VM I Grekland
”Hur många gånger har du varit i Grekland?” ”Hur många öar har du besökt?” ”Har du varit på Mikroiglakis i februari?” När Greklandsälskare träffas, i verkligheten eller i sociala mediier, uppstår lätt en slags tävling. Vinnare är den som kan säga saker som ”Det här blir min sextiotredje Greklandsresa” eller ”Om du inte har varit på Gavdos har du inte sett det riktiga Grekland”. Visst är det fånigt? Ändå har nog alla Grekofiler gjort det.
Tyvärr deltar vi fortfarande i tävlingen. För oss, som nästan varje dag berättar om Grekland, handlar det om legitimitet. Vi vill att de som läser artiklarna här ska känna sig säkra på att vi vet vad vi pratar om. Till skillnad mot många klickbetes-sajter, som lockar med rubriker som ”Tio saker du inte visste om Grekland”, eller ”Kretas bästa stränder.” De som har skrivit de texterna har sällan besökt någon av de platser de beskriver och bryr sig inte heller. Deras mål är att få klick, helt enkelt. Det som står där är oftast gammal skåpmat, om det ens är sant.
Resa med alla sinnen
De flesta av våra resor har helt andra syften. De handlar delvis om att skaffa nya kunskaper och få hem nya bilder. Men framför allt är det upptäckarlusten som driver oss att besöka små öar, ensliga byar i bergen, barer på bakgator och märkliga museer. Jakten på möten med nya spännande människor, med spännande historier, som kan fylla våra kunskapsluckor. Osmakade rätter, odruckna viner, ohörda sånger, osedd skönhet, okända oväder, odoftade dofter, oklappade djur. Vi ställer våra fem sinnen på vid gavel och bara tar in. Vi fyller på våra personkonton, helt enkelt. Vi tror att vi blir bättre människor av alla upplevelser. Det kanske är önsketänkande, men vi blir åtminstone inte sämre.
Numera struntar vi ofta i det också. Vi reser till Chania för fjuttifnuttondeonde gången, flyttar in i vårt hus och lever på som vanligt. Det handlar egentligen inte om att resa, vi byter helt enkelt hem för ett tag. Det gör vår son också, han byter studentrummet mot vårt hus i Stockholm och tar hand om katten. Våra grannar i Chania tar hand om katterna i gränden när vi är i Sverige.
Nästa resa i november
Nästa byte av hem gör jag ensam, hustrun måste jobba. Det måste jag också, men jag är sedan länge en ”digital nomad” som kan jobba överallt, så länge mobilen har en rimlig signal och jag kan ladda batterierna. Jag har haft det så sedan 2017 och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Tack vare det kan jag åka till Grekland när som helst, så länge det finns pengar på kontot och jag håller mig hyggligt frisk.
Inte heller novemberresan ger några poäng i VM i Grekland. Jag kommer förmodligen inte att göra någonting som jag inte gjorde i september, när vi senast bytte hem. Jag ska kolla den nya solvärmeanläggningen som ska installeras på taket, jag tänker ta hem några flaskor av grannens nypressade olivolja och nydestillerade tsikoudia. Jag ska vinterstänga huset och ta hem sakerna vi glömde kvar förra gången. Och jobba, förstås.
Också ska jag se hur det går med restriktionerna för ovaccinerade. Kommer restauranger, barer och caféer att ha öppet inomhus, kommer de att kontrollera att gästerna är vaccinerade? Kommer det att bli bråk när ovaccinerade nekas att komma in i värmen? Det kommer givetvis att komma rapporter om detta.
Vi har slutat tävla i allt…
Men numera avstår vi från att delta i tävlingen. Det är alltid någon som har varit i Grekland fler gånger, besökt fler öar och mer otillgängliga platser. Om någon i en Facebookgrupp skiver ”Min 23:e Greklandsresa” tar det inte många minuter innan någon kommenterar med ”Jag har varit i Grekland sexhundranittiofyra gånger”. Eller något i den stilen. Vad nu det ska vara bra för.
Men visst räknar vi. Hur många gånger vi har varit i Grekland tappade vi räkningen på för länge sedan, någon gång runt 50 eller så. Däremot vet vi exakt hur många öar vi har besökt, eftersom det finns en artikel om var och en av dem. Jag vet att jag sammanlagt har tillbringat nästan tre år i Grekland, Hustrun ligger ett par månader efter. Men att jag aldrig har stannat längre än sex veckor. Vår allra kortaste resa varade bara i 48 timmar.
Det där räknandet är egentligen ganska meningslöst. Det är som att hålla reda på hur många gånger vi har varit på Ikea, eller hur många av Stockholms t-banestationer vi har besökt. Har vi någonsin klivit av vid Islandstorget? Jag minns inte och jag bryr mig inte.
Måste man åka till Gavdos för att förstå Kreta? Tillåt mig att tvivla. De allra flesta av Greklands drygt 10 miljoner invånare har aldrig varit på Gavdos. Eller på Antikythera heller, för den delen. Våra grekiska vänner nog ändå mer om Grekland än vi. De har bott i Grekland i stort sett varje dag sedan de föddes. De har gått i skolan i Grekland, jobbat i Grekland och röstat i det grekiska valet. En del av dem har bildat familj i Grekland och begravt sina föräldrar i Greklands jord. Vi har inte gjort något av detta, förutom att döpa vår son i Grekland.
…utom om kunskap
En gren vi fortfarande tävlar i är kunskap om Grekland. Vår målsättning är att Grekland All Exclusive ska vara den mest faktaspäckade och bäst uppdaterade guiden till Grekland. Myter, faktoider och lögner ska inte förekomma, annat än när vi berättar om just myter, faktoider och lögner.
Vi har nog, efter över 30 års Greklandsresande, tagit oss upp till ungefär samma kunskapsnivå om Greklands geografi, samhälle och historia som en genomsnittlig grekisk gymnasist. Förutom språket, där står vi på en treårings nivå.
På sajten hittar du 86 artiklar om Greklands historia, tio om Greklands geografi och 151 om Grekisk politik. Däremot vet jag mer än de flesta greker om grekiskt öl, eftersom jag har provdruckit ett femtiotal olika sorter, besökt flera bryggerier och skrivit 23 artiklar om saken. Den som vill tar sig upp till treåringens kunskapsnivå i grekiska kan läsa vår guide till det grekiska språket och den grekiska ABC-boken. Sedan kan du testa dina kunskaper med något av våra drygt 30 quiz om Grekland. Hittills har bara tre personer fått alla rätt på något av dem.
P.S. Den där ön Mikroiglakis finns inte i verkligheten. D.S.