Det här är en av många artiklar i en serie på temat Grekland och hållbarhet. Du hittar alla artiklar i serien här.

När vi köpte huset i Grekland sålde vi bilen. Pengarna vi fick för bilen räckte till en hel del möbler och inredning och pengarna vi sparade på skatt, försäkring, bensin och annat räckte till att betala räntan på huslånet. Så man kan, grovt förenklat, säga att vi bytte en begagnad bil mot ett hus. Vi bor i Stockholm och vi har bra kollektivtrafik. I Chania är den inte lika bra, men den duger. Och så har vi cyklarna!

---

Redan 2013, när vi köpte huset, köpte vi också varsin cykel. Vi valde små cyklar som går att fälla ihop. Dem kan vi stoppa i väskor och slänga på bussen, mycket praktiskt. De är försedda med cykelkorgar för shopping och strandturer, också mycket praktiskt.

Osynlighetsmanteln är på

Det är bara ett problem: Chania är en av världens sämsta städer att cykla i. Trafiken är vansinnig, felparkerade bilar spärrar vägen överallt. Ingen ser, hör eller bryr sig om cyklister. Man känner sig som Harry Potter, med onsynlighetsmanteln på, på varje cykeltur. Det är vi som har hela ansvaret för att inte krocka med bilar, motorcyklar, gående… Man får lära sig att ha ögon i nacken och aldrig slappna av för en sekund. Plötsligt kan det vara ett hål i gatan och så ligger man där. Som genom ett under har jag bara cyklat omkull en gång, men det har varit nära desto oftare. Man lär sig också att strunta i rödljus och trafikregler. Om man inte syns blir reglerna meningslösa.

Det är inte så många som cyklar i Grekland och de flesta som gör det ser cyklandet som motion snarare än som transport. Våra grannar har två döttrar som är tävlingscyklister, de tillhör Greklands toppskikt. Det finns cykelklubbar och Chania har till och med en bar för cyklister.

Lånecyklarna breder ut sig

För några år sedan började det dyka upp lånecyklar runtom i Grekland. Då menar vi inte företag som hyr ut cyklar till turister utan kommunala initiativ för att å folk att cykla mer. De första försöken gick dåligt. Cyklarna försvann snabbt och syntes aldrig till igen. Men sedan anpassades verksamheten så att lånecyklarna blev svårare att stjäla och sälja. I Chania finns nu lånecyklar vid parkeringsplatserna utanför Gamla Stan och systemet med Bike Sharing har sedan ett par år dykt upp även i Aten, Thessaloniki och flera andra städer. Särskilt populärt är det i universitetsstäder som Förmodligen används det mest av av turister, grekerna själva verkar inte så intresserade av att pendla med cykel.

För oss är lånecykelsystemet i Chania ointressant, eftersom vi har egna cyklar. Dessutom är det nästan lika långt till lånecyklarna som till stranden. Att gå direkt fram och tillbaka till stranden går fortare än att gå till parkeringen, hämta en lånecykel, cykla till stranden och sedan lämna den på vägen tillbaka.

På lånecykel i Thessaloniki

När jag nyligen besökte Thessaloniki bestämde jag mig för att testa deras system, som heter Thessbike (eller iBike, det är lite oklart). Via deras hemsida hittade jag ett ställe där jag kunde skaffa ett kort som tankades med pengar. Onlinetjänsterna fungerade inte, så jag var tvungen att ge mig iväg till ett utlämningsställe och skaffa ett där. Det kostade tre Euro, varje timme kostade en Euro. Jag tankade med minimipotten 5 Euro och kunde ge mig i väg.

Givetvis låg uthyrningsstället i ett parkeringsgarage. Givetvis stod det bilar parkerade framför cyklarna. Givetvis kunde man betala parkeringen med kort, medan cykelhyran krävde kontanter. Men sådant får man räkna med. Bilisterna går före, helt enkelt.

Min första cykeltur skulle gå till stranden i Pereia. Drygt två mil i varje riktning, ett dopp i havet och tillbaka lagom till en sen lunch med en kompis. Det var planen.

Jag kom halvvägs

Det gick åt helskotta. Efter några kilometer tvingades jag ut på en sexfilig väg, där jag med hjärtat i halsgropen och trafikdån i öronen trampade på i en halvtimme, innan jag stapplade av cykeln i ett köpcentrum vid flygplatsen. Jag var då halvvägs och insåg att jag knappt skulle hinna till Pereia, så jag vände tillbaka. Med alla felcyklingar och enkelriktningar blev det ändå runt tre mil.

Jag gjorde ett nytt försök ett par dagar senare. Denna gång bestämde jag mig för att nöja mig med att cykla längs strandpromenaden och lite inne i centrum. Det blev totalt cirka 15 kilometer trevlig cykling, med avbrott för en öl på en av barbåtarna som utgår från Vita Tornet. Därefter lunch uppe i stan med en god vän, innan cykeln återlämnades.

Trots allt bök kan jag rekommendera den här servicen. Om man bara tar det lugnt och försöker välja rätt vägar kan man ta sig fram snabbt och smidigt. Och på köpet veta att man gör något för miljön. Ju fler sådana här tjänster som kommer igång, desto mindre koldioxid släpps det ut i atmosfären. Så nästa gång du ska till Grekland, hyr en cykel!