fbpx

Nedräkning till Grekland: 20 dagar kvar

Nedräkningen tog en helgpaus i går, men nu fortsätter den. Vi gör fem nerslag i våra minnen från Grekland, från 2004, till 2019. Från en vit strand som blev svart till en skolexamen.

2004: Baddag på Nisyros

Vi har tagit oss till Nisyros enda turistort: White Beach Hotel, några kilometer utanför huvudbyn Mandraki. Pimpstensutvinningen här skapade en bieffekt, en fantastisk vit strand. En man byggde ett hotell på stranden och fick avtal med charterarrangörer. Han började omedelbart strida för att pimpstensbrytningen skulle upphöra, eftersom hans gäster stördes av verksamheten. Efter några år lyckades han. Sakta spolades den vita sanden bort och ersattes av svart lavasten. Charterarrangörerna försvann. Det är väl vad som kallas en Phyrrusseger?

Vi badade ofta där. Prästens fru lagade maten på strandrestaurangen, både vi och vår nioåring älskade hennes mat. Han älskade också vågorna.

Sonen har nästan aldrig bott på hotell med pool, han älskar att bada i havet. Vi föräldrar tittade oroligt på när hans huvud försvann i en våg, själv fattade han aldrig vad vi oroade oss för.

Booking.com

2014: Katterna har anlänt

En nyhet för året är att grannfamiljen har tagit sig an två katter. De har avmaskats och vaccinerats, de får mat och vatten. Hanen, Maximus, blir snabbt en god vän. Hans tjejkompis, som jag har glömt namnet på, är mer reserverad, men kommer alltid när det är dags för mat. Vi turas om med grannarna att mata dem. Vi saknar dem fortfarande.

2015: Katastrofen

Vi hade vaknat natten innan av att det regnade och åskade, vilket är väldigt ovanligt på Kreta i slutet av juni. Jag kollade nyheterna och fick veta att Syrizaregeringen hade utlyst folkomröstning om det senaste krispaketet. Samtidigt stängde de bankerna och satte ett maxuttag ur bankomaterna på 20 euro.

Hela Chania stannade. Alla byggen stod still, restauranger och barer var tomma. Grekerna var antingen stridslystna eller förtvivlade. Folk talade öppet om risken för statsbankrutt och inbördeskrig.

Min semester fick ta paus. Vi befann oss mitt i en världsnyhet. Medierna hörde av sig och ville ha kommentarer. Dagen efter gjorde jag min första direktsändning från gränden.

2017: Ingenmansland

Ingenmansland mellan husen. Det är vår elmätare, så det var nog vår målare som gjorde missen. Foto: John Göransson.

Det här blev också en annorlunda sommar. Rucklet bredvid vårt hus var äntligen sålt, det skulle bli semesterhem åt ett trevligt par från Israel. Det var täckt med byggnadsställningar och det var ett fruktansvärt oväsen från slagborrar, vinkelslipar och annat. Vi höll oss hemifrån dagtid, helt enkelt.

En dag upptäckte jag en vit strimma på väggen mellan husen. Det visade sig att vår målare och grannens målare hade olika uppfattning om var gränsen gick, så nu hade vi ett ”ingensmansland” mellan oss.

2019: Examensdag

Efter två veckors språkkurs var det dags för skolavslutning. Vi fick laga boureki tillsammans och få en lektion i grekisk folkdans. Sedan fick vi diplom.

Det var rätt skönt att få ledigt på riktigt och slippa gå upp klockan åtta varje morgon för att gå till skolan. Jag hade dessutom haft en hel del annat jobb, så det var bråda dagar. Dags att fira lite!

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: