Elva resor under pandemin 4: Flykten från munskydden
Det är dags för lucka 17 i kalendern. Det är nu åtta dagar till nästa Greklandsresa och jag fortsätter berätta om mina resor under pandemin. Nu kommer vi tillbaka till ett Chania där turistsäsongen tar slut efter bara tre veckor.
På vägen från Paleochora 23 augusti passerar vi charterförorterna väster om stan. Det är lunchtid och det är glest mellan turisterna. På de restauranger som har öppet sitter ett eller max två sällskap. Många har stängt. Massturismen kom helt enkelt av sig. Obligatorisk karantän vid hemkomsten har införts för norrmännen, obligatoriskt Covid-test före avresan för svenskarna. Risken att sättas i karantän eller tvingas ställa in resan gör att många bokar av. Ving ställde strax efteråt in hela Greklandspogrammet, Apollo följde efter.
I Grekland är nu succéhistorien om kampen mot Covid utbytt mot larmrapporter. Nu är Grekland ett av de länder som har flest smittade i Europa och det ska snart bli mycket värre.
I Chania inför man nya nödåtgärder, bara ett par dagar efter att vi kommit tillbaka till stan. Nu måste alla ha munskydd både inomhus och utomhus. Folksamlingar med fler än nio personer är förbjudna. Marknader och andra events är stoppade. Högst fyra personer får sitta vid samma restaurangbord, sex om de ingår i samma kärnfamilj. Regeringen påpekar att de företag som drabbas har rätt att avsluta anställningar omedelbart. Lokalbefolkningen är förtvivlad. ”Nu kommer folk inte ens att gå ut”, säger en restaurangägare. Han får rätt.
Atenarna har fått reseförbud så de kommer inte heller, trots att många har semester nu. Det är folktomt i grändena, skillnaden mot när vi lämnade stan några dagar tidigare är dramatisk. Så här brukar det se ut i Chania i slutet av oktober, nu är det fortrarande augusti.
Rykten om en ny nationell nedstängning är i svang. Regeringen har flera gånger upprepat att det inte kommer att hända, men folk har slutat lita på regeringen. ”De säger en sak, sedan gör de något helt annat. Ofta får vi bara något dygn på oss att anpassa oss”, säger en barägare. Många tror att nedstängningen kommer i september. ”Eftersom det inte kommer att vara många turister här i september kommer regeringen att passa på”, säger en restaurangägare. Den kommer, men i november.
De nya reglerna gör inte så stor skillnad för oss. Vi är bara två och det är gott om plats på de restauranger som har öppet. Det är förstås ansträngande med munskydden, det uppåt 35 grader varmt. Men vi slipper dem hemma och när vi cyklar eller är på stranden struntar vi helt enkelt i dem. Vi gör som grekerna och låter förnuft gå före lag. Om det inte finns andra människor i närheten finns ingen att smitta eller bli smittad av. Munskydden åker på vid varje möte, sen åker de av igen. Jag konstaterade redan i går att strategin fungerade, vi blev inte smittade och därmed smittade vi ingen.
Medan jag låg på sjukhus hade vi fått en utegrill levererad. Den var nu monterad på taket och gasol hade inhandlats. Vi lagade en hel del mat däruppe och tillbringade kvällarna med att titta ut över den folktomma och tysta staden. Ibland fick vi besök av vänner, men det blev inget nattsudd, eftersom de måste vara hemma vid midnatt. Ett par gånger missade någon tiden och fick smyga hem genom gränderna. Att bli ertappad ute efter 00.30 kostade mycket pengar och många åkte fast.
Jag skrev en hel del, jag publicerade runt 15 artiklar under resan, förutom de dagliga uppdateringarna. Så här skrev jag när jag sammanfattade intrycken från sommaren i Grekland:
”Sista veckan tvingades vi ha munskydd på även utomhus, ganska ansträngande i 34 graders värme. Men det verkligt tråkiga var att se våra vänner sjunka allt djupare ner i missmod och ilska. Spänningarna ökade mellan dem som ville bekämpa pandemin till varje pris och dem som ville rädda landets och sin egen ekonomi.”
Så här fem år senare kan jag konstatera att den grekiska rgeringens försök att hejda smittan var verkningslös och dyr, inte bara för grekerna utan för hela Europa. EU:s Recovery Fund betalade ut över 30 miljarder euro i bidrag och lån till Greklad under och efter pandemin, vilket motsvarar drygt 16 procent av landets BNP. Det är mer än något annat land. Sverige fick drygt 3 miljarder euro ur fonden, vilket motsvarar 0,69 procent av vår BNP. Bara Luxemburg kom under den siffran.
Men detta visste vi inte då. Jag var visserligen övertygad om att Sveriges strategi vär bättre än Greklands men ingen hade facit och de flesta trodde att jag hade fel. Jag fick mycket skit för det. Jag antar att många tog ut sin besvikelse över den förstörda sommaren på mig. Jag ska återkomma till detta senare, Så här skrev jag då:
”Egentligen var det förstås inte särskilt synd om oss. Att träffa vänner som hade blivit av med sin försörjning var däremot drabbande. Att samma dag sitta vid datorn och få skäll av okända människor för att vi hade rest till Grekland var rent surrealistiskt. Coronaviruset har uppenbarligen lyckats locka fram det sämsta ur människorna.”
Dagen innan hemresan gick vi tillbaka till Kleopatra och Nikos på The Five för att äta lunch. På kvällen, när vi hade gjort allt färdigt och pakcat ihop huset för vintern, gick vi till Yanis på Perperas. När vi gick hem var det fullmåne.
När satt på planet var vi ganska nedstämda. Vi visste att det skulle dröja innan vi kom tillbaka men vi anade inte att det skulle dröja mer än ett år. Om den resan berättar jag i morgon. Till dess kan du läsa vad jag skrev när jag kom hem i september 2020: