Är greker grymma mot djur?

Jag har skrivit om detta tidigare. Bland annat i min stora faktakoll om Grekland. Men eftersom detta är en så vanlig diskussion bland Greklandsresenärer är det dags att ta ett ordentligt tag i den eviga frågan: Är greker djurvänner eller djurplågare?

Vi har alla sett dem. De förvildade katter och hundar som finns överallt i Grekland, särskilt runt städer och byar. En del turister matar katterna, några går hela vägen och tar hem dem, efter mycket besvär och kostnader för vaccinationer, flygresor och annat. Oftast är det katterna vi pysslar om, hundarna är vi mer avvaktande till.

Varför finns det så många förvildade katter och hundar i Grekland? Det finns ett enkelt svar på det, men för att förstå det måste man se saker ur ett annat perspektiv än vi är vana vid. Det kan vara bra att kunna göra i en mängd andra sammanhang, så jag ska försöka gå till botten med detta.
Vi måste förstå att det finns olika sätta att se på djur. De kan delas in i fyra olika klasser:

På Chalidon, Chanias mest turisstäta gata, bor en flock herrelösa hundar. Foto: John Göransson.
  1. Vilda djur. Dessa lever helt utan att interagera med oss människor. Dessa djur har inga ägare. De går inte heller att tämja. Om vi håller oss till däggdjur i Sverige så är älg, björn, lo, varg, vesslor och många andra djur i denna kategori. På Kreta finns en speciell ras av vildkatter, som aldrig har haft med människor att göra. Den är mycket sällsynt.
  2. Djur i symbios med människor. Dessa djur har oftast inga ägare, men renarna i Sverige och getterna i Grekland kan räknas in i den här gruppen. Dessa djur är oftast inte tama, men har gjort sig mer eller mindre beroende av att leva nära oss. Råttor, illrar, stadsduvor, ekorrar, aporna i Rio de Janeiro…
  3. Domesticerade djur. Detta är djur som lever sina egna liv, men är beroende av att människor ger dem mat och vård. I vår civilisation, utanför jordbruket,  är det i princip bara katter och hundar som fortfarande ingår i den här gruppen och långt ifrån alla gör det. Det är här skillnaden mellan Grekland och Sverige börjat bli tydlig. De här djuren är mer eller mindre tama. En del av dem har ägare, andra inte
  4. Sällskapsdjur. I Sverige är hundar och katter självklart sällskapsdjur, i Grekland är det långt ifrån självklart. Det finns människor i Sverige som har tama råttor och och illrar, på samma sätt finns det många i Grekland som har hund och/eller katt. Som sällkap, helt enkelt.
En före detta gathund, som nu lever i ett kärleksfullt hem i Thessaloniki. Foto: John Göransson.

Det är här skillnaden mellan Grekland och Sverige blir tydlig. I Sverige tycker nästan ingen att hundar och katter ska kunna klara sig på egen hand, i Grekland är det väldigt många, förmodligen en stor majoritet, som tycker det. Vi kan mata herrelösa hundar och katter om vi vill. Vi kan ta hem en herrelös katt eller hund och ha som sällskapsdjur om vi vill. De herrelösa hundarna och katterna har inte rymt hemifrån eller övergivits av sina ägare. De har som regel aldrig haft några hem eller ägare, precis som råttor och illrar. Hundar och katter måste inte ha ägare.

Agion Dekas drottning Daphne får mat och en del omvårdnad av gatans näringsidkare. Hon är mycket fet och mycket trött. Foto: John Göransson.

Vi kan tycka vad vi vill om grekernas sätt att se på hundar och katter. Men om vi ska kunna avgöra om greker är djurvänner eller ej så måste vi acceptera det. Med den här ändrade synsättet kan vi åter ställa frågan: Är grekerna djurvänner. Nu bli svaret, precis som i Sverige: en del är det, andra inte. 

Eller för att vara tydlig: Jag påstår att det finns betydligt fler djurvänner i Grekland än i Sverige och de pratar inte bara om hur mycket de tycker om djur, de agerar. Fem exempel:

  1. Det finns många greker som varje dag köper kattmat, som de delar ut till herrelösa katter. Där vi bor kommer en kvinna varje morgon och kväll och matar katterna som bor vid stadsmuren.
  2. Många butiksägare tar kollektivt ansvar för “sina” hundar och ser till att de får mat och vatten. Emellanåt ger de dem ett bad eller tar dem til veterinären.
  3. Många tar hand om en eller flera herrelösa katter och ger dem ett hem. En kvinna jag känner har fyra katter i sin lilla lägenhet. De är alla kastrerade eller steriliserade, de är vaccinerrade och avmaskade.
  4. Det finns många som jobbar frivilligt på hund- och katthem
  5. Många veterinärer jobbar gratis med att sterilisera och kastrera herrelösa katter, så att de inte ska blir fler.

Däremot accepterar aldrig grekiska djurvänner att det skulle vara en lösning att döda herrelösa hundar och katter, annat än i extrema situationer. När katterna i vår gränd för några år sedan drabbades av FIV, katternas version av HIV, tog det alltfår lång tid innan kommunen grep in och avlivade alla katter. Vi har numera betydligt färre katter i gränden. Men vartefter nya katter etablerar revir så kommer de säkert att återvända. Våra grannar lärde sig av detta och har numera en kastrerad inomhuskatt.

Grannens innekatt Frixos har smitit ut. Han var snart hemma i tryggheten igen. Foto: John Göransson.

De som är lite mindre djurvänliga har en annan inställning till att döda hundar och katter. De ser vilken skada de lösspringande djuren gör. Inte minst gäller det dem som jobbar i turistnäringen. De ser hur turister matar katter vid bordet på tavernan eller släpper in katter på hotellrummen. De har hundar som smiter in och kissar i hotellkorridorerna om nätterna. De pratar med upprörda turister som deklarerar att de aldrig mer tänker åka till ett land där man behandlar djur så illa. De vet att det som görs i dag är som att ösa den läckande ekan med tesked. 

Den här kattungen föddes med FIV. Den var död bara några minuter efter att jag hade tagit bilden. Foto: John Göransson.

De klagar hos kommunen, som alltid agerar för sent och för lite. Kommunen vet vilken vrede det väcker hos djurvännerna när de börjar samla in hundar och katter för att avliva dem. Plötsligt har alla hundar och katter en ägare och är försedda med halsband. Några dagar senare är allt som vanligt igen.

En del tar saken i egna händer och lägger ut gift. Det är olagligt och kan leda till rejäla fängelsestraff.

Det finns förstås greker som behandlar djur direkt illa. Ett exempel på det är de “barrel dogs” som många bönder på Kreta håller sig med. Dessa hundar är kedjade vid ett tomt oljefat, där de ska hindra får eller getter från att rymma och inkräktare från att ta sig in. Detta har varit olagligt i Grekland sedan 2012, men laglydnad har aldrig varit grekernas starkaste gren. Varför ska man ändra på något bara för att det är olagligt?

Det begås förstås andra grymheter mot djur, allt från vanvård och misshandel till sexuella övergrepp. Det är givetvis olagligt och kan leda till hårda straff.

Det är omöjligt att säga om djurplågeri är vanligare i Grekland än i Sverige. Förmodligen är det vanligare, mycket beroende på att det finns tio gånger fler jordbruk i Grekland än i Sverige. Grymhet mot djur var mycket vanligare i det gamla svenska bondesamhället. Jag har skrivit om den skillnaden i den här artikeln. Givetvis är de grekiska djurvännerna mycket engagerade i kampen mot sådana grymheter.

Vad är min poäng? De är faktiskt två:

  1. Att påstå att “Greker är grymma mot djur” är inte bara osant, det är direkt kränkande.
  2. Vi måste förstå att det finns olika sätt att se på saker och att olika synsätt kan prägla ett helt samhälle.
Den här hunden har ett hem. Och pryder nedre hörnetav etiketten på Nostos Blend från 2014. Foto: John Göransson.

Tyck gärna att hundar och katter alltid ska ha en ägare och ett hem. Jag håller helt med dig, jag har själv katt. Men som gäst i ett land måste man acceptera invånarnas sätt att se på saken. Annars ska man, med all respekt, stanna hemma eller resa någon annanstans.

Det finns länder som jag aldrig kommer att återvända till, efter att ha insett att jag aldrig kan acceptera deras värderingar i avgörande frågor. Men då handlar det om synen på människor, inte om synen på djur.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.