Fem händelser i Grekland som skakade mig 2: Röda prickar och sena båtar
I min serie om missöden och elände i Grekland har jag kommit till ett riktigt gammalt minne, från tiden kring millennieskiftet. Midsommarfirande, röda prickar och trasiga båtar står i fokus.
För en gångs skull tänkte vi fira midsommar i Sverige. Vår stackars sexåring hade storögt hört historier om dans kring stången, blommor i håret, små grodorna och annat kul. Vi hade alltid varit i Grekland på midsommarafton och det var ju inte samma sak. Så denna gång bokade vi flyg till Aten veckan efter midsommar.
På midsommarafton begav vi oss till en festplats och firade midsommar med alla ingredienser. Sonen var mycket nöjd, det var vi också. Snart skulle vi bege oss till Aten för att träffa sonens gudföräldrar, sedan skulle vi resa vidare med båt till Nisyros, där vårt hyrda hus i bergen väntade på oss.
Mygbett, eller?
På midsommardagen kom sonen in och visade upp sina myggbett. Eller? Snart insåg vi att de röda prickarna inte alls var myggbett och efter kontakt med sjukvårdsupplysningen bekräftades våra misstankar. Det var vattkoppor. Sonen var inte särskilt påverkad, men vattkoppor är myckt smittsamt och innebär flygförbud.
Där satt vi med våra icke ombokningsbara flygbiljetter. Vi diskuterade hur vi skulle göra och kom så småningom fram till följande:
Jag skulle flyga ner på utsatt tid, på så vis skulle bara två biljtter brinna inne. Hustrun och sonen skulle ta en sista minuten-charter till Rhodos veckan efter och hoppa av hemresan. Sedan skulle vi alla flyga hem med de redan bokade biljetterna från Kos. På så vis skulle resan ”bara” kosta oss ett par tusenlappar extra.
Så fick det bli. Jag beslutade att stanna några dagar extra hos vännerna i Aten för att sedan ta kvällsbåten till Kos och morgonbåten därifrån till Nisyros.
Till en början gick allt enligt plan. Aten var visserligen hett som i helvetet, i stället för att dra runt på stan satt jag mest och flämtade på balkongen. Manolis hade tänkt skjutsa mig till båten men hans bil hade blivit stulen så Jag tog tågt till Piraeus.
Här kan du läsa mer om att ö-luffa:
Bilen blev ostulen
När jag satt på tåget ringde Manolis. Hans bli var återfunnen i körbart skick! Han ville ta en kaffe med mig i Pireaus, så fick det bli. Sedan bordade jag båten, som lämnade kajen på utsatt tid. Jag hade ingen hytt, sova fick jag göra på däck eller när jag kom fram.
Efter några minuter stannade vi. Ett högtalarutrop kom så småningom på grekiska, som jag på den tiden inte förstod ett ord av. Sedan upprepades meddelandet på engelska, men dränktes helt av medpassagerarnas upprörda kommentarer till vad de nyss hade hört. Samma sak upprepades flera gånger. Alla ombord, utom jag, visste vad som pågick och de var väldigt upprörda. Till slut berättade en vänlig man för mig att det var något maskinfel och att vi skulle bli liggande här ett tag.
Kan båten få vingar?
Timmarna gick och jag började bli orolig för att missa min anslutning på Kos. Jag ringde Manolis, som tog på sig att ringa flygbolaget och kolla om det fanns plats på morgonplanet. Om jag kom med det så skulle jag hinna med min anslutning till Nisyros. Vi hade ankrat vid en pir och jag ställde mig i den långa kön till informationsdisken för att fråga om jag kunde lämna fartyget och om det gick att ordna en taxi till piren. De lovade att hjälpa mig. Jag fick veta att maskifelet nu var ordnat men att någon myndighetsperson måste komma ombord och ge klartecken innan vi kunde fortsätta resan. Ingen visste hur lång tid det skulle ta så här sent på kvällen.
Medan jag väntade på besked från Manolis gick jag ut på däck med mina saker. Då såg jag en taxi komma åkande längs piren. Den släppte av en man i kostym som mydigt gick ombord. Då ringde Manolis. Det fanns plats på morgonplanet! Jag gick till receptionen för att be dem fixa en taxi. Då gick båten! Det var mitt i natten och nu var alla chanser att hinna med båten från Kos förbrukade.
Lyckan vände på en flygande delfin
”Jag behöver tydligen ingen taxi. Har ni någon ledig hytt?”, frågade jag uppgivet. Jodå, det fanns. jag skulle åtminstone få sova ordentligt.
Nästa dag var vi framme på Kos och lyckan vände. När jag gick i land fick jag se en Flying Dolphin ligga förtöjd vid kajen. ”Departure Nisyros-Tilos-Rhodos 18:00” stod det på bärplansbåtens skylt. Jag frågade en besättningman som bekräftade att jag skulle slippa tillbringa en natt på Kos. I stället kom jag fram bara tio timmar senare och någon tusenlapp fattigare än jag hade tänkt. Ett par dagar senare kom resten av familjen med båten från Rhodos.
Här kan du läsa mer om Nisyros:
Ovetande i händelsernas centrum
Det finns en sidohistoria. När jag satt på ett kafé i Kos stad och väntade läste jag nyheter i mobilen. Jag fick då veta att en av ledarna för den grekiska terrorgruppen N17 hade råkat detonera en sprängladdning och skada sig svårt. Detta hände i Piraeus, samtidigt som jag satt på båten bara några hundra meter därifrån. Han hade, svårt skadad, avslöjat namnen på hela terroristgruppen och nu var de alla i fängsligt förvar. Under de nästan 30 år gruppen var aktiv hann den med över hundra väpnade rån samt ett antal sprängattentat och mord. Totalt hann N17 mörda 24 personer. Ingen hade dittills åkt fast, nu satt alla bakom lås och bom. Det var onekligen ett märkligt sammanträffande att jag befann mig just där just då.
Läs mer om N17 och andra terrorister här: