Så minns vi Konstantin II, Greklands sista kung

Greklands exkung Konstantin II avled på tisdagen i Aten. Han blev 83 år gammal, men tvingades bort från tronen av militärjuntan för nästan ett halvsekel sedan. Hans bortgång markerar slutet på en era där utländska stormakter, inte minst Storbritannien, hade ett avgörande inflytande över Grekland. Han lämnar efter sig sin hustru sedan 59 år, tre söner, två döttrar och nio barnbarn.

---

Danskättade Konstantin Glyxburg föddes i Aten 2 juni 1940. Hans far var Kung Pavlos I, hans mor Frederick-Louise av Hannover, som var kusin till Paulus I. Hans två år äldre syster Sofia skulle senare bli drottning av Spanien.

Konstantin blev Greklands kung vid 24 års ålder, efter sin fars död 6 mars 1964. Han gifte sig 1964 med den danska prinsessan Anne-Marie, som är syster till drottning Margarethe II. De firade alltså guldbröllop 2014, då var de fortfarande i exil l London.

I exil 1967

Konstantin II kom att regera ett splittrat och politiskt instabilt Grekland. En räcka regeringskriser slutade med att en militärjunta, understödd av Storbritannien och USA, grep makten 21 april 1967. Efter ett misslyckat försök att ta makten från militärjuntan tvingades Konstantin II och hans familj i landsflykt 13 december 1967. Han skulle inte flytta tillbaka förrän 40 år senare.

Konstantin II avsattes 1 juni 1973 av militärjuntan, som efter en folkomröstning samma år gjorde Grekland till republik och tvingade sin exkung att lämna landet. I folkomröstningen, som anklagades för att vara riggad av juntan, röstade 78 procent för ett införande av republik. När juntan 1974 ersattes av en demokratiskt vald regering hoppades Konstantin II att han skulle få återta tronen, men den nya regeringen var kallsinnig. En ny folkomröstning visade att 70 procent av grekerna var lika kallsinniga och sedan 8 december 1974 är Grekland oåterkalleligt en republik.

Vägrade avsäga sig kungatiteln

Konstantin vägrade att acceptera nederlaget. Han vägrade abdikera och fortsatte att kalla sig Konstantin II, kung av Grekland. Det skulle dröja till 1981 innan han tilläts återvända till Grekland, då bara några under timmar för att delta i sin mor, Drottning Fredricas begravning på familjekyrkogården i det forna kungliga palatset.

Konstantin stred i många år om att få tillbaka de landegendomar och ägodelar han tvingats lämna när han gick i landsflykt. År 1992 kom han överens med dåvarande premiärministern Konstantin Mitsotakis (ND) om att han i utbyte mot att han donerade det mesta av sina ägor i Grekland skulle få tillbaka det forna kungapalatset Tatoi utanför Aten. Han fick också rätt att flytta en del privata ägodelar från Grekland.

Miste medborgarskapet

Men han var fortfarande inte välkommen i Grekland. Han besökte landet på nytt 1993, men ombads att åter lämna landet 1994. Samma år upphävde Anderas Papandreous (PASOK) regering beslutet från 1992. Den forne kungen blev inte bara av med allt han ägde i Grekland utan förlorade också sitt grekiska medborgarskap.

Konstantin II stämde Grekland vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter och krävde en halv miljard euro i ersättning för de beslagtagna tillgångarna. Domstolen dömde till hans fördel, men satte ner beloppet till ynka 12 miljoner euro. Domstolen slog också fast att Greklands regering hade rätt att neka honom både medborgarskap och pass, så länge han vägrade att skaffa sig ett efternamn.

Det mesta av sin tid i exil tillbringade Konstantin II och hans familj i Londonförorten Hampstead. Han besökte Grekland vid några tillfällen, bland annat vid Aten-OS 2004, då president Kostis Stefanoplolous bjöd honom han och hans familj på en rundtur i presidentpalatset, som en gång var ett kungapalats.

Tillbaka efter 40 år

Efter 43 år i exil flyttade exkungen och hans fru Anne-Marie 2013 tillbaka till Grekland och bosatte sig i en villa i Porto Cheli på Peloponnesos. Förra året försämrades hans hälsa och han tvingades flytta till Aten. Bland annat insjuknade han två gånger i Covid-19. Han dog på sjukhus efter en stroke 10 januari 2023, vid 83 års ålder.

Vann OS-guld

Konstantin II var en entusiastisk seglare, 1960 tog vann han en guldmedalj vid OS i Rom, Greklands första OS-guld sedan spelen hölls i Stockholm 48 år tidigare. Han blev ordförande i Greklands Olympiska kommitté vid 15 års ålder och 1963 blev han invald i den internationella olympiska kommittén, som valde in honom som hedersmedlem på livstid 1974. Hans seglingsintresse höll i sig livet ut och 1994 utsågs han till hederspresident i det internationella seglingsförbundet World Sailing.

Greklands sjunde och sista kung

Konstantin II var den sjätte kungen i den dynasti som började när den danske prinsen George I sattes på tronen av Storbritannien 1863. Hans företrädare, Greklands första kung Otto, tvingades abdikera efter ett uppror och Greklands nya regering ville ha en mer brittiskvänlig regent på tronen. De föreslog att Drottning Viktorias son Prins Afred skulle bli deras nya kung, men de övriga stormakterna satte stopp för detta. I stället utsågs en ung dansk prins och som tack för att Grekland valde en probrittisk kung lämnade Storbritannien ifrån sig öarna i Joniska havet till Grekland.

George I kom att regera i 50 år, tills han 18 mars 1913 blev han skjuten i ryggen under en promenad i Thessalonikis centrum. Mördaren utpekades som medlem i en socialistisk organisation, men hävdade själv att han sköt kungen för att han vägrat ge honom pengar. Mördaren dog själv sex veckor senare, när han ”föll” ut genom ett fönster från en polisstation.

Kreta var monarki i åtta år

Kung Georges son, som också hette George, utsågs 1898 av de fyra stormakterna Storbritannien, Ryssland, Frankrike och Tyskland till generalguvernör på Kreta. Han abdikerade från posten 1906, efter en kampanj ledd av Elefterios Venizelos.

Konstantin I

Efter mordet på kung George I tog hans son Konstantin I över tronen. Detta var en orolig tid, som kulminerade i första världskriget. Det var här ”Megali Idea” – den stora tanken – på allvar slog ut i Grekland. Den gick ut på att Grekland skulle ”befria” de områden i Europa och Mindre Asien som en gång hade ingått i det bysantinska imperiet och som fortfarande hade en stor grekisk befolkning. Cypern och stora delar av det ottomanska imperiet skulle återtas, Konstantinopel skulle på nytt bli huvudstad. Det nya ”Storgrekland” skulle också sträcka sig norrut in i Bulgarien, och österut in i Albanien. Det skulle bli ”Ett Grekland med två kontinenter och fem hav”. Megali Idea dominerade grekisk politik ända till 1922. Det finns fortfarande många greker som drömmer om Megali Idea, inte minst i gäller det greker i förskingringen i USA, Kanada och Australien.

Kung Konstantin I ville gärna kriga för Megali Idea. Däremot ville han inte ansluta sig till de allierade i första världskriget, tvärtemot sin premiärminister Elefterios Venizelos. Efter att inbördeskrig i praktiken hade brutit ut i landet tvingades Konstantin I 1917 abdikera och gå i exil.

Alexander I – dog av apbett

Därmed anslöt sig Grekland till de allierade i första världskriget. Venizelos och hans anhängare ville att Grekland skulle bli republik. Men det ville inte Storbritannien. I stället tog Georgs son Alexander över tronen. Efter bara tre år dog han av ett apbett. Konstantin I tog tillbaka tronen 19 december 1920 och satt kvar på den till sin död 27 september 1922.

George II – exilkungen

Konstantin I efterträddes av sin son George II, som i kölvattnet av ”Den stora katastrofen” 1922 avsattes och tvingades i exil. Grekland blev nu en republik, men efter en uppenbart riggad folkomröstning 1935 kom Georg II den 25 november tillbaka från London och återtog tronen. Efter nazisternas ockupation 1941 återvände han, via Kreta, till exilen i London. Han återvände till Grekland under inbördeskriget i mars 1946, sedan rojalisterna hade vunnit ännu en folkomröstning, även denna uppenbart riggad. Han dog 1 april 1947. Många greker trodde faktiskt att nyheten om att kungen var död var ett aprilskämt.

Pavlos I

Nu tog sonen Pavlos I över tronen i Grekland. Inbördeskriget rasade för fullt och skulle inte ta slut förrän 1949. Han kom sedan att leda landet under en period av ekonomisk uppgång på 50-talet, som samtidigt såg en växande republikansk rörelse. Han dog 6 mars 1964. När nu hans som är död kan Grekland sätta punkt för den berättelse om grekisk monarki som tog slut redan 1973. Dags att vända blad, för att citera en annan kung.