Dagbok från Kreta maj 2025, första delen
I går kom jag hem efter tolv dagar i vårt hus på Kreta. Här kommer en dagbok för de första sex dagarna, med mina intryck från resan. Det blir bland annat lite snickeri, lite bad och en liten jordbävning.
Vädret
Det var typiskt majväder på Kreta. för det mesta var det sol och ganska varmt, men det kom en del regn och det kunde bli kyligt på nätterna. Efter några dagar tog vi ur sängtäcket. Vi behövde aldrig använda AC för att värma eller kyla huset, men när den röda vinden drog in från Sahara kom luftreningsfunktionen till användning. Vi hade tur, vädret hade varit förskräckligt veckan innan och veckan efter föll det röda regnet.
Turisterna
Det var mer turister än vanligt för säsongen i Chania och stor trängsel i gränderna. Mycket skandinaver och ovanligt många svenska familjer med barnvagnar. Juli-augusti kommer att bli förskräckliga, i år väntar vi med att resa ner till i september, då brukar det lugna ner sig.
Anstormningen av turister är säkert bra för Greklands ekonomi men den skapar också många problem, som jag har berättat om i en nyligen publicerad artikel. Det är ingen rolig läsning!
Fredag, avresa
Det var den vanliga rutinen. Vi lämnade huset i Stockholm nio på morgonen och var hemma i Chania vid midnatt. Resan var händelselös, med en extra promenad genom Arlandas oändliga korridorer på jakt efter Star Alliances lounge. Aegean Airlines. där jag har guldkort, tillhör inte längre samma allians som SAS, så jag visste inte vart vi skulle ta vägen. Jag hade förgäves sökt svar på Aegeans loch Swedavias hemsidor och till och med testat AI, utan resultat. Till slut fick vi klart för oss att Star Alliance hade hyrt in sig i SAS lounge så vi fick vår frukost efter en lång och stärkande promenad, i samma lounge som tidigare.
Jag frågade personalen hur länge vi skulle få använda SAS lounge men det var det ingen som visste. Jag hoppas att vi får flytta in i loungen i Terminal C, eftersom Aegeans flyg numena går därifrån. Den har nu fått en egen säkerhetskontroll, som man kan använda om man reser med enbart handbagage. Det sparar rätt många steg men är lite förvirrande, eftersom man når den via Terminal 4, som inte finns längre utan är det nya C-området i terminal 5. Hängde du med? Det heter alltså Trminal 4 på utsidan och Tmninal 5C på insidan. Det kanske är dags för Swedavia att skylta om lite och flytta incheckningsdiskarna för de bolag som flyger från C-området?
Ett tips: om du tar till vänster direkt efter säkerhetskontrollen i terminal 5 når du en dörr som tar dig till en korridor som mynnar ut efter duty free-shopparna. Det spar du tid och steg på!
På Atens flygplats är det enklare. Om Aten är din slutdestination, följ strömmen åt höger när du kommer in i byggnaden, så når du bagageutlämningen och utgången. Om du ska resa vidare inrikes når du terminalen direkt, utan att behöva passera säkerhetskontrollen, genom att ta till vänster och sedan ta trappan eller hissen upp i slutet av korridoren.
Lång väntan som vanligt
I övrigt var allt som vanligt, med lång väntan i loungen i Aten. Vi fördrev tiden med mat och dryck, självstudier i grekiska och lite shopping. Bland annat hittade vi ett snyggt och prakiskt set med små fyllda krus för olivolja och balsamvinäger. Vi köpte ett till på tillbakavägen så nu har vi ett i varje hus.
Ingen buss syntes till på Chanias flygplats så vi tog en taxi, som kostade 31 euro.
Efter att ha slagit på kylskåpet och flyttat maten från kylväskan hade det hunnit bli lördag. Vi gick vi till Perperas för att ta en sängfösare och säga hej till ägaren Yanis. Vi kom hem halvt vå på natten, bäddade sängen och sov sedan gott.
Lördag, tillbaka till Mexiko
Nu började semestern på allvar. Jag klev upp vid tiotiden och skaffade hem frukostmat. Klockan var elva när vi satte oss på taket med cappuchino och gravieraost på nybakat surdegsbröd. Det var lite kyligt i luften.
Vi hälsade hjärtligt på grannarna och utbytte nyheter. Spiros har låtit skägget växa ut igen så nu ser han ut som en klassisk kretensare, vilket han också är sedan många generationer. Du kan träffa honom i hans butik Xosto vid fontänen i hamnen. Han säljer hattar, sovernirer och utmärkt tsikoudia, bland annat.
Sedan var det dags att fixa allt som behöver fixas i huset vid ankomst. Hustrun hade tid hos frissan klockan ett och vi möttes efteråt för sen lunch på Kafeneion Fix vid Splanziatorget. Alltid lika gott och trevligt! Därefter var det dags för siesta, den missar vi aldrig när vi är i Grekland, som kräver en annan dygnsrytm än Sverige.
När vi vaknar ringer jag gode vännen Christos (han heter egentlien något annat, men jag har lovat honom att hålla honom borta från mina artiklar) Vi stämmer träff på den mexikanska restaurangen Mantzenta Cucina del Sol som ligger några minuters cykeltur söderut. Det var fullsatt och vi hade inte bokat bord, men Dimitris lyckades klämma in oss ändå. Vi åt två fantastiska tacos med räkor och apaki som vi sköljde ner med stans bästa Margerithas.
Sedan promenerade vi alla tre tillbaka till Gamla stan där vi avsutade kvällen med utmärkt grekiskt mikroöl på Plaka. Klockan ett cyklade hustrun och jag hem, Chistos tog en taxi.
Söndag, gå ut och ät!
På natten kom en rejäl regnskur, men när vi väl tog oss ur sängen hade vädret börjat bättra sig. Vi bestämde oss för att ta en promenad västerut och låta vädert bestämma hur lång den skulle bli. Vi började på vackra Chalepa Hotel, där vi välkomnades varmt av kvinnan i rceptionen. Vi försöker komma hit varje gång vi är i stan, för att dricka en gintonic i deras vackra trädgård. Vid dåligt väder kan man sitta inne vid den öppna spisen.
Vi fortsatte promenaden genom gränderna längs kusten ner till Mezedopoleio Chalepas, vid vägens slut. Här äter man utmärkta meze, väljer från den digra listan av ouzo och njuter av utsikten och stillheten. Det är mer som en liten grekisk ö än en förort till Chania. Jag tror att jag såg tre andra utlänningar, resten var greker.
Vi promenerade tillbaka ner mot centrum med ett ölstopp på Kafeneio Loukas, det charmiga ”gubbfiket ”i Koum Kapi. Numera är vi igänkända och blir hjärtligt välkomnade av ägarfamilljen.
Efter sistean lagar vi mat hemma och går så småningom till ölbaren Rat Race. Vi känner ägarna och tar tagit med oss några spännande öl från Sverige som matchar stället. Vi gör en tidig kväll och är hemma strax efter midnatt.
Måndag, snickeridag
Det är måndag, dags att arbeta! Planen är att bygga en hylla under köksbänken. På den ska vi ställa ugnen och montera en släde att ställa avfallskärlen på. Vi är väldigt ovanliga i Grekland eftersom vi envisas med att sopsortera i tre olika kärl (i Sverige har vi sex kärl) och nu vill vi fixa en smidig lösning för detta.
Vi mäter och ritar en skiss, sedan cyklar vi ner till brädgården på Selino. Det är alltid lika spännande. Ingen pratar engelska där, så vi får klara oss på vår usla grekiska, peka och visa. Prompt sågas våra skivor till, exakt efter våra mått, vi får både dem och spillbitarna för 35 euro. Mycket pengar men detta är utmärkt trä och det är dyrt i Grekland.
Det blir en vinglig och mödosam promenad hem med träskivorna fastsurrade på cykeln. På vägen passerar vi fäghandeln, där vi köper ferinssa och penslar av den trevliga ägaren som pratar utmärkt engelska.
Sedan är det bara att sätta igång. Skivorna ska fernissas, slipas och fernissas igen, sedan ska hela kontruktionen, med skiva och släde, skuvas fast i köksbänken. Det tog några timmar, med siesta emellan. Allt fungrade perfekt och med ovanligt få missöden.
På kvällen begav vi oss till Perperas för att äta middag, denna gång hade vi beställt bord. Yanis var helt slut. Hans enda servitris var sjuk så han fick ta hand om alla gäster själv. Vi såg minst åtta gäster som gav upp och vände efter att ha väntat för länge på uppmärksamhet. Mer om detta i artikeln om turismens baksidor.
Vi var hemma vid midnatt och satte oss en stund framför tvn. Strax innan vi somnade hörd vi märkliga rasslande ljud utanför. Jag tog upp telefonen och såg att Earth Quake Alert hade larmat om en jordbävning. Läs mer om den här:
Tisdag, trasig cykel och telefon
Dagen började med att Lasse kom förbi på en kopp kaffe. Han hade kört ner från sin by på Aktrotirihalvön för att hans nyinköpta MC skulle få lite omvårdnad. Efter ett tag kom hustrun ner och vi åt frukost tillsammans under trevlig samvaro.
Min telefon hade fått så många repor och sprickor i skärmen att den var bortom räddning. Efter frukost begav jag mig därför till Kotsovolos, som hade rea på just den modell jag ville ha. Jag köpte den och letade sedan upp en butik som hade skal och skärmskydd till just min modell. Jag tänkte denna gång vara klok nog att skydda den nya telefonen direkt från kartongen. Det är första gången jag köper en mobiltelefon för egna pengar. Dagen efter fixade jag en försäkring också. Eftersom min telefon också är min kamera ställer jag högra krav och denna gång vill jag att den ska hålla i minst fyrå år.
Sedan var det dags att rulla iväg till cykelverksaden längst upp på Apokoronou, eftersom mitt bakdäck behövde byats. Medan vi väntade på att mekanikern skulle bli klar tog vi en fika med Christos på ett trist snabbmatsställe i hans kvarter. När vi hade hämtat min nyservade cykel och betalat mekanikern 25 euro rullade vi till järnaffären och köpte vad vi behövde för att vårt projekt i köket skulle bli färdigt. Vi hade sedan bara två projekt kvar: Sortera och kasta samt laga husets båda WC-tankar.
Vi satte igång. Det stora skåpet ovanför badrummet på bottenvåningen skulle tömmas på sitt innehåll av färgburkar, trädgårdsslangar, träbitar, rep, snören och många andra ting. En del av prylarna hade vi ärvt av den förra ägaren, resten hade vi bidragit med under de tolv år vi ägt huset. Målet var att allt som inte behövdes skulle kastas, allt om sparades skulle ha en tydligt markerad plats. Bland annat en kartong med julpynt, eftersom vi ha firat jul i Chania många gånger.
Vi duschade, lagade mat på vad som fanns i kylskåpet och gjorde ännu en hemmakväll framför tvn.
Onsdag, premiärdopp
Solen skiner, cyklarna är fixade! Det är dags för en paus från arbetet, vi ska i havet. Vi cyklar iväg till Apterastranden. Det är vår favoritstrand. Bara tio minuter på cykel. Inga parasoller, inga solstolar. Inga mtorbåtar, inga tonåringar som härjar runt och spätter sand. När vi kommer fram är det ett tiotal människor som ligger på sina handdukar och solar, ingen badar utom vi. På andra sidan viken står hundratals solstolar o h parasoller i snörräta rader och dubbla led. För oss är det en mardröm.
Efter badet sätter vi oss på den gamle mannens strandcafé och delar på en öl för tre euro. Vi är länge de enda gästerna.
Vi äter lunch hemma och fortsätter sedan arbetet i köket, som nu börjar närma sig fullbordan. Vi går till inredningsbutiken Manias för att köpa förvaringslådor och vi ger upp försöken att laga toatanken på bottenvåningen, det får anstå till nästa besök.
Efter siestan åt vi middag på Colombo. Restaurangen öppnade 2014, vi har känt ägaren Miltos längre än så. Det blev en utmärkt måltid på tabuleh och marinrad kalvlever, nedsköjt med en flaska vällagrad Cabernet Sauvignon från Cava Papaioannou på Pelopomnesos. Sådant måste man unna sig ibland, eftersom det kostar betydligt mindre än en flaska dåligt husvin hemma i Stockholm.
Vi gör tidigt kväll och är hemma vid midnatt. Vi är nu halvvägs igenom vår majresa till Chania. Vi får besök i morgon och då kommer det att bli mer nattliv. Det ska jag berätta om i den andra och sista delen av dagboken.
Underbart att läsa, och att man blir nyfiken att hitta till nya ställen, ser framemot del 2
Hälsningar Lena J