Θ,θ Θάλασσα, Hav

Det här är åttonde delen i en artikelserie om det grekiska alfabetet. Du hittar alla publicerade artiklar här.

Θ. Den åttonde bokstaven i det grekiska alfabetet är Θ,θ som i Thita. Thita är ett läspljud, det uttalas som engelskans think. Dagens ord är θάλασσα, (thalassa) som betyder hav. Det är ett av de vackraste orden i det grekiska språket och det är ett ord som för många är synonymt med Grekland. Man brukar säga att de blå ränderna i Greklands flagga symboliserar havet. Det är förmodligen en efterkonstruktion, men visst gör sig den grekiska flaggan bra med havet som bakgrund?

På väg hemfrån Kythera, 11 juli 2018. Foto: John Göransson.

Turisternas kärlek till Greklands blåa hav överträffas bara av grekernas egen kärlek. Det är fortfarande inte så vanligt att grekerna reser utomlands på semestern. De tar sig till havet i stället. Halkidiki och Kreta står högt i kurs, populära öar är Ikaria, Ios och Milos.

Det finns musik, poesi, film och TV-serier med havet som tema eller bakgrund. När jag sitter vid datorn går ofta den här spellistan i bakgrunden: https://open.spotify.com/playlist/3HSxVX48Fm59XkTRHuBt56?si=4X8BRkK2Qv-Vm8hGiuOq8w. Listan heter “Havets Hav”.

Havet är inte bara kärlek för grekerna. Många har dött i det, lämnat hem och familj på det, flytt över det, krigat på det… Men kärleken är ändå större. Det är ingen slump att de greker som bor nära havet har en båt med ljus i, när vi har en julgran. Julgranen importerades på 1800-talet från Tyskland av Greklands första Kung, Otto. Båtarna finns kvar.

Julbåt framför moskén i Chanias venetianska hamn. Foto: John Göransson.

Havet är förutsättningen för Greklands i särklass viktigaste inkomstkällor; turismen och sjöfarten. Om du gör en bildsökning på “Greece” så är det hav på i stort sett alla bilder, med bilder av Akropolis och andra historiska platser som enstaka avbrott.

Jag älskar det grekiska havet. Jag älskar att simma i det. Att se solen gå ner i det, att höra vågorna slå mot stranden. Ibland har jag vänt ryggen mot havet och då har jag alltid belönats med att hitta ett annat Grekland, som är minst lika vackert och ännu mer välkomnande. Men badbyxorna är packade varje gång jag reser till Grekland och hittills har jag bara varit där två gånger utan att bada i havet. Det inkluderar de åtta gånger vi har firat jul på Kreta.

Nea Chora, Chania, 29 december 2018. Vi har just tagit ett dopp i havet. Foto: John Göransson.

Jag inser att jag skulle kunna fylla en bok med fakta och berättelser om grekernas relation till havet. Men jag nöjer mig med några nedslag. Jag börjar med några självupplevda:

I den lilla fiskebyn Pali på Nisyros kunde man förr sitta på en uteservering vid kajen och se ut över havet. Det kan man inte längre, eftersom den nya vågbrytaren tog bort utsikten och borden flyttades för att ge plats åt en väg. En gammal man i traditionell svart kostym och hatt brukade dyka upp i mitten av juli. Han lånade en av stolarna på tavernan och satte sig längst ute på kajen, med ryggen mot oss.

Varje dag satt han där på sin stol och såg ut över havet. Foto: John Göransson.

Vi bodde på hotellet ovanför tavernan och jag frågade ägarna vem han var. “Han kommer härifrån, men han flyttade till New York för många år sedan. Han kommer tillbaka varje sommar och det enda han vill göra är att titta ut över havet. När han är i New york saknar han havet varje vaken timme”, berättade Yanis, familjens äldste son. Sedan satt han där, hela dagen. Jag tog aldring någon bild på honom, bilden ovan är tagen i Pythagorion på Samos, på vår första båtluff 1993. Mannen på bilden har förmodligen en liknande historia.

Varje år, på trettondagen 6 januari, bjuder traditionen i städer och byar vid havet att prästen ska kasta ett kors i havet, som dristiga unga män (och enstaka kvinnor numera) ska kasta sig i efter. Den som får tag på korset blir byns hjälte och har ett lyckosamt år framför sig. Kajerna är packade av åskådare vattnet är fullt av båtar, det är en bra början på firandet. 

Kampen om korset. Venetianska hamnen i Chania 6 januari 2017. Foto: John Göransson.

I Mandraki på Nisyros fanns, på torget bredvid stadshuset, en liten butik som sålde allt mellan himmel och jord. Ägaren Manolis var en änkling i 70-årsåldern. En kort, satt tunnhårig man som bara hade två intressen: Att sörja sin döda hustru och att fiska med snorkel och harpun i havet.

Varje dag promenerade han genom byn iklädd enbart badbyxor och sandaler, med cyklop, snorkel, simfötter och harpun i händerna. Han fridök ner till 20 meters djup och kunde stanna under ytan i mer än tre minuter. Så hade han gjort sedan han var pojke och så skulle han fortsätta göra till sin död.

Mount Atos, Halkidiki, 25 maj 2018. Foto: John Göransson.

Det finns många som Manolis i Grekland, samtidigt som det finns många som aldrig badar i havet. Det finns en gammal tradition bland fiskare som säger att man inte ska lära sig simma, eftersom det bara förlänger lidandet om båten skulle sjunka. Det är också en hel del skrock i traditionen; att lära sig simma är att be om att lida skeppsbrott. Jag har träffat greker som av denna anledning (hävdar de själva) inte har lärt sig simma och som aldrig badar i havet.

När vi besökte den lilla ön Kastellorizo för många år sedan fick vi veta att öborna en gång om året, 19 juli, firar “vattendagen” som mest består i att man häller hinkar med vatten i huvudet på varandra. Öns enda präst slänger man i havet, det ingår i hans åtaganden.

Detta gör man för att fira att det var 19 juli 1828 öns män kom tillbaka i båtar efter att ha evakuerats till Alexandria i Egypten under frihetskriget mot turkarna (Turkiet ligger bara ett stenkast från Kastellorizo). Öns präst kastade sig entusiastiskt i havet för att simma båtarna till mötes, så nu får hans efterträdare ägna sig åt klädsim varje år.

1 kommentar på “Θ,θ Θάλασσα, Hav”

  1. Pingback: Grekiskt ABC - Huvudsidan - Grekland All Exclusive

Jag tar gärna emot kommentarer!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.