Elva resor under pandemin 2: En annorlunda födelsedag
Det är dags för lucka 15 i kalendern. Det är nu tio dagar till nästa Greklandsresa och jag fortsätter berätta om mina resor under pandemin. Den här gången beger vi oss till en by på Kretas sydkust, där jag ska fira min 60-årsdag. Trots omständigheterna blir det ett ganska bra firande.
När regeringen införde särskilda restriktioner för Aten och några semesteröar blev samtidigt alla resor utanför regionen förbjudna. Vi valde att bege oss till Loutro på Kretas sydkust. Byn ligger i Chaniaregionen, vi trotsade alltså inga förbud.
Efter en resa med sedvanliga munskydd, först med buss till Chora Sfakion, sedan med båt till Loutro, kunde vi checka in på vår kompis hotell. Hans syskon och hans flickvän skötte hotellet, han själv tog det lugnt. Hans bror, som var bosatt i Australien, var inte välkommen tillbaka till det stängda landet efter sin semester så han tog i stället hand om baren. Hans syster skötte bokningarna, som nu mest bestod av avbokningar och hans flickvän städade rummen. När vi kom var hotellet fullbokat.
I Loutro hade man en mer avslappnad inställning till pandemin. I den här lilla byn i väglöst land hade ännu ingen insjuknat. Det skulle komma att ändras, men än så länge kändes Covid-19 mer som något som hände långt borta. Visst, allt stängde vid midnatt, sedan kom polisbåten från Chora Sfakion och gjorde en lov i viken för att kontrollera så ingen bröt mot reglerna. I Loutro stänger ändå allt vid midnatt, eftersom de flesta av hotellgästerna är morgonpigga och väldigt tråkiga vandrare.
Vi hade bra dagar, med båtutflykter till närliggande stränder, promenader, hyfsade måltider och häng på terassen. Eftersom vi hade fått veta att vi bara kunde stanna tre nätter hade vi bokat rum i Paleochora och bord på våra vänners restaurang Pasifai i hamnen. På det sättet skulle jag kunna fira födelsedag i tre byar; först häng med vänner i Loutro efter midnatt. sedan lunch i Agia Roumeli, middag på Fasifai i Paleochora och sängfösare runt hörnet på Agios bar.
Dagen innan avresan berättade hotellägarens syster att alla rum hade abokats med kort varsel, inom loppet av bara några timmar. Förmodligen var folk rädda att bli fast i byn om Grekland åter stängde gränserna, en ganska rimlig farhåga. Vi erbjöds förstås att stanna, men vi hade gjort andra planer och höll oss till dem.
Efter en god middag hos Sifis, med hans pappa vid grillen, gick vi tillbaka till hotellet. Vid midnatt flyttade vi åtta meter till ägarens privata uteplats, därmed var vi inte officiellt på en restaurang eller bar utan i ett privat hem. En liten tårta med sex ljus dök upp och emellanåt smög någon till baren och fyllde på glasen. Polisbåten kom glidande runt udden och gjorde sitt svep, men poliserna såg ingen anledning att gå i land.
Några bybor kom förbi och slog sig ner. Vi spelade musik på en liten bluetooth-högtalare och samtalade lågmält. Vid tretiden gick vi till sängs. Jag insåg att jag visserligen skulle få en annan 60-årsdag än jag hade planerat men att det nog skulle bli ganska bra ändå.
Dagen efter tog vi båten västerut. Den resan ska jag berätta om i morgon.
Om du vill läsa vad jag skev om Covid-19 i Grekland medan pandemin fortfarand pågick finns det massor av artiklar. Här är en av dem: