AtenGrekland All ExclusiveHistoriaMat

Två dagar i Aten – andra dagen

Här kan du läsa om vår första dag i Aten.

Vi sover ut ordentligt och äter utmärkt hotellfrukost vid elvatiden. Sedan ger vi oss ut på stan. Vi vandrar lite planlöst genom vår stadsdel Psirri, ner mot Thisio, som ligger vid foten av Akropolisklippan. Snart upphör kvarteren med restauranger och barer och ersätts för ett tag av andrahandsbutiker och hantverkare. Det är trevliga kvarter.

Gatukonst eller vandalism?

Graffittin finns överallt i Aten. Det mesta är meningslöst klotter, men det finns också en tradition att täcka husens brandgavlar med avancerade konstverk. Tyvärr klottras det även på antika tempel, så det finns en konfliktyta här. Ska graffittin totalförbjudas eller ska den kvalitetskontrolleras? Vem ska i så fall bedöma vad som är konst och vad som är vandalism? Vänstern står på klottrarnas sida, men mest handlar det fula klottret om fotbollslag eller om klottrarens ego. De utsmyckade brandväggarna är inga undantag, även de blir snabbt nerklottrade.

Konst eller vandalism? Foto: John Göransson.

Museet för antik teknologi

Vi tar oss till målet för vår promenad: Museet för antik teknologi. Det består egentligen av två små museer. Det ena är tillägnat krigskonst till lands och till havs, det andra handlar om civila tillämpningar, som astronomi, byggnadskonst och kultur. Vi får visa våra Covidbevis och betala 5 euro, biljetten gäller för båda museerna, som ligger ett stenkast från varandra.

Det visar sig att guiding ingår i biljettpriset och vi tas om hand av en ung studentska. Vi är de ända besökarna i det första museet, där vi bland annat får lära oss hur den trojanska hästen egentligen var konstruerad och om hur man kunde skicka kodade meddelanden kors och tvärs genom Grekland. Vi konstaterar att människans uppfinningsrikedom när det gäller att ha ihjäl varandra har långa anor. Museet är uppbyggt av välgjorda modeller, konstruerade utifrån antika bilder, arkeologiska fynd och bevarade texter.

Guiden förevisar en antik ångdriven kanon, Foto: John Göransson.

I det andra museet struntar vi i att vänta på guiden, som är upptagen av en amerikansk turist. Vi vandrar i stället runt själva bland ångdrivna orglar, vattenur och andra märkligheter. Här får vi också veta hur man bar sig åt för att bygga templen på Akropolisklippan och hur stadsplaneringen gick till i antikens Aten. Vi dröjer en stund vid kopian av ”Antikytheramekanismen”, som anses vara världens äldsta dator och användes för astronomiska beräkningar. Vi konstaterar att det var tio väl använda euro och promenerar tillbaka till Monastirakitorget, där vi har stämt möte med Francine.

En modell av Antikytheramekanismen. Foto: John Göransson.

Andra chansen-skola

I Monastiraki ligger caféer, barer och restauranger vägg i vägg. Dagtid är det mest turister här, som har kommit ner från Akroplisklippan, på kvällarna blandas vi med festsugna atenare. Det är helt OK att slå sig ner och insupa atmosfären över en (dyr) kopp kaffe eller en drink, men alla varnar oss för att äta här, eftersom det kryllar av turistfällor. Vi går tillbaka till Nikitas och äter ännu en utmärkt lunch, men den här gången nöjer vi oss med husets vita. Det är sista september och det märks. Kylan börjar komma krypande, snart vill alla greker flytta in och frågan är hur det då går för de ovaccinerade, som inte får göra det.

Franchine ska börja skolan, visar det sig. Hon har kommit in på en yrkesskola för vuxna, en del i Greklands strategi för att ge lågutbildade vuxna chansen att skaffa en yrkesutbildning. Hon tänker bli kosmetolog. ”Alla Greklands kvinnor, hur lite pengar de än har, går till en salong för att få ansiktet ompysslat”, säger hon. Det finns också väldigt många skönhetssalonger i Grekland, så frågan är om inte tillgången redan överträffar efterfrågan, tänker vi. Men vi gläds med henne och hennes positiva förväntningar och skålar för hennes framtid.

Vi går tillbaka till hotellet och tar en siesta i de sköna sängarna. Jag går ner i baren och jobbar lite, hustrun ansluter, vi beställer varsin Mamos och sätter oss utanför. Men kylan och musiken från turistrestaurangen skrämmer snart in oss igen. Vi har med åren utvecklat en stark aversion mot turistversionen av Theodorakis ”Zorbas dans” och föredrar den funkiga musiken i baren. Personalen instämmer och låter mig välja ett par låtar. Vi har mycket trevligt.

Meze och salsa

Vi frågar åter om middagsråd och blir tipsade om en traditionell taverna som ligger mittemot en kubansk bar. Den heter Ivis (Hβης) och är en fullträff! Utmärkt mat, sköna typer i servis och kök och ett sjuhelvetes ös på den kubanska baren Dos Gardenias mittemot. Par dansar salsa på gatan, alla verkar känna alla och om det inte vore för bilarna som tränger sig fram mellan människorna skulle vi ha kunnat vara i Havanna.

Lilla Havanna i Aten. Foto: John Göransson.

Vi beställer mer vin efter maten och sitter kvar alldeles för länge, med tanke på att taxin ska hämta oss klockan sex nästa morgon. Men det är det värt, det är vår sista kväll i Grekland!

Nästa morgon ramlar vi in i taxin. Föraren gillar uppenbarligen rally, för han kör i tokfart på de tomma vägrarna till flygplatsen. Vid incheckningen får vi det glada beskedet att vi har blivit uppgraderade till Business Class (tack Aegean!). Det betyder att vi kan äta frukost i loungen och sitta bekvämt på hemresan. Vi får en välbehövlig timmes sömn innan vi landar på Arlanda Flygplats.

Hem till ett Sverige utan restriktioner

När vi går på Arlanda Express tar vi av munskydden. Det är första oktober, i Sverige har alla restriktioner avskaffats för vaccinerade. Kontrasten mellan Stockholm märks på två sätt: I Sverige har ingen munskydd och det är fullt med folk inomhus på barer och restauranger. ”Kosläppet” har det döpts till. Frågan är när Grekland får sitt kosläpp? Inträffade det redan när landets tredje lockdown avskaffades i våras? Eller kommer det till jul? Eller till Apokries (karnevalen)?

Flera vi pratar med tror att Aten kommer att drabbas av en ”Mini-lockdown” i oktober, för att rädda julen. När detta skrivs är flera regioner i norra Grekland i lockdown, vilket bland annat innebär nattligt utegångsförbud och förbud mot att spela musik. Uppdatering: regeringen annonserade 7 oktober att det inte blir fler lockdowns i Grekland.

Vi bestämmer oss för att fira jul hemma i år och försöka ta oss ner till karnevalsveckan, som nästa år inträffar första veckan i mars.

Uppdatering: Det blir en resa i november också.

Karnevalen 2020 var de första evenemangen som ställdes in i Grekland 2020, trots att då bara tre fall av covid-19 hade upptäckts. Veckan efter fyllde SVT och Live Nation Friends Arena fyra gånger i rad, trots att vi hade upptäckt nästan 100 gånger fler fall. Karnevalen blev förstås inställd även i år och Sveriges Melodifestival genomfördes utan publik.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Language/språk/γλώσσα»

Upptäck mer från Grekland All Exclusive

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa