Grekiska öar 25: Santorini

En grekisk ö som inte har några turister är det förmodligen förbjudet att stiga i land på (jag berättar om en av de öarna i morgon). En grekisk ö som ser ut som ett vykort lär det däremot vara rätt många turister på. Detta är berättelsen om vår vistelse på en sådan ö.

Här hittar du listan över alla öar som är med i den här serien.

Det var 1990. Charterresandet var ännu inte helt avreglerat, charterbolagen var fortfarande tvungna att sälja paketresor med flyg och hotell. Lösningen kallades ospec. I katalogen stod ungefär ”Del i flerbädddsrum, störande trafik kan förekomma”. Det var helt enkelt rum som ingen ville ha.

Eftersom vi bara skulle stanna en natt i Chania och ta båten vidare till Santorini redan nästa morgon sade vi ”OK, vi kan bo så en natt”.

När vi landade och sade till Apollos representant att vi ville bo på det där ”ospec” rummet vi hade bokat fick vi veta att något sådant inte fanns. Det var bara ett påhitt. Vi orkade inte bråka med de nittonåriga reseledarna utan hängde med bussen till ett hotell i stan, som vi betalade själva. Vi borde givetvis ha bråkat, men detta var före internet så det var rätt bökigt att hävda sin rätt som konsument.

Nästa dag tog vi båten från hamnen i Souda till Santorini. Några timmar senare klev vi av båten i Santo, som är Santorinis hamnstad. Där blev vi uppraggade av en rumsuthyraree som körde oss i en minibuss till ett enkelt hotell mitt på ön, långt från närmsta by. Det var inget fel på rummet, men det gick inte att bo så avlägset, så vi bröt upp efter en natt och vandrade iväg mot huvudorten Fira. Vi nobbade att rida åsna, trots flera erbjudanden.

Fira, Sanbtorini. Foto: Visitgreece.gr

I Fira började vi leta rum. En uthyrare hade rum i ett av husen som klättrar på klippan, att bo där skulle vara som att bo i ett vykort. Han skulle ha 40 000 drachmer (drygt 1 000 kronor) för rummet, drygt 10 gånger mer än vi brukade betala. Vi tackade nej och sökte oss till den mindre pittoreska delen av byn. Så småningom hittade vi ett enkelt ställe utan utsikt för 4000 drachmer, en mer rimlig penning men fortfarande dubbelt så mycket som vi betalade för rum med motsvrande standard på andra öar.

Santorini var väldigt vackert. Och väldigt dyrt. Ön kryllade av amerikanska turister och det finns ingenting som driver upp priserna lika mycket som amerikanska turister. Eftersom det även fanns vanliga båtluffare på ön så fanns det förstås en parallell verksamhhet, med rimligt prissatta ställen. Vi hittade en enkel taverna, det var kö långt ut på gatan! En gammal grekisk hippie drev en jazzbar, där var det rätt lugnt. Det är inte var amerikanska turister letar efter, insåg vi. Vi trivdes bra, ölen var bara dubbelt så dyr som på Kreta.

Vi pratade mycket om hur sorgligt det var att en så vacker ö skulle bli offer för massturism. Vi hade ingen aning. I dag är ön en av de platser i världen som, är mest skadad av en totalt urspårad massturism.

På dagarna for vi runt på ön på vår hyrda scooter. Vi besökte stranden med den svarta lavasanden, som låg alldeles vid flygplatsen. Vi tog den smala serpentinstigen längs havet ner till stranden som ligger nedanför Oia. Där åt vi en god lunch med vitt vin och på vägen tillbaka ångrade jag att jag hade druckit vin. Det var alldeles för spännande att ta sig uppför den smala vägen med den svaga motorn, med ett stup på ena sidan och en klippvägg på den andra. Det gick bra.

På ett ställe på den karga södra delen av ön såg vi en skylt som annonserade om vinprovning. Vi gick in och fick smaka på några glas riktigt dåligt vin. Efter denna upplevelse var vi väldigt skeptiska till lokala vinprovningar och det skulle dröja över 20 år innan vi upprepade försöket. Den gången, på Manousakis utanför Chania, drack vi för första gången riktigt bra grekisktt vin. Det har blivit många vinprovningar sedan dess.

Fira, Santorini. Foto: Visitgreece.gr

Förra året hade Santorini 2 miljoner turister, på 15 000 invånare. Då är kryssningspassagerarna inte inräknade, de var som flest 18 000, på en enda dag. Nu har borgmästaren bestämt att högst 8 000 passagerare per dag få gå iland på ön, som lider allvarlig brist på el och vatten och har stora problem att ta hand om avfallet från alla turister. Här kan du läsa om den grekiska massturismens historia.

Santorini är en ö som vi kanske återvänder till på vintern, om inte annat för att besöka öns bryggri, som gör utmärkt öl. Läs mer om grekiska mikrobryggerier här. Under säsong är ön lika otänkbar för oss att besöka som Mykonos. Vi får glädjas åt att vi hann uppleva Santorinis skönhet innan det blev försent.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.