fbpx

Det nya normala i Grekland

Ingenting är som vanligt i Grekland denna sommar. Ändå försöker grekerna leva så normalt som möjligt. Vi har varit här i snart tre veckor, vi är halvvägs in i vår vistelse. Mycket har hänt sedan vi kom hit, mer kommer säker att hända. Jag ska försöka sammanfatta.

De två saker som dominerar samtalen i Chania är pandemin och konflikten med Turkiet. Vi börjar med pandemin.

Sedan vi kom hit har antalet smittade sakta krupit uppåt och regeringen har satt in åtgärder för att hejda utvecklingen. Det har jag berättat om förut. Från måndag är i stort sett alla uteställen i Grekland stängda mellan midnatt och sju på morgonen. Kravet på ansiktsmask utvidgas ständigt och kommer troligen snart att gälla även utomhus.

Det är gott om turister på Nea Chora. Foto: John Göransson.

I vår hemstad Chania är det fullt med turister nu. De flesta kommer från Grekland, men vi hör rätt många andra språk också. En del verkar överraskade av att allt stänger vid midnatt, de flesta verkar ta det med jämnmod.

Booking.com

Några som inte är roade är de många vänner som har barer eller restauranger. Särskilt barägarna förlorar stora belopp. De har ofta bäst intäkter efter midnatt, nu har de bara några timmar på sig att få in så mycket pengar som möjligt. Sista halvtimmen säljer de drinkarna i plastmugg, att ta med.

”Det är inte klokt”, säger en barägare. ”I stället för att låta folk stanna på barerna, där vi ser till att de håller avstånd, tvingas alla ut i trängseln samtidigt. Polisen kommer två minuter över tolv, de ropar och blåser i visselpipor. Det är riktigt obehagligt”, säger han och slår upp varsin shot.

Många barer öppnar tidigare och uppmanar folk att komma in på en eftermiddagsdrink. Vi har bestämt oss för att det är rätt OK att komma hem vid midnatt. Vi har skaffat en utegrill till taket, vi har ett välfyllt barskåp och vi har Netflix. Vi lever som i Sverige: jobb på dagarna, matlagning och middag på kvällarna och sedan lite TV innan sänggåendet. Enda skillnaden är att vi förskjuter dygnet lite och sover till nio.

Tabbouleh och tarama på The Five. Foto: John Göransson.

Men nu är det helg. Panagia, Jungfru Marias dag, ägde rum i går. Det märktes bara på att butikerna var stängda, annars var allt som vanligt. På fredagskvällen tog vi med oss vår besökare från Holland till The Five nere på Nea Chora och åt en superb middag. Grillad bläckfisk, Ceviche, Tabbouleh och Tarama på tallrikarna, en vit Xinomavro från Kreta i glasen. Vi avslutade med varsin cocktail som vi fick med oss hälften av i pappmuggar när vi strax före midnatt vandrade hemåt genom stan.

Uppför strandpromenaden gick ett lämmeltåg av människor på väg hem från Nea Choras många restauranger och caféer. Vi gick hem genom bakgatorna för att slippa trängseln, satte oss på taket med varsin drink och såg ut över hustaken. Det var tyst och stillsamt, ingen musik hördes. Efter ett tag började papplyktor stiga mot skyn. någon stod nere i hamnen och skickade upp dem, som ett stillsamt sätt att inleda Mariadagen. Det skapade en mycket speciell stämning.

Panagia inleds med bloss som stiger mot natthimlen. Foto: John Göransson.

På lördagen tog vi en lång promenad i vattenbrynet till vår nya favoritstrand, som ligger mellan Nea Chora och Aptera beach. Här finns en fin och nästan tom strand och en enkel men mycket trevlig strandservering. Det enda som drar ner betyget är den fula hotellanläggningen som står där sedan ett år. Efter Thomas Cooks konkurs är hotellet omdöpt från Casa Cook till Domes Zeen. Dieselgeneratorn är borta, så det är inte lika störande längre.

En nästan öde strand. Foto: John Göransson.

Vi vandrar tillbaka till stan och på kvällen äter vi middag hos Yannis på Perperas. Han serverar utmärkt grekisk mat med en del orientaliska inslag. Hans husvin är helt OK, dessutom har han en riktigt god Tsiporo. Det är helt fullsatt och nästan slagsmål om borden. Ett gäng tyska ungdomar skapar rätt dålig stämning när en av dem sätter igång och tjatar, med sitt ansikte bara några centimeter från Yannis. Till slut får de sitt bord och lugnet sänker sig åter över den lilla uterserveringen.

Dagens rätter på Perperas. Foto: John Göransson.

Vi tar en sista drink på en av våra favoritbarer, men bryter upp tidigt för att slippa trängseln efter midnatt. Det är knökfullt på alla barer, klockan är kvart i tolv. Nu börjar det bli plastmuggar som gäller.

Cocktail till promenaden hem. Foto: John Göransson.

Det andra stora samtalsämnet är förstås konflikten med Turkiet. Att det är Erdoğan som beter sig värst är det ingen tvekan om, men Greklands provocerande avtal med Egypten om gemensam olje- och gasprospektering har lett till ett öppet gräl mellan Grekland och Tyskland. Just nu ligger fartyget ”Orus Reis”, omgivet av stridsfartyg, utanför den lilla grekiska ön Kastellorizo för att genomföra ”seismiska undersökningar”. Grekiska och andra NATO-stridskrafter hat också tagit sig till området.

Turkiet hävdar att de befinner sig på internationellt vatten, Grekland hävdar att de kränker grekiskt territorialvatten. Den här konflikten har pyrt sedan 1923, men nu har Erdoğan bestämt sig för att utnyttja allt gammalt groll med Grekland för att stärka sitt stöd bland turkarna. Först skickade han tiotusentals flyktingar mot gränsen till Grekland, sedan gjorde han om Hagia Sofia från museum till moské.

”Jag är rasist. Jag hatar turkar”, säger en god vän. Normalt är hon en väldigt tolerant och öppen person, men här går gränsen. ”De är obehagliga. Jag vill inte ha dem på min restaurang”, säger hon. ”Men om de vill äta här så serverar jag dem självklart, jag kan ju inte kasta ut dem”, säger hon med ett skratt och slår upp varsin tsikoudia.

Det är dags att ta sig ut. Det är bara +29C i dag. Vi får väl se vad som händer. Tyvärr har affärerna stängt, så vi kan inte köpa något att lägga på grillen. Närbutikernas utbud är högst begränsat, det kanske blir takeout. Förra året fick vi veta vilka löner och arbetsvillkor de mopedbud som levererar maten har. Den kunskapen fick oss att tappa aptiten för hemlevererad mat, så numera hämtar vi själva.

2 reaktioner till “Det nya normala i Grekland

  • 16 augusti, 2020 kl. 13:55
    Permalink

    Tyvärr är det så att mopedbilen endast får mindre i fickan om alla väljer att hämta själv.

    Svar
    • 16 augusti, 2020 kl. 16:00
      Permalink

      Jovisst Det är därför jag bara köper kläder tillverkade av barn

      Svar

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: