Mellan stad och gård

DCIM/101MEDIA/DJI_0047.JPG
Manousakis Winery från ovan. Foto: John Göransson

Det finns stora skillnader mellan grekisk och svensk kultur. För det flesta av oss Greklandsälskare är det därför vi älskar Grekland. Skillnaderna har många orsaker, liksom vår kärlek till dessa skillnader. En av dem är nostalgi. Grekland påminner oss om hur Sverige var i vår barndom. Och visst har det en enorm charm. Men det har också baksidor.

Ett av de viktigaste skälen till de stora kulturskillnaderna är att Grekland fortfarande är ett jordbruksland, medan Sverige numera är ett kunskapssamhälle.

Grekland har i stort sett lika många invånare som Sverige. Och minst tio gånger fler bönder. Faktum är att antalet anställda i jordbruket har fortsätter att minska i Sverige, samtidigt som det har ökat i Grekland de senaste åren. Orsaken är den ekonomiska krisen, som har flyttat många unga greker närmare produktionen av den mat som mättar deras munnar. De flesta som arbetar i jordbruket är ägarna och deras familjer – det handlar om 1,2 miljoner människor. Därtill kommer nästan en miljon säsongsarbetare och drygt 30 000 fast anställda lantarbetare. I Sverige är det bara 170 000 personer som jobbar med jordbruk på hel- eller deltid.

Detta förhållande skapar inte bara stora kulturella skillnader mellan oss och grekerna utan också inom Grekland. I Aten, liksom i Stockholm, bor det inte många bönder. Men utanför storstäderna är jordbruket fortfarande en av de viktigaste näringarna. Grekland är till skillnad från Sverige mer än självförsörjande på mat.

För mig, som har bönder i släkten (vem har inte det?) men är tredje generationen stockholmare, innebär varje resa till Kreta också en resa bakåt i tiden, till det 60-tal när mina släktningar fortfarande hade kor, grisar och höns, brukade jorden, jagade och fiskade samt plockade bär och svamp. Redan då var skillnaden mellan vad jag upplevde på gården i Värmland på sommarloven så annorlunda från mitt liv i ett av Lidingös höghusområden att mina kompisar trodde att jag ljög när jag berättade vad jag hade varit med om.

I Grekland tänds det fortfarande kolmilor, ett bruk som numera bara finns kvar på hembygdsmuseer i Sverige. I de rikaste jordbruksbygderna, Kreta och norra Makedonien, kommer maten fortfarande direkt från bonden till matbordet, utan mellanhänder. Vår granne, som bor mitt i Chania, förser oss med olivolja, ost, ägg och andra godsaker från föräldrarnas och svärföräldrarnas gårdar. Det är med honom som med så många andra grekiska stadsbor: jordbruket är högst en generation borta.

Det är nog egentligen bara i Aten och Thessaloniki som många saknar kontakt med jordbruket. Där folk har jobbat i statsbyråkratin, rederinäringen, medierna eller andra urbana verksamheter i så många generationer att de inte längre relaterar till lantbrukets seder och bruk.

edf
Thessaloniki. Foto: John Göransson

Jag har själv varit med grekiska vänner och mjölkat getter, gjort ost, slaktat, klippt får och tillverkat raki. Om det är turismen eller jordbruket som är deras huvudsyssla är svårt att reda ut, eftersom skalan är glidande. Under säsong jobbar man med turisterna, på vintern är man bonde.

Revolten kommer sent

Kanske är det som Fredrik Lindström säger, att svenskarna blev ”världens modernaste folk” på grund av att vår förvandling från jordbrukssamhälle till urbant industrisamhälle gick så fort. Grekland går i en annan takt, men det är inte ett Nordkorea med stängda gränser och statlig informationskontroll. Sakta men säkert tränger nya idéer in och nu påminner Grekland inte så lite om Sverige på 60- och 70-talet, när ungdomarna revolterade mot en samhällssyn som hade varit rådande i många generationer. Den sexuella revolutionen, kårhusockupationen, gayrörelsen, miljöaktivismen, proggmusiken, feminismen, veganismen, djurrättsrörelsen… Allt detta sprang ur Sveriges snabba omvandling från lantbruk till stad. Grekland är i dag i början av den utvecklingen.

I Aten är revolten ofta våldsam, med kravaller, bränder och utbrott av grovt våld. I mindre samhällen handlar det ofta mer om stillsamma revolter som gayklubbar, graffiti, alternativrörelser, rembetiko och lite droger. De gamla auktoriteterna; kyrkan och militären, har inte längre samma självklara ställning. Staten, som har alltid varit svag i Grekland, är nu svagare än någonsin.

IMG_20171228_144251_955
Graffiti i Chania. Foto: John Göransson.

Samtidigt finns det många bönder som tar hela klivet och ställer sig i utvecklingens framkant med mikrobryggerier, surdegsbagerier och moderna viner. Om dem berättar jag på annan plats.

Men det mesta är sig än så länge ganska likt. Grekerna i gemen lever i ett jordbrukssamhälle, med allt vad det innebär. Några exempel:

Familjen som den viktigaste enheten. De som tillhör familjen är alltid viktigare än de som inte gör det. På Kreta, som är den mest traditionella regionen i Grekland, finns det fortfarande hederskultur med familjefejder där människor får sätta livet till.

Fördomar och konservatism. Det som är nytt och okänt är alltid ett hot mot de traditionella värderingar som bondesamhället bygger på. Under krisens värsta år skyllde många politiker den havererade ekonomin på EU, IMF, Tyskland, och andra yttre krafter. När långivarna krävde långtgående förändringar, som även påverkade jordbruket, så eskalerade detta. Krisen sågs som ett sätt för utländska krafter att ta kontrollen över Grekland och förnedra det grekiska folket. De mest obehagliga inslagen i detta är rasism, homofobi och antisemitism.

Bondesamhället är sexistiskt

Sexism. Den patriarkala maktstrukturen är en del av familjens starka ställning i bondesamhället. En son ska ta hand om familjejordbruket – en dotter ska giftas bort. Greker betalar fortfarande hemgift, ofta i form av en bostad, till dem som gifter sig med deras döttrar. Det leder till att sönerna betraktas som gudar, fria att göra i princip som de vill, medan döttrarna ska vara attraktiva, rena och kyska för att inte tappa värde på äktenskapsmarknaden. Det enda sönerna inte får göra är att vara homosexuella.

Enligt det Europeiska Institutet för jämställdhet mellan könen är Grekland EU:s minst jämställda land, medan Sverige är det – med bred marginal till tvåan – mest jämställda. Och medan trenden pekar uppåt för de svenska kvinnorna så står det still i Grekland. Här kan du själv jämföra.

Folktro och skrock. Männiksor som jobbar med Jordbruk, fiske och sjöfart, verksamheter som är beroende av vädret, är ofta väldigt skrockfulla. De skapar system av handlingar som ska ge rätt väder och tabun som, om de bryts mot, ger fel väder. Om skörden slår fel så kan det skyllas på att någon bröt mot ett tabu, en rekordskörd beror på att rätt ritualer har genomförts. I ett jordbrukssamhälle sprids detta till alla områden, som fertilitet, hälsa, vänskap, tur i spel och otur i kärlek. Vi svenskar känner igen oss, även om vi numera skrattar åt många av de idéer som greker fortfarande tar på fullaste allvar.

Gråt aldrig över luden fot

Synen på djur. I jordbrukssamhället var det otänkbart att ha katter inomhus och låta dem sova i sängen. Visst kunde man klappa dem, men de var fria att komma och gå som de ville. Helst skulle de vara självförsörjande, men kunde utfordras med skräpfisk eller matrester. Blev de sjuka eller för många så avlivade man dem och eftersom de var djur så funderade man inte så mycket på deras själsliv. Min mannas faster Klara brukade lägga kattungarna i en säck, som hon slog i en stor sten tills innehållet var tyst och stilla. Sedan lade hon stenar i säcken och sänkte ned den i tjärnen. ”Man ska aldrig gråta över luden fot”, brukande hon säga. Hon älskade sina djur. Men de var djur och vi var överlägsna djuren. De var antingen råvaror i matproduktionen, råttjägare eller brukshundar. Först när jordbruket lades ner tillät hon sig att ha djur enbart som sällskap.

dav
Gammal, trött och hemlös. Men inte undernärd. Foto: John Göransson

I dag är de flesta djur i Sverige sällskapsdjur som har de sjukförsäkring, opereras, får dropp och intensivvård. Den utvecklingen ser jag i Grekland också, mina vänner är alla djurvänner. Men det är en bit kvar innan det finns fler knähundar än får och fler kastrerade innekatter än fertila utekatter. Om du tycker att greker är sämre än oss på grund av det så tycker jag att du ska tänka ett varv till.

Kunskap och utbildning. Traditionellt brukar bönder jorden som den alltid har brukats. Nymodigheter som traktorer, mjölkmaskiner, bevattningssystem, nya utsäden och annat introduceras i lugn takt och med ambitionen att öka produktiviteten, sällan att öka kvaliteten eller minska miljöpåverkan. Det börjar förändras nu och det är ingen slump att 25 procent av alla vingårdar i Grekland har försvunnit de senaste åren. Efterfrågan på billiga och dåliga bordsviner har helt enkelt minskat. Om vinbönderna hade varit mer intresserade av att förbättra sina produkter så hade det inte behövt hända. Nu köps deras odlingsmark upp av nya, välutbildade vinmakare som satsar på kvalitet och ekologiskt jordbruk i stor skala.

Vänskap är rikedom

Liten social rörlighet. I jordbrukssamhället går jorden i arv från far till son och bönder gifter sig med bönder. Detta har framför allt den framväxande turismen ändrat på i Grekland, i dag äger många bönder ett hotell, en restaurang eller kanske ett bussbolag. En stor del av den sociala och kulturella rörligheten består i att grekiska män gifter sig med kvinnor från norra Europa. Eller skaffar sig en akademisk utbildning och nya idéer.

Kulturkrockar. I turismens barndom betraktade grekiska män de frigjorda turisterna som leksaker. Begreppet ”kaimaki” föddes, grekiska strandraggare som tävlade inbördes om hur många kvinnor de kunde förföra under en säsong. Det fanns ett poängsystem, där svenska kvinnor gav låg poäng. Högst poäng gav isländskor. Inte för att de var svårflörtade utan för att de var sällsynta. Detta fick de konservativa grekerna att betrakta kvinnor från norra Europa som lösaktiga förförerskor. När kärleken och/eller graviditeten slog till så var det ofta en hård kamp för kvinnan att bli accepterad. Men pliktkänslan och inte minst kärleken till barnbarnen brukade gjuta olja på vågorna och i dag finns det många blandade familjer i Grekland.

Annat som kan leda till kulturkrockar är tyskars fäbless för nakenbad, brittiska ungdomars fylleskrål, svenskars syn på sig själva som bäst i världen på allt, norrmäns etnocentricitet och tusen andra ting.

Jag generaliserar givetvis. Men det är ganska underhållande att sitta i baren och bolla stereotyper. Mina favoriter: ”Finnar pratar inte förrän de är så fulla att de inte kan prata längre!” och ”Svenskar måste alltid berätta hur de har löst alla sina problem, som om de inte har några problem längre!” (Den sista var det i och för sig ett tag sedan jag hörde.)

Ovillkorlig vänskap. En man med många vänner är en rik man, sade man förr. Numera har vi i Sverige slutat hänga med kompisar. I stället ”nätverkar” vi och funderar över nyttan vid varje möte. Vi umgås inte, vi minglar. Vår första fråga är ”vad jobbar du med?” och svaret avgör hur mycket vi tänker anstränga oss för att inlemma personen i vårt nätverk. I övrigt har vi kompisar som vi träffade i skolan eller på första jobbet och fortsätter att umgås med, för att kunna bete oss som barn ibland och övervinna vår rädsla för åldrandet och döden.

2016-06-11 14.01.18-2
Direkt från gården till bordet. Foto: John Göransson.

I jordbrukssamhället betyder vänskap något annat än i vårt samhälle. Vänskapen är ovillkorlig, gästfriheten är ofta omåttlig. Man delar sitt sista bröd och sin sista krona med sina vänner och alla man känner är ens vänner, om de inte är ens fiender. Om en vän ber om hjälp så ställer man upp. För en dag är det jag som ber om hjälp. Med att resa ett staket, bärga en trasig traktor, rädda skörden undan regnet… Jag har en ugn, grannen har en grill, tillsammans har vi ett kök. Inte som i det moderna Sverige, där gräsklipparna används två timmar i veckan, tvättmaskinen fyra timmar i veckan och mikron tio minuter i veckan. Där vi tänder utegrillen för att tillaga två hamburgare.

Allt detta kommer att förändras, även om det går långsamt. Och jag medger gärna att jag numera mest umgås med greker som har en mer modern syn på tillvaron och en vilja att förändra. För jag vet att det är de som kommer att rädda Grekland ur krisen. Minskad rasism, homofobi och sexism komer på köpet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s