Min grekiska dryckesbok

I den andra delen i min följetong om det grekiska köket är det dags att presentera en Alfa till Omega om de grekiska dryckerna. Och massor av länkar, förstås, jag har skrivit mycket om grekiska drycker.

Vi dricker mer i Grekland än i Sverige. Det gäller inte bara alkoholhaltiga drycker utan även kaffe, te, vatten, mjölk och annat flytande. Man behöver helt enkelt mer vätska i ett varmt klimat, tur att Grekland har så mycket att erbjuda.

Vad gäller alkohol var Grekland länge ett U-land. Vin och öl var mest massproducerad smörja, spriten bestod av ouzo och metaxa, ofta av tveksam kvalitet. Riktiga cocktailbarer uppstod inte utanför Aten förrän runt millennieskiftet.

Så kom krisen. Tusentals unga lämnade Grekland för att söka lyckan utomlands. En del av dem lärde sig att göra öl och vin, andra arbetade i serviceyrken där de lärde sig blanda drinkar och para vin med mat. Mikrobryggerier poppade upp som svampar ur joden, en ny generation vinodlare satsade på kvalitet och varumärke snarare än att sälja sina druvor eller göra bulkvin till retsinaindustrin.

I shoppen på Atens flygplats är tre av nio sorters gin grekiska. Det finns också grekisk vodka, grekisk rom, och grekisk vermouth. Alla smakar utmärkt, lång från den billiga inhemska sprit som förr fanns under disken på turistbarerna.

Dessutom har de inhemska stordestillerierna fått konkurrens från hantverksdesitllerier som gör ouzo, tsiporo, raki och andra traditionella drycker. Det finns till och med god retsina.

Mest har ändå hänt på öl- och vinfronten. Jag har tjatat om det länge men nu börjar vinskribenter från hela världen prata lyriskt om grekiska viner och jag har träffat ölnördar som har åkt till Grekland enkom för att testa öl.

När pandemin kom tvingades de små tillverkarna av öl, vin och sprit att öppna webbshoppar och så småningom uppstod varuhus där man kan köpa produkter från olika producenter. Ett exempel är greekbeershop.gr, där man kan välja mellan hundratals sorter från hela Grekland.

Det är inte bara alkoholdryckerna som har utvecklats. Floden av grekiskt kaffe och frappé har minskat till en rännil, nu dricks nästan uteslutande espressobaserade drycker som cappuccino och freddo macchiati. Varje stad har ett eget jafferosteri och Coca Cola trängs sakta ut från hyllorna av grekiska motsvarigheter.

Quiz: Vad vet du om Greklands drycker?

Dryckernas Alfa till Omega

I min Alfa till Omega om mat lyckades jag med nöd och näppe få ihop ett ord för varje bokstav. Det gick inte riktigt denna gång, jag misslyckades med Ψ (Psi) och Ω (Omega. Som kompensation blir det dubbelt upp på två av de övriga bokstäverna, där det blev för svårt att välja bara ett ord.

Αλφα – Alfa

Alfa har funnits i över 60 år men ägs nu av Heiniken Group. Det märks. Jag skulle nog ha svårt att skilja en Alfa från en Heiniken i en blindprovning. Lika smak- och glädjelösa båda två. Detta är det mest polulära ölet bland greker, men Mythos säljer mer öl, eftersom turisterna köper det.

Din guide till Greklands bästa öl

Βαρέλι, Βρύση – Fat, Kran

O du beställer ”Mia megálo birra Vareli” får du en stor fatöl, helt enkelt. Om du vill ha en liten byter du ut megálo mot mikrí.

Om du beställer en ”Vrissi Nero” (eller kanáta, som betyder kanna) får du kranvatten, som på många ställen i Grekland, bland annat i Aten och Thessoloniki, är fullt drickbart. För klimatets och plånbokens skull: Drick kranvatten! Läs mer om vatten under ordet Βρύσι.

Turismen hotar Greklands miljö, vad kan jag göra åt det?

Γάλλα – Mjölk

Greker dricker inte mjölk, utom i kaffe. Den mjölk som produceras i landet används mest till yoghurt och ost. Vi köper oftast NouNou (uttalas Nono) Family 1,5% till vår cappuchino och NouNous kondenserade mjölk till vår frappé. Den senare har sålts i Grekland i över 90 år.

Διπσασμένος – Törstig

”Ine dipsaméno” betyder” Jag är törstig. Det kan vara bra att kunna den frasen.

Εζα – Eza

Eza är en förkortning för Elliniki Zythopoiia Atalantis, Greklands Bryggerier i Atalanti. Det startade 1989 som en filial till den tyska bryggerijätten Löwenbrau. Det första grekiska varumärket, Eza Pils Hellas, kom 1996 och sedan 2002 är bryggeriet helt grekiskägt. Det finns bättre grekiskt öl men det är bättre än Mythos och Alfa.

Ζύμωση – Jäsning

Jäsningsprocessen är den som omvandlar socker och jäst till alkohol och kolsyra. Alla alkoholhaltiga drycker, från Absint till Öl, bygger på jäsning, även om Absint och annan sprit också destilleras.

Ης υγεία! – Skål!

Is ijeia är det lite mer traditionella sättet att skåla, Gia mas är det mer vardagliga. Betyder ungefär ”Vår hälsa”.

Θραψαθτύρι – Thrapasthiri

Vitvinsdruvan Thapastiri har sitt ursprung på östra Kreta men odlas över hela ön. Tidigare har druvan förväxlats med andra sorter, som Vilana och Athiri, först på senare år har den uppmärksammats av vinälskarna. Här finns fortfarande fynd att göra, räkna med att det kommer att öka i pris.

Καφέ – Kaffe

Grekerna dricker mindre än hälften så mycket kaffe som svenskarna, 4,52 kilo per person och år jämfört med våra 10,35 kilo. Traditionellt har kaffedrickandet varit inriktat på turkiskt kaffe (som bytte namn till grekiskt kaffe i samband med Cypernkrisen 1974) och frappé. Det förstnämnda är kaffe kokat på mycket finmalet kaffe som hälls i små koppar med sump, som sakta får sjunka medan man smuttar försiktigt. Det andra är iskaffe gjort på Nescafé, skakad eller mixad med eller utan socker och kondenserad mjölk. En frappé kan räcka en hel arbetsdag, plastmuggen är mer en accessoir än en dryckesbehållare.

Den odödliga grekiska kafenion

Καζάνι – Kazani

Det får bli ett ord till på K. Kazanin är den plats där grekerna destillerar sin sprit, som de gör på resterna efter vinframställningen. Samlingsnamnet är rakí, men det säger nästan ingen. I norr heter produkten Tsiporo, på västra Kreta heter den Tsikoudia. Läs mer i den här artikeln:

Kazani – nu börjar äntligen vintern på Kreta!

Λευκό, κοκκινο, ροζέ – Vitt, rött, rosé

Vitt heter i dagligt tal Aspro. Men när man beställer vitt vin använder man det klassiska ordet för vitt och säger Lefkó κrasί. Rött vin heter Kókkino krasi, rosévin heter Rosé krasi och mousserade vin. Afródis krasí. Retsina heter Retsina, det räknas inte som vin av grekerna.

Μορουβάς – Marouvas

Marouvas är det bruna vin man traditionellt gör på västra Kreta av druvan Romeiko. För det mesta smakar det förskräckligt men det finns faktiskt god Romeiko. Smaken påminner om sherry, vilket beror på att vinet är oxiderat. Fram tills nyligen var det tradition att gräva ner etr fat med Marouvas i marken när ett barn föddes och gräva fram den för att njuta av innehållet när barnet blev myndigt eller gifte sig.

Vad tar jag hem från Grekland och vad tar jag med dit?

Νερό – Vatten

Under ordet Βρύσι har jag berättat att kranvattnet är drickbart på de flesta platser i Grekland, Det finns också utmärkt mineralvatten som är mycket billigare än i Sverige. Tyvärr har turism och jordbruk lett till sämre vattenkvalitet i Chania, så numera filtrerar vi vårt kranvatten. Det är inte farligt att drickadet men det smakar inte så gott. Vi har alltid vatten i kykskåpet, det blir mycket godare då, Vi använder flaskvatten i kaffebryggaren, eftersom den annars kalkar igen snabbt.

Ξεινόμαωρο – Xinomavro

Xinomavro är en blå druva från norra Grekland. Av druvan framställs röda, vita och rosévinder Namnet betyder ungefärligen den svarta syrliga. Det är den dominerande druvan i Norra Grekland och de bästa vinerna kommer oftast från Naoussa. Det är en av de mer planterade blå druvorna i Grekland. Xinomavro kallas ibland för grekisk Nebbiolo, eftersom dess röda viner påminner om Italiens Barolo, som görs på Nebbiolo.

En vinresa genom Grekland

Οίνοα – Vin

Vin kallas i dagligt tal Κρασί, Krasi, men Oinoa är det antika namnet för vin. Det används i mer formella sammanhang och många sammansättningar, exempelvis är oinopoios det grekiska ordet för vinmakare och vingård heter oinopoieío.

Grekiska viner är värda en resa

Ποτό – Drink

Poto är det grekiska ordet för drink, drinkar heter pota. Thélo állo éna potó betyder Jag viil ha en drink till.

Bra grekiska barer spelar bra musik!

Ρετσίνα – Retsina

Retsina är traditionellt ett enkelt vin gjort på den enkla massproducerade druvan Savatiano, smaksatt med pinjekåda. Enligt min uppfattning är retsina orsaken till grekiska viners dåliga rykte i vinvärlden, ett rykte som har börjat ändras första på senare år. Numera finns det till och med ett par drickbara retsinor. På Systembolaget är Retsina ofta det enda vinet som finns på hyllan. Grekerna kallar det inte ens vin.

Tre trista turistbilder från Grekland

Σαβατιανό – Savatiano

Det är Savatiano som ger upphov till de flesta av de hemska retsinor och vita karaffviner som har blivit synonymt med grekiskt vin. Undvik!

Τσάι – Te

Greker dricker väldigt lite vanligt te. Däremot brygger de te på olika vilda örter, som Sideritis, Diktamon, Salvia, Cintgronverbena och Kamomill. Många greker tror att dessa örter har medicinska egenskaper.

Υγεια μας – Skål!

Det vanligaste ordet för Skål! Betyder ”Till oss”.

Φιξ – Fix

Fix är Greklands äldsta öl och det enda av de fyra stora som faktiskt är ganska gott. Detta är min rankning: 1, Fix, har både beska och balans. 2. Amstel, lite mindre beska men en hyfsad törstsläckare på en strandbar. 3. Alfa, påminner om Bud och andra smakfattiga amerikanska ölsorter, det har säkert inspirerats av dem. 4, Mythoos, sött jolmigt, direkt obehagligt.

När ölet kom till Grekland

Χυμός – Juice

Jag vågar påstå att det mesta av den juice som dricks i Grekland konsumeras till frukost av turister under sommarmånaderna. Apelsinjuice är förstås störst men om du är i Grekland under säsong, december till maj, prova den rosa grapefrukten!

Så var det slut för denna gång. Håll utkik efter nästa kapitel, då ska det handla om säsonger för frukt och grönsaker.