Elva resor under pandemin 1: Julstjärnan hänger kvar
Det blev ingen lucka 13 i kalendern som räknar ner till nästa Greklandsresa. Det blev för mycket annat och 13 är dessutom ett olyckstal. Fram till avresan ska jag bjuda på elva bilder från de resor vi gjorde under pandemin.
Vi kom hem från Grekland efter julfirandet, i januari 2020. I februari börjadede första rapporterna om Covid-19 strömma in. I slutet av februari ställs karnevalsfirandet in, i mitten av mars stänger Grekland gränsen och låser in befolkningen. Vi bokar av vår planerade vårresa och bokar en ny resa i juli.Stängningen förlängs för svenskar och vi få boka om igen. Några dagar innan den planerade avresan blir jag akut sjuk och vi får skjuta fram avresan ytterligare. Till slut, 29 juli, kommer vi iväg till Chania.
Vi testade oss i Sverige innan vi åkte ner och på Atens flygplats testades alla. Vi var ålagda att stanna hemma i 48 timmar i avvaktan på testresultatet men fick lov att handla hem förnödenheter.
När vi kom hem till huset hängde julpyntet kvar, Vi hade inte varit där på nästan ett halvår, längre än någon annan gång sedan vi köpte huset. Förutom några döda kacklackor och lite damm var allt som vanligt.
Till att börja med var det mesta sig likt, förutom alla munskydd och skyltar med restriktioner. Butikerna hade inpasseringskontroller och alla hade en en gräns för antalet samtidiga kunder, baserad på butiksytan. Det var inga problem. En de barer och restauranger hade stängt men de flesta i Chania hade öppet. Till att börja med kunde vi leva på ungeför som vanligt. även om munskydden var rätt ansträngande i värmen.
Jag satte mig varje dag och skrev en daglig rapport om Covid-19 i Grekland, med restriktioner, statistik, nyheter, intervjuer och annat. Det hade jag börjat med redan i mars och den 26 maj två år senare övergick jag till veckovisa uppdateringar.
Jag skulle fylla 60 i slutet av augusti och planen var att vi skulle ha två födelsedagsfester; en i våra vänners bar i Chania och en i hyrd lokal i Stockholm. Vi fick förstås ställa in båda. Den nya planen var att de som kunde och ville skulle samlas i baren.
En vecka efter ankomsten drabbades jag av komplikationer av den sjukdom som hade försenat vår resa för andra gången. Jag ringde försäkringsbolaget som skickade mig till ett privat sjukhus i centrum. Där blev jag kvar i två dygn med antibiotikadropp. När jag blev utsläppt mådde jag bra och firade vi med brakmiddag på Salis.
Nu böjade smittan öka igen och det var inte så konstigt. Grekernas turistsäsong hade börjat och i ett försök att rädda lite av turistintäkterna delade regeringen ut hotellkuponger till sina medborgare. Det var full fart i Chania, en av de öar som stod för den största ökningen. Den 13 juli slog regeringen till med restriktioner. Allt skulle stänga vid midnatt, reseförbud infördes och utegångsförbud rådde från 00.30 till 06.00. Vid midnatt trängdes alla på gatorna på väg från barar och restauranger och givetvis var restriktionerna helt resultatlösa.
Så blev det 15 augusti, den näst vitkigaste helgdagen i den grekiska kalendern. Den viktigaste, påsken, hade redan ställts in, nu var det åter utegångsförbud. Vid middnatt satt vi på taket med varsin takeout-drink från The Five och tittade ut över en dödstyst och mörkt Chania. Någon hade smugit ner till hamnen och tänt ett antal japanska lyktor som nu lyfte och svävade ut som ljuspickar över havet. Vår väninna från Nedrländerna var på besök, Vi erbjöd henne att sova över men hon ville hem till hotellet runt hörnet. På vägen dit blev hon stoppad av polis men kom undan med en varning.
Vi började blli ganska deppade nu. Stämningen i stan var nästan lika dyster som kring folkomröstningen fem år tidigare. Vår kompis hotellägaren hade flytt till sitt hotell i sin by. Vi ringde honom och bokade rum. Tre dagar före min föelsedag tog vi bussen och båten dit. Den resan ska jag berätta om i morgon.
Här finns mer läsning om pandemin, skriven då den fortfarande pågick: