Grekiskt nattliv: Ut nyduschad, hem som böckling
Nyligen gjorde jag en enkät i Facebookgruppen Grekland All Exclusive som handlade om vad som är dåligt med Grekland. På delad tredje plats, med 15% procent av rösterna, kom ”Rökningen inomhus på restauranger och barer”. Det har jag skrivit om förut, det är dags för en uppdatering.
För det sex år sedan gjorde jag en undersökning. Jag hade skrivit om regeringens försök att få lagen om rökförbud att fungera och många kommentarer handlade om att greker och turister i allmänhet var emot förbudet.
De hade fel. Det visade sig att mer än tre fjärdedelar tyckte att rökförbudet var bra. En undersökning gjord i Grekland gav samma resultat. Hur gick det sedan?
Om tre fjärdedelar av greker och turister tycker rökförbudet är bra borde det väl inte vara några problem att genomdriva det? Men nu pratar vi inte om Sverige utan om Grekland. Vi börjar med lite historia:
Olagligt sedan 2010
År 2010 implementerade Grekland ett EU-direktiv som gjorde det olagligt att röka på alla offentliga platser inomhus. Tio år senare hade i princip ingenting hänt. Förbudet trotsades på bred front, 37 procent av alla vuxna greker rökte, nästan tre gånger fler än i Sverige. Så här skrev jag om saken 2018:
”De rökande Grekerna fortsätter att trotsa förbudet från 2009 på bred front. De ser det som en mänsklig rättighet att röka överallt, hela tiden. Så var det i Sverige fram till slutet av 80-talet. Bli inte förvånad om en grek tänder en cigg mitt i varmrätten och bråka inte, om du inte är ute efter att förstöra stämningen för alla inblandade. De flesta människor är känsliga för att utstå kritik offentligt, greker är inget undantag från den regeln. Tänk dig en liknande situation, där någon offentligt säger åt dig att du tydligen inte bryr dig om allergiker, eftersom du har en droppe cologne bakom örat. Om du ska diskutera det du anser vara människors dåliga vanor ska du inte göra det inför publik.”
Bilden överst visar för övrigt hur Greklands dåvarande hälsominister bryter mot lagen genom att röka på en presskonferens.
Mitsotakis fick nog
Året efter, 2019, fick premiärminister Kyriakos Mitsotakis nog. Hans egen pappa hade dött i lungcancer. Han startade en stenhård kampanj mot rökningen, du kan läsa om den här:
Hur gick det?
Hur har det gått? Det beror, som vanligt, på vem du frågar. En del tycker att ingenting har ändrats, en del tycker att Greklands fascistregering har förslavat medborgarna, andra tycker att det har blivit bättre men att det finns mer att göra. Jag hör till den senare kategorin.
Andelen ställen som efterlever förbudet har ökat dramatiskt. Nu är det inte längre bara på turistgatorna man skickar ut rökarna, även grekernas egna domäner i stadscentra och byar har följt efter. Initiativet kommer allt oftare från personal och gäster, som vill slippa rök inomhus.
I takt med att ambitionerna i köket har ökat har toleransen mot rökarna minskat. Det är inte längre dåligt för affärerna att skicka ut rökare. Alla seriösa kockar vet att matupplevelsen försämras av rök, samma sak gäller vin.
Respekten för oss och alla andra som vill slippa rök har ökat väsentligt, såväl från personal som från andra gäster. Det finns ett fåtal rökare som har klackarna i backen och vägrar ta hänsyn, men de flesta försöker skärpa sig, åtminstone ett tag.
Efter midnatt åker askkopparna fram
En informell överenskommelse har gjort att många tillåter rökning inomhus efter midnatt. Då åker askkopparna fram och ägarna behöver knappast oroa sig för kontroller. Vid den här tiden har köket stängt och gästerna har ätit färdigt. Kontrollanterna slutar helt enkelt jobba efter midnatt. Detta är som sagt en informell sak, säker kan man aldrig vara, detta kan ändras när och var som helst.
Jag har många gånger bevittnat barernas transformering runt midnatt. Den sista halvtimmen tittar rökarna nervöst på klockan, på slaget tolv åker askkopparna fram och de redan färdigrullade cigaretterna tänds. Snart är lokalen så rökfylld att brandvarnaren hade lösts ut om den hade varit påslagen. Turisterna undrar vad som hände. Många betar notan och går, saknade av ingen.
Den grekiska statens inlåsning av grekerna under pandemin resulterade i att kontrollerna minskade när pandemilarmet blåstes av. Det är fortfarande olagligt att röka inomhus, men risken att åka fast har minskat rejält. Regeringen har helt enkelt slutat jaga sina medborgare. Om en restaurang eller bar blir bötfälld kan man vara ganska säker på att det ligger något annat bakom, sannolikt en konkurrent.
Reservaten
Det har även uppstått reservat. Gubbfiken förstås, där bolmar gubbarna på som om ingenting har hänt. De är ”un-touchable”, där kan olagligheter som spel om pengar, prostitution, rökning och annat pågå tämligen obehindrat så länge det sköts snyggt. Det finns också barer där det är rökigare än i rökrummet på Atens flygplats.
Ett par av reservaten tycker vi om, ägarna är goda vänner. Men vi går inte dit så ofta längre, eftersom vi stinker som böcklingar när vi går därifrån. Och vi vet att deras tid är utmätt, Barägaren är på väg att mista sitt hyreskontrakt och ägaren till gubbfiket går i pension nästa år.
Det är väl inte så farligt?
För oss är rökning inomhus mest ett irritationsmoment. Det försämrar vår upplevelse av mat och dryck, det får oss och våra kläder att lukta illa. När vi har varit på en rökig bar i Grekland hänger vi ut kläderna på vädring och tar en dusch innan vi går och lägger oss.
Dessvärre är problemet värre än så. Tobaksrök, även passiv sådan, ökar risken för en rad sjukdomar, som hjärtinfarkt, lungcancer, astma och luftvägsinfektioner. En undersökning genomförd av Karolinska Institutet och Världshälsoorganisationen 2010 visade att passiv rökning globalt beräknades orsaka cirka 600 000 dödsfall varje år, varav 379 000 i hjärtinfarkt och 165 000 i luftvägsinfektioner. Totalt kan cirka 1 procent av världens alla dödsfall relateras till passiv rökning. Studien publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften The Lancet.
De som drabbas av rökning inomhus är framför allt de som arbetar där. De kan inte välja att gå därifrån. Om man kämpar med att sluta röka underlättar det knappast om arbetsplatsen är full av rökare, cigarettpaket, tändare och askkoppar.
Greker röker mest i EU
Grekerna röker fortfarande mest i EU, enligt den senaste statistiken, från 2024, är 29,4% greker dagliga rökare. Det är ändå en rejäl minskning sedan 2017, då 37 procent rökte dagligen.
Antalet döda i lungcancer minskar, om än långsamt. I Sverige, som röker minst i EU, var under 5 procent dagliga rökare år 2024. Det märks. Nästan dubbelt så många greker (runt 6 600 om året) som svenskar (runt 3 500 om året) dör varje år i lungcancer. Lungcancer är den vanligaste dödliga cancerformen bland män och den näst vanligaste bland kvinnor i Grekland (efter bröstcancer). Siffrorna är från 2022.
De grekiska händerna
Jag har genom åren noterat en intressant generell skillnad mellan greker och svenskar: Svenskar har väldigt lite kroppsspråk, greker kan bara sluta röra på händerna genom att sätta sig på dem. Mina många år av Greklandsresor, i kombination med nära 30 år som professionell intervjutränare, har gett mig den insikten. När jag konfronterar grekiska vänner med saken får jag alltid medhåll, även om många blir lite generade ”Det har jag aldrig tänkt på, men visst är det så!” är en vanlig reaktion.
Grekiska fidgets
Därför behöver greker någonstans att göra av sina händer och de har använt ”fidgets” många hundra år, långt innan begreppet uppfanns. Först ut var det grekiska radbandet, komboulin. Det ersattes och kompletterades så småningom med MC-nycklarna och bilnycklarna, sedan kom mobiltelefonerna.
Rulla är bäst
Men bäst fungerar cigarettrullandet. Fram med etuiet som innehåller tobak, filter och papper. Med ett filter i mungipan prepareras papperet med tobak, filtret läggs på plats, cigaretten rullas, gummeringen slickas, tobaken i ändarna nyps av. Cigaretten tänds och röks. Eftersom den slocknar när den läggs i askkoppen kan den njutas i flera omgångar, när den är slut är det dags att rulla nästa. Ett ständigt kretslopp av preppa, rulla, tända och röka.
Det är denna vana, snarare än nikotinet, som gör det svårare för greker att sluta röka. Ett plåster, ett tuggummi, en e-cigg eller en snus kan aldrig ersätta den perfekta fidgeten: handrullade cigaretter. Jag tror därför att rökavvänjningskurser i Grekland bör kombineras med kurser stickning, virkning eller annat handarbete.
E-cigg eller snus?
Det är långt ifrån bara rökförbudet som har fått grekerna att sluta röka. Högre skatter, pressad ekonomi och ökad hälsomedvetenhet är andra drivande faktorer. Framför allt unga människor slutar röka i allt högre utsträckning. Mina grannar har slutat röka, deras nu vuxna döttrar har aldrig börjat. Jag känner flera andra, framför allt unga, som har slutat.
Många greker har skiftat från cigaretter till e-cigaretter. I Sverige är det främst snuset som har ersatt cigaretterna. De långsiktiga effekterna av e-cigaretter är ännu inte klarlagda, men både de och snuset håller användaren kvar i nikotinberoende.
Låg skatt på tobak
Grekland har fortfarande, ur ett EU-perspektiv, låg skatt på tobak, Det gäller i synnerhet rulltobak, det är därför så många greker rullar sina egna cigaretter.
Skatter är ett väldigt trubbigt vapen mot rökning, eftersom höga skatter per automatik leder till ökad smuggling. Det såg vi tydligt i Sverige 1997, då en kraftig höjning av tobaksskatten, vältajmad med Sovjetunionens fall och kriget i Jugoslavien, ledde till att kriminella från forna Östeuropa etablerade sig i Sverige som tobakssmugglare. Året efter tvingades regeringen därför sänka skatten igen, men då var det för sent. De kriminella hade etablerat sig och styrde över verksamheten till trafficking och annat. I framtidens historieböcker kommer 2009, tillsammans med 2015, att pekas ut som de årtal då den grova organiserade brottsligheten på allvar etablerade sig i Sverige
Det finns inte något klart samband mellan skatt och rökande. De flesta länder använder tobaksskatt som intäktskälla och lägger den på optimal nivå. För låg skatt ger lägre intäkter. Samma gäller om skatten sätts för högt, då flyttas konsumtionen till insmugglade cigaretter. Ett tydligt exempel är Sverige, som trots relativt låg tobaksskatt har lägst andel rökare i världen.
Det som avgör är i stället fyra saker: Restriktioner mot rökning, nikotin i andra former, utbildningsnivå och hjälp till människor som vill sluta röka. Varningstexterna har fungerat, men de som fortfarande röker har för länge sedan sluttat läsa dem.
Länder med låg tobaksskatt, som tillåter rökning inomhus, har dragit till sig en särskild kategori av besökare, som åker dit för att röka. Första gången jag stötte på fenomenet var 1997, då ett par från Los Angeles kom på besök till vår sommarö Nisyros. De berättade att de inte rökte hemma, eftersom Kalifornien hade världens hårdaste lagar mot rökning och skyhöga tobaksskatter. De köpte två limpor cigaretter var på flygplatsen, sedan kedjerökte de under hela vistelsen i Grekland, för att sluta när de kom hem igen.
I dag kostar ett paket cigaretter i genomsnitt 7,64 euro i EU. I Sverige ligger vi på 7,57 euro, i Grekland på 4,96 euro. I fem EU-länder; Irland, Frankrike, Nederländerna Finland och Belgien, kostar ett paket mer än 10 euro. I Storbritannien är det ännu dyrare, ett paket Marlboro kostar runt 18 pund, eller drygt 200 kronor. Det kan vara en annan förklaring till den grekiska regeringens ovilja att höja tobaksskatten och upprätthålla rökförbudet. Denna konkurrensfördel vill man inte tappa.
Det är ingen slump att vi hör alltmer Nederländska, finska och franska i Chania. Många svenskar njuter av att kunna röka på uteserveringarna. Jag anser, trots att jag slutade röka för över 20 år sedan, att rökförbudet på uteserveringar i Sverige var ett korkat beslut.
Som svenskarnas alkoholturism
Rökturismen påminner om den alkoholturism svenskarna ägnade sig åt tills taxfreeförsäljningen avskaffades 1999. Fenomenet förevigades i filmen Sällskapsresan, där vi fick lära oss att ”tänka på procenten”.
Jag minns de där som började dricka redan på bussen, drack upp taxfreespriten redan på Arlanda, fortsatte supa på planet och inte nyktrade till förrän på planet hem. Det var de som fick oss att välja bort charter för 30 år sedan. Nu är det i stället holländare, belgare och finnar som kommer till Grekland för att röka.
Turisterna som har tröttnat på röken
Grekland måste balansera mellan rökturisterna och den växande andel turister som inte röker och som har vant sig vid att slippa rök inomhus. De klagar alltmer högljutt och de har lagen på sin sida. I en enkät på en internationell Facebooksida tyckte 11% att rökning inne var ett stort problem i Grekland, i min egen enkät var det ännu fler.
Jag tror att den ökade vinterturismen kommer att öka missnöjet med rökningen, eftersom sommarturister mest äter och dricker på uteserveringar.
Vad jag själv tycker om rökningen? När jag slutade röka för över 20 år sedan lovade jag mig själv att aldrig bete mig som om jag var bättre än de som fortfarande röker. Med åren hart min tolerans eroderat. Om 75 procent av oss besväras av röken borde rökarna ta hänsyn till det. Det är lika självklar som att vi inte säger N-ordet, går runt i bikini på stan eller kissar på gatan. Vi har inte rätt att sätta oss över samhällets normer bara för att vi inte instämmer i dem. Tyvärr verkar många turister anse att en chartervecka i Grekland ger dem rätten att bete sig på sätt som de aldrig skulle göra hemma.
Så min enkla levnadsregel lyder: Om du inte skulle göra det hemma, gör det inte i Grekland heller!