fbpx

Pandemin sätter fokus på Greklands beroende av turism

Väldigt få länder har (hittills) klarat sig lika lindrigt undan Coronaviruset som Grekland. Samtidigt har väldigt få länder drabbats lika hårt. Pandemin sätter fokus på ett av Greklands mest grundläggande problem: att landet är helt beroende av turismen.


Det är som att ha ett företag med bara tre stora kunder, Om en av dem bestämmer sig för att handla någon annanstans så försvinner plötsligt en stor del av omsättningen. Eller, som i detta fall, om kunden plötsligt inte kan vara kund längre.

En femtedel av ekonomin

Exakt hur stor del av Greklands ekonomi som är beroende av turism är inte så lätt att beräkna. De direkta intäkterna från turismen beräknades 2018 till knappt 11,7%. I Sverige var det 2,6%. Vi pratar om drygt 18 miljarder euro i intäkter.

Om man lägger till den indirekta påverkan blir det mycket mer. De som arbetar med turismen handlar, hyr bostäder, har barn i skolan… Då kommer vi fram till att minst en femtedel av BNP, som är det samlade värdet av alla tjänster och produkter som produceras i ett land är beroende av turism.

Booking.com

Om turism är den största kunden så är sjöfarten den näst största. Den står för 8% av BNP, med indirekt påverkan hamnar vi runt 15%. Jordbruket svarar bara för ett 3,72% , trots att 12% av alla greker arbetar med jordbruk.

I Spanien arbetar drygt 4 procent av befolkningen med jordbruk, som står för 2,8% av landets BNP.

Låg produktivitet

Alltid öppet. Foto: John Göransson.

Vad beror det här på? Det har många orsaker. Låt oss titta på grundproblemet. Det handlar om produktivitet. Enkelt uttryckt handlar produktivitet om hur mycket arbete det krävs för att producera en vara eller tjänst. Om två länder säljer samma vara på samma marknad kan den med högre produktivitet sälja varan billigare, helt enkelt.

I tabellen ovanför (siffrorna kommer från EU: statistikkontor Eurostat) ser vi hur stor intäkt varje land har per arbetad timme. Värdet är ett index, där genomsnittet i EU är 100.

Här ser ni förklaringen till att Danmark kan sälja ”fetaost” billigare än Grekland, trots att de danska lönerna är mycket högre. De får ut dubbelt så mycket per arbetad timme (trots de högre lönerna) och när den ”kostnaden” läggs på i varje led, från bonden till transportören, så uppstår den här effekten. Ost från det fattiga Grekland blir dyrare än ost från det rika Danmark.

Varför är det så? Det finns förstås flera orsaker, jag ska belysa tre av dem, utan inbördes ordning:

1 Synen på arbete

Grekerna själva brukar säga att de arbetar mest i hela EU. Även om det är en sanning med stor modifikation så ska vi komma ihåg att de talar om hur många timmar de är på jobbet. Långa arbetsdagar hjälper inte ekonomin, tvärtom. Det kanske hade varit bättre om de hade jobbat färre timmar, någonstans där produktiviteten är högre, för att bidra mer till ekonomin.

Brist på arbetsrätt

Det finns alltid någon som kan ta din plats. Foto: John Göransson.

Grekland har i teorin en arbetsrättslagstiftning, men i praktiken existerar den inte. Jobben går till dem som arbetar mest, för lägst ersättning, eller till familjemedlemmar. Klagar du är det bara att sluta, med den höga arbetslösheten finns det alltid någon som kan hoppa in i stället.

I Sverige hanterade vi detta redan 1938, när arbetsmarknadens parter slöt Saltsjöbadsavtalet. Principen var enkel: Facket och arbetsgivarna kom överens om lönenivån och allmänna villkor för alla. Arbetsgivare som inte hade råd att betala de lönerna fick gå i konkurs, eller fortsätta med svart arbetskraft. Staten ställde upp med ett ramverk av lagar om anställningsskydd, semester, arbetstider och annat.

Resultatet blev uppskjutet av världskriget, men sedan kom lyftet, med över 30 år av tillväxt, produktivitetsökning och ökat välstånd. Under en period var Sverige det rikaste landet i världen. Sedan började andra länder komma ikapp och då började den ”svenska modellen” krackelera.

Inbördeskrig, kaos och militärdiktatur

Militärdiktatur. Bild från Rhodos 1973. Foto: privat samling

I Grekland avslutades världskriget med ett inbördeskrig, som följdes av politiskt kaos, militärdiktatur… De enda som hade någon form av anställningstrygghet och villkor som liknade de svenska var de offentliganställda. Där ville alla vara, så den offentliga sektorn blev snabbt alldeles för stor.

Grekland blev ett delat land, där hälften var egenföretagare eller anställda i småföretag och slet många timmar per dag för låga löner. den andra hälften arbetade i offentlig sektor och många av dem bidrog inte till ekonomin över huvud taget. De fackliga organisationerna har ägnat sig åt politisk aktivism, snarare än att göra sina jobb för att skydda sina medlemmar.

2. Den orörbara turistsektorn

Eftersom solen, det blåa havet och de vackra stränderna var skapade av naturen och inte av människor så fick Grekland dessa tillgångar gratis. De gick inte att frakta utomlands, i stället fick kunderna komma till Grekland för att njuta av dem. En stor del av de intäkter som turismen har genererat stannade förstås utomlands, hos charterarrangörer och  flygbolag. Men på de platser där turismen utvecklades var det många som försörjde sig på dem och en del blev väldigt rika. Åter fick vi ett tudelat Grekland, där levnadsstandarden och priserna på de stora turistorterna kunde vara betydligt högre än i resten av landet.

Svartbygge i Chanias venetianska hamn. Foto: John Göransson.

Dansen kring guldkalven

Greklands politiker, från kommunfullmäktige till regeringen, dansade kring guldkalven och lät branschen få som den ville, inte sällan efter en och annan diskret penninggåva. Hänsyn till miljö och estetiska värden var chanslösa, fram till millennieskiftet blev turistorterna allt fulare, bullrigare och skräpigare samtidigt som kvaliteten blev allt lägre. Köer och trängsel, dålig mat, terror från brittiska fylleturister…

För några år sedan misshandlades en representant för de boende i Gamla Stan i Chania när han krävde att turistshoppar, restauranger och barer skulle visa mer hänsyn till de boende. I stadshuset attackerades fullmäktigeledamöter fysiskt under ett möte med näringsidkarna.

Bad for business

Det var först när branschen själv insåg att allt detta var ”bad for business” som den började kräva förändringar. Förra året krävde turistindustrins företrädare i Chania plötsligt åtgärder mot trafikkaos, buller, förfulning och allt annat som de tidigare hade försvarat, ibland med våld. Nya regler introducerades på rekordtid, men coronaviruset kom innan de hade hunnit genomföras.

Welcome to touristland. Foto: John Göransson.

Det blir lätt så. Även om vi vet att det är riskabelt att ha för få kunder så gör vi allt för att behålla dem, även om det gör det ännu svårare för oss att skaffa nya kunder. En del av alla de människor som jobbar sju dagar i veckan, tolv timmar om dagen, i turistsektorn kanske borde göra något annat, som gynnar Greklands ekonomi på lång sikt? Men så länge Greklands politiker skyddar turistsektorn och sjöfarten, samtidigt som den ger blanka tusan i alla andra sektorer så kommer ingenting att förändras.

3. Bristen på tydliga visioner

Τι να κάνουμε; Ti na kanoume? Du har säkert hört uttrycket. Det betyder ”vad kan vi göra?” och är något av ett valspråk i Grekland. ”Det här är Grekland, John!” får jag också ofta höra när jag förundras över något märkligt i Grekland. Ett tredje vanligt uttryck är ”Du  är inte grek, så du kommer aldrig att förstå!” Inte ens med 30 års erfarenhet av landet anses jag kvalificerad att ha synpunkter på det. Samma greker kan ha massor av uppfattningar om andra länder. Ofta grundade på väldigt svagt faktaunderlag.

The Greek way or no way

Detta är ett nationaldrag i Grekland, som hänger ihop med två saker:

Det ena är nationalismen. ”The Greek way or no way!” Greker som ”kopierar” idéer från andra länder står inte högt i kurs. ”Varför gör de viner på utländska druvor, vad är det för fel på våra egna?” Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur många samtal jag har haft med greker som förklarar varför det inte går att göra saker i Grekland. Det finns förstås undantag och det är de människorna som kan rädda Grekland. De som byter ”grekist eller ogrekiskt” mot ”bra eller dåligt” och kör på. De är mina hjältar!

Det andra är att många greker är rädda för förändringar. ”Vi vet vad vi har, vi vill inte ge oss in i det okända”. Riktigt vad den rädslan kommer ifrån vill jag inte spekulera i, men jag misstänker att den extremt konservativa grekisk-ortodoxa kyrkan spelar en central roll. Så var vi också förr i världen. ”Skomakare, bli vid din läst”.

Olja och gas i stället för sol, vind och vatten

Lyxhotellets baksida. Med brummande dieselgenerator. Foto; John Göransson.

Bristen på visioner tar sig många uttryck. Exempelvis är det många som hoppas på att olja och gas ska rädda Grekland, trots att världens regeringar är ganska överens om att vi måste minska vårt beroende av fossila bränslen. Nu har produktionen av förnybara energikällor börjat komma igång, men tyvärr mest för att Grekland dels är tvingat till det av EU-överenskommelser, dels för att EU finansierar en stor del av utbyggnaden. Jag har aldrig hört en enda grek spontant säga ”Vi skulle kunna satsa på sol, vind och vatten”, däremot har jag träffat många som har skakat på huvudet när jag själv har föreslagit det. En del håller med, men sen kommer det ”Det här är Grekland, John!” Och bilen går bra?

Ett mönster bildas

Om vi slår samman dessa tre exempel bildas ett mönster: Greklands fria tillgång på sol, vind och hav ska inte användas till att producera fossilfri energi, den ska användas till att locka turister. Hotellägarna protesterar mot sol- och vindkraftsparker som kan försämra utsikten, samtidigt som de startar dieselgeneratorerna. Politikerna stryker snällt planerna, för tänk om någon hotellägare får för sig att stänga! Ungdomar som vill få det bättre tar med sig sina utbildningar utomlands. Om de ska jobba i en bar eller på ett hotell så kan de lika gärna göra det i ett land med 40-timmarsvecka, sjukförsäkring och i en rökfri miljö, utan att riskera att chefen tafsar på dem eller ger dem sparken utan giltig orsak.

Fyra förslag

Coronavirusutbrottet borde ha blivit ett brutalt uppvaknande för Grekland, med insikten att det stora beroendet av turismen är inte hållbart. Eller har det? De grekiska medierna har börjat prata om saken och vi får hoppas att grekerna inte säger ”Ti na Konoume?” även denna gång. Det finns faktiskt massor att göra. Fyra förslag:

1. Ställ krav på turistindustrin

Börja med att ställa krav på turistindustrin. I höstas skrev Grekland All Exclusive ett öppet brev till Petter Stordalen som kan användas som mall (han svarade aldrig). Turismen kommer inte att försvinna bara för att den tvingas ta hänsyn till samhället utanför. Många tar redan hänsyn, de kommer att göra ännu bättre affärer. Jag känner flera av dem.

2. Gör jordbruket konkurrenskraftigt

Satsa på att göra jordbruket konkurrenskraftigt. Varför köper spanjorerna oliver från Grekland och exporterar olivolja? Hur kan man sälja dansk fetaost billigare än grekisk? Varför är grekiska viner mycket dyrare i Sverige än italienska och spanska? Ta reda på det och gör något åt det!

Här framställs utmärkta viner! Foto: John Göransson.

3. Ta täten i klimatarbetet

Satsa på förnybara energikällor! Grekland skulle kunna bli Europas centrum för solkraft, vindkraft, vattenkraft och geotermisk kraft (vulkaner och varma källor). Skapa en vision där Grekland inte är sist utan först i Europa med att bli CO2-neutralt!

4. Skydda de privatanställda

Greklands regering måste kräva att arbetsgivarna tillämpar de regler som finns på arbetsmarknaden. Exempel: Om arbetstidslagstiftningen följdes av alla skulle söndagsöppna butiker skapa nya jobb. I dag leder det bara till längre arbetstid för dem som redan jobbar i butikerna. Regerningen måste våga utmana småföretagen, om de inte kan konkurrera med rimliga arbetsvillkor så är det bättre att de försvinner. Visst är det trevligt med alla småbutiker, men om de bara finns till tack vare dem som jobbar 50-timmarsvecka och får 7 000 kronor i månaden i lön, så kanske Grekland måste klara sig utan dem?

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: