Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 14

Våt temavecka med cykelturer på Kreta går in på dag två. Denna gång blir det en rätt krävande cykeltur som vi gärna gör om. Nästa gång ska vi försöka stanna en natt i byn nere i dalen.

Buss till Palea Roumata, cykel till Tavronitis, buss till Chania

25 km

Vi tar veckans buss till Palea Roumata, som ligger mitt i ingenstans, i en dal halvvägs mellan nord- och sydkust på västra Kreta. Byn är så liten att den knappt finns med på Google Maps. Vi släpps prompt av i utkanten av byn Kakopetros, på vägen mellan Chania och Paleochora. Vi väntar utanför det stängda caféet och efter en halvtimme börjar vi misströsta. Det är dags att ge upp och antingen cykla den sista sträckan eller cykla tillbaka norrut. Vi vet att vi behöver äta, så det börjar kännas lite olustigt. Jag har inte ätit frukost, det slutade jag med för länge sedan.

Vi har just gett upp och börjat fälla ut cyklarna när det kommer en liten skolbuss runt kröken. Ombord finns några glada barn och deras lärare, som försöker hålla ordning på dem. Cyklarna går precis att klämma in mellan bakdörrarna och den bakre stolsraden, det finns gott om plats för oss.

Vi rullar nerför en brant serpentinväg och inser två saket: Vi hade kunnat strunta i bussen och rulla nerför backen. Vi har en tuff tur framför oss när vi ska tillbaka.

Tanken är tom, macken är stängd!

Längst där nere släpps vi av och när vi ser de två stängda kaféerna känns det som att vi är illa ute. Att cykla tillbaka uppför den branta serpentinvägen utan enrgi är en dålig idé! Det känns som att rulla in i byn med tom tank och upptäcka att macken är stängd.

Vi cyklar runt en krök och uppför en backe, där ligger en taverna som har öppet! Lyckligt slår vi oss ner och beställer en utmärkt måltid. En tysk familj tittar misstroget på oss och våra små cyklar innan de sätter sig i hyrbilen och fräser iväg uppför berget.

Så var det dags. Det är bara att lägga i lägsta växeln och trampa uppför den 5 km långa branta stigningen tillbaka till Kakopetros. Det var den tuffaste cykling vi hade gjort. Nu har vi gjort en ännu tuffare, som jag ska berätta om i morgon.

Halvvägs upp till Kakopetros möter vi en gammal kvinna som oroligt frågar vad vi gör där, var vi bor och hur vi ska ta oss hem. Hon tycker att det verkar vansinnigt att cykla på våra små cyklar, men vi lugnar henne och pratar lite om den goda lunchen vi just har ätit. Vi tar ett hjärtligt farväl och stretar vidare.

Värmande drycker

Så småningom planade vägen ut och vi fick ganska lätt cykling, med storslagen utsikt över berg, dalar och hav. Efter en lång nerförsbacke var vi nere i Vokoulies, en ganska livlig by som är centrum för traktens jordbruk. Äntligen fick vi sätta oss på caféet vi hade sett från bussen så många gånger och det var precis så trevligt som vi hade föreställt oss. Oktoberkylan hade dragit in de sista kilometerna, så vi värmde oss med grekiskt kaffe och tsikoudia. Sedan rullade vi ner till Tavronitis och hoppade på bussen.

På kvällen, efter dusch och siesta, belönar vi oss med margaritas och utmärkt kretensisk/mexikansk mat på Matzenta Kuzina del Sol.