Grekerna, hundarna och katterna
Nyligen gjorde jag en enkät i Facebookgruppen Grekland All Exclusive som handlade om vad som är dåligt med Grekland. Allra flest svar, 22 procent, fick alternativet ”Hur hemlösa hundar och katter behandlas”. Det är dags för en fördjupning.
Jag tänker betrakta detta ur ett övervägande rationellt perspektiv och försöka hålla mig borta från känslorna. Många kommer säkert att bli upprörda men det struntar jag i. Jag tror att det är viktigt för förståelsen av andra folk och kulturer att kunna ställa sig bredvid dem och betrakta saken från deras synvinkel. Det finns mycket som greker tycker är konstigt med svenskar, som att vi tycks älska att betala skatt och att vi kan tugga i oss dålig mat om vi får ett gratis glas dålig sprit till notan. Vi vet varför det är så, de vet inte varför det är så.
Det finns tre saker som generellt är väldigt annorlunda med hur svenskar och greker i allmänhet ser på just hundar och katter. Vi tar dem i tur och ordning.
1. Kastration och sterilisering
I Sverige är det självklart att kastrera hankatter och att sterilisera honkatter. Så är det inte i Grekland, Många greker, i synnerhet män, anser att det är ett brutalt övergrepp att beröva ett djur dess sexualitet och fortplantningsförmåga, på samma sätt som de flesta svenskar anser om människor.
I Grekland är sedan 2024 obligatoriskt att sterilisera eller kastrera sällskapsdjur, om det inte finns särskilda skäl. Djur som ska användas till avel måste får sitt DNA registrerat i en databas.
Greklands veterinärer och protesterade mot den nya lagen. De anser att åtgärden är ovetenskaplig och ineffektiv och har uttryckt oro över eventuella negativa effekter på djurs hälsa och välbefinnande. Djuruppfödare protesterade också mot lagen. De menade att den hotar att utrota Europas äldsta hund- och kattraser, som finns på Kreta, och att lagen inte kommer att få avsedd effekt. I februari 2024 strejkade tusentals veterinärer i protest mot den nya lagen.
Djurrättsorganisationerna är anhängare till lagen och strejken skapade motsättningar mellan dem och veterinärerna.
Visst finns det många greker som tycker att kastrering och sterilisering av hemlösa katter är en bra åtgärd. Men det finns minst lika många som inte tycker det, av samma orsak som vi inte längre tvångssteriliserar människor.
Jag har själv haft flera katter och de har alla varit kastrerade eller steriliserade, av två skäl: Det är djurplågeri att ha innekatter med sexualdrift och det är oansvarigt att låta utekatter ha kvar sin fortplantningsförmåga.
2. Hemlösa katter och hundar
Det finns vildkatter i Grekland. De är mycket sällsynta. De hemlösa katterna är lika domesticerade som de svenska, de bor bar inte hemma hos människor. De har ofta ett hem någonstans, under en presenning, i ett skjul, på ett hustak…
De flesta av de hemlösa katterna är domesticerade, såtillvida att de är beroende av människor för sin överlevnad. De lever på människors välvilja och matas med överbliven mat, eller utfordras av djurvänner.
I mina kvarter har antalet hemlösa katter och hundar varierat under de 13 år vi har haft vårt hus. I början var de väldigt många, sedan kom en epidemi av FIV, kattversionen av HIV, som smittade dem alla. Tyvärr väntade myndigheterna för länge med att ta tag i saken men efter ett par år avlivades alla sjuka katter. Sedan var det sällsynt med hemlösa katter i gränden och på taket. Nu är de tillbaka, men ändå inte. Jag ska återkomma till det.
I Sverige tycker nästan ingen att hundar och katter ska kunna sakna ägare och klara sig på egen hand, i Grekland är det väldigt många, förmodligen en majoritet, som tycker det. Vi kan mata herrelösa hundar och katter om vi vill. Vi kan ta hem en herrelös katt eller hund och ha som sällskapsdjur om vi vill. De herrelösa hundarna och katterna har inte rymt hemifrån eller övergivits av sina ägare. De har som regel aldrig haft några hem eller ägare, precis som rådjur, grävlingar, rävar, råttor och andra djur som lever sina liv i vår närhet.
3. Avlivning
Många turister tycker att myndigheterna borde samla in och avliva hemlösa hundar och katter. De grekiska djurvänner jag känner frågar sig hur det kan vara djurvänligt att döda friska hundar och katter. Det är en synvända som är svår att värja sig mot. När vi för några månader sedan avlivade vår 18 år gamla katt var han mycket sjuk. Ändå hade vi lagt mycket möda och pengar på hoppet att han skulle tillfriskna. Att avliva en katt eller hund för att den saknar hem rimmar illa med det synsättet.
Stärkt djurskydd i Grekland
Visst finns det djurplågare i Grekland, precis som i Sverige. Samtidigt har greker betydligt hårdare lagar mot djurplågeri än Sverige. Maxstraffet för djurplågeri är sedan 2021 tio års fängelse, i Sverige är det två år. Ett register har upprättats över personer som dömts för djurplågeri och de är förbjudna att äga djur. Lagen säger också att hund- och kattägare måste förse sina djur med ett mikrochip.
I november 2025 dömdes en man på ön Donousa att böta 1,74 miljoner euro för att han haft 58 katter inlåsta och undernärda. Det motsvarar 30 000 euro per djur. Vid allvarligare fall, som att tortera, förgifta eller hänga djur, är straffet minst ett års fängelse.
Barrel dogs, hundar som hålls bundna vid ett plåtfat för att vakta får eller getter, förbjöds redan 2012. Det förekommer fortfarande, men det har vare sig stöld i lagen eller hos allmänheten.
Djurskydd har högre status i Grekland
I Sverige är det jordbruksministern som har ansvar för djurskyddsfrågor, i Grekland är det civilministern, eftersom man anser att våld mot djur och människor är sammankopplade. Därmed har polisen en mer direkt och aktiv roll i djurskyddet.
Mycket har hänt på senaste tiden. I Aten och Thessaloniki finns numera över 200 poliser som har specialutbildning i djurskydd och tusentals andra runtom i Grekland har gått en onlinekurs i ämnet.
Synen på människan avgör synen på djuren
Det finns avgörande skillnader mellan greker och svenskar när det gäller synen på djur och djurens ställning gentemot människor. I grunden beror detta på religion, historia och kultur.
Från Wikipedia: ”Antropocentrism (från grekiska ἄνθρωπος (ánthrōpos) ’mänskliga’ och κέντρον (kéntron) ’centrum’) är tron att människor är den centrala eller viktigaste enheten på planeten. (…) Ur ett antropocentriskt perspektiv ses mänskligheten som skild från naturen och överlägsen den, och andra enheter (djur, växter, mineraler etc.) ses som resurser för människor att använda.” De tre stora världsreligionerna; kristendom, islam och judendom, är alla starkt antropocentriska. Det var även religionen i antikens Grekland.
Grekland och Sverige skiljer sig åt på två väsentliga punkter:
- Grekland är ett av EU:s mest religiösa länder medan Sverige är ett av de minst religiösa. Grekland har en statsreligion, den Grekisk-ortodoxa kyrkan. Det är den gren av kristendomen som har bevarat mest av de ursprungliga bibeltexternas seder och bruk. Därför har det gått långsammare att ändra saker som synen på jämställdhet, homosexualitet och djur.
- Enligt Världsbanken är omkring 2% av arbetskraften i Sverige sysselsatt i jordbruket, som svarar för runt 2% av vårt BNP. I Grekland är 11 procent av arbetskraften, sysselsatt i jordbruket, som ändå står för bara 3,3% av BNP. Det finns med andra ord väldigt många småbönder i Grekland.
Grekerna är alltså ett folk som tror att människan är skapad som guds avbild och att djuren saknar själ, samtidigt som många greker livnär sig på att föda upp getter, får, höns, grisar och kor för slakt. Samtidigt älskar de sina djur och känner ansvar för dem, eftersom det är mänskligt att göra det.
Tre generationer sedan den svenska bondgården
I min barndom tillbringade jag somrarna på släktens gård på ett hygge i norra Värmland. Gården sköttes av min gammelfaster Klara, som brukade säga att ”Man ska aldrig gråta över luden fot!” Populationen av katter hölls nere genom att kattungar dränktes eller slogs ihjäl. Jag och min syster fick varje sommar varsin kanin att leka med, när vi kom tillbaka sommaren efter hade de alltid sprungit bort eller mystiskt dött. Först i vuxen ålder förstod jag att de helt enkelt åts upp.
Mina släktingar var inte djurplågare, tvärtom älskade de sina djur. För dem var djuren till nytta. Katterna höll råttor och möss borta, hundarna användes till jakt och som larmsystem. Alla djur hade namn och behandlades värdigt men osentimentalt. Jakt gav viktiga tillskott till kosten, fisket kompletterade katternas diet på möss, råttor och sorkar.
Detta var tre generationer sedan. Alla släktens bönder är sedan länge döda, gården är sedan många år såld till en tysk turist. Då hade ladugården stått tom länge, den sista höskörden bärgades i mitten på 70-talet.
Familjens syn på djur är helt förändrad. Som barn hade vi en kastrerad innekatt. Vår senaste katt fick en gång intensivvård och dropp. Som tur var hade han försäkring. Han avlivades vid 17 års ålder. Veterinären kom hem till oss och lät honom somna in i familjens närhet. Det kostade 5 000 kronor. Hans aska är nu spridd på djurkyrkogården på kungliga Djurgården. Vi går dit på Alla Helgons Dag. Han får representera alla hädangångna, djur som människor. Vi kallar det katteism.
Noll generationer sedan den grekiska bondgården
Min granne i Chania är bondson. Han växte upp på en gård, hans hustru på en annan. Han arbetar fortfarande med att skörda vindruvor och oliver varje höst. Han förser oss med olivolja och tsikoudia, färska ägg och andra godsaker. Hans föräldrar är döda, hustruns föräldrar börjar bli till åren men stretar på på sin lilla gård i bergen ovanför Kissamos. Gårdarna kommer sannolikt att vara kvar i familjerna i flera generationer till. Jag har varit där flera gånger, jag älskar det!
FIV i gränden
För tio år sedan härjade FIV (HIV för katter) i våra gränder. Vi och grannarna hade tagit oss an en av de hemlösa katterna, som döptes till Maximus. Grannarnas döttrar var då sju och tio år gamla och hade just blivit av med sin älskade hund. När Maximus blev sjuk gick grannen till veterinären och köpte bromsmedicin åt honom. En dag såg vi grannen stå på trappan och injicera medicinen i Maximus. ”Titta på mig John. Nu har det gått långt. Jag är bonde, nu står jag här och ger katten injektioner. Detta är vad våra döttrar får mig att göra!” Vi saknar fortfarande Maximus.
Kattägare med lyxtoalett
Därefter blev grannen kattägare på riktigt. En svart hankatt togs in från gatan, avmaskades, vaccinerades och kastrerades. Sedan en till, en trebent svartvit gosse, som fick samma behandling. De blev innekatter, med kattlåda och näringsriktig kost från Royal Canin. Förra sommaren investerades några hundra euro i en automatisk katt-toalett med mobilapp. Döttrarna har numera pojkvänner att gulla med, det är grannen och hans fru som gullar med katten.
Precis som i Sverige
Det som skiljer svenskar och greker är synen på de katter och hundar som fortfarande inte har något hem. I Sverige tycker de flesta att dessa djur måste fångas in. Om de inte kan återbördas till sina ägare, eller få ett nytt hem, så ska de avlivas.
I Grekland finns det människor som delar denna uppfattning. De mest hatade av dem tar saken i egna händer genom att själva döda djuren. De riskerar numera tio års fängelse. De flesta tycker inte det är djurvänligt att döda djur.
Eldsjälarna
Det finns frivilligorganisationer som betalar veterinärer för att sterilisera eller kastrera hemlösa hundar och katter, det finns också veterinärer som gör det gratis. Men, som jag redan har berättat, finns det delade meningar om etiken i att ta ifrån djur deras sexualdrift och fortplantningsförmåga.
Det finns många som på eget initiativ eller tillsammans med andra utfodrar djuren. På senare tid har det blivit allt vanligare med utfodringsautomater. Många av de frivilliga är restaurangägare som vill slippa tiggande katter på uteserveringen. På gatorna runt oss har de flesta av butiksägarna ansvar för en eller flera katter eller hundar. De ger dem mat och veterinärvård när det behövs, de låter dem ofta sova i skyltfönstret eller på en kudde i butiken. Djuren är hemlösa men omhändertagna.
Myndigheterna i Grekland samlar emellanåt in hemlösa djur för att avliva dem. Det brukar medföra att de boende i området förser sina skyddslingar med halsband, för att visa att de har ”ägare”.
Kattnappare
Det finns förstǻs ”kattknappare” också. De tar sig gärna an även andras katter och ger dem nya hem. Jag har själv blivit av med ett par katter i Sverige på det viset.
Det finns människor som tar hem hemlösa hundar och katter från Grekland. Det är något de flesta frivilligorganisationerna i Grekland tar avstånd från, av flera skäl. Här är några jag har hämtat från en av katt-organisationerna:
- Det är mycket stress förknippat med långa resor för katter och omvälvningen att flytta katten från sitt nuvarande revir kan vara mycket stressande.
- Det annorlunda klimatet i ett nytt land och befolkningstätheten/
dynamiken kan vara svår för katten att anpassa sig till. - Kraven som är förknippade med att bo inne i ett hus, eventuellt med andra katter (eller andra husdjur) mycket nära inpå kan orsaka beteendeproblem, liksom begränsad tillgång utomhus om katten har varit van vid att ströva fritt.
- Det kan finnas exponering för eller introduktion av nya parasiter och
sjukdomar i samband med introduktionen av ett djur från ett främmande
land. - Kostnaderna för adoption kan användas bättre för att stödja
lokala kattorganisationer i Grekland. Din donation kan hjälpa till med utfodring,
kastrering och hälsovård för många av landets katter.
Jag kan tillägga att den där katten du tror är hemlös bara för att den kommer till dit hyrda turistrum och vill ha mat och kel kanske inte alls är det. Om du tar hem den till Sverige kan du göra dig skyldig till stöld och egenmäktigt förfarande. Det är helt enkelt egoism förklädd till humanism.
Etnocentriska turister
Om greker är antropocentriska så är många turister i Grekland etnocentriska. De utgår från att deras eget synsätt är det rätta och att andra synsätt beror på intellektuella eller moraliska svagheter. De kan inte betrakta saker från någon annan vinkel än sin egen och synfältet är ofta starkt begränsat. Den som säger att ”Greker behandlar hundar och katter illa” har ett väldigt begränsat synfält. Ofta hävdar de att de har talat med greker som håller med dem. Låt mig avslöja något:
Att greker säger att de håller med dig behöver inte betyda att de tycker som du. De kanske helt enkelt är vänliga. Eller så orkar de inte ta diskussionen och riskera att det blir dålig stämning. Du kanske inte såg det diskret utsträckta långfingret i deras vänstra byxficka?
Häst och vagn
Det finns ytterligare en sak som brukar reta upp Chanias turister: De hästdragna vagnar som gör rundturer med turister. De används som bevis för att greker är djurplågare. I Grekland används de som bevis för att turister är djurplågare, eftersom det är turister som betalar för nöjet att använda dem. Alla i stan vet att det är två familjer som har ägnat sig åt denna verksamhet i generationer, med början när Kreta var en del av det ottomanska imperiet. Många djurrättsorganisationer har protesterat mot verksamheten och staden har, sam vanligt, försökt gå balansgång mellan de olika intressena. Hästägarna själva menar att deras djur får bästa tänkbara behandling och vård.
Intressant!