Grekiska öar: Ön utan namn (Ioannina)

I april 2019 gjorde vi en resa till Ioannina, längst uppe i nora Grekland. Ioannina är en av de grekiska städer som ligger allra längst från havet, så det är en dålig utgångspunkt för en öluff. Ändå finns det en ö bara 15 minuters båtresa därifrån.

Ioannina ligger vid en sjö, som heter Pamvotida, men som kallas för ”sjön” helt enkelt. I sjön ligger en ö som heter… Den har faktiskt inget namn alls. Lokalbefolkningen kallar den rätt och slätt ”ön”. Det går knappast att förväxla den med någon annan. Dit gjorde vi en dagsutflykt och det gjorde vi rätt i.

Som Djurgårdsfärjan

Resan till ön påminner en del om båtresan mellan Slussen och Djurgården i Stockholm. Barnfamiljer, turister (mest greker), friluftsmänniskor och en salig blandning av folk kliver på båtarna, som går i skytteltrafik från morgon till kväll.

När vi åkte var det varmt och sjön låg spegelblank. Det var mycket vackert. På ön finns mycket att uppleva. Här finns flera aktiva kloster och här finns ett av de de palats som tillhörde regionens ottomanska pashan. som Det har förvandlats till flera olika museer. Ett museum handlar om den grekiska frihetskampen, ett handlar om Epirus folklore och ett handlar om Fru Frosini. Därför är ön ett viktigt resmål för skolklasser, det ingår i grundutbildningen att kunna de här sakerna.

Fru Frosini

Frihetskamp och folklore, men vem var Fru Frosini? Hon var hustru till en rik köpman i Ioannina, som aldrig var hemma. Så småningom inledde denna vackra och levnadsglada dam ett förhållande med Muthar Pasha, sonen till Ali Pasha, mannen som var ottomanernas härskare över trakten.

Legenden säger att Muthars fru klagade hos sin svärfar, som förälskade sig i Frosini och ville ha henne för sig själv. När hon vägrade att göra honom till viljes dömdes hon till döden för osedlighet. För att dölja sina egoistiska avsikter dömdes ytterligare 17 kvinnor för samma brott. De dödades genom att de stoppades i varsin säck på ön och roddes ut i sjön, för att kastas i vattnet. Bara en av kvinnorna skonades, de övriga flöt döda i land och begravdes vid stranden. Detta hände år 1800.

Alla greker kan legenden om Frosini. Historien filmades 1959 och på det lilla museet spelas nyckelscenerna ur filmen upp.

Museer och kloster

De tre museerna klarar man lätt av på en halvtimme. Vi besökte dessutom ett av klostren; Agios Nikolaus, där vi visades runt av en av de nunnor som fortfarande bor där. Helt klart värt ett besök.

Det går en gångstig runt hela ön och det är bara 2,5 kilometers promenad. Det är som sagt mycket vackert.

Grodlår, ål och kräftor

Inne i den lilla byn finns flera caféer och tavernor. Det är förstås inga gourmétställen, men det är här man kan passa på att äta någon av öns specialiteter; grodlår, ål och kräftor.

Vi valde att testa grodlår och kräftor, eftersom den taverna vi valde hade ett akvarium med levande kräftor utanför. Kräftorna kommer inte från sjön, beståndet är sedan länge utrotat av föroreningar. Sjön är renad nu, men flora och fauna kommer aldrig att bli desamma.

Ingendera rätterna var någon sensation, men med en kanna av den lokala tsioporon fick vi en fin eftermiddag i solen, tillsammans med söndagslediga grekiska sällskap.

Jag kanske inte längtar tillbaka till ön utan namn. Men om man är i Ioannina så ska man absolut besöka den, för skönheten, för historien och för att få se hur det är på ett turistmål i Grekland där nästan alla är greker.

Detta är den första delen i min serie om grekiska öar. Du kommer att hitta länkar till alla delar här