Tio år som husägare i Grekland

I slutet av mars reser vi tillbaka till Chania på Kreta, efter fem månader i Sverige. Då ska vi fira att det var tio år sedan vi första gången steg in i vårt hus. Läs om varför vi tog steget, vad som sedan hände och vad som kommer att hända till 2033!

---

Fjorton år på en annan ö

Vi förälskade oss i Grekland redan i början av 90-talet. När vi 1995 väntade vårt barn hamnade vi av en slump på Nisyros och då utvecklades vår förälskelse till kärlek. Sonen döptes på ön två år senare och vi skulle komma att återvända varje sommar i 14 år. Vi har många underbara minnen från den tiden, med vänskap, naturupplevelser, fester, musik…

Men kärleken till Nisyros skulle sakta falna. Några vänner flyttade från ön, andra dog. En del vänskaper visade sig vila på skakig grund, vi började reta oss på korruption, skvaller, klanmenalitet och trångsynthet. Vi var inte särskilt drabbade själva, men många vänner blev det och vi pressades att ta ställning. Var vi med dem eller emot dem?

Till slut blev det för mycket. Efter att helt ha struntat i Nisyros 2009 återvände vi 2010 för en vecka. När vi lämnade ön var skilsmässan ett faktum. Det har nu gått 13 år sedan dess. Vi pratar ibland om att återvända, men vi gör aldrig några seriösa planer.

Vi pratar ofta om Nisyros. Om kungsörnsparet som svävade över vårt tak i Emborios när vi satt där med vår frukost. Om festerna och musiken, om alla möten. Men också om hur giriga öbor förstörde den vackra hamnen i Pali och ville bygga en väg genom naturen, enbart för att slippa vända turistbussarna nere i vulkankratern. Krisen satte stopp för vägplanerna, men rapporter från ön berättar om att mycket annat har förändrats. Vi bryr oss inte så mycket längre. Det är som ett hus vi har bott i men som nu bebos av okända människor. Det är samma hus, men ändå inte. Vi har inga nycklar till det. Vi kan inte ha synpunkter på de nya tapeterna eller möbleringen. Det är inte vi som bor där.

Vi bestämde oss för att i fortsättningen strunta i Grekland. Vår son hade hunnit bli tonåring och vi ville uppleva andra saker med honom. Vi for till Italien, Spanien, Portugal, Egypten, Brasilien… Ett tag funderade vi på att köpa ett hus på Sicilien.

Jul i Paleochora

Men redan 2008 hade vi återvänt till Grekland för att fira jul i Paleochora på södra Kreta. Vi hade läst oss till att det var Europas vädersäkraste resmål på vintern (det visade sig vara fel) och vi hade gjort det till tradition att tillbringa julen i varmare trakter. Vi hyrde in oss hos på Haris Studios i två veckor och återvände året därpå. Sommaren därpå åkte vi dit utan sonen, som var i Spanien på språkresa.

Vi älskar fortfarande Paleochora. Vi försöker hinna med ett besök varje gång vi kommer till Kreta, men vi har insett att vi skulle bli för uttråkade om vi var där hela tiden. Vi började i stället inse att Chania var mer i vår smak. Nära till allt, inklusive flygplats. Gott om saker att göra och otroligt vackert. Efter att ha varit på ett bröllop på södra Kreta bestämde vi oss. Vi skulle köpa ett hus i Chania!

I slutet av mars 2013 for vi ner till Chania för att hitta ett hus. Det berättar vi om i den här artikeln. Den 1 april var vi för första gången inne i huset och vi bestämde oss direkt. Det skulle vi ha!

Faktum är att vi inte har förändrat så mycket sedan vi flyttade in. Vi målade om fasaden för några år sedan och har fixat lite fuktskador. Lite vitvaror har bytts ut eller tillkommit och förra året installerade vi två luft/luftvärmepumpar, som både värmer och kyler huset. Taket har blivit ett uterum, med trädäck, möbler, grill, diskho och annan lyx. Vi tillbringar mer av vår vakna tid där än inne i huset, utom på vintern. Förra året monterade vi en liten lyftkran, för att slippa släpa tunga saker uppför alla trappor.

Mycket har hänt

Mycket har hänt i Chania sedan vi köpte vårt hus, inte minst i våra kvarter. De flesta av husen runtomkring har tagits över av rumsuthyrare. Huset till vänster köptes för några år sedan av ett israeliskt par, som redan har flyttat vidare. Förra året dog mannen i huset mittemot, hans släktingar har renoverat det och kommer förmodligen att göra om det till Airbnb. Bara Grannarna till höger bor kvar, men den äldsta dottern har flyttat från ön och den yngsta går på gymnasiet, så de kanske snart säljer sitt hus och flyttar till en annan del av stan. Priserna i området runt den venetianska hamnen har fördubblats sedan vi köpte vårt hus, så de är nog ganska frestade.

Det är förstås glädjande att vårt husköp var en bra investering. Eftersom euron stod i 8,60 kronor år 2013 och kostar 11,40 kronor nu så kan vi lägga ytterligare 25 procent till värdeökningen. Men eftersom vi inte tänker sälja huset innebär värdeökningen bara högre skatt och den svaga kronan högre priser.

En del dåligt

Tyvärr är det inte de enda nackdelarna. Den snabba förändringen av området från bostadsområde till turistkvarter har skapat ett ständigt klapprande av rullväskor mot kullerstenarna och ett tilltagande oväsen från festsugna turister. De trevliga samtalen med grannarna blir alltmer sällsynta. Värst är alla hyrbilar som struntar i förbudsskyltarna och kör in i gamla stan, där de fastnar och blockerar gränderna. Segway-turerna är borta men alltfler guidade turer blockerar gränden. Mellan april och september är våra cyklar i princip oanvändbara i gamla stan.

En del bra

Det finns förstås fördelar med omvandlingen. En del av de gamla trista souvenirbutikerna har bytts ut mot servicebutiker, eftersom Instagram har ersatt behovet av att köpa billigt skräp för att visa att man har varit här. Vi har numera två närbutiker inom en minuts gångavstånd, en av dem med eget bageri. Svartbyggena på grannarnas tak försvinner med ägarbytena, så vår utsikt blir allt bättre.

Faktum är att hela den venetianska delen av Chania har fått en långsam men påtaglig ansiktslyftning sedan vi flyttade in. Både den bysantinska och den venetianska stadsmuren har renoverats och några av de svartbyggen som skymde dem har rivits. Ett par av de värsta turistfällorna har ersatts av bra restauranger, även om de allra värsta är kvar.

Det mesta är sig likt

Chania är en av världens äldsta städer. Den blev stad redan på stenåldern och har varit stad sedan dess. Vår stadsdel byggdes för omkring 650 år sedan och har sedan många år högsta skyddsklass. Därför ser dt ungefär likadant ut som det gjorde när stadsmuren stod klar för 400 år sedan och kommer att så förbli. Vi bor i ett museum, helt enkelt.

Vad händer till 2033?

Frågan är hur de kommande tio åren kommer att förvandla stan. Vi vet att ingenting varar för evigt. Just nu renoveras saluhallen, som fyllde 100 år när vi köpte huset. Förra året stängde den för renovering och kommer inte att öppna förrän tidigast nästa år. Innan den stängde hade många av matbutikerna ersatts av krimskrams, frågan är vilka som flyttar in nu. Det vi saknar mest är fiskhandlaren som hade utsökta musslor. Renoveringen av stadsmurarna och vallgraven kommer kanske att vara färdig om tio år, kanske har ytterligare några av svartbyggena försvunnit. Det vi hoppas mest på är att något har gjorts åt bilterrorn, som är Chanias största problem. Fan tro’t.

Det kommer förstås att komma nya restauranger, barer och butiker, medan andra kommer att stänga. En del har hunnit både öppna och stänga de senaste tio åren. Jag tror att vi får se mer mat från Asien, fler vinbarer, mer hantverksöl och fler butiker med kvalitetsprodukter, Vi kommer at få färre turistfällor med dålig grekisk och ”internationell” mat, färre caféer och krimskramsbutiker och färre glassbarer. Frozen yoghurt kommer att gå samma öde till mötes som alla fisk-span gjorde för några år sedan.

Det kommer säkert att hända saker med oss och vårt hus också. Om tio år är vi båda pensionärer. Då kommer vi förmodligen att vända på steken, så att Chania blir vår bas och vi har ett andra hem i Stockholm. Förhoppningsvis är vi friska, så att vi orkar med de branta trapporna i huset. Den dag vi inte gör det kanske vi överger Chania. Vi kanske kan bygga en liten hiss?

Riktigt hur vi ska fira vårt tioårsjubileum vet vi inte riktigt. förmodligen bjuder vi över grannar och vänner på mat och dryck. Kanske tar vi en promenad på Memory Lane och passerar alla hus vi tittade på utan att köpa dem. Vi får se, helt enkelt. Om en vecka lyfter planet. Vi längtar!