Elva resor under pandemin 3: Födelsedagsfirandet fortsätter
Det är dags för lucka 16 i kalendern. Det är nu nio dagar till nästa Greklandsresa och jag fortsätter berätta om mina resor under pandemin. Nu lämnar vi Loutro och fortsätter mot Paleochora för att fortsätta firandet av min födelsedag.
Efter en sen frukost på hotellet tar vi båten mot Paleochora. Tyvärr har vi som vanligt några dödstråkiga timmar i Agia Roumeli innan vi kommer fram. Jag har genomlevt den här väntan många gånger nu och jag avskyr verkligen byn Den är säkert trevlig när de sista vandrarna genom Samariaravinen har gett sig av men under de här timmarna delar vi den lilla byn med hundratals människor som inte heller vill vara här, alla väntar på båten till Chora Sfakion, Sougia eller Paleochora, där bussarna går.

Denna gång har ännu inte fått tips om den taverna en bra bit från hamnen som lär har bra mat och trevliga ägare. Vi sätter oss på en av turistfällorna och äter en dödstråkig moussaka medan vi ser alla vandrare komma ner från ravinen. Numera går en minibuss upp och ner mellan ravinens slut och hamnen, den gör säkert tio vändor medan vi äter vår lunch.
När vi kommer ut från tavernan sitter och står alla och väntar på båten, packade som sillar, ingen har munskydd. Vi drar oss undan till en avlägsen del av hamnen, vi har inte åkt till Grekland för att få Covid av någon aningslös charterturist.
Ombord på båten börja jag bli förbannad. Jag vet hur grekerna har tvingats stå ut med alla restriktioner, här är det i stort sett bara vi som bryr oss om de obligatoriska munskydden. Som svenskar vill vi visa grekerna att vi inte tänker sprida smittan och vi har dessutom ingen lust att själva bli smittade, i synnerhet inte som vi har flera buss-, flyg- och tågresor kvar att göra innan vi är hemma i Sverige igen. Och faktum är att strategin lyckades. När vaccinet kom hade ingen av oss fått Covid. Hustrun drabbades så småningom, jag har klarat mig hittills. Det bästa var att vi heller inte smittade någon.


Väl framme i Paleochora hinner vi bara slänga in packningen på hotellet och ta en snabb dusch innan det är dags för middag på Pasifai. Nektarios, som vi har känt i många år, har nyligen öppnat restaurangen tillsammans med Georgia, som tidigare var kökschef på den kända restaurangen To Scholio i byn Anidri norr om Paleochora. Vi har ätit där ett par gånger så vi vet att hon kan laga mat. Nektarios kan allt om hur man tar hand om gäster så vi vet att vi är i goda händer. De hade extrem otur som fick sin första sommar pandemiåret 2020 men det var full fart när vi var där och de överlevde ända tills Nektarios gick i pension för ett par år sedan.

Det blir en fantastisk måltid med Amalia Rosé, ett utmärkt grekiskt mousserande vin. Mitt i middagen kommer ett videosamtal från våra vänner i Aten, som också vill gratulera.

Efter middagen går vi de 20 meter som skiljer Nektarios restaurang från Agios bar, som numera drivs av hans bror Michailis. De drev den tillsammans i många år, efter att ha tagit över den från sin pappa. På den tiden var det där man tog bussen, nu har busstationen flyttat till utkanten av byn. Då var det en kafenio, nu är det en av Europas bästa barer.
Inne i baren får sju gäster vistas samtidigt och ingen får sitta vid bardisken. Vi slår oss ner och efter ett tag få vi sällskap av Michailis. Han har lindat tristessen med att bygga upp en imponerande samling gin från hela världen, nu anordnar han ginprovning med oss. Kvällen blir mycket lyckad! När vi kommer tillbaka till hotellet sätter vi oss på balkongen med en flaska vin som vi har köpt med oss från Agios. Jag konstaterar att inget hade blivit som jag hoppats på min 60-årsdag men att den blev ett minne för livet.
När jag skriver detta har jag just haft min 65-årsfest. Den blev precis som den fest jag had tänkt ha när jag fyllde 60!

Vid lunchtid nästa dag tar vi bussen tillbaka till Chania. Vi har fortfarande tio dagar kvar innan vi ska åka hem till Stockholm. De dagarna ska jag berätta om i morgon.
Om du vill läsa vad jag skrev om pandemin medan den fortfarande pågick kan du läsa den här artikeln:


Jag firade min 75-årsdag på Kreta i mars -21. Alla restauranger var stängda. I bästa fall hade taverna Katerina i Ferma take away. Vi fick bara vara 7 personer samtidigt, så jag bjöd på kaffe och hemgjord smörgåstårta – vilket många aldrig hade ätit – och kaffe hemma i huset. Det fick bli i flera omgångar under dagen. Sedan hade jag 75-årsfest med musik på taverna Kouros när jag fyllde 76.