fbpx

Spänningarna ökar på Lesbos

Loading...
Loading...

Spänningarna mellan lokalbefolkning och flyktingar/migranter i Grekland har länge länge balanserat farligt nära avgrunden. Det gäller i synnerhet öarna närmast Turkiet, där tiotusentals människor befinner sig, i väntan på asylbesked eller utvisning. Nu verkar det som om gränsen är nådd, just nu hålls situationen under kontroll av kravallpoliser med batonger och tårgas, frågan är hur länge det kommer att räcka.


Grekland All Exclusive tar inte ställning i den här konflikten, men vi känner att vi måste rapportera om den, eftersom stämningen i landet börjar bli så obehaglig att den som reser till Grekland kommer att märka det, såvida du inte förskansar dig på ett all inclusive-hotell eller i ett hotellområde. Än en gång är det arvfienden Turkiet som står i centrum, tillsammans med EU och NATO.

Grekland kläms hårt mellan sköldarna, en av de mest påtagliga effekterna är inflödet av insmugglade båtflyktingar.

Bakgrund

Det hela började 2014, med kulmen under det grekiska krisåret 2015. Kriget i Syrien fick miljoner människor att fly landet, i kölvattnet av dem kom afghaner, pakistanier och andra med mer oklara flyktingskäl. Numera delas dessa människor, till och med av Amnesty International, upp i kategorierna ”migranter” och ”flyktingar”, nästan alla är överens om att den förstnämnda gruppen är i majoritet. Efter ett avtal med Turkiet 2016 stängde EU i princip gränserna, vilket innebar att de som tar sig över den korta vattenvägen till öarna i Grekland blir kvar där. De smugglare som tar tusentals kronor för den korta men livsfarliga resan över vattnet berättar inte att resan slutar i ett vidrigt flyktingläger på Lesbos.

Efter ett par års andrum släppte Turkiet på flyktingströmmen igen, delvis som ett påtryckningsmedel gentemot EU. Förra året kom det nästan lika många flyktingar som under krisåret 2015, flyktingströmmen har fortsatt med oförminskad intensitet under 2020. Det finns fortfarande över tre miljoner flyktingar kvar i Turkiet.

Vägarbetare från Albanien. Grekland har genom åren tagit emot miljoner gästarbetare, främst från de fattiga grannländerna i norr. Foto: John Göransson.

Moria på Lesbos

Även om de flesta av migranterna/flyktingarna finns i Aten är det på öarna deras närvaro märks mest. Flyktinglägret Moria på Lesbos har blivit symbolen för krisen. Det är inte så konstigt. Lägret är byggt för 3 000 människor, nu tror man att det finns 19 000 människor i lägret (så sent som i juni förra året var det bara 5 000, skiver The Guardian) och förhållandena beskrivs som en nedstigning i helvetet. Sjukdomar härjar, människor sover utomhus i kylan, det är brist på vatten, mat mediciner, ja allt. I lägret finns många barn, en stor del av dem har inga föräldrar med sig. Frivilligorganisationer för en ojämn kamp mot misären, konflikter blossar upp mellan människorna de senaste veckorna har flera dött i blodiga uppgörelser.

Invånarna på Lesbos

Det jäser bland Lesbos knappt 90 000 invånare. Man ska akta sig för att generalisera, men i slutet av februari slöt tusentals invånare på Lesbos och de andra öarna upp i protestmarscher under parollen ”Vi vill ha tillbaka våra öar!” I början av februari stoppades omkring 2 000 flyktingar och migranter från Moria av kravallpolis när de under en protestmarsch försökte ta sig in i huvudorten Mytilini.

Politikerna

Den liberalkonservativa regeringen har fattat beslut om hårdare regler, fler utvisningar och har dessutom lovat att skynda på asylprocessen. Samtidigt vädjar den till EU att ta sitt ansvar genom att dels öppna gränserna igen, dels utöva påtryckningar på Turkiet för att landet ska stoppa flyktingströmmen.

Läget på öarna har lett fram till det drastiska beslutet att sätta upp ett flytande staket mellan Lesbos och Turkiet. Man har också beslutat att lägren ska ersättas av låsta förvar, som å ena sidan ska ge människorna tak över huvudet, å andra sidan beröva dem deras rörelsefrihet.

Sammandrabbningar att vänta

Än så länge har inga allvarliga sammandrabbningar inträffat mellan öborna och människorna i Moria. Men de flesta är överens om att det bara är en tidsfråga innan de inträffar. Hundratals kravallpoliser har skickats till Lesbos i ett försök att upprätthålla ordningen, ön är en krutdurk som kan explodera när som helst.

Det är svårt att veta vilka som ligger bakom protesterna och våldsamheterna. På bägge sidor pekas extremistiska provokatörer (anarkister och kommunister på ena sidan, högernationalister på den andra) ut som anstiftare. Så kan det vara, Men det kan vara bra att påminna sig att SD numera är Sveriges största parti, med dubbelt så många anhängare som de hade i riksdagsvalet 2014. Extremism kan snabbt bli mainstream om man struntar i varningslamporna.

Det finns alltså all anledning för regeringen och oppositionen att ta situationen på allvar och arbeta tillsammans för att lösa problemet, i stället för att använda det för att vinna väljare. Sympatierna för kommunistiska KKE ha ökat från 5,3 till 5,8 procent mellan valet i juli 2019 och januari 2020. Högernationalistiska ”Grekisk Lösning” har ökat ännu mer, från 3,7 till 5,4 procent. Men det är regeringspartiet Nea Demokratia som är den stora vinnaren. I dag stöder 48 procent av väljarna partiet, mot knappt 40 procent i valet 2019. Den stora förloraren är det förra regeringspartiet Syriza, som har backat från 31,5 procent i valet till 26,7 procent i den senaste opinionsmätningen.

Grekland och Sverige – lika och olika

Det finns många likheter mellan Grekland och Sverige, men skillnaderna är större. När den stora flyktingvågen från Syrien kom var Grekland fortfarande ett transitland, som de allra flesta snabbt lämnade för att ta sig vidare till Sverige, Tyskland och andra länder i norra Europa. Grekerna var till en början generellt välkomnande. Många av dem hade själva rötter i Turkiet, som tvingade en miljon Greker att lämna landet 1923. Alla grekiska familjer har dessutom medlemmar som har flytt från inbördeskriget, militärjuntan, fattigdomen och krisen. Lägg därtill den grekiska gästfriheten, som fick bybor att strömma ner till stränderna och ta emot flyktingarna med vatten. mat, filtar och uppmuntran. De skulle ju ändå inte stanna.

Sam i Aten, en av de miljoner greker som har vuxit upp i USA. Foto: John Göransson.

I Sverige har vi en annan syn på saken. Flyktingar och migranter kommer hit för att stanna, de tas upp i det svenska sociala skyddsnätet och många ser dem som ett hot mot vår egen sociala välfärd.

Det finns likheter också. Kriminaliteten har ökat i både Sverige och Grekland med strömmen av nyanlända. Rädslan för att den muslimska kulturen ska få för stort inflytande är ungefär lika utbredd i båda länderna, med skillnaden att kyrkan i Sverige försöker tona ner problemen medan den grekiska kyrkan försöker blåsa upp det.

Vad händer härnäst?

Om inte Grekland snabbt får bukt med situationen så är risken stor att Grekland åter slits itu, som landet den senaste, men långtifrån första, gången gjorde kring folkomröstningen 2015. Om det blir så kommer vi att få veta ganska snart, de närmaste veckorna är avgörande. Kommer myndigheterna att lyckas upprätthålla ordningen och ge dem som lever i helvetet Moria drägligare förhållanden? Kommer lokalbefolkningen att åter känna sig trygg på sina öar? Kommer spänningarna mellan Grekland/EU och Turkiet att släppa? Som alltid med Grekland finns bara ett svar: Vi vet inte förrän vi ser det.

Källor: bland annat The Guardian, Ekatimerini och Wikipedia

%d bloggare gillar detta: