fbpx

Den stora guiden till Greklands djurliv

Grekland har ett rikt djurliv. Allt från stora rovdjur till fåglar och fiskar, många av dem är endemiska, vilket innebär att de bara finns på en plats. Låt oss ta en titt.


De stora landdjuren

Om man beger sig till de norra och nordvästra delarna av Grekland eller till södra Kreta går det att hamna i riktig vildmark, även om det alltid är ganska nära till civilisationen. Här kan man bland annat stöta på björn, lodjur och varg. Från att ha varit nästan helt borta räknar man nu med att det finns omkring 450 björnar i centrala och västra Makedonien. I Grekland finns också vildsvin, vildgetter, vildkatter och andra sällsynta däggdjur samt mer vanliga arter som grävlingar, harar, kaniner – och så råttor och möss förstås.

Björnvarning utanför Kastoria i Makedonien. Foto: John Göransson.

Fåglarna

Det finns både fågelsjöar och fågelöar i Grekland, som är hem för många olika fågelarter, en del av dem på tillfälligt besök vår och höst. Omkring 450 olika fågelarter har observerats i Grekland. Här finns en lista över ornitologernas favoritplatser.

I havet

Havet är förstås fullt av fiskar, skaldjur och andra arter. Jag är förstås mer intresserad att äta havets skatter, så jag gläds åt bläckfisk, sardiner, gavros, musslor och annat gott.

Booking.com

Det finns däggdjur i havet också. Omkring 15 arter av valar, delfiner, sälar och tumlare har registrerats. De är alla fridlysta.

Bläckfisk på tork. Foto: John Göransson.

I norra Greklands floder och sjöar finns kräftor, ålar, och massor av fisk, ett femtiotal är endemiska.

Amfibier

Grodor och salamandrar finns i stor mängd i sjöar och vattendrag, bara tre av dem är endemiska.

Det finns fortfarande gott om sköldpaddor i Grekland. I sjöarna finns vattensköldpaddor, i havet finns de stora havssköldpaddorna som lägger sina ägg på stränderna och dessutom finns landsköldpaddor, som inte ens kan simma, en av dem finns bara på Balkan.

Grekisk landsköldpadda. Foto: John Göransson.

Reptiler

Det finns väldigt gott om ödlor och en hel del orm i Grekland. Flera ödlor och geckos är endemiska, liksom en mycket ovanliga trubbnosiga cykladiska huggormen, som bara finns på Milos, Kimolos och ett par öar till.

Ödla på Ioanninas ö. Foto: John Göransson.

Husdjuren

Det var de vilda djuren. Dags för de tama. Grekland är fortfarande ett jordbrukssamhälle och djuruppfödning är en storindustri. Jag har roat mig att titta in i den grekiska statistiken och hittat lite siffror som jag har jämfört med Sverige. Jag hoppas att de roar dig också!

Kalvmöte i Tzoumerka, Epirus. Foto: John Göransson.

Notera att siffrorna bara avser jordbruket. Sällskapsdjur eller hästar avsedda för hästsport räknas inte.

Djuruppfödning i Sverige och Grekland 2008-2009 (antal och skillnad)

Djur Grekland Sverige Skillnad
Kor 648 067 1 559 725 -911658
Får 9 156 821 508 921 +8647900
Getter 4 213 230 +4213230
Renar 250 000 – 250000
Grisar 947 222 1 676 327 -729105
Hästar 30 133 +30133
Höns och kycklingar 36 767 565 13 733 705 23033860
Bikupor 944 014 45 000 +899014

Det finns alltså mer än dubbelt så många kor i Sverige, men grekerna har 18 gånger fler får än svenskarna. Antalet getter i Sverige är så få att de inte ens dyker upp i Jordbruksverkets statistik. Å andra sidan har vi runt 250 000 renar i Sverige. Några hästar finns inte längre i det svenska jordbruket.

I en by i Zoumerka i nordöstra Grekland stod denna renliknande individ. Foto: John Göransson.

Sverige har också betydligt fler grisar än Grekland, medan grekerna har nära tre gånger fler hönor och kycklingar. Slutligen biodlingen, det finns 20 gånger fler bisamhällen i Grekland. Alla dessa siffror ska förstås tas med en nya salt. Det är officiella siffror, verkligheten kan se helt annorlunda ut.

Källor: ELSAT, SCB, Sveriges Biodlares Riksförbund, Samiskt Informationscentrum.

Får och getter i Tzoumerka i nordöstra Grekland. Foto: John Göransson.

Ett viktigt påpekande till alla som semestrar i den grekiska övärlden och på Kreta: Nästan alla kor, i synnerhet köttkor, finns på fastlandet. Mitt råd, försåväl smaklökarna och plånboken som miljön: Ät biff i Sverige, ät lamm, get och höns i Grekland. Risken är annars att du äter trist kött som har rest väldigt långt till din tallrik.

Sällskapsdjuren

Så till den stora diskussionsfrågan bland greklandsresenärer: Greklands hundar och katter. Jag har skrivit ganska utförligt om detta i ett annat inlägg, så jag nöjer med att konstatera att det numera finns många hundar och katter i Grekland som bor med människor, får mat och kärlek av människor och är ”ägda” av människor. Alla jag känner som har hundar och/eller katter har tagit sig an hemlösa djur. De har tagit dem till veterinären, kastrerat/steriliserat dem, avmaskat dem… Jag känner ingen som har en hund eller katt som de har köpt av en uppfödare eller som kommer från en annan kull tamdjur.

Street smart Street cats vid den romerska agoran i Thessaloniki. De har halsband, vilket betyder att någon tar hand om dem. Foto: John Göransson.

Det finns ännu fler som inte bor hos människor. De har inga ägare och vårdare, de klarar sig på jakt, vänliga människor och tiggeri. För de flesta greker är detta lika självklart som att vi har rådjur, rävar, igelkottar och andra djur i villaträdgårdarna. Det är ingen som kommer på tanken att göra en igelkott till sällskapsdjur, däremot är det många som sätter ut mat till dem. Rådjuren betraktas som skadedjur av många villaägare, på samma sätt som många greker betraktar de herrelösa hundarna och katterna som skadedjur.

Herrelösa katter finns överallt, jag tror inte att jag har varit någonstans i Grekland där jag inte har sett vilda katter. På några öar var det betydligt fler katter än människor. Samma är det med hundar, även om de inte är fullt lika många. I början tyckte jag det var obehagligt att träffa på stora vilda hundar mitt i Greklands städer, men man vänjer sig. Numera är jag vän med flera av Chanias hemlösa hundar och tidigare hade jag många katter i bekantskapskretsen, som nu tyvärr är döda allihop. 

Denna före detta vildhund på Kreta har numera egen vinetikett. Foto: John Göransson.

Finns det farliga djur i Grekland?

Jag saxar lite ur artikeln om risker i Grekland: 

Den grekiska faunan är ovanligt harmlös. Visst finns det några giftormar, men de allra flesta arterna är helt ofarliga och de få som är giftiga har inte dödligt gift. Den giftigaste är ungefär lika giftig som svenska huggormar men de är inte alls aggressiv och det är bara om man råkar trampa på den som den bits.

I norra Grekland finns det björnar, men så länge du inte lyckas reta upp en mamma med ungar så kan du känna dig lugn. (Jag har aldrig hört talas om att det har hänt.) År 2017 blev en brittisk kvinna dödad av vad som antas vara en flock vargar i nordöstra Grekland.

Myggen kan ge infekterade bett, men de bär sällan på malaria eller andra farliga sjukdomar. Skriverierna om nilfeber ska du ta med en nypa salt. Risken att drabbas är extremt liten och om du ändå skulle göra det så är risken att dö ännu mindre.

I havet finns muränor, de är elaka och har vassa tänder. Men de ger sig ytterst sällan på människor. Harpunfiskare brukar ha sitt byte i en påse som de bogserar på en lina, för att inte muränor på jakt efter bytesdjur ska råka bita dem. Längs Kretas stränder finns små fiskar, Murmori, som gärna biter människor som har eksem eller småsår på benen. Jag har råkat ut för dem flera gånger. De är helt ofarliga, men man blir rätt skraj när man plötsligt känner smärtan.

John Göransson

Jag driver onlinemagasinet Grekland All Exclusive.

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: