk. ”Gå upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch, samma sak händer i morgon”, som Ebba Grön sjunger. Det gjorde jag. Däremot kunde jag skippa ”Jobba åka tricken och sätta sig och glo”, eftersom mitt kontor ligger en trappa ner i huset och jag gärna åt lunch i köket på bottenvåningen.
Sätta sig och glo? Icke!
Sätta sig och glo? Icke! Visst hade jag ett par tidiga kvällar när jag satt hemma framför tvn. Men jag åt middag ute i stort sett varje kväll. Alla mina vänner hade stängt sina restauranger för vintern så det blev till att hitta nya matplatser. Det var inga problem.
Mest gick jag till To Steno, en liten trevlig taverna som drivs av ett ungt kollektiv. Bra mat, bra service och bra stämning. Bra musik dessutom, jag tog för vana att slå på Shazam i mobilen när jag satte mig. När jag kom hem hade jag en ny spellista med en massa spännande grekisk rock och pop.
Ibland tog jag cykeln till Koum Kapi. Caféet där hette tidigare Naïs och drevs av ett ungt syskonpar. Nu hade de tröttnat och överlåtit verksamheten till en familj från området som serverade god mat, goda drycker och bra musik. Även här använde jag Shazam för att skapa nya spellistor. Ännu ett nytt stamställe som jag skulle återvända till många gånger.
Uppdatering: Året efter detta skrevs hade vi en så otrevlig upplevelse på Koum Kapi att vi bestämde oss för att aldrig mera återvända. Det finns uppenbarligen knäppa typer även i Grekland, en del av dem äger restauranger.
Livejazz på Fagotto
Ibland struntade jag i tvn och tog en barrunda i stället. Fauve är den nya favoriten men en torsdagskväll var det livemusik på jazzbaren Fagotto. Vi var ett gäng som satte oss vid bardisken och hade en kanonkväll. Det straffade sig lite dagen efter men det var det värt.
Uppdatering: Fauve har tyvärr stängt för gott.
Så kom trettondagen. Jag lagade en massa svensk och grekisk mat och hade köpt hem drycker av olika slag. Ett dussin vänner och grannar drällde in och kvällen blev riktigt lyckad. Vädret var bra så rökarna kunde hänga i gränden. Grannarna var också på kalaset så ingen blev störd.
Från finkrog till snabbmat
Så blev det måndag och min sista arbetsvecka i Chania för denna gång inleddes. På måndagskvällen gick jag till AbLa, där jag träffade delägaren Afshin, som jag har känt i elva år nu. Han berättade att de hade beslutat att stänga finkrogen Salis vägg i vägg över vintern och satsa på snabbmatskonceptet AbLa i stället. Därför höll Salis duktiga kockar nu på att lära sig göra gyros och souvlaki. Resultatet var förstås fantastiskt.
I övrigt gick det på rutin. Jobb på dagarna, på kvällarna cirkulerade jag mellan mina fyra vardagsrum; To Steno, Koum Kapi, Fauve och tv-soffan hemma. Vädret blev sämre, nu var ösregnet och vinden tillbaka.
Uppdatering: nu är alltså två av dem borta. Jag har givtvis hittat nya vardagsrum, jag ska berätta om dem i en senar artikel.
Ölprovning
Sista eftermiddagen jag var i stan ordnade Fauve en ölprovning. Vädret hade skärpt till sig, vilket var tur eftersom öltapparna stod på uteserveringen. Det var festligt folkligt och fullsatt och ölet i de tre faten smakade utmärkt. Där fanns lokala bryggerier och ett öl från Apex i Örebro. Det är svårt att hitta fatöl från Apex i Stockholm så det var en märklig upplevelse att dricka det i en bar i Chania. Jag avslutade kvällen med middag på To Steno och gick tidigt till sängs. Väckarklockan stod på 04:30, det var dags att flyga hem till snön och kylan. Men jag var nöjd ändå, eftersom jag skulle få återse familjen.
Jag brukar säga att Grekland är i färg och Sverige i svartvitt. Utsikten genom fönstret på Arlanda Express bekräftade bilden. Det skulle dröja tre månader innan jag kom tillbaka för ett kort besök. Den veckan ska jag berätta om i nästa artikel.
