Adventskalender för Kretasommaren 2024, lucka 13
När resan till Kreta närmar sig brukar jag tänka på min cykel. Jag undrar om vädret kommer att tillåta oss att genomföra de cykelutflykter vi ständigt planerar och pratar om. Det blir alltid färre turer än vi tänkt oss av olika skäl. Denna vecka ska jag varje dag berätta om en av de cykelturer som faktiskt blev av.
Den här artikeln är en del av en länngre artikel som publicerades 2022.
Våra cyklar
Redan 2013 köpte vi varsin grekisktillverkad minicykel, av märket Ideal, i en butik i Chania. Det är en licenstillverkad variant av amerikanska Dahon. Det var länge sedan det samarbetet upphörde, så nu får man själv importera en hopfällbar minicykel om man nödvändigt vill ha en.
Vi valde hopfällbara sjuväxlade minicyklar av två skäl: Vi har ont om plats både i huset och i den smala gränden utanför och vi ville ta med cyklarna på bussen. Nu ställer vi de hopfällda cyklarna i duschkabinen när vi lämnar huset, på bussen ligger de i varsin väska i lastutrymmet. Numera tar det oss bara ett par minuter att fälla ihop dem eller fälla ut dem. Vi har varsin cykelkorg på styret, jag har dessutom en cykelväska på pakethållaren. I den här artikeln berättar vi vilken utrustning vi har med oss på våra vandringar och cykelturer.
Det är egentligen inte långfärdscyklar utan lämpar sig bäst för korta turer. Tanken med dem är att de ska användas för “the last mile” mellan kollektivtrafiken och jobbet/skolan/hemmet. I dag har elsparkcyklarna tagit över den rollen.
För cykling på bergiga vägar på Kreta lämpar de sig sämre. Men de sju växlarna gör ändå att vi kan trampa uppför de brantaste backarna och få lite fart på plan mark.
Buss till Chordaki, cykel hem
18 km
Det är dags för årets första buss-cykel-combo. Vi har blivit inbjudna till svenska vänner som har köpt ett hus i byn Chordaki, som ligger i bergen ovanför Chanias flygplats. Dit går buss en gång i veckan, planen är att ta bussen dit och cykla hem.
Det börjar dåligt. Vi tar oss till busshållplatsen och köper biljetter. Vi blir visade till bussen till Stavros, som snabbt fylls med turister som ska till den berömda stranden där Antony Quinn dansade i filmen Zorba. Stavros ligger inte alls nära Chordaki. Men vi vet att vi sitter på rätt buss eftersom vi frågade när vi köpte biljetterna, i informationen och när vi klev ombord. Vi kände oss nästan lite fåniga och onödigt ängsliga.
På fel buss
Vi borde ha frågat bussföraren också. Det gör vi när bussen rullar från Stavros, uppenbart på väg tillbaka till Chania. Han skakar på huvudet och berättar att vi sitter på fel buss. Jag framhärdar och pekar på min biljett, där det prydligt står Chordaki. Föraren suckar och tar fram mobiltelefonen. Många “malakkas” och andra kraftord senare vänder han bussen, viker strax av och kör mot Chorafakia. Där blir vi avsläppta i en vägkorsning och får veta att det ska komma en annan buss, som ska ta oss till Chordaki.
Just när vi har gett upp och bett våra vänner att hämta oss med bil kommer bussen. Det är bara vi ombord, uppenbart har den rekvirerats för att reparera begångna misstag. Vi cyklar den sista branta biten från busshållplatsen till de vackert belägna huset, där vi efter en rundtur bjuds på en perfekt måltid.
Kriget märks på Kreta
Vi tar farväl och börjar rulla ner mot Chania. Den första sträckan mot flygplatsen är trafiken tät av militärfordon, på väg till eller från raketuppsjkutningsbasen ovanför Chordaki. Den militära aktiviteten är stor denna höst, det märks att det är orostider i Europa.
Vår hemresa blir odramatisk, det är nerförsbacke i stort sett hela vägen.