Våra tio bästa upplevelser på höstresan till Kreta

Det är nu en dryg vecka sedan jag kom hem från vår senaste resa till vårt hem i Chania. Vi var i stan i över fem veckor så vi hann med en hel del. Här är våra tio bästa upplevelser, i kronologisk ordning. Alla ställen som nämns i artikeln, utom vårt hem, är utmärkta på den interaktiva kartan.

Klicka på ikonen i kartans övre vänstra hörn så öppnas menyn.

1. Kvällarna hos Yanis

Vi tog en taxi från flygplatsen och åkte direkt till Yanis restaurang Perperas i Splanzia. Vi hade ätit i två flygplatslounger och på två flighter, så vi tog bara ett glas vin och hängde lite med Yanis, Nora och Marylou efter service. Vi var hemma klockan två.

Vi hann med flera besök hos Yanis, som har blivit en mötesplats för oss och våra vänner. Nederländarna kom också direkt från flygplatsen, då var vi förstås där, liksom kvällen innan vi åkte hem, plus några gånger till. Maten är billig och god, den lilla gården är magisk att sitta på, Yanis spelar bra musik, är en kul typ och en god vän. Det enda som finns att klaga på är att berusningsnivån emellanåt blir lite för hög hos en del gäster.

2. Månförmörkelse på taket

Vi landade i Chania en fredagskväll och bara två dagar senare var det total månförmörkelse. Vi bjöd hem några vänner till vårt tak, där vi bjöd på smørrebrød, hemkryddad snaps och öl. Det var vårt andra månförmörkelseparty på taket. Denna gång var vädret perfekt, med molnfri himmel, så vi bjöds på god underhållning. Nästa tillfälle kommer 28 augusti 2026, då lär vi inte vara på Kreta. Kanske är vi på plats 20 februari 2028, men då är risken stor att molnen skymmer sikten.

Det blev helt enkelt en magisk kväll. Yanis restaurang har stängt på söndagar så han och hans hustru dök upp, vilket inte händer ofta. Vi var totalt sex personer, ett lagom antal när man ska bjuda på mat på taket.

3. Utflykter till Chalepa

Öster om Gamla Stan ligger Koum Kapi, sedan kommer man till Chalepa. Området närmast havet var förr industriområde, efter år av förfall rustas nu husen upp och förvandlas till botiquehotell, tjusiga restauranger och cocktsailbarer. Den traditionella fiskrestaurangen i hamnen stängde nyligen och hipsterfiket vid stranden kommer snart att tvingas flytta.

Det finns fortfarande motståndsfickor. VI går eller cyklar till Chalepa minst en gång vid varje resa och vi har alltid samma mål: En drink i trädgården på klassiska Chalepa Hotel och en lunch på Thalassa.

På vägen till Chalepa passerar vi Koum Kapi och få syn på en död havssköldpadda, Caretta, Caretta, som flyter i havet. Det är tragiskt att se kadavret av ett en gång så magnifikt djur. Dödsorsaken är förstås okänd, den kan ha fallit offer för vara både människor och djur. Båtpropellrar och rovfiskar finns på listan över missänkta.

Chalepa Hotel tar oss till en annan tid. Huset byggdes för att bli brittisk ambassad under Kretas korta tid som ”autonom monarki” kring förra sekelskiftet. En modern hotellbyggnad är gömd på baksidan, men den syns inte från framsidan. I parken porlar en springbrunn, där sitter vi gärna under solskyddet med varsin G&T eller frappé, beroende på vad klockan är slagen. Vi är ofta de enda gästerna.

På Thalassa, som tidigare hette Mezedopoleio Chalepa, förflyttas vi till en fiskeby på någon avlägsen ö. Hit hittar inte så många turister, de som gör det vet vad de letar efter. Maten är traditionellt grekisk, men ofta med en liten modern twist. Vi dricker ofta ouzo till maten, det passar bra här. Där är bilden överst tagen, de har ovanligt trevliga katter.

Ibland tar vi ett dopp med simglasögon i Koloura, den naturliga bassäng som har bildats i havet. Det är alltid lagom mycket människor där och det finns gott om fisk att tiitta på.

På hemvägen blr det lika ofta en öl på Loukas, ett av Chanias sista traditionella gubbfik. Numera är vi igenkända och möts av glada hälsningar från både gäster och personal.

4. To Mikio är tillbaka!

Vi har väntat i några år på att Gerogia och hennes bror Antonio ska öppna sin nya restaurang i Agia Marina, en av turistförorterna väster om stan. Vi har träffat henne några gånger varje år sedan hon stängde sin lilla taverna runt hörnet och vi har cyklat tre kilometer för att äta på hennes brors restaurang i Mournies. Den öppnar efter säsongens slut så då kommer vi att cykla dit igen.

Nu var det dags! Vi bokade bord och vår plan var att ta bussen, men eftersom vi plockade upp en flaska vin på vägen så missade vi bussen och fick lägga 20 euro på taxi, fem gånger mer än bussbiljetterna.

Det blev ett kärt återseende och en trevlig kväll. Antonio och hans fru langade upp fantastiska rätter som bars ut av deras son, som också heter Antonio, precis som sin pappa och farfar. Här äter man traditionell mat gjord på lokala råvaror, ofta från de bergstrakter där syskonen har sina rötter. Det skulle bli två besök till. Vi lyckades ta bussen i fortsättningen, tyvärr ett tveksamt nöje eftersom den kvällstid är packad med packade turister.

5. Ett dygn i Paleochora

En viktig tradition för oss är att göra en utflykt till Paleochora. Numera är det bara en sak som drar: Agios Bar. Vi sätter oss på morgonbussen och korsar ön.

När vi kommer fram äter vi frukost på Agios. Där träffar i Nektarios, den äldre av de två bröder som äger baren. Han är pensionär nu och ägnar sig åt sitt jordbruk. Vi har en trevlig pratstund, vi har inte setts på två år. Vi träffar också Agios utmärkta DJ, som tyvärr är sjukledig.

Sedan letar vi reda på Anonymus Homestay, där vi har bokat rum. Det är ett enkelt men fräscht ställe inne i centrum, med en liten uteplats utanför varje rum. Hotellet vi brukar bo på har stängt för säsongen. Frågan är om vi kommer att bo där igen, detta är klart bättre.

Denna gång har vi med oss cyklarna och trampar västerut till vägens slut. Där ligger Kriosstranden som är en av Kretas bästa. En trevlig servering, lagom mycket folk. På andra sidan om den lilla klippan finns nudiststranden, som är den bästa delen, även för oss som inte är nudister. Där finns också enbuskar som ger skugga. Vattnet är kristallklart, detta är Libyska havet, med öppet vatten till Afrika. Även hit har solstolarna nått, så vi får ha enbuskarna för oss själva. De nakna tyskarna hittar inte dit. På tillbakavägen stannar vi vid serveringen på Ammos strandbar vid Grammenos Camping och släcker törsten med varsin öl.

Vi äter middag på Inochoos, den taverna vi kallar röda stolarna. Där åt vi ofta middag de två jular vi tillbringade i Paleochora. Det är fortfarande samma familj som driver stället. Sedan några år tillbaka stänger de på vintrarna, berättade dottern i huset, som då var tonåring, nu är hennes egen son servitör.

Sedan går vi till Agios och har en lyckad avslutning på kvällen, med goda cocktails och gott sällskap.

Dagen efter cyklar vi västerut igen till den närliggande Psilossranden. Planen var att äta lunch där, men de blåser för mycket så vi cyklar tillbaka till stan och sätter oss på Piratiko, som kanske är den bästa tavernan i Paleochora just nu. Sedan är det dags att fälla ihop cyklarna och sätta sig på bussen, drygt ett dygn efter att vi klev av den.

6. Äntligen riktigt bredband!

När vi köpte huset lyckades vi, efter mycket krångel och en hel del pengar, dra in en telefonledning och skaffa internet. Tyvärr är ADSL-uppkopplingen för långsam för mina behov, så jag har länge varit på jakt efter en snabbare förbindelse. Fiber finns inte i Gamla Stan, men nu har 5G-nätet nått hit så jag har ägnat ett år åt att försöka skaffa mobilt bredband. Problemet är att ingen operatör har velat sälja det till mig.

Jag ska inte tråka ut dig med detaljerna i den långa och frustrerande processen utan går direkt till finalen, när jag äntligen får prata med Eva i Novas butik vid 1866-torget. Hon förstår vad jag vill och föreslår att jag tecknar ett 5G-abonnemang och att jag sedan går till Public köper en router. Jag följer hennes råd och säger samtidigt upp det fasta abonnemanget. Därmed är den sista telefonledningen klippt, vi har sedan länge 5G även i Stockholm.

Bara ett par timmar senare hade vi hundrafaldigat internethastigheten. Det hela blev klart innan jag var tvungen att sätta mig och jobba i några dagar, nu flöt arbetet på lika smidigt som det brukar göra i Stockholm.

7. Alla besök på Terroir

Under ett par år hette vår stambar i Chania Fauve. Det var egentligen en rätt kass bar, ägaren Konstantios ville egentligen inte driva en bar. Men det var bra stämning, bra musik och vi hade många bra möten där. Förra året stängde Konstantionos sin bar. Ingen visste vad som skulle komma efter.

Nu vet vi. Det blev en toppmodern vinbar som drivs av två eldsjälar. Alla fantastiska grekiska viner serveras på glas, små, vackra och läckra maträtter tillreds i det lilla barköket. Det är alltid fullsatt på uteserveringen men vi sitter gärna vid bardisken.

Terrior, som stället heter, är vår nya favorit i Chania. Vi har ätit och druckit oss igenom nästan hela menyn och vinlistan, förmodligen kommer vi att göra om det nästa gång vi kommer ner. Hit går vi helst ensamma, inga av våra vänner på Kreta delar vårt intresse för vin.

8. Tacomiddag på taket

Vårsa vänner nederländarna hade kommit och eftersom det var söndag hade Georgia ledigt från sin restaurang. Vi bjöd upp dem på tacomiddag på taket. Hustrun är en jävel på att baka tortillas och denna gång fick en tortillapress följa med i bagaget.

Jag gjorde tre olika fyllningar medan hustrun gjorde degen. Lagom tills det var dags att grädda tortillas dök gästerna upp och fick vänta i gränden med varsin Margarita. Sedan bars allt upp på taket, där jag lade upp tre gånger fem tacos, med fyllning på kretensiska råvaror som mitzitra, apaki och oliver. Det blev mycket lyckat, jag kanske publicerar recepten så småningom.

Det är sådana här kvällar som är det bästa med att ha ett hus på Kreta. Att kunna laga egen mat på alla Kretas fantastiska råvaror, köpa hem goda grekiska viner och dela allt med goda vänner. Vi får plats fyra i gränden, åtta runt köksbordet, sex runt bordet i vardagsrummet och (numera) tio på taket. Som flesta har vi varit ett 20-tal, det var på inflyttningsfesten för tolv år sedan.

9. Äntligen en egen bar på taket!

Under pandemin skapade vi en egen bar på taket. En vän döpte den till Astrobar och målade en skylt på en bit kartong. Jag ordnade en riktig skylt som nu sitter i trappan dit upp. Baren var fullt utrustad, sånär som på två saker: den hade ingen bardisk och inga barstolar.

Jag har länge tjatat om att jag vill ordna detta men hustrun har stretat emot. Hennes argument har varit att det är dyrt och onödigt. Men så hände något. Vi stod däruppe och tittade ut över stan och plötsligt kom insikten: ”Nu förstår jag vad du menar. Utsikten är mycket bättre när man kommer upp lite!”. Just så.

Fyra barstolar beställdes från Ikea, två barbord beställdes från Simple City. Vi hade hoppats att de skulle vara på plats till vår tacomiddag men Ikea blev försenade och Simple City misslyckades med att leverera alls, så jag avbeställde borden. Vi satte oss i stället på cyklarna och trampade västerut tills vi kom till en inredningsbutik som skulle stänga och sålde ut allt för halva priset. Utanför stod två runda barbord. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss, men för 35 euro var det bara att slå till. Bordet slogs in i plast och spändes fat på min cykel. Hustrun trampade hemåt, jag fick leda cykeln med dess last 2,5 kilometer. När jag kom hem hade mörkret fallit och vi fick vänta med att ta upp bordet på taket.

Nästa dag monterade jag lyftkranen och hissade upp bordet, det hade inte fått plats i den trånga trappan. Redan samma kväll hade vi vår första bargäst och vi har haft fler sedan dess. Jag bestämde mig snabbt för att måla om den vita bordsskivan så nästa dag blev den svart. Nu är Astrobar komplett, även om jag redan funderar på hur jag ska kunna byta ut barbordet mot en riktig bardisk. Jag har en plan…

10. Lunch hos Dounias

Våra nederländska vänner hade gett mig en försenad födelsedagspresent: en lunch med övernattning tillsammans med dem hos Dounias, den fantastiska lunchrestaurangen i utkanten av Keramias, högt uppe i bergen. Tyvärr gick det inte att få ihop det med mitt jobb, så det fick bli lunch utan övernattning.

Det var vårt fjärde besök på Dounias. Yannis, som äger stället, driver också en jordbruksskola där uppe. Där finns kor, getter får och höns. Där odlas grönsaker och kryddor. Allt lagas över öppen eld och nästan alla råvaror kommer från gården.

Det är mycket gott, mycket vackert och mycket trevligt. En gethjord trampar förbi, en hund kommer och hälsar, hönsen pickar runt borden. Det hemgjorda vinet och den utsökta maten bärs in, sedan börjar festen. Bäst denna gång var sniglarna, som faktiskt var de godaste jag ätit. Efter några timmar lämnade vi nederländarna och tog en taxi tillbaka till Chania. På vägen fick vi en trevlig pratstund med vår förare som hann ge oss många nya kunskaper om trakten, de kommer jag nog att få användning av i senare artiklar.

Vi gjorde förstås n massa andra trevliga saker, men de fick inte plats i den här artikeln. Du kan läsa om våra smultronställen i Chania i den här artikeln:

Våra smultronställen i Chania