Den stora grekiska kalabaliken, del 5: Upp till ytan, mot nya höjder
Dammet lade sig över slagfältet. Det grekiska folket hade först firat segern mot trojkan, för att nästa dag tvingas inse att slaget var förlorat. Nu kröp insikten in: Bara grekerna kunde rädda Grekland och det skulle ta tid. Nu fick vi också veta hur nära vi hade varit slutet på eurosamarbetet. I den femte och sista delen i min sommarföljetong får du följa med från 20 juli 2015 till 1 september 2019.
I den första delen berättar jag om perioden efter eurointrädet 2001 till krisens inledning 2009:
I den andra delen brättar jag om bakgrunden till att Grekland blev Västeuropas mest skuldsatta land:
Del tre handlar om nödlånen, krispaketen och ett land som faller samman framför mina ögon:
I den fjärde delen är det dags för den stora kalabaliken 2015, som var nära att bli en stor katastrof:
När jag sitter här, tio år senare och försöker minnas stämningen i Chania vid den här tiden dyker det upp en del fragment. Jag var nog rätt jobbig att hänga med ibland. Jag sa kanske ”Vad var det jag sa?” alldeles för ofta. Det kändes som om mina grekiska vänner, särskilt de på vänsterkanten, levde i en parallell verklighet. ”Vi fick åtminstone säga vad vi tyckte om åtstramningarna!”, sa de. Det skulle ta flera år innan de, en efter en, erkände att jag hade haft rätt. Några har fortfarande inte accepterat det. Ett par av dem har jag slutat umgås med, men av andra orsaker.
Jag umgås gärna med folk som har andra åsikter än jag själv, men inte alla vill umgås med människor som har andra åsikter än de själva. Sorgligt men oundvikligt. Jag tänker inte, som många andra utlänningar i Grekland, låtsas hålla med i samtal med greker för att säga helt andra saker i samtal med utlänningar. Jag hör ofta expats sitta på barer och caféer och mumla om hur dåligt allt är i Grekland och hur dåliga grekerna är. Såvida de inte bara strävar efter malignt melanom kan man undra varför de är kvar. Spriten är billigare på andra håll.
Juli – augusti 2015: Den hemliga planen
Den sparkade finansministern Yannis Varoufakis berättar på en konferens 20 juli om regeringens hemliga plan, som stoppades av premiärminister Alexis Tsipras innan den kunde genomföras. Konferensdeltagarna hade skrivit under sekretessförbindelser, men anförandet läckte ändå ut till pressen. Han berättade om en hemlig plan för att lämna Eurozonen, som bara fem personer kände till. När hans berättelse kom ut i media begärde han att hela inspelningen skulle offentliggöras. Jag har läst utskriften, så här såg planen ut, i korthet:
Regeringen skulle hacka centralbankens och skatteverkets datasystem. Medborgarnas skattekonton skulle bli ett alternativt banksystem, där varje skattekonto skulle förses med ett parallellt konto, där insättningarna till en början skulle göras i euro men vid ett givet ögonblick konverteras till drachma. Varoufakis kontaktade en gammal studentkamrat i IT-sektorn som i hemlighet skulle hacka centralbankens system, för att inte trojkan skulle få veta vad som var på gång.
Så här långt i sitt anförande påminns Varoufakis om att det är andra som lyssnar. ”Dom kommer inte att berätta det för sina vänner”, säger Varoufakis och skrattar. ”Och även om de gör det så kommer jag att förneka att jag sade det.” Planen sattes inte i verket, i stället fick Varoufakis sparken och Grekland stannade i eurozonen.
I juni 2015 är en fjärdedel arbetskraften i Grekland arbetslös. Så hög var den inte ens under pandemin. När jag skriver detta är den nere på 7,9 procent. i Sverige är den 9,4 procent.
Den 16 juli godkände det grekiska parlamentet med bred marginal det första åtstramningspaketet efter den folkomröstning som skulle sätta stopp för alla åtstramningspaket. En femtedel av Syrizas ledamöter röstade emot, flera hoppade av. Men Nea Demokratias ledamöter röstade ja, så det spelade det ingen roll.
Bankerna öppnade igen 20 juli, efter att ha varit stängda i tre veckor. Uttagsrestriktionerna var kvar till 2018 och kapitalkontrollen till 1919. den 23 juni godkände parlamentet det andra åtstramningspaketet. Vi lämnade Chania 24 juli.
Atenbörsen öppnade 3 augusti, efter att ha varit stängd i mer än en månad. Kurserna störtdök med över 16 procent, bankaktierna tappade i genomsnitt 30 procent på en enda dag. Tre veckor senare kraschade börsen i Kina och drog med sig Greklandsbörsen, som gick ner ytterliggare 10,54 procent.
Augusti – december 2015: Ett varv till på skatteskruven
Den 14 augusti är det dags för paket nummer tre. Nu röstar 32 av Syrizas ledamöter emot och 11 avstår. Det får Tsipras att avgå och utlysa nyval, som ska hållas 20 september. Under tidden fram till valet styrs Grekland av en expeditionsministär. Syriza vinner valet, du kan läsa mer om det i del tre.
Dagen innan valet, 19 augusti, skriver tre personer på en avsikstsförklaring. Det är Greklands nya finansminister Euclid Tsakalotos, Yannis Stournaras, VD för Greklands centralbank och EU:s vicepresident Valdis Dombrovskis som fattar pennan. Nu stakas kursen ut för de närmaste fem åren.
AVsiktsförklaringen innhåller en lång lista med åtgärder. Skattefusket ska stoppas, arbetsmarknaden ska reformeras, pensionssystemet ska förändras, bankerna ska rekaptitaliseras, privatisringarna ska fortsätta i högre takt och åtgärder ska vidtas för att öka invessteringsviljan i landet. Budgten ska nå ett överskott (före räntebetalningar) på 3,5 procent av BNP senast 2017 genom skattehöjjningar, åtgärder mot skattefusk och korruption.
Det handlade mest om skatter. Regeringen slog nu på allvar in på den vägen. ordet ”skatt” förkommer 90 gånger i avtalsdokumentet. Här är en lista över avtalets skattehöjningar (många andra hade redan genomförts av tdigare regeringar):
- Skatten på diesel till jordbruket ska höjas i två steg 2015 och 2016
- Inkomstskatten för jordbrukare ska höjas, först till 20 och sedan till 26 procent
- Jordbrukare ska betala 55 procent av skatten i förskott, en fördubbling mot tidigare
- Egenföretagare ska betala 75 procent av skatten i förskott år 2015 och 100 procent år 2016
- Privatundervisning, som tidigare varit skattefri, ska nu beskattas med 23 procent. Greklands lärare är lågavlönade och de flesta har privatudervisning som sidoinkomst.
- Den reducerade moms som tidigare gällt på öarna avskaffas helt från slutet av 2016
- Räntan på obetalda skatteskulder höjs från 3 till 5 procentför belopp över 5 000 euro
- En skatt införs på TV-reklam
- Skatten på spelautomater höjs till 30 procent av omsättningen
- Skatten på uthyrning höjs till 15 procent för inkomster under 12 000 euro och 35 procent för inkomster därutöver
- Skattefördelarna för rederinäringen ska fasas ut. Skatten på tonnage ska öka me 4 procent årligen mellan 2016 och 2020
- Fastighetsskatten ska höjas, främst genom mer effektiv marknadsvärdering av fastighetsbeståndet
- Energiskatten ska höjas genom ett reformerat sytem
Avtalet innehåller också en lång lista över åtgärder för att stoppa skattefusk. Det är dags för Grekland att tvätta bort stämpeln som EU:s mest skattefuskande folk, med EU:s mest korrumperade skatteindrivare. Listan över åtgäder är för lång och komplicerad för att återge. De handlar bland annat om att mer effektivt driva in skatteskulder, stoppa skattefusk, stoppa smuggling av cigaretter och bränsle och öka användnigen av kontokort.
Det sista kapitlet i avtalet har rubriken ”En modern stat och offentlig administration”. Så här kan innhållet sammanfattas:
Den armé av inkompetenta, underpresterande korrumperade och övderbetalda offentliganställda som har uppstått på grund av landets klientilism-system ska bytas ut mot betydligt färre kompetenta, effektiva och hederliga offentliganställda. Varje jobb ska få en arbetsbeskrivning och en kravspecifikation. IT-system ska användas mer och bättre och den lokala administarationen ska bli mer effektiv. Allt detta ska ske genom att införa EU:s ”Best practice”. Anställda som inte klarar kompetenskraven ska kunna flyttas till vakanser som passar deras kompetens.
Dessutom ska korruptionen bekämpas med olika metoder. Bland annat ska det inte längre bli möjligt för politiker att agera i ensklida fall. Tidigare har det varit möjligt att stoppa utredningar och åtal genom poltiiska beslut, den dörren stängs nu.
I oktober kommer ytterligare ett åtstramingspaket riktat mot pensionärer. Den här gången höjs pensionsåldern till 67 år, retroaktivt från 1 juli. Offentliganställda som hunnit gå i pension få sina pensioner sänkta med 20 procent fram till 67-årsdagen.
Vi firar åter jul och nyår i Chania. Det kändes faktiskt ganska bra. Jag struntar i att följa med i nyhetsflödet från Grekland.
Vi pratade med vännerna på vänsterkanten och lade sommarens groll bakom oss. Ingen av våra vänner i Chania hade, hittills, drabbats av konkurs eller arbtslöshet. Vår vän tandläkaren i Aten hade tappat de flesta av sina kunder. Som tur var hade han små kostnader och kunde hyra ut sin pappas hus på Kreta till turister. Hans fru hade jobbet kvar på ett stort tyskt företag.
Januari – april 2016: Chicken race och flyktingkris
Missnöjet med åtstraminingarna började åter växa och 4 februari ägde stora demonstrationer rum, samtidigt som landet lamslogs av en 24 timmar lång generalstrejk. De stora förlorarana var pensionärerna. Den maximala pensionen sänktes från 2 700 till 2 300 euro, den nya minimipensionen var bara 384 euro i månaden. Det blev riktigt tufft för pensionärerna och jag såg en dag en av de gamla kvinnorna i kvarteret rota i papperskorgar. Det gjorde ont. Jag fick lära mig mycket om grekisk överlevnadskonst.
Även jordbruket, som hittills varit skyddad av generösa skattesubventioner, drabbades hårt. De fick högre skatt på diesel och högre inkomststkatt. De var också ute och protesterade 4 februari.
Sedan länderna runt Grekland hade stängt gränserna för flyktingar via Grekland började det snabbt bli fullt på landets flyktingförläggningar. Lösningen blev att muta Erdogan att ta över rollen som första asylland ochnär avtalet var klart i april stängde Grkland gräsen och börrjade skickad tillbaka flyktingar till Turkiet. Men läget var fortsatt spänt och 2020 brast fördämningarna.
Maj 2016: Snabba skattehöjningar
I maj röstades två nya åtstramingspaket ignom i parlamentet. Innan dess hade ett nytt chicken race ägt rum när Eurogruppens ordförande Djisselbloem, uppenbart missnöjd med takten i Tsipras reformarbete, säger att det kommer att ta ”månader snarare än veckor” att utvärdera det inför nästa utbetalning. Det är tid som Tsipras inte har, så Atenbörsen störtdyker och hela världsmarknaden får skrämselhicka. Tsipras tvingas agera snabbt och 8 april säljer staten två trdjedelar av Piraeus hamn till det statliga kinesiska företaget Cosco.
Sedan rullar saker på, även om en del saker går långsammare än andra. Skattehöjningarna kommer snabbt, de klubbas igenom av parlementet redan 22 maj.
Privatiserinharna och reformeringen av den offentliga sektorn går långsamt. Regeringen sparar också pengar genom att lägga många investeringar i malpåse. En hel del av dem var finansierade med EU-pengar, något som väckt väldigt lite debatt i Grekland. Att förse sig med pengar från Bryssel utan att leverera anses inte vara någon stor försyndelse i Grekland, något som skulle visa sig tydligt flera år senare.
Vi kommer tillbaka till Chania i slutet av maj och blir kvar i en dryg månad. Saker känns ganska bra, även om många företagare klagar på de höga skatterna och de många kontrollerna.
Redan 2013 var det obligatoriskt att lämna, och ta emot, ett kvitto vid varje inköp, nu skärps kontrollerna.Gränsen för att betala kontant sätts till 500 euro, högre belopp ska betalas med kort eller bankövreföring. Bara tre år tidigare hade vi skickats till bankomaten av cykelhandlaren vär vi köpte två cyklar för 800 euro.
Hederliga svenska skattebetalare borde tycka detta är bra. Men vi ser hur skatterna tynger våra vänner som äger hotell, restauranger och barer. De har svårt att höja priserna och deras omsättning har minskat, eftersom grekerna måste hålla hårt i plånböckerna. Samtidigt har de fått högre moms, högre inkomstskatt och högre skatt på alkohol. Det enda sättet att hjälpa dem är att betala kontant. Skatterna är nu på närmast svenska nivåer, trots att lönerna är mycket lägre och det sociala skyddsnätet är mycket glest.
Det börjar kännas som en solidaritetshandling att hjälpa egenföretagare att undvika skatt. Det enkla knepet, som många tillämpar, är att lämna ett kvitto på den första beställningen. Resten räknas ut för hand, allt betalas kontant. För en helkväll i baren innebär det en officiell drink och ett antal inofficiella. Jag ogillar systemet, men jag vet att det för många är en förutsättning för överlevnad.
Eurogruppen hade vid det här laget börjat erkänna att Greklands höga skuldsättning inte var långsiktigt hållbar. Framtida ränteökningar riskerade att kasta in landet i en ny finansiell kris och det fanns alldeles för lite pengar i banksystemet. Därför gav Eurogruppen 25 maj uppdraget åt Europeiska Stabiliseringsmekanismen, ESM, att ta fram ett förslag till skuldlättnader för Grekland. Det handlade inte om att skriva ner skulder, snarare om att förlänga åtrbetalningstiden från 28 till 32,5 år, sänka räntan och risken för framtida räntehöjningar.
Juni – Decmber 2016: Too soon, too far!
Denna första sommar efter den stora kalabaliken är det mer eller mindre tabu att prata om folkomröstningen. To soon! Nästa val är tre år borta för at bry sig. Too far! Det är helt OK, de flesta verkar uppskatta att prata om annat.
Vad vi inte vet är att detta blir det första av fyra fantastiska år för oss i Grekland. Sedan ska allt förändras. Vi reser ofta till Kreta och som nybliven digital nomad kan jag göra flera reportageresor runtom i landet. Jag är i efterhand glad att jag gjorde de resorna. Nu har läget förändrats både för mig och för Grekland, den här perioden kommer aldrig tillbaka. Visst fanns saker att klaga på, mer än de höga skatterna. Ett nazistparti satt i riksdagen. Vård, skola och omsorg drabbades hårt av nedskärningarna.
I juni firade vi vår silverbröllopsdag i ett hyrt hus i byn Vamos på Kreta, bilden överst är tagen från huests terrass. Detta var också första gången på flera år vi stannade till i Aten, på väg till julfirandet i Chania. Sonen fick på julaftonen återse sina gudföräldrar för första gången på tio år, det blev en fantastisk lunch med kåldolmar och annan grekisk/turkisk husmanskost i Plaka. På kvällen åt vi julmiddag på våra vänners bar i Chania.
2017: Skuldättnader och ett sista åstramningspaket
Den 23 januari godkände Eurogruppen ESM:s förslag till skuldlättnader. Det innebar i korthet att Greklands fyra storbanker skulle ta över fordringarna till lägre, bunden ränta. De kunde därmed låna upp pengar, eftersom de kunde redovisa de övertagna obligationerna som säkra tillgångar, garanterade av EU och IMF.
Upplägget är mycket mer komplicerat än jag tänker beskriva här, men resultatet blev att Greklands statsskuld minskade fortare än tidigare planerat, att bankerna kunde få in pengar och att statens räntekostnader minskade. Nu kunde Grekland segla i lugnare vatten mot 20 augusti 20018, då perioden med åtstramningar skulle vara över.
Greklands sista åtstramingspaket, det 14:e sedan 2010, godkändes 18 maj. Det innehöll ytterligare sänkta pensioner och en sänkning av tröskeln för inkomstskatt, från 8 600 till 5 700 euro/år. Dessutom skulle det staliiga elverket PPC, Atens flygplats och hamnen i Thessaloniki privatiseras. Bara den senare genomfördes enligt plan.
Nu var det åter dags för protester. I mars 2017 skrev tyska Fraport ett 40-årigt kontrakt på driften av 14 flygplatser i Grekland (Thessaloniki, Aktion, Mykonos, Zakynthos, Kavala, Korfu, Kefalonia, Kos, Lesbos, Rhodos, Samos, Santorini, Skiathos och Chania). Bolaget förband sig samtidigt att rusta upp flygplatserna för 400 miljoner euro fram till 2021. Många greker – nationalister och/eller socialister – hatade att staten skulle släppa driften av flygplatsen till ett tyskt företag och tummade fram protester över hela Grekland.
Själv gladdes jag åt att några av Europas sämst skötta flygplatser äntligen skulle få en ansiktslyfting och en professionel ledning. Chania var på den tiden den enda staden jag besökt där toaletterna på flygplatsen var snuskigare än de på busstationen i centrum. Med facit i hand är det hela mycket enkelt: Allt blev mycket bättre! Visst blev mat och dryck dyrare, men så är det överallt. Numera är Heraklions flygplats, enligt Skytrax, sämst i Europa. Den är fortfarande i den grekiska statens händer.
2018: Farväl till åtstramningarna!
Två viktiga saker händer 2018: 1: Jag publicerar den första artikeln här och 2: åtstramingsperioden tar slut.
För de allra flesta utanför Grekland passerade 22 augusti 2018 obemärkt. Jag själv brydde mig inte om att nämna saken. Den dagen publicerade jag en artikel om grekiskt nattliv. Vi är aldrig i Grekland i augusti.
Faktum är att jag inte brydde mig så mycket om greklands politiska och ekonomiska liv vid dn här tiden. Mitt fokus låg på att lära mig allt annat om Grkland. Mat, dryck, musik, historia, traditioner… Totalt publicerade jag 53 texter det året. Jag reste, förutom till Kreta, till Aten, Meteora, Halkidiki, Thessaloniki, Kythera och Antikytera. Det finns artiklar från alla de resorna, här är en av dem:
En av artiklarna handlade om en viktig händelse: Prespa-avtalet mellan Nordmakedonien och Grekland. De båda länderna hade varit inblandade i en bitter namnstrid sedan Jugoslavien splittrads. Landet norr om gränsen ville kalla sig Makedonien, Grekland kallade lander FYROM (Former Yugoslav Republic of Macdonia), eller Skopje, efter landets huvudstad. Med krisen kunde EU och Nato sätta press på Grekland att skriva på avtalet. Jag reste till Skopje för att ta reda på vad som hände, här är artikeln jag skrev efter min resa:
Ekonomin i Grekland blev sakta bättre, arbetslösheten sjönk stadigt. Överskottet i statsbudgeten, före skuldkostnader, slutade 2018 på plus 4,3 procent. Åtstramingsåtgärderna, i synnerhet skattehöjningarna, hade gett snabbt resultat.
2019: Det bästa året!
Jag vågar utan att darra på manschetten påstå att 2019 var det bästa året i Grekland på hela 2000-talet. För mig och familjen var det utan tvekan så.
Vi firade in det nya året med vänner i Thessaloniki. I april gjorde jag en fantastisk reportageresa i till Epirus, hustrun var med i början. Jag skrev flera artiklar fråm den resan, här är en av dem:
Så blev det sommar och valrörelse. Jag hoppades på två saker. Viktigast var att nazistpartiet Gyllene Gryning röstades ut ur parlamentet. Nästan lika viktigt var att Grekland behövde en ny regering, som hade andra strängar på sin lyra än att höja skatter och försämra saker som vård, skola och omsorg. De utlovade utförsäljningarna hade inte blivit av, många andra reformer hade också satts i långbärnk.
Den 7 juli var det val i Grekland. Jag dammade av presskortet, riggade upp kameran och deltog bland annat i Expressen-TV:s valvaka. Jag hade redan varit där en månad och följt valrörelsen. Det var ingen tvekan om att det skulle bli en ny regering. Syriza förlorade många röster i norr på att skriva under Prespa-avtalet, men Nea Demokratia lovade att det skulle stå fast och så blev det.
Nea Demokratia vann 83 nya mandat och fick egen majoritet i parlamentet. Syriza förlorade 59 manat och Gyllene Gryning åkte ut. Kvällen efter valet samlade jag ihop någa vänner för att fira att det inte längre satt nazister i det grekiska parlamentet. De flesta av mina vänner röstar inte på Nea Demokratia, så de var lite kluvna infr firandet, men alla var glada att slippa nazistrna.
2020 till i dag: Epliog och framåtblick
Vi reste hem från Grekland i januari 2020. Allt var inte perfekt, men vi hade haft ett fantastiskt år. Grekerna hade fått tillbaka sitt självbestämmande, sin självrespekt och sin framtidstro. De hade bevisat att de kunde rädda sig själva. Det byggdes och hamrades överallt, skillnaden mot 2015 var osannolikt stor. Den nya regeringen började betala av nödlånen i förtid, arbetslösheten sjönk och ekonomin satte fart. Turismen ökde, med turisterna flödade pengarna in. Allt pekade åt rätt håll. Vi hade redan två resor inbokade det året.
Då kom pandemin och tvärnitade hela världen. Grekland stängde gränsen. Vi ställde in vårresan, sommarresan sköts fram två gånger. Sedan invaderade Grekland Ukraina och utlöste en prischock på framför allt energi.
Trots detta fortsatte Greklands ekonomi att växa och arbetslösheten att minska, med ett hack 2020. Efter pandemin passerade turismen snabbt rekordnivån från 2019. Den nya liberalkonservativa regeringen tog itu med saker som många svenskar tror är vänsterns paradnummer: Jämställdheten ökade, de homosexuellas rättigheter är i dag i världsklass, omställningen till ett fosilfritt samhälle har inletts. Det finns myckt kvar att göra men det rör sig åt rätt håll.
En mer traditionell liberalkonservativ åtgärd var att agera mot laglösheten i landet. Ockuperade hus tömdes, nazistpartiets ledning dömdes till fängelse,
Det finns förstås fläckar kvar på den grekiska flaggan. De värsta är:
*Den fortsatta korruptionen och den omfattande förskingringen av EU-pengar. *Nazisternas återtåg till parlamentet 2023. *Den överhettade turismsektorn och den prischock på boende som följer i dess spår. *Det våld många kvinnor utsätts för. *Det faktum att delar av Grekland fortfarande går att likna vid klansamhällen.
Hej! Jag uppskattar allt du skriver om Grekland. Trots att jag bott där i 35 år är det mycket jag fått reda på i dina reportage. Tack
Tack! Trevligt med positiv feedback!