Äntligen vår i Grekland!

När jag kom hem från Chania i mitten av januari 2024 var nästa resa redan bokad. Den 19 april for vi ut till Arlanda och gjorde den där resan vi har gjort så många gånger nu. Denna gång skulle det bara bli nio dagar, varav fem arbetsdagar. Bättre än inget. Mycket bättre, skulle det visa sig.

Fredag: Ankomst i ösregn

Det spöregnade när vi mellanlandade i Aten och det var lika illa på Chanias flygplats. Taxiföraren berättade att vädret hade varit förskräckligt i flera veckor. Detta bådade inte gott!

Under resan in mot stan avtog regnet och när vi var framme hade det slutat helt. Vi hoppade över vattenpölar på vägen hem och vi hade då ingen aning om vilket fantastiskt väder som väntade.

Det blev utan tvekan den vackraste aprilvecka vi har upplevt i Grekland. Vi behövde knappt ha värmen på alls och mot slutet av veckan fick vi till och med kyla ner sovrummet lite inför siestan. Visst blev det lite kyligt på kvällarna men när månaden var slut stod det klart att världen hade upplevt sin varmaste april någonsin, Chania var inget undantag. Klimateffekten är här!

Godsaker i kylen

Vi klev in i vårt hus strax efter midnatt. Våra vänner holländarna hade nyligen lånat huset så kylar och frysar var på och det fanns en del holländska godsaker i dem. Tyvärr hade en del av den färg jag målade på köksväggarna i julas redan börjat lossna. Fukten är husets värsta fiende, i synnerhet längst nere i köket.

Greklands husägare kämpar mot mot klimatet

Lördag: Vinterdvalan är över

Vi vaknade utsövda på lördagen. Jag började dagen med att gå upp på taket och ta bort skyddet från solfångaren, så att vi kunde få varmvatten. Sedan gick jag ut för att handla frukostmat i den stora mataffären Sklavenitis. Numera säljer de även nygräddat bröd, så vi kunde strunta i bageriet. Det avvecklade brödmonopolet har sina fördelar.

Vi tog det väldigt lugnt resten av dagen. Tog hand om huset lite och pratade med grannarna. Solen sken från klarblå himmel, så vi hängde mest på taket.

På kvällen hade vi bokat bord hos Yannis på Perperas, som nyss hade öppnat för säsongen. Alla våra vänner som driver restaurang hade tagit ledigt över vintern, några av dem för första gången sedan de öppnade. Vi unnade dem ledigheten men vi var glada att Perperas, The Five, Matzenta, Colombo och Bodega hade öppnat igen. Colombo hann vi inte med. Miltos har slutat servera lunch och vi hade fullt middagsprogram hela veckan.

Thrakisk musik på Perperas

Middagen på Perperas var lika trevlig som den alltid är. Det var knökfullt och många fick vända besvikna. Vi hade bokat bord. Ett trevligt inslag var de unga musiker från Thrakien längst i nordöstra Grekland som kom förbi och spelade lite folkmusik. Det lät bra! Jag brukar inte ge pengar till gatumusiker men här gjorde jag ett undantag. Den här musiken är helt olik annan grekisk musik, med säckpipa och stortrumma.

Vansinnet bröt ut

Sedan bröt vansinnet ut. Vi gick direkt till Kostas lilla hippebar. Planen var att ta en drink innan vi gick till sängs, klockan var nästan midnatt. Men så ringde Manolis och frågade om vi skulle ses på Fauve. Bara att promenera nerför backen. Vi fick sällskap av Miltos som hade stängt sin restaurang för kvällen. Klockan två gick vi av någon anledning vidare till Fagotto och var hemma klockan tre. Så kan det gå första kvällen i Chania.

Söndag: Vandring och bitterballen

Vi sov länge på söndagen och tog sedan en rejäl promenad österut längs havet till Oxo Nou i Chalepa där vi tog en kaffe på stranden. Sedan vi gick hem och åt lunch bestående av holländska bitterballen, med lika holländsk senap och genever. Detta var vad holländarna hade lämnat i frysen, som tack för att de hade fått låna vårt hus.

På kvällen gick vi till Matzenta kuzina del sol och åt efter en margarita väldigt god mexikansk mat. Det var full rulle och personalbrist, ett kroniskt problem i Chania nuförtiden. Den här gången blev det inget nattsudd, vi var hemma före midnatt och avslutade kvällen framför tvn.

Måndag: Vardagsliv

Så blev det måndag och jag måste arbeta. Hustrun hade tid hos frisören och vi sammanstrålade sedan på Bourbous i Splanzia, ett mycket trevligt ställe. Anna och Giorgos kom förbi, de hade sin sista vecka av säsongsarbetslöshet, snart skulle de börja jobba på varsitt hotell, hon i baren, han som kock. De hade haft en väldigt fattig vinter, han hade haft några ströjobb som eventkock men pengarna räckte bara till hyran och det allra nödvändigaste.

Jag lämnade hustrun och vännerna vid bordet och återvände till kontoret. Det blev en av de där luncherna jag kommer att minnas länge, med goda meze (även om kocken Giorgos klagade lite), goda drycker och, framför allt, gott sällskap. Jag hade gärna suttit kvar längre, men nu var batteriet laddat och jag kunde avsluta arbetsdagen.

Meze – smaka på Grekland!

På kvällen var vi inte så hungriga så vi gick vi till La Bodega. Där kan man äta klassiska medelhavsdelikatesser och dricka utmärkta viner på glas. Det gjorde vi. Vi började med varsitt glas grekiskt bubbel och varsitt ostron, sedan en ostbricka och en grekisk Syrah. Inte billigt, men det hade kostat det dubbla i Sverige. Allt smakade utmärkt och läget är fantastiskt.

Unna dig bra vin i Grekland!

Just bra vin ska man unna sig att dricka i Grekland. Om vi tycker att 12 euro låter mycket för ett glas vin så påminner vi oss om att vin av samma kvalitet hade kostat 250 kronor glaset i Sverige, om det ens hade gått att köpa på glas. 50 euro per person för två glas utmärkt vin, varsitt ostron och en rejäl ostbricka är ett fynd. Dessutom fick vi påfyllning av vinet.

Bodega är det enda stället i Chanias västra hamn som är värt att besöka, plus caféet på hörnet av Angelou. De ställena ligger precis i slutet av hamnen och de flesta turisterna vänder av någon anledning vid den den sista av det tiotal turistfällor som är uppradade längs promenaden. Alla är inte dåliga men ingen är särskilt bra och framför allt inte värda pengarna. Kanske tröttnar turisterna på alla tjatiga inkastare?

Hur du undviker grekiska turistfällor och hittar bra mat i Grekland

Vi var hemma före midnatt. Tack vare tidsskillnaden är mina arbetsdagar förskjutna en timme när jag är i Grekland, så jag fick sova ut ordentligt.

Tisdag: Vin igen

På tisdagen var det jobb som gällde. Samt en lunchpromenad och lunch på taket.

På promenaden gick vi förbi badrumsbutiken i centrum. Där har vi köpt tvättställ och annat genom åren och upptäckt att de samarbetar med en utmärkt rörmokare. Vi vill ha varmvatten på taket och vi har ett läckage i nedre badrummet. Ägarfamiljens dotter pratar engelska och lovar att hjälpa oss.

Vi tar hand om lite tvätt och hänger den på taket. Sedan en drink på däruppe innan vi går ut för att äta middag.

Vi har bokat bord på The Five, som äntligen hade öppnat efter vintervilan. Det blev ett kärt återseende av de unga ägarna Nikos och Kleopatra. Om ni ska äta vid Nea Chorastranden, gå hit!

Kleopatra, som är utbildad sommellier, hade satt ihop en särskild vinparningsmeny där varje rätt var parad med ett vin. Vi satsade på den och beställde tre rätter med halvglas vin. Det var otroligt gott och vinerna passade perfekt. Kleopatra kan vin. Hon är dessutom en rätt duktig konstnär och har nu börjat sälja sina verk på restaurangen.

Grekiska viner är värda en resa

En bra middag med goda viner och tsikoudia till notan kan sudda ut omdömet. Vi visste att Manolis var på Fauve och slank in för att ta en sista drink. Vi kom dit vid midnatt, vi gick därifrån halv tre. Dålig idé!

Onsdag: En tung dag

Det blev en tung onsdag. Eftersom vi hade bokat rum på Savas i Paleochora nästa dag behövde jag få saker gjorda, så att jag skulle kunna ta lite ledigt.

Tyvärr fick jag börja med att ge mig ut och köpa en laddare till datorn, eftersom jag hade glömt den på Fauve. Det gick på något sätt, jag fick jobba på rutinens brant, som vi journalister brukar säga.

På vägen tillbaka ringde kvinnan från badrumsbutiken och meddelade att rörmokaren var på väg och att hon skulle följa med som tolk. Han hade förmodligen klagat på kommunikationsproblem vid de tidigare besöken. Ett utmärkt arrangemang!

En timme senare hade vi varmvatten på taket, direkt från solfångaren, och läckan var fixad. Det kostade 50 euro och det blev exakt som vi hade tänkt oss! Nu slipper vi hämta varmvatten från badrummet en trappa ner när vi ska diska.

Efter jobbet var det dags för årets premiärdopp. Vi promenerade 2,5 kilometer till Apterastranden, tog ett snabbt dopp i havet och promenerade hem igen. Strandcaféet var i samma sorgliga skick som i julas, så vi hoppade över det. Vi handlade på Sklavenitis, lagade middag i köket och åt på taket. Vi tog en tidig kväll, vi visste att morgondagen inte skulle bli det.

Torsdag: Ett dygn i Paleochora

Det är dags för Paleochora. Vi försöker göra ett besök om året i byn på sydkusten som efter två jular ha en speciell plats i våra hjärtan.

Egentligen är det inte byn i sig utan baren Agios vi längtar efter. Där hängde vi varje kväll de två vintrar vi tillbringade i Paleochora och det är den absolut bästa bar vi någonsin besökt, någonstans i världen. Ofta passerar vi på väg från Gavdos, Loutro eller någon annan ort på sydkusten och anländer med båt. Denna gång tar vi bussen vid lunchtid och samma buss tillbaka ett dygn senare.

Jag jobbar lite på bussen och hinner publicera ett par artiklar innan vi rullar in i Paleochora. Vi går den korta promenaden till Savas, där är det tyst som i graven. Jag ringer ägaren Kostas som befinner sig i Chania. Han har missuppfattat datumet! Han ringer sin gamla mamma som snart kommer hasande med rumsnyckeln. Problemet löst, sängplats ordnad.

Vi tar en promenad genom byn till den östra stranden och vidare till Haris Studios, där vi äter lunch. Det var här vi bodde under fyra vinterveckor för många år sedan så vi försöker hälsa på när vi är i stan.

Åren går

Det var 16 år sedan vi första gången träffade Haris, fiskaren från Gavdos. Sedan dess har han skilt sig från sin skotska fru Flora och gift sig med Katerina från Bulgarien, som kom dit för att jobba i köket för sisådär tio år sedan. Hennes dotter är jämnårig med vår son och hon är nybliven mormor. Åren går.

Efter lunchen går vi till hotellet och vilar lite, sedan är det dags at göra stan. Först en Negroni i världsklass på Agios, där vi har ett hjärtligt återseende med Michaillis som äger baren tillsammans med sin bror Nektarios. Vi träffar också Georgos, som fortfarande sköter uteserveringen. Vi lärde alla känna varandra under de där vinterveckorna för många år sedan då Agios var vårt vardagsrum. Nu är Georgos make och far, Michailis bror Nektarios har pensionerat sig och Michailis själv försöker också trappa ner. För några år sedan öppnade de en restaurang som snabbt seglade upp och blev Paleochoras bästa. Men efter den senaste säsongen beslutade de och deras kompanjon Georgia att det fick vara nog, så nu finns inte Pasifai längre. Åren går.

Giorgos föreslår att vi ska äta middag på Pirates, som ligger alldeles runt hörnet. Det gör vi och det är vi glada för. Mat och dryck håller bra kvalitet servitrisen är kul att prata med. Hon bjuder på tsikoudia redan när vi kommer, vilket pekar mot att hon är van vid en annan slags gäster.

Än så länge är det off season i Paleochora och dett passar oss utmärkt. Det är kyligt i luften men vi slipper regn. Stränderna är folktomma. Om två månader kommer det att vara full fart.

Så tillbaka till Agios, där vi beställer från den innovativa drinklistan och pratar med den unga tjej som uppenbart är barens påläggskalv. Tjejen på Pirates har berättat att de som ska jobba i baren på Agios först måste genomgå en internutbildning ”som är tuffare än universitetet” och den här tjejen verkar ha tagit examen med beröm godkänd.

Dessvärre kroknar vi redan vid ett-tiden och vandrar tillbaka till hotellet. Förr brukade vi sällan gå hem före fyra på morgonen. Åren går.

Fredag: Helg trots allt

Morgonen efter är det arbetsdag. Jag sätter mig först på balkongen och går sedan till ett café med datorn för att delta i redaktionsmötet. Hustrun checkar ut från Savas, köper bussbiljetter och ansluter så småningom på caféet. Sedan är vårt dygn i Paleochora över. Vi får se om vi kommer tillbaka i sommar. Men Agios är bäst off season.

När arbetsdagen är över och vi har sovit en stund promenerar vi till Koum Kapi och tar en drink före maten. Det är trots allt fredagskväll och vår sista chans att roa oss innan hemresan.

Vi äter middag med Manolis på Perperas. Manolis äter lantkorv ”coriatiki loukaniki” med senap, det gör han alltid. Vi äter pajer med ost och pastourma, det gör vi nästan alltid. Sedan avslutar vi kvällen på Fauve.

Lördag: Kylskåpstömning och packning

Det är sista dagen i stan och det är dags att stänga huset. Vi börjar med att packa, 90 procent av packningen består av tsikoudia och olivolja från grannen samt genever från holländarna. Vi har en ganska lång checklista att pricka av men numera går det ganska fort.

Vi tar en promenad till vår favoritkafeneion Loukas i Koum Kapi och går sedan hem och lagar lunch på restrena i kyl och frys. Bitterballen, sallad, ost och bröd.

På kvällen, när vi har tagit en rejäl siesta och allt är klart för avresa, går vi till To Steno och äter middag.

Söndag

Vi är i säng runt midnatt, klockan fyra ringer väckarklockorna. Strax före halv fem börjar hemresan. Den är odramatisk. Frukost i loungen i Aten, vi är hemma tidig eftermiddag och stupar säng. Om knappt två månader ska vi åka tillbaka. Då tänker jag ha semester, åtminstone nästan.

När detta skrivs har det gått några veckor sedan vi kom hem. Planeringen för sommarens resa är i full gång. Dagsutflykter, övernattningar i byar och annat behöver planeras, annars fastnar vi lätt i rutinerna och låter veckorna gå. Vi ska vara i Chania en månad, så vi siktar på minst fem utflykter, varav två med övernattning. Nu ska jag jaga hotellrum i två byar dit det bara går en buss i veckan.

Ställen omnämnda i artikeln, med kartlänkar

Chania

• Sklavenitis, bra mataffär nära stadsmuren
• Fauve, baren som är vårt vardagsrum numera
• Perperas, bra grekisk mat och väldigt trevligt
• Epea, hippiebar för sena kvällar
• Fagotto, Chanias äldsta och vackraste bar. Vi har varit stamgäster i många år.
• Matzenta kuzina del Sol, just nu vår favoritrestaurang som serverar mexikansk mat på kretensiska råvaror och goda drinkar i en väldigt smakfullt inredd lokal.
• La Bodega, bra vin och goda delikatesser i bästa hamnläge
• The Five, fantastisk mat och utmärkta viner vid Nea Chorastranden
• Kafeneio Loukas, ett av de sista genuina gubbfiken i Chania

Paleochora

• Savas Rooms, prisvärt hotell nära busstationen i Paleochora
• Haris Studios, bra hotell med trevligt kafé i Paleochohras stadsdel Gavdiotika
• Agios Bar, helt enkelt världens bästa bar
• Pirates, bra mat och kul inredning