Fem händelser som skakade Grekland
I mitt förra inlägg lovade jag att berätta om mina tio sämsta upplevelser i Grekland. Det blir en blandning av personliga upplevelser och sådant som har drabbat hela Grekland. Det har alla en sak gemensamt: De har ökat mina kunskaper och insikter om Grekland och grekerna.
Jag har delat in den här listan i två. Den första delen, som du läser nu, handlar om fem saker som har drabbat Grekland och grekerna, den andra om fem saker som har drabbat mig själv och min familj.
När jag satte mig för att skriva på del två insåg jag att var och en av de fem händelserna är värda en egen artikel, så totalt kommer den här listan att bli sex artiklar.
Grekland eller jag?
En del dåliga upplevelser i Grekland har jag delat med alla greker och med de besökare som har rört sig utanför charterturismens reservat. Ofta har jag med en blandning av förundran och bestörtning betraktat grekernas reaktioner på sådana skeenden och frågat mig om det är jag eller de som har rätt eller fel. Det är förstås en idiotisk fråga, eftersom det finns tio miljoner greker, med varsitt jag, och bara en av mig!
Vägen till förståelse går genom kunskap. Genom åren har jag därför ägnat mycket tid åt att prata med greker och studera grekisk historia, grekisk politik och grekiskt samhällsliv. Jag har sökt insikt om varför det är som det är i Grekland och varför grekerna ibland, i mina ögon, beter sig så märkligt. Jag har lärt mig mycket men jag är långtifrån färdig.
Här kommer, i kronologisk ordning, de fem skeenden som mest har utmanat min blid av Grekland och grekerna.
1. Kriget på Balkan
I mitten av 1990-talet utbröt krig i det som till nyligen hade varit Jugoslavien. När Tito dog 1980 började motsättningarna mellan olika etniska och religiösa grupper snabbt öka och i mitten av 1990-talet splittrades Jugoslavien. Krig, etniska rensningar, massakrer och andra grymheter blev vardag. I dag är det forna Jugoslavien sju länder: Kroatien, Montenegro, Serbien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina och Nordmakedonien. Jag har besökt tre av dem.
De flesta i västvärlden var överens om att serbernas ledare Slobodan Milosevitj var den värsta krigsförbrytaren och 1990 gick Nato in. Mellan 24 mars 1999 och 10 juni 1999 flygbombades serbiska städer, utan stöd och godkännande från FN:s säkerhetsråd. (Det hade Nato aldrig fått, eftersom Ryssland är permanenta medlemmar i säkerhtsrådet och har vetorätt). Bombningarna fungerade, krigt tog slut.
Vi kom till Grekland bara ett par veckor efter att bombningarna hade upphört och vår lilla paradisö Nisyros var helt förändrad. Så här skrev jag i en text många år senare:
”Det jag fick höra av mina grekiska vänner skulle för alltid förändra min bild av grekerna. Först var jag bara förfärad; hur kunde de här trevliga människorna försvara en sådan ondska som massakrer på oskyldiga civila, baserad på deras etnicitet? Jag kunde inte smälta det. Så småningom insåg jag att människor, vars föräldrar hade levt med ockupation och inbördeskrig och som själva hade levat under en militärdiktatur, avkodade omvärlden helt annorlunda än vi. Fred är inte en självklarhet för dem, som det är för oss svenskar. Sveriges senaste krig tog slut 1814, då var det vi som ockuperade Norge. Det var flera år innan nationen Grekland uppstod. Redan 1809 hade de sista ryska trupperna lämnat Västerbotten, alla som var med då har varit döda i minst 120 år. Den äldsta människa jag själv har träffat var född över 70 år senare. Däremot har jag träffat många greker med minnen från både nazisternas ockupation och från inbördeskriget. Inga bra minnen.”
Du kan läsa hela texten här:
2. Ikaros vingar smälter
I en av de mest kända grekiska myterna tillverkar Daidalos vingar åt sig och sin son Ikaros för att kunna fly från kung Minos labyrint. Ikaros flög emellertid för nära solen, vaxet som fäste vingarna smälte och han störtade i havet.
När Grekland anslöts till Euron 2001 inleddes en snabb resa mot ekonomisk undergång. Sex år senare tröttnade vi på att bevittna det privata och offentliga slöseriet på Nisyros, med lånade pengar, och vettlösa prisökningar. Vi bestämde oss för att ta en lång paus från Nisyros och semestra i andra länder. Då hade de flesta av våra grekiska vänner redan lämnat ön.
Året efter kom krisen. Det visade sig att Greklands regering hade ljugit systematiskt om inflationen och statsskulden i flera år. Hela tillväxten försvann. Vaxet i Greklands vingar smälte och landet störtade ner i havet.
EU, ECB och Internationella Valutafonden pumpade in krediter och tog över lån för att hålla landet flytande, samtidigt som de krävde hårda åtstramningar för att få ekonomin i balans. Sänkta löner och pensioner, höjda skatter och andra pålagor drabbade folk hårt och öppnade för populister. Arbetslöshten skenade.
Vi återvände till Nisyros för ett kort besök 2010. Men vi hade ätit det röda pillret och såg nu vilket korrumperat litet samhälle vi i så många år hade betraktat genom våra rosa glasgögon. När vi kom till den lilla idylliska fiskebyn Pali och såg hur den nya vågbrytaren, byggd för att kunna anlägga en marina, hade tagit bort hela utsikten mot Turkiet och havet, började jag faktiskt gråta. Jag mindes den gamle USA-emigranten som varje sommar återvände till hembyn, lånade en stol från tavernan och satt där hela dagarna, med ryggen mot oss och blicken mot havet. Utsikten var borta, liksom tavernans bord. Segelbåtarna hade tvingat ägaren att ta bort dem.
En del andra idiotiska projekt, som att bygga en väg tväsöver öns orörda delar för att turistbussarna skulle slippa vända i vulkankratern, hann stoppas av krisen. Nisyros införlivades med Rhodos och dess kommunfullmäktige har nu mindre makt än en svensk trädgårdsförening. Det är nog lika bra.
Nisyros är fortfarande en fantastisk plats. Här kan du läsa om hur vi upplevde Nisyros innan vi åt det röda pillret:
3. Allt är tyskarnas fel!
Krisen som bröt ut 2008 berodde i grunden på att Grekland anslöt sig till euron 2001. När krisen nådde kulmen åtta år senare var det nära att Grekland lämnade euron, vilket skulle ha utlöst en långt värre katastrof.
När vänsterpopulistiska Syriza tillsammans med ett högernationalististiskt parti bildade regering 2014 började resan mot den verkliga katastrofen. Regeringen lyckades få väljarna att tro att de kunde bryta mot villkoren i avtalet med långivarna. Art krisen var utlöst av tyska banker och nu försökte Tysklands regering tvinga grekerna till underkastelse, enligt Syriza. Bilder på Angela Merkel med Hitlermustach spreds i sociala media.
Flera år senare pratade jag med en taxiförare i Aten händelserna 2015. Hela artikeln är länkad nedan men här är ett utdrag:
”Jag berättade för henne att vi hade varit i Chania under den stora krisen 2015. Jag berättade om hur jag hade stått på taket till vårt hus och rapporterat från folkomröstningen i svensk TV. ’Det värsta…’, sade jag, ’…var att se hur familjer splittrades och vänskapsband bröts, när människor hamnade på varsin sida. Hur nejsägare och jasägare började hata och slutade prata med varandra. Det var så onödigt, eftersom den där folkomröstningen ändå inte ledde till något’. Vi hade stannat vid ett rödljus. Taxiföraren vände sig om i förarsätet och såg mig i ögonen. ’Det är helt otroligt att du som utlänning kan beskriva det så exakt! Vi pratar aldrig med varandra om det, men det var precis så det var’, sade hon. Det slog om till grönt och vi fortsatte mot vårt hotell. Hon berättade om hur hon hade slutat umgås med nära vänner och släktingar för att de alltid blev osams så fort de träffades. Några av dem hade hon inte haft kontakt med sedan de där svarta dagarna 2015.”
Här kan du läsa hela artikeln:
4. Flyktingkrisen
Samtidigt som Grekland gick genom skärselden 2015 nådde Europa kulmen på en flyktingkris som slutade med ett beslut om att strikt återgå till principem om första asylland. Det innebar att flykringarna blev fast i EU:s gränsstater, utan möjlighet att ta sig vidare. För grekernas del innebar det att tiotusentals flyktingar och migranter som tagit sig över gränsen från Turkiet blev kvar i flyktingläger. De fortsatte att komma och förhållandena l lägren blev allt värre. Fem år senare brast fördämningarna. Kraveller och bränder bröt ut i och kring lägren, samtidigt som Turkiet cyniskt skickade hundratusentals migranter mot gränsen till Grekland. Grekland och EU:s gränsskyddsstyrka stängde gränsen. Europa byggde murar.
Denna gång var det inte grekernas utan mina landsmäns raktioner som berörde mig mest illa. Där fnns å ena sidan ”Svärjevännrna”, som tyckte att migranter och flyktingar, med vapenmakt om så krävdes, skulle skickas ut ur Grekland, oklat vart. Å andra sidan de ”vänsterliberala”, som tyckte att grekerna var rasister som inte tog bättre hand om de strandsatta. Lustigt nog tyckte väldigt få att vi skulle låta dem komma till Sverige. Sedan kom pandemin och vi glömde bort alltsammans.
Jag skrev under en period dagliga artiklar om flykingkrisen. Här försökte jag teckna en bakgrund:
5. Pandemin
Det finns ett grekiskt ord som inte finns i svenskan; ψύχραιμος (psýchraimos) det betyder ”förmåga att hålla huvudet kallt” Det svenska uttrycket är kanske ”is i magen”. När Covidpandemin bröt ut 2020 var det bara en person, i såväl Grekland som Sverige, som visade på ψύχραιμος: Statsepediemologen Anders Tegnell.
Sverige och Grekland hanterade länge pandemin helt olika. Det var bara mot slutet vi möttes någonstans på mitten. Då införde vår regering meningslösa restriktioner som väckte starka reaktioner i samhället medan den grekiska regeringen började ge upp sin restriktiva linje.
När jag i januari 2023 skrev den sista av mer än 400 artiklar om Covid 19 i Grekland kunde jag berätta att 34 779 greker och 21 631 svenskar hade dött med Covid-19. Eftersom befolkningsantalet i länderna är väldigt lika (det bor bara 1,8 procent fler människor i Sverige än i Grekland) betyder det 40 procent fler döda i Grekland än i Sverige.
Känslorna vann snabbt över ψύχραιμος. Isen smälte i magen. Många svenska greklandsvänner tyckte att vi skulle stanna hemma, samma gällde många greker, trots att vi, till skillnad mot dem, var testade när vi kom och testades igen på flygplatsen. Dessutom följde vi, till skillnad mot många greker, lydigt alla regler. Jag förlorade inga vänner i Sverige men några av mina grekiska vänner tog bort mig från vänlistan när jag och hustrun, efter tre misslyckade fösök, flög ner till vårt hus på Kreta i augusti 2020. Trots alla munskydd och restriktioner blev det en rätt bra sommar. Det blev fyra resor till innan de sista restriktionrna togs bort 1 juni 2022. Jag var där då och flög hem med det allra första planet sedan kravet på munskydd hade avskaffats.
Här är den sista artikeln jag skrev om Covid-19 i Grekland: