Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 9
Nu gör vi ett hopp framåt i tiden. Det är dags att återuppliva minnet av pandemin. Så här började vår första resa till Kreta när gränsen öppnade i slutet av juli 2020.
Vi hade redan ställt in en resa och skjutit upp den andra två gånger. Nu måste vi ner! Vi kunde inte lämna huset tomt längre, helt enkelt. Men vi var ovanligt dämpade inför avresan och reslusten ville inte infinna sig.
Det var spänt och nervöst på Arlanda och nerresan till Chania var en tråkig historia. Här flög livrädda människor tillsammans med dem som inte kunde låta bli att trängas ens nu, när alla borde fatta att de inte borde göra det. De flesta var greker på väg hem till släkt och vänner.
Håll käften och sätt på munskyddet!
De flesta följde reglerna om munskydd, men på flyget till Chania argumenterade en äldre kretensisk man med flygvärdinnan tills en medpassagerare, en betydligt yngre kretensare, sade åt honom att hälla käften och sätta på munskyddet. Då gjorde han just det. Det var kanske första gången i vuxen ålder han blev tillrättavisad av någon som var yngre än han själv. Det skapade lite glädje och lättade upp stämningen.
Vi var testade hemma och vi testades igen på Atens flygplats. Flygresan var den del av resan då vi utsatte oss för störst smittorisk, så vi var extremt noga med munskydden och så noga vi kunde med avstånden. Men det var inte bara upp till oss. Om vi hade följt reglerna hade vi inte kommit ombord, helt enkelt.
Innan resan hade debatten rasat i sociala media. Resa ellr inte resa. Jag orkar inte rekapitulera alla dumheter men sandlådenivån på diskussionen plågade oss stundtals lika mycket som pandemin i sig. Föga anade vi att både diskussionen och pandemin skulle nå orkanstyrka i Grekland ett halvår senare.
Resan gick bra och vi kom hem till huset. Där hängde julpyntet kvar sedan vårt förra besök sju månader tidigare.
Till sjukhus
Vad jag inte visste då var att en infektion rasade i min kropp. Inte smittsam och helt orelaterad till pandemin. Efter några dagar vaknade jag och insåg att jag var mycket sjuk och behövde vård. Jag ringde försäkringsbolaget som snabbt satte mig i kontakt med sin jourläkare. Han skickade mig prompt till ett av stadens bästa privata sjukhus, granne med saluhallen.
På sjukhuset var kontrollerna förstås stenhårda och patienterna hölls isär. Det blev ett nytt covidtest vid inskrivningen, även detta var negativt. Jag placerades i ett enkelrum och fick dropp med antibiotika. Jag blev kvar i tre dagar innan jag skickades hem med ett recept på mer antibiotika. Vården var utmärkt med maten var trist. Hustrun hälsade förstås på men jag sov mest de första dagarna, så hon fick roa sig på egen hand.
Firandet inställt
Så småningom tillfrisknade jag och kunde fortsätta semestern. Två saker hade funnits på agendan: Vi skulle för första gången vara i Grekland på Jungfru Marias dag 15 augusti, en av landets viktigaste högtider. Allt firande var förstås inställt. Dessutom fyllde jag jämnt och hade planerat en fest. Den blev förstås också inställd, åtminstone nästan.
Det var förstås färre turister än vanligt i Chania. Men regeringen hade försett greker med hotellvouchers för att de skulle kunna fylla några av de tusentals tomma hotellrummen och många valde att åka till Chania. Det ledde till att turistförorterna var ganska tomma medan det var packat i gamla stan. Enda sättet för oss att hålla avstånd var att inte gå ut.
Munskydd och kontroller
Butikerna hade inpasseringskontrolller och alla hade en skylt utanför som berättade hur många som fick vistas därinne. Det ledde föestås till trängsel på trottoaren utanför. Än så länge gällde kravet på munskydd bara inomhus så det låg drivor med använda munskydd utanför de stora butikerna. Samma sak gällde barer och restauranger. Alla satt utomhus utan munskydd och trängseln var samma som alltid. På ett café satt unga människor och skickade runt munstycket till en vattenpipa.
Lockdown
Efter ett par veckor föll domen. Smittan rusade i höjden på platser som Chania och Mykonos, där partylivet hade fått fortgå. Regeringen slog till med reseförbud. Allt stängde vid midnatt och en halvtimme senare startade utegångsförbudet. MC-poliser for runt och kontrollerade så att ingen bröt mot reglerna. Sanktionerna var höga böter och i värsta fall indraget serveringstillstånd.
Foto: John Göransson
Foto: John Göransson
Rsultatet blev förskräckligt. Strax efter midnatt var huvudgatan Chalidon lika packad med folk som på en rockkonsert. Väldigt få hade munskydd. Kreta, som dittills hade varit ganska förskonat, blev snabbt en av de värst drabbade regionerna i Grekland. Ännu värre skulle det bli när vaccinet kom, eftersom många kretensare vägrade att ta det.
Den 25 augusti skärptes reglerna i hela Grekland, charterbolagen ställde in sina Greklandsprogram och turistsäsongen var över, bara tre veckor efter att den hade börjat.
När vi fick veta att det skulle bli utegångsförbud fyllde vi på matförrådet och barskåpet. Vi planerade för ännu hårdare restriktioner. De kom i oktober, då var vi redan hemma igen. Det skulle dröja mer än ett år innan vi återvände.
Ljus i natten
Den 14 augusti gick vi ut och åt en god middag på The Five i Nea Chora. Kleopatra skickade hem oss vid midnatt med drinkar i pappmugg, att dricka på taket. Där satt vi och såg ut över den kolsvarta staden nedanför. Nu hade det blivit 15 augusti och ett vanligt år hade staden kokat av fest, med fyrverkerier och musik. Nu var det dödstyst. Någon trotsade utegångsförbudet och släppte upp några japanska lyktor från hamnen. Små ljuspunkter som sakta steg mot skyn och svävade norrut innan de uppslukades av nattnörkret.
Dagen efter bestämde vi oss för att lämna Chania. Det var helt enkelt för deprimerande att stanna. Vi fick inte lämna distriktet men vi kunde åka ner till Chora Sfakion och ta båten till Loutro. Vi ringde vår vän hotellägaren och fixade ett rum. Den resan berättar jag om i nästa lucka.