Hur är det med Cypern och Grekland?
Det finns en ganska utbredd missuppfattning som innebär att Cypern är en del av Grekland. Så är det förstås inte. Men det är mer komplicerat än så och nu ska vi reda ut saken.
När frågan kommer på tal dyker det ofta upp en mängd felaktiga påståenden om relationen mellan de två länderna Cypern och Grekland. Att de skulle vara samma land är förstås helt befängt. De har varsin flagga, varsin regering och varsitt parlament, är båda EU-länder och så vidare. Att tro att Cypern är en del av Grakland är okunnigt på en nivå vi brukar håna amerikaner för att besitta om sin omväld. Så den saken ska vi inte ägna mer tid åt. Jorden är rund och Cypern är en självständig stat. Punkt.
Det är förstås betydligt mer komplicerat. Det är därför jag har skrivit den här artikeln och den skrapar bara på ytan. Om jag skulle försöka berätta hela historien om Cypern så skulle det bli en bok.
Cypern har aldrig tillhört Grekland
Ett mycket vanligt påstående är att Cypern en gång var en del av Grekland. Det är fel. Men innan vi går vidare måste vi förklara skillnaden mellan ”Grekland” och ”grekisk”.
Grekland är en stat som uppstod när upproret mot det ottomanska imperiet inleddes 1821. Någon grekisk stat hade inte funnits innan dess, däremot flera stadsstater som befolkades och styrdes av greker. Flera av dem bildade egna imperier och krigade ofta mot varandra eller slöt pakter med varandra loch krigade mot andra. De grekiska stadsstaterna erövrades så småningom av det romerska imperiet och efter Roms delning blev de flesta i stället en del av det bysantinska imperiet. Så småningom erövrades alla av det ottomanska imperiet.
Grekiskt syftar från början på språk och kultur och efter Roms delning även på den Grekisk-ortodoxa kyrkan. Definitionen är enkel: Om du och dina föräldrar pratar grekiska och tillhör den grekisk-ortodoxa kyrkan är ni greker, oavsett var ni bor.
Cyperns historia i korthet
De första invånarna på Cypern var mykenska greker som kom i två vågor under det andra årtusendet f.Kr. Alltså är Cyperns första civilisation grekisk och fram till första världskriget påminner öns historia en hel del om Kretas (som blv en del av Grekland 1913). Eftersom Cypern, liksom Kreta, är en strategiskt placerad ö ockuperades den av flera stormakter, inklusive assyrierna, egypterna och perserna, från vilka ön intogs 333 f.Kr. av Alexander den store. Efterföljande styre av det ptolemaiska Egypten, det klassiska och östromerska imperiet, arabiska kalifaten under en kort period, den franska Lusignan-dynastin och venetianerna följdes av över tre århundraden av ottomanskt styre mellan 1571 och 1878.
År 1878 ockuperades Cypern av britterna och när första världskriget inleddes 1914 annekterades ön formellt och blev del av det brittiska imperiet.
Under mer än 300 år var alltså Cypern en del av det Ottmanska impriet. Det medförde att en växande grupp cyprioter pratade turkiska och var muslimer medan den dominerande folkgruppen var greker. Under nationalstaternas framväxt blev Cypern en krutdurk och prcis som med Kreta ville västimperierna hindra att ön blev ett slagfält mellan greker och turkar. Lösningen blev att låta britterna ta över.
Grekyprioterna ville tillhöra Grekland
En majoritet av grekerna på Cypern ville att Cypern skulle bli en del av Grekland. Cyprioterna i allmänhet gillade inte att styras av britterna och den grekiska delen av befolkningen ville i stor utsträckning göra Cypern till en grekisk ö, precis som Kreta blev 1913. Idén om Enosis föddes redan på 1800-talet, den innebar att Cypren skulle bli en del av Grekland. Efter andra världskriget, när det brittiska imperiet bröt samman, var det dags att förverkliga drömmen.
I en inofficiell folkomröstning anordnad av den ortodoxa kyrkan 1950 svarde 95 procent av grekerna att de ville att Cypern anslöts till Grekland. Det var bara grekcyprioter som röstade. Parlamentet ogiltigförklarade folkomröstnngen och kastade förslaget i papperskorgen.
Den stora turkiska befolkningen hade förstås en annan uppfattning. År 1960 var 77 procent av Cyperns befolkning greker medan 18 procent var turkar som hade bott på Cypern i hundratals år och såg Turkiet som ett främmande land. Den turkiska minoriteten ville först ha ett brittiskt styre, sedan svängde opinionen mot ett delat Cypern. Britternas försök att skapa enighet fungerade dåligt.
Grekland ville införliva Cypern
På 1800-talet lanserade den grekiska regeringen ”Megalo idea”, den stora idén. Den innebar att alla delar av Europa som hade en dominerande grekisk befolkning skulle bli en del av den grekiska nationen. Ett slags nationalstats-imperialism med andra ord. Det var den idén som slogs i spillror 1922, när Turkiet drev ut de grekiska trupperna och brände ner den grekiska delen av Smyrna (Izmir). Men drömmen om Megalo idéa levde kvar och den skulle så småningom leda till ett nytt krig.
Britterna hindrade Cypern från att förenas med Grekland
Britterna på Cypern slogs under hela tiden mot en växande politisk och militär enosis-rörelse. Ett blodigt frihetskrig bröt ut på ön på 50-talet och 1960 förklarades Cypern självständigt med både grekisk och turkisk represantation i regering och parlament. Det var en skör nation som bara skulle hålla ihop i 14 år.
Motsättningarna blev anabbt allt större, etnisk rensning inleddes och den turkiska minoriteten trycktes i stor utsträckning in i enklaver. Redan 1964 var det slut på den turkiska representationen, nu styrdes Cypern helt av greker.
Grekland började kriget
Jag trodde länge att det var Turkiet som inledde Cypernkrisen 1974. Det var det inte. I själva verket inleddes konflikten när en militärjunta, stöttad av militärjuntan i Grekland, avsatte den demokratiskt valda regeringen på Cypern. Nu skullle Enosis bli verklighet! Turkiet svarade med attt ockupera norra Cypern, för att ”skydda den turkiska befolkningen”, Grekland skickade trupper till Cypern och nu var det krig mellan Grekland och Turkiet, ett halvsekel efter att det förra hade tagit slut.
Den grekiska militärjuntans försök att annektera Cypern blev sista spiken i dess kista. Demokratin återupprättades 1974, Grekland drog tillbaka sina trupper och återinträdde i Nato. Vapenvila slöts, FN-trupper skickades till ön för att bevaka gränsen och bevara vsapenvilan. Något fredsavtal har aldrig slutits.
Britterna hade fått rätt, Cyperns självständighet började med etnisk rensning och slutade med krig. Eftersom båda länderna var med i Nato lämnade Grekland försvarsalliansen för att kunna kriga mot Turkiet.
Grekland var och är chanslöst
Det fanns, och finns, ett stort problem med krig mellan Grekland och Turkiet. Grekland var och är chanslöst. Så här skrev CIA i en rapport 1964, som blev offentlig 2004: ”Den turkiska militären är mycket överlägsen den grekiska och är bättre utrustad och i varje militär operation i Cypernområdet skulle Ankaras överläge förstärkas av dess närhet till området.” CIA kontaterade också att det gick tre turkiska soldater på en grekisk, fem turkisa ubåtar på en grekisk och att Turkiet hade ett överlägset flygvapen.
Om Nato hade stöttat Grekland i kriget hade det kunnat vinnas. Men Grekland lämnade Nato och Turkiet stannade kvar, så det var aldrig aktuellt. Nato ville inte ha ett krig i Europa mitt under det kalla kriget, det skulle underminera den skakiga världsfred som uppnåtts 1945. FN hade samma uppfatttning och vägrade erkänna den självutnämnda t2urkiska republiken Cypern. Det hela slutade med en delning av Cypern med en gräns bevakad av FN-soldater. Så är det fortfarande. Bara Turkiet har erkänt den turkisk-cypriotiska republiken och stundtals flammar konflikten upp.
Freden långt borta
Enosis och Megalo Idea lever kvar hos en del högerextremistiska nationalister i Grekland och på Cypern. Men händelserna 1974 och landets delning krossade den drömmen för de allra flesta. I stället blev Cypern medlem i EU 2004 och införde Euron 2008. Så nu har Grekland och EU frihandel, passfrihet, gemensam valuta och är helt enkelt bästa kompisar. De ger alltid varandra 12 poäng i Eurovision Song Contest.
Norra Cypern är fortfarande ockuperat av Turkisk militär och det finns fortfarande en FN-styrka som bevakar gränsen, även om den är ganska liten numera. Det är i dag väldigt få som tror på ett återförenande och något fredsavtal är inte inom räckhåll. Numera finns däremot flera gränsövergångar och EU-medborgare kan enkelt passera gränsen.
Vare sig grek- eller turkcyprioterna tycks i dag ha några större förhoppningar om ett återförenat Cypern. I de opinionsundersökningar som har genomförts, senast 2022, är de flesta för att Cypern delas i två stater. Kanske är det enda sättet att skapa en varaktig fred?
Sammanfattning
- Cypern har alldrig varit en del av Grekland
- Cypern är en självständig nation vars norra del är ockuperad av Turkiet
- Den del som inte är ockuperad av Turkiet är väldigt grekisk
- Den del som är ockuperad av Turkiet är väldigt turkisk
- Majoriteten av cyprioterna på båda sidorna om gränsen är i dag för en tvåstatslösning
- Bara högerextremister vill att Cypern ska bli en del av Grekland
Det är ett sorglikt kapitel som inte är särskilt ovanligt på vår jord. Mycket vanligt tycks det vara i den delen som vi brukar kalla för Balkan och Mellanöstern. Men sedan urminnes tider har det funnits personer som velat härska över andra och helst över så många som möjligt och så stora områden som möjligt. Demokrati, såsom det definieras av FN, finns inte med i deras ordförråd. Dessa härskare blir sällan långlivade men det står ständigt en lång kö och väntar på att ta över. Ungefär samma som gängkriminaliteten och narkotikahandeln. En del brukar hävda att det är skillnaderna i religion som bär skulden när det gäller Mellanöstern och Balkan men detta är bara ett svepkärl för att sätta sin egen ideologi framför demokratiska former och man skall akta sig för att genast beskylla muslimer för allt som blir fel. Många glömmer gärna bort den period för ca tusen år sedan då s.k. kristna drog iväg från Europas alla hörn för att med våld omvända muslimer till kristna.
Tyvärr kommer nuvarande situation troligen att fortsätta under lång tid. Det står alltid nya härskare i kö för att ta över och få alla förmåner som härskare brukar förse sig med. Ryssland och Ukraina har ju inget med Cypern att göra men det är samma situation som råder. Ryssland har aldrig haft demokrati utan styrts av härskare. Problemet med allt detta är ju ganska enkelt egentligen men så vill inte dessa härskare ha det som på andras bekostnad helst vill förslava alla andra.
Jag har läst din artikel tidigare. Den är mycket bra skriven men skulle troligen inte bli väl mottagen om den i stor skala presenterades för den stora allmänheten i Grekland.
Med vänlig hälsning Ingemar Gollungberg i Kalamata
Kalamata är knappast representativt för Grekland En stor majoritet av både greker och grekcyprioter är emot att Cypern blir en del av Grekland. Däremot vill de, till skillnad mot turkarna, att Cypern ska återförenas.
Denna post är visserligen över 1 år gammal men läste den först nu. Känner många greker som inte är högerextremister och som vill att Cypern ska ska bli en del av Grekland. Varje gång jag diskuterar detta ämne med greker så hänvisar de till att cyprioterna pratar grekiska och är kristna. Mitt motargument är ALLTID ”så österrikare är alltså TYSKAR eftersom de pratar samma språk och är kristna?”.