Grekiska öar: Rhodos

Första gången jag kom till Grekland var jag bara 13 år gammal. Jag fick följa med mamma, mormor och morfar på tre veckors halvpension på Rhodos. Jag har berättat om den resan här och här, så jag flyttar fram handlingen till 1995 och framåt.

De gånger vi har passerat Rhodos har ön bara varit en mellanlandning på väg någon annanstans. Ankomst med båt eller flyg på eftermiddagen. En kväll på stan, en natt på hotell, vidare med flyg eller båt nästa morgon. Någon gång tror jag faktiskt att vi stannade två nätter, men jag är osäker.

Efter första båtuffen 1995 bestämde vi att vi skulle gå på Bozoukiklubb. Vi hade lärt oss att det bara var greker som gick på sådana och att det ofta kom bra grekiska artister dit och spelade. Vi gick dit, inträdet var 5 000 drakmer ”men det kan ni köpa drinkar för” sade den väldige men vänlige mannen i dörren. Ölen kostade 5 000 drakmer. De flesta av gästerna beställde in helflaskor med Johhnie Walker Black Label för 40 000 drakmer. Vi drack vår öl och gick, 300 kronor fattigare. På Nisyros betalade vi mellan 80 och 100 drakmer för en öl.

Därefter gjorde vi vad vi kunde för att undvika Rhodos stad. Ett år bodde vi i byn Paradeisi, som ligger precis vid flygplatsen. Vi tänkte att vi kunde promenera dit direkt dit från flygplatsen och åka direkt till hamnen efter frukost. Det fungerade utmärkt. Men eftersom byn låg precis vid landningsbanan blev det dåligt med nattsömnen och nästa dag hade sonen stora elaka myggbett över hela kroppen.

Ett annat år tog vi en buss från stan för att äta middag i en by en bit utanför. Allt avlöpte väl tills vi skulle hem igen och det visade sig att sista bussen hem spontant hade blivit inställd. Vi gick in på en bar och bad om hjälp att få taxi. Barägaren och hans familj var ensamma i baren. Vi beställde varsin drink medan vi väntade och oratade med familjen. ”Det brukade vara full fart här varje kväll. Men nu är det bara All Inclusive runtomkring. De enda som kommer in visar sina armband och tror att de ska få dricka gratis.” sade barägaren uppgivet. Vi fick inte betala för våra drinkar. Trots sorgkanten blev barbesöket ett av våra bästa minnen från Rhodos.

Ett år kom vi trötta till stan. Vi bestämde oss för att sätta oss på ett torg i gamla stan och ta varsin Gin Tonic, sonen fick en glass. Det hela gick på 300 kronor, vilket motsvarar 375 kronor i dagens penningvärde. På Nisyros hade det räckt med en femtiolapp.

I hotellområdena fanns spritbutiken ”Systembolaget” och massor av barer med töntiga namn på drinkarna, många drevs av skandinaver. ”Grabbarna Grus” hette en, ”Pepes Bodega” en annan. Det var väldigt mycket stadshotellet eller Ålandsbåten och väldigt lite Grekland. Redan då började Rhodos stad kännas som ett museum över 60- och 70-talens massturism. Nu var det förorterna söderut som lockade.

Rhodos är en vacker ö. En gång tog vi bussen med sonen till den berömda fjärilsparken. Den var fin. Jag tycker faktiskt lite synd om Rhodos. All denna skönhet och historia. Johanniterriddarna roterar i sina gravar. Den fallna kolossen, en gång ett av världens sju underverk, hann undan.

Rhodos stad är, till skillnad mot Chania, i stort sett helt turistifierad. Eftersom en stor del av tillväxten skedde under juntatiden skonades bara gamla stan innanför murarna och en park.

Runtomkring, i synnerhet mellan stadsmuren och havet, breder hotellområdena ut sig i alla riktningar. Google listar nära 180 hotell inne i stan. Sedan fortsätter hotellområdena söderut längs kusterna. TUI har 75 hotell att välja mellan på Rhodos, knappt 20 ligger inne i Rhodos stad. En tredjedel är All Inclusive-hotell. De flesta ligger i Ixia och Ialyssos. Där är allt turism. För att hitta grekiskt vardagsliv måste man ta sig långt från kusten eller långt söderut.

Rhodos har förvandlats till ett resmål för dem som inte bryr sig om vart de reser, så länge det finns en pool, en strand och en bar. Det finns också arrangörer av partyresor för ungdomar, det är de som har tagit över Rhodos stad.

Kanske skulle vi ha tyckt annorlunda om ön om vi hade tillbringat mer tid på den. Vi var trots allt inte särskilt upphetsade över Kreta i början Vi hade svårt att se förbi massturismen och hitta det ”riktiga” Kreta. Förmodligen finns det ett riktigt Rhodos. Men Kreta är nästan fem gånger större än Rhodos och har mer än sex gånger fler invånare. Samtidigt har Kreta ”bara” dubbelt så många fler turister, så det går 2,5 gånger fler turister per kvadratkilometer och 3 gånger fler turister per invånare på Rhodos.

Några av de saker du inte hittar på Rhodos: mikrobryggerier, högklassiga viner och innovativ mat. Däremot finns ett kafferosteri i stan och där det finns unga människor finns det alltid musik. Rhodos har inget eget universitet, en liten enhet av University of the Aegean räcker inte för att skapa studentliv i staden.

Däremot träffar man på många svenska kvinnor och deras numera vuxna barn. Under den stora boomen i slutet av 70-talet och 80-talet var det många skandinaviska kvinnor som föll för de grekiska männens charm och även om det inte var meningen (om du frågar de grekiska männens mammor) så uppstod kärlek och familjebildningar. Vi bodde ett par gånger på ett hotell som låg mittemot en lekplats. Där lekte vår son med svenska barn, i stort sett alla mammor var svenskor bosatta på ön. Jag antar att många av dem är mormödrar och farmödrar i dag. Läs mer om banden mellan Sverige och Grekland här.