Vad tar jag hem från Grekland och vad tar jag med dit?

Den fråga många ställer när de är i Grekland är vad de ska stoppa ner i resväskan inför hemresan. Allt färre undrar vad de ska ta med sig till Grekland. Jag har med åren börjat hitta svaren på båda frågorna. Här några saker att ta med och några att ta hem.

Förr var det vanligare att turister tog med Gevaliakaffe, Kalles Kaviar, knäckebröd och annat på charterresan. Numera är vi mer öppna för andra matkulturer och dessutom kan vi hitta många grekiska spcialiteter i sverige och många svenska i Grekland. Resten finns på Internet. Därför är det ofta slöseri med plats i resväskan att släpa saker fram och tillbaka mellan länderna, i synnerhet om du reser med enbart handbagage. Men det finns fortfarande sådant som är värt besväret.

Ett litet instick: Många reser med enbart handbagage, för att spara pengar och slippa vänta på väskan vid ankomsten. En del ägnar i stället möda åt att packa ner så mycket de kan i kabinväskan, handväskan, jackfickorna och munhålan att de ser ut som hemlösa när de rör sig genom mittgången på planet. Deras väskor fyller snabbt allt bagageutrymme ombord, trots att innehållet inte alls har i kabinen att göra. Om du är en av dem: sluta med det! Du gör sänker humöret hos kabinpersonal och medpassagerare, ofta bidrar du till att planet blir försenat (det har hänt mig flera gånger) eftersom det tar så lång tid innan alla sitter på sina platser.

En bekännelse: Eftersom jag flyger så ofta med Aegean Airlines har jag sedan många år ett guldkort hos dem. Det innebär att jag alltid får checka in 23 kilo bagage kostnadsfritt, något som jag utnyttjar väl. Ombord tar jag bara min lilla ryggsäck, som får plats under sätet. Jag är trött på att slåss om plats på bagagehyllorna.

Inför resan till Grekland

Eftersom min ”luggage allowance” låter mig packa ner nästan 20 kilo i min jättestora och ultralätta resväska kan jag ta med mig en hel del saker i båda rikningarna. Vätskereglerna omfattar inte incheckat bagage, vilket öppnar stora möjligheter. Därför planerar jag varje resa ganska noga och vi har en särskild plats, både i Stockholm och Chania, där vi placerar saker som ska med. Vi har en bagagevåg i varje hus (en hundralapp på amazon.se) för att slippa betala övervikt, det är aldrig värt det.

Vi har ett hus på Kreta, det skapar särskilda behov. En del saker måste vi beställa hem och då är det ofta enklare att ta hem sakerna till Sverige och ta med dem ner än att beställa dem till Kreta. Mer än en gång har saker kommit fram när vi är tillbaka i Sverige och när vi beställer innan vi åker kan vi med säkerheten hos Murphys lag vara säkra på att transportören ringer dagen innan för att berätta att budbilen är på väg. Tur att vi har goda grannar!

Till köket

Många Greklandsälskare tycker att man bara ska äta grekisk mat i Grekland. Om du är en av dig vill jag ställa tre frågor:

1. Äter du bara svensk mat när du är i Sverige? Aldrig en pizza, hamburgare, sushi, taco, entrecote, pasta, kebab eller tsatziki?
2. Tror du att grekerna i Grekland bara äter grekisk mat? Att de aldrig äter en pizza, hamburgare, sushi, taco, entrecote, pasta, kebab eller tsatziki?
3. Vet du vilka grekiska rätter som är genuint grekiska och vilka som är importerade från andra matkulturer? Eller vilka vilka rätter i andra matkulturer som har sina rötter i Grekland?

För oss är det viktivaste att så långt som möjligt laga vår mat på lokalt producerade råvaror. Det är bra för miljön och för den lokala ekonomin. Dessutom har Kreta, med några få undantag, världens bästa råvaror.

Men några saker tar vi med från Sverige. Essenser för att göra akvavit är ett måste (finns hos pgw.se). Vi gör ofta svensk husmanskost till oss själva och våra grekiska vänner, då krävas dessa drycker! Ett par gånger har vi flugit ner nykokta färska kräftor, då krävas verkligen dssa drycker!

Eftersom både jag och hustrun har diabetes brukar vi ta med några droppflaskor med stevia sötningsmedel (köps hos nicks.se). Numera finns bra sockerfria drycker i butikerna i Chania, så stevian används mest till matlagning.

Det mesta som krävs för att göra svensk husmanskost finns att köpa på Kreta. Tll undantagen hör den sorts ansjovis som krävs fär att göra gubbröra, den tar vi med hemifrån. Det finns Wasa knäckebröd i affären men bara den tristaste sorten. Till jul, brukar vi ta med ett paket gott Pyramidknäcke om inte hustrun bakar själv.

Vi maler vårt eget kaffe, både i Stockholm och på Kreta. Därför vi tar ofta med oss de kaffebönor som är över när vi åker, i båda riktningarna. Vi skulle aldrig köpa kaffe enkom för att ta med till Grekland, det finns utmärkta bönor där, bland annat på Kross Coffee Roasters och Coffee Island.

Vad du (kanske) får avstå från om du flyttar till Grekland

Till vännerna

En av de roliga sakerna med att planera greklandsresan är att fundera över vad vi ska ta med till grannar och vänner. Det ska förstås vara svenska, eller åtminstone nordiska, saker som inte går att få tag på i Grekland. Du kanske redan har fattat att den här texten ingår i det arbetet.

Värt att veta: nästan inga utanför Norden tycker om vår akvavit, så strunta i den! En sak som däremot brukar uppskattas är viltkött, som älg, ren och björn. Sådant finns att köpa hem från swedishwild.se. De har snabba leveranser, bra priser och sakerna kommer väl förpackade, med isolering och ispåsar. Nästa gång ska vi ta med rökt renhjärta och torkad renstek, tidigare har grannen fått bland annat björnkorv. Berätta hur den ska ätas och förbered en liten föreläsning om samerna och om den svenska älgjakten så ger du bort mer än bara kött.

Svensk design är alltid uppskattat. Det finns många kul småsaker på designtorget.se. Varför inte ett tändstickrör prytt med Einar Nermans ikoniska Solstickspojke. Läs på lite om historien bakom säkrhetständstickan (som är en svensk uppfinning), om Solstickans välgörenhetsarbete och om konstnären Einar Nerman så ger du bort mer än bara en burk tändstickor.

Vi har en vän som har ett stort ölintrsse, så vi brukar ta med några burkar svensk hantverksöl till hans bar Rat Race. Senast blev det några burkar från Unibärsum och Ten Hands.

Klart grabben ska ha en lyftkran!

I början, innan vi hade lärt oss vad som fanns var i stan, tog vi med oss en massa saker från Sverige för att vi inte visste hur vi skulle få tag på dem på plats. Det senaste, och sjukaste, exemplet är en lyftkran. Låt mig berätta om den:

För några år sedan köpte vi en enorm gasolgrill att ställa på taket till vårt hus. Väder och vind får den att rosta på vintern, så då ville vi förvara den i köket i stället. Det är många trappor att kånka i och den översta trappan är så smal att utegrillen måste plockas isär varje gång den ska flyttas.

Efter mycket tankarbete och ritande var lösningen klar: Vi skulle ha en liten lyftkran på taket! Jag hittade en på Amazon.se för under tusenlappen som skulle gå att få ner i resväskan, tillsammans med ett fäste. Nästa gång vi åkte ner hade vi den i resväskan!

Väl på plats var det dags att sätta upp kranen på taket. För detta behövdes en bit metallrör av den typ man använder till byggnadsställningar. Vi gick till våra vänner järnhandlarna, som berättade vart vi skulle ta vägen. Det drog mot stängningsdags, så vi tog en taxi dit. Medan vi väntade på att de skulle såga till vårt rör tittade vi oss omkring lite. Där, på en hylla, låg exakt samma lyftkran som vi dagen innan hade släpat ner från Sverige! Året efter hittade vi ett utmärkt väderskydd till utegrillen, numera står den på taket året runt. Visst använder vi lyftkranen ibland, men det är nog max en gång om året, mer för att vi kan än för att vi måste.

Inför resan till Sverige

Det är väldigt enkelt att packa inför hemresan: Vi lägger ner några plastflaskor av Grannens tsikoudia och paliomeni. Han gör den bästa tsikoudian på Kreta och den fatlagrade paliomenon, som jag alltid skryter med att jag har designat etiketten till, finns att köpa i familjens butik Xosto vid fontänen i den venetianska hamnen i Chania. Givetvis tppar vi om till glasflaskor när vi kommer hem,eftersom plasten med tiden ger smak.

Det blir alltid några liter olivolja också, från någon av bönderna i bekantskapskretsen. Om vi har tur kommer vi över bra marouvas, då tar vi med oss ett par flaskor. De flesta turister kallar marouvas för romeiko, efter den druva som används för att framställa drycken. Faktum är att deg tog många år innan vi första gången smakade på en god marouvas och att det finns utmärkt vitt vin gjort på romeikodruvan. Vi inte släpa hem vin och öl från Grekland längre, om vi inte snubblar över något alldeles extra.

Kazani – nu börjar äntligen vintern på Kreta!

Om vi får tag på någon så köper vi gärna hem en bit pastourma, marinerat torkat nötkött med turkiska rötter som förr gjordes på kamelkött. Det är det närmaste vi kan komma den torkade renstek vi tar med oss ner. En eller ett par burkar kritsini, den kretnsiska motsvarighetn till italienarnas grissini, slinker ofta ner i väskan. Helst köper vi den från bageriet To Selino på Selinou, där vi oftast köper vårt bröd. De har favoritsmaken, med stamnaghati och gravieraost.

Sedan är inte mycket kvar. Det finns en shop i Splanzia som säljer snygga t-shirts och emellanåt köper vi någon lädervara, mest plånböcker och bälten. Härom året köpte jag en snygg skinnjacka på rea i en butik på Zambeliou, den har jag alltid på mig när det inte är för varmt eller för kallt.

Om vi inte hade haft diabetes hade vi kanske köpt hem honung. Den billigaste och bästa finns på den ambulerande gatumarknaden.

Suvernirer har vi inte köpt på många år. Om jag någon gång kommer på att någon jag känner skulle uppskatta att få en ölöppnare med en träpenis i ena änden skulle jag köpa en i suvernirbutiken på hörnet. I grannens suvernirbutik Xosto köper jag i stället kepsar, han har det bästa utbudet i stan.