fbpx

Tre grekiska kvinnors berättelser från ett stängt Grekland

Grekland har nu varit stängt sedan helgen. Regeringen nöjer sig inte, utan kommer dagligen med nya tvingande instruktioner till befolkningen. De grekiska åtgärderna är betydligt hårdare än i Sverige. Grekland All Exclusive frågade tre vänner i Grekland hur de lever nu och vad de tror om utvecklingen.


I Sverige diskuteras nu att stänga skolorna. I Grekland har de varit stängda i veckor. I Sverige vädjar restaurangerna till sina stamgäster att de ska komma dit och äta. i Grekland kan krögaren dömas till fängelse om hen håller öppet, flera domar har redan avkunnats.

Grekland och Sverige är väldigt lika varandra på några sätt. Vi har ungefär lika många invånare. En stor del av befolkningen är koncentrerad till ett par storstadsregioner. En stor del av befolkningen är äldre än 70.

Samtidigt är vi väldigt olika. Våra respektive regeringar har hanterat coronautbrottet helt olika. Grekland stängde tidigt sina skolor, uppmanade folk att stanna hemma och tvingade människor i karantän. Sverige har tagit besluten långt senare. Butiker och restauranger är fortfarande öppna, frågan är hur länge.

Booking.com

Francine Akalestou, arbetslös, Aten

Franchine Akalestou, Aten. Foto: John Göransson.

Franchine var en av de första människor vi lärde känna på Kreta, vi har varit vänner sedan 2012. Hon kom till Chania mitt i krisen, när försäkringsbolaget hon arbetade på slog igen. Sedan dess har hon slitit hårt i turistindustrin. Franchine flyttade nyligen tillbaka till Aten, för att återförenas med en gammal, men aldrig rostad, kärlek. Hon kom dit precis innan allt stängde.

Vad gör du?

”Vi går inte ut och vi kan inte bjuda hem vänner. Jag hade lunginflammation förra året, så jag är livrädd att bli smittad. Men det går bra. Nikos och jag har varit ifrån varandra i flera år, så det kommer att dröja länge innan vi tröttnar på varandras sällskap.”

Är du orolig?

”Ja, visst är jag det. Det här är kanske första gången jag är helt överens med regeringen, jag tycker att den gör rätt som tar i med hårdhandskarna för att hejda coronaviruset. Däremot är jag väldigt besviken på de greker som struntar i att vara försiktiga”.

Framgångsrik strategi, eller?

Om man tittar på siffrorna ser den grekiska strategin ut att vara framgångsrik, medan den svenska ser ut att ha misslyckats. På onsdagsmorgonen hade Grekland 387 konstaterat smittade och fem dödsfall. Sverige hade 1 167 konstaterat smittade och åtta dödsfall.

Verkligheten är inte lika enkel. Hur många som bär på smittan utan att veta om det är omöjligt att veta. En studie från en liten by utanför Venedig visar att hälften av alla som smittades av viruset inte hade några symptom.  Enligt en liknande studie från forskare på Columbia University i New York har så många som 86 procent av de som smittas inga, eller bara lättare symptom. Ni som inte någon gång har känt er lite snoriga eller hostiga de senaste veckorna, räck upp en hand!

Annie Zoi, skådespelerska och ölbryggare, Ioannina

Annie Zoi, Ionnina. Foto: John Göransson.

Annie är ensamstående och bor i Ioannina. Hon är utbildad byggnadsingenjör och hade jobb i Aten, på kvällarna spelade hon teater. Med krisen stannade alla byggen och sedan några år delar hon sin tid mellan att tillsammans med vänner brygga det utmärkta ölet Stala och att stå på scenen hemma i Ioannina.

Vad gör du om dagarna?

”Jag arbetar inte, eftersom barerna är stängda och de är min enda intäktskälla. Jag fördriver tiden hemma, med filmer, böcker och musik. Och så städar jag äntligen mitt hus.”

Är du orolig för egen del?

”Visst är jag orolig. Inte så mycket för min egen del, men för mina föräldrar, som jag inte kan hälsa på, eftersom de är gamla och har problem med hälsan.”

Är du orolig för Grekland?

”Ja, det är jag. Eftersom de inte testar alla, utan bara dem som har råd eller redan ligger på sjukhus, är det ingen som har en aning om hur många som faktiskt är smittade. Det är farligt, eftersom människor slutar vara försiktiga när ’vi inte har några nya fall’ och det kommer att leda till nya utbrott.”

”Ekonomin är ett ännu större problem och nu kan regeringen ta tillfället att stifta en massa riktigt hemska lagar.”

Varför tog de i så hårt i Grekland?

Man kan fråga sig varför Grekland så snabbt tog i så hårt för att hejda smittan. Hur ett så ekonomiskt svagt land kunde dra i nödbromsen och i praktiken stänga hela landet. Det går förstås bara att gissa, men efter att ha studerat grekisk politik och samhälle i många år tänker jag göra det.

Grekland är helt beroende av turismen. Över 11 procent av BNP kommer direkt från besöksnäringen, om man räknar in de indirekta intäkterna är det betydligt mer. I Sverige är det tvärtom. Vi är beroende av inhemsk konsumtion och export av varor och tjänster. Vår turistindustri är visserligen viktig, framför allt lokalt. Men vi går inte under av ett dåligt turistår.

Det grekiska folket förstår direkt vad som står på spel. Även de mest faktaresistenta extremisterna på vänster- och högerkanten har släkt och vänner som lever på turism. Många av dem arbetar själva direkt eller indirekt med turism.

Egen majoritet

I Grekland har den sittande regeringen egen majoritet i parlamentet. Därför har premiärminister Kyriakos Mitsotakis vant sig vid att hans vilja blir lag. I Sverige har vi tvärtom en tradition att ”delegera” beslut. Skolorna får välja om de ska ha öppet, i Grekland stänger regeringen helt enkelt skolorna. På SVT fick några övertända producenter besluta att Friends Arena skulle fyllas två gånger för att genomföra en meningslös ”musiktävling”. I Grekland stoppades karnevalsfirandet ett par veckor tidigare. Nu kommer nyheten att Europafinalen ställs in. Bra.

Just när jag skriver detta dyker regeringens senaste beslut upp på skärmen. Nu har den beslutat att varuhusen ska (inte ska få utan ska) förlänga öppettiderna från 07 till 22 måndag till lördag och från 9 till 17 på söndagar. Samtidigt klipper regeringen till med höga böter för dem som försöker profitera genom höga priser på produkter som ansiktsmasker och desinfektionsprodukter. För några dagar sedan beslutades om ransonering av desinfektionsprodukter, till högst tre förpackningar per kund.

Katerina Popa, arbetar på hotell, Halkidiki

Katerina Popa. Foto: John Göransson.

Jag har känt Katerina länge. Hon lämnade hemmet i Thessaloniki när hon var 16 år gammal och började arbeta på en turistrestaurang i Chania. Hon slet hårt och skickade hem pengar till familjen. Nu, tio år senare, har hon skaffat en utbildning i hotel management och en ansvarsfull position på ett stort lyxhotell på Halkidikis första ”finger” Kassandra.

Vad gör du?

”Sedan tre veckor är jag instängd i min lägenhet på Kassandra. Jag har inte kunnat hälsa på min familj. Jag har arbetat hemifrån i snart två veckor, trots att hotellet ligger bara 500 meter bort. Jag går bara ut om det är nödvändigt.”

”Vädret har varit fantastiskt de senaste dagarna, vilket gör det till en kamp att leva efter devisen #westayathome.” Men vi är så illa tvungna att följa reglerna. Vi måste ta ansvar för våra handlingar, för att skydda oss själva och människorna omkring oss.”

”Jag försöker hålla min hjärna och min kropp aktiva, trots att jag är hemma hela dagarna. Det är en helt ny erfarenhet, men jag är säker på att vi kommer att ta oss igenom det här.”

Är du orolig?

”Visst är jag det. Mitt land, min familj och mina vänner är helt beroende av rese- och turistindustrin. Många av oss, inklusive jag själv, oroar oss för hur det ska gå med den annalkande sommarsäsongen och med våra jobb.
Vi har många frågor som inte går att besvara. Vi är alltid oroliga för det okända och rädslan gör oss pessimistiska.”

Ovanligt lägligt

Coronautbrottet kom trots allt ovanligt lägligt för grekerna. Turistindustrin är i malpåse till framåt maj, med undantag för påsken, då framför allt inrikes turism ökar omsättningen. En stenhård månad nu, så kanske sommaren går att rädda. Så tycks de flesta greker resonera, även om pessimismen tilltar för varje dag. Hashtaggen #westayathome syns överallt i sociala medier.

I Sverige är det i stället vanligt med uppmaningar att stödja sin lokala restaurang eller bar med ett besök. Jag moraliserar inte över det. Vi går ut och äter lunch, för att få röra lite på oss och inte dö av tristess.

I Sverige har vi vant oss vid att ha ett starkt socialt skyddsnät, så är det inte i Grekland. Om något oväntat inträffar förväntar vi oss att samhället ska stå för kostnaderna. Någon självrisk vill vi inte betala. Om vi tvingas ställa in vår Greklandsresa ska researrangören, försäkringsbolaget eller samhället stå för kostnaden. Att vi skulle ta smällen själva är det inte många som accepterar, trots att vare sig researrangören, flygbolaget eller ”samhället” har planterat coronaviruset. Det var därför UD beslutade att avråda från alla utlandsresor. Inte för att skydda oss från smitta, utan för att vi skulle kunna boka av utan kostnad.

Ur hand i mun

I Grekland är det väldigt få som har en hemförsäkring. De flesta lever ”ur hand i mun”. De lever gott i goda tider och kan i dåliga tider klara sig på i stort sett ingenting. Grekerna har nästan alltid ett familjejordbruk någonstans, med släktingar som kan ställa upp med basvaror. Sker det olyckor så kostar det, helt enkelt. Svenska hushåll är däremot hårt skuldsatta och de flesta skulle ha väldigt svårt att klara sig mer än någon månad utan inkomster. I Sverige har vi inte ens på nationell nivå en livsmedelsproduktion som vi kan äta oss mätta på.

Först förbud, sedan stöd

Detta märks i beslutsfattandet. I Grekland införs förbuden först, sedan kommer besked om stödåtgärder. I Sverige gör vi tvärtom. Först berättade regeringen att 300 miljarder kronor ska användas för att bekämpa coronaviruset, trots att väldigt lite då hade gjorts. Först därefter kommer besluten, som mest handlar om ”uppmaningar” och ”vädjanden”. Grekland klipper till med tvång direkt. Håller du baren öppen döms du till böter och fängelse! De första domarna är redan avkunnade.

Du kanske protesterar här. Vi är ju bra på att förbjuda saker i Sverige! Vi får inte röka på uteserveringar, inte köpa vin på söndagar och vi måste ha säkerhetsbälte i baksätet. Sant, Men det är lagar som inte kostar något för individen. Så fort vi ska tvingas till något som kostar så måste vi kompenseras för det.

Givetvis griper även den grekiska regeringen in med stödåtgärder. Men ingen, eller väldigt få, förväntar sig att samhället ska stå för hela kostnaden, svedan i de egna plånböckerna är redan påtaglig.

Du kanske protesterar igen här. Grekerna ville ju inte betala sina skulder, de röstade till och med nej till det i en folkomröstning 2015. Sant. Men det berodde på att regeringen talade om för det grekiska folket att det skulle fungera. Vi får hoppas att Grekland inte begår det misstaget en gång till.

Nu kan vi bara vänta och se. Och hoppas. Följ utvecklingen på Grekland All Exclusive!



Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: