Tio saker vi ska göra nästa gång i Grekland

Det är nu fem månader sedan vi senast var i Grekland. Det kanske inte låter så länge, men för oss är det en oändlig tid. Och vi vet att det kan dröja flera månader till innan vi kommer iväg, Vi vet också vad vi kommer att göra när det händer, här är vår tio i topp-lista.

---

Vi kan rutinen, vi har gjort den så många gånger. Arlanda Express till flyget, incheckning, säkerhetskontroll, presenter från ”taxfree-shopen”. Nästa väntan i Aten, eller i värsta fall ett stopp någonstans på vägen. Vi har mellanlandat i Köpenhamn, Frankfurt, München, Budapest, Prag, Zürich, Belgrad, Bergen, Düsseldorf, Amsterdam, London, Berlin och kanske något mer ställe som vi har glömt.

Nåja, på Atens flygplats sätter vi oss i Aegeans utmärkta lounge och väntar på nästa flyg, om vi inte har turen att komma med snabbförbindelsen som bara har 50 minuters stopp i Aten. Efter 20 minuter i luften flyger vi in mot klippan på Soudahalvön. En gång såg vi en jättelik amerikansk ubåt komma rakt ut ur berget, på väg från marinbasen mot något uppdrag någonstans.

Så sätter hjulen ner i asfalten på Chanias flygplats och vi taxar in på parkeringsplatsen. Bussarna rullar fram, vi kliver av och åker den löjligt korta sträckan till terminalen. Ner för trappan, förbi bagagebandet och ut genom terminalen. Här kommer vårt första val. Buss eller taxi?

Vi föredrar bussen. Den kostar drygt 2 euro, en taxi kostar tio gånger mer. Det är dessutom bättre för miljön. När vi flyger med Aegean blir det oftast bussen, eftersom den brukar invänta flyget från Aten. Annars blir det ofta taxi, hellre än att hänga en halvtimme på flygplatsen.

Resan över Akrotirihalvön ner mot Chania är en av de minst inspirerande på hela Kreta. Biluthyrare, militärbaracker, möbelvaruhus… Det är här vi kollar att både vårt svenska och grekiska mobilabonnemang fungerar, ringer hem och lugnar mammorna och uppdaterar sociala media. Utom under den 4 km långa sträcka som av någon anledning saknar mobiltäckning.

Nu börjar nerförsbacken, vi rullar genom förorten Chalepa och kommer ut på vägen som går ner mot centrum. Äntligen ser vi havet breda ut sig på bussens högra sida! Sedan fastnar vi vid det första trafikljuset av många, innan vi äntligen svänger in på busstationen, som ligger sex minuters promenad bort. Det tar alltid betydligt längre tid, eftersom vi måste hälsa på en massa folk på vägen. Så småningom viker vi runt hörnet in i vår gränd och kan stiga över tröskeln till vårt hus. Vi är hemma!

Efter att ha gått igenom checklistan (el, vatten, post, kackerlackor…) är det dags att ta itu med tio i topplistan. Några saker hinner vi med redan i kväll, annat får vänta.

1. Träffa vänner

Vi har förstås redan stämt träff med några vänner. Vår stambar sedan 2013 stängde i höstas, så vi måste hitta en annan mötesplats. Det är inga problem, det finns gott om bra barer i Chania. Ska vi hänga med de unga kulturmänniskorna på Επες, eller med musikentusiasterna på Θρη? Vi kanske provar grekiskt hantverksöl på Πλακα, eller lyssnar på jazz på Fagotto. En kreativ cocktail på Bohème? Eller kanske en sväng till Splanziatorget för att hänga bland vattenpiprökarna på den enda restaurangen som bryr sig om torgets turkiska rötter?

Det är inte så noga. Bara vi får sitta i den ljumma kvällsluften och återknyta kontakten med människor vi bara har umgåtts med över internet sedan början av september förra året. På vägen dit passerar vi förstås den venetianska hamnen och njuter av att vi är tillbaka i en av världens vackraste städer. Den enda staden som överträffar Chanias skönhet är Venedig och den är en pågående naturkatastrof, där det knappt bor några människor längre. Som allra bäst är hamnen efter solnedgången, då ljusen från fyren och gatlyktorna speglar sig i vattnet, samtidigt som charterturisterna byts ut mot Chaniotis på volta och temperaturen sjunker.

2. Frukost på taket

När vi vaknar första morgonen i huset får någon ge sig ut och ordna hem lite frukost. Bröd från bageriet på Karaoli & Dimitrou, resten från General Store på Chalidon. Frukosten förbereds och bärs upp på taket. Den ritualen, att sitta på taket och se ut över hustaken och havet, är helig och bryts bara om vädret är fruktansvärt. Den som inte behövde handla har hängt upp solseglet och ställt ut möblerna. Efter frukost fixar vi resten, så att vårt tak åter blir ett fungerande uterum.

3. Fylla på förråden

Efter frukost är det dags att fylla på förråden. Här är inköpslistan:

• Nyrostat kaffe från det lokala rosteriet Kross eller den utmärkta kedjan Coffee Island
• Frukt och grönsaker från vår lokala grönsakshandlare eller den ambulerande utomhusmarknaden
• Vin från Miden Agan och öl från ölbutiken, båda på i Splanzia
• Livsmedel och andra nödvändigheter från SINKA på 1866 eller Sklavenitis på Pireos.
• Krukor med kryddörter till vår lilla köksträdgård på taket köper vi i handelstädgården på Kissamos Street.

4. Den första lunchen

När shoppingen är avslutad brukar klockan ha blivit bortemot tre. Hög tid för den viktigaste delen av ritualen: Den första lunchen. Valet står mellan nyöppnade The Five vid Nea Chora-stranden eller Salis, i östra delen av den venetianska hamnen. Förmodligen blir det The Five, eftersom vi då kan ta ett dopp i havet efteråt.

Grillad bläckfisk är ett måste. I övrigt låter vi ägarparet Kleopatra och Nikos guida oss. Kleopatra är en utmärkt sommelier så hon brukar få välja vin. Vi blir sittande länge, medan vi njuter av maten och vinet, utsikten över havet och samtalen med ägarna. Kanske kommer några bekanta förbi och slår sig ner? Måltiden avslutas alltid med en liten kanna Tsikoudia och Kleopatras små syndigt goda chokladkakor, uppfunna i studentrummet i Kanada.

5. I havet

Nu är det dags. Det första doppet tar vi efter lunchen i Nea Chora eller i solnedgången, efter siestan, på den nya badplatsen. Den ligger bara åtta minuters promenad hemifrån. Där badar bara vi och kvarterets äldre herrar och damer, vilket passar oss bra. Efter kvällsdoppet tar vi en drink på cafét som ligger där, eller på taket.

6. En helkväll på stan

Det är dags för en riktig helkväll på stan. En drink på någon av favoritbarerna, en enkel middag och sedan ”barotsaka”. Den brukar avslutas vid femtiden på morgonen, kanske på Monasteri i Splanzia eller Sinagogi, som ligger granne med Chanias synagoga. Eller på Fagotto, nära hamnen uppe på Angelou. Eventuellt drar vi iväg till Bossa Nova i Gerani för att hänga med ägarna där, äta deras utmärkta mat och njuta av det spännande ölutbudet, för att sedan dra vidare till Tequila bar, där de trevliga bröderna skakar cocktails och spelar bra musik. Kanske tar vi en taxi tillbaka till Chania och fortsätter natten, kanske rasar vi direkt i säng. Vi är inte unga längre, så det blir bara en eller ett par sådana här nätter i månaden. Men så länge vi orkar kommer vi att göra dem. På sommaren, när det är stekhett på dagarna, är det fantastiskt att sitta i den ljumma nattluften med en drink och gott sällskap. En bra kväll möter vi sopbilen på Zambeliou på hemvägen och hälsar på den vänlige mannen som tar hand om soporna inne i gränderna.

7. Cykeltur

Våra små cyklar kom aldrig till användning förra sommaren. En av dem var trasig och cykelverkstaden lyckades inte få ordning på den. Som tur var lånade vi ut huset till några holländska vänner när vi hade rest hem. Holländare kan cyklar och vännen Michael satte dem i nyskick. Så nu är det dags.

Kanske cyklar vi österut upp på Akrotirihalvön? Lite bad på vägen, lunch i Chalepa eller på Carte Postale uppe vid Venizelous gravmonument. Elller så cyklar vi västerut längs havet och badar i Nea Kydonia, där en gammal man som har förlorat sin röst serverar Chanias billigaste öl från sitt lilla skjul, eller en pizza från köket i den risiga husvagnen.

Eller så viker vi ihop cyklarna och stoppar dem i de specialgjorda väskorna, tar bussen upp i bergen och rullar i sakta mak ner mot havet med stopp för lunch och kaffe i byarna, innan vi kastar oss i havet.

8. Sydkusten

Vi måste alltid ner till sydkusten. Det var här, under vintrarna i Paleochora, som vi bestämde oss för att göra Chania till vårt andra hem. Här har vi många vänner, numera även i Loutro, Likos och Sougia. Vi kanske tar bussen och promenerar genom Imbrosravinen. Inte lika spektakulär som Samaria, men väldigt vacker och med en bråkdel så många människor. Ofta går man helt ensam långa sträckor. Bäst av allt är att man slipper Agia Roumeli.

Från Imbrosravinens mynning går bussar, antingen österut till den utmärkta stranden vid Frangokastello eller västerut till Chora Sfakion, varifrån det går båtar till Loutro. En natt eller två på Sifis, sedan vidare till Paleochora.

I Paleochora badar vi och vandrar, om vi inte har med oss cyklarna. Vi hälsar på Flora, Haris och Ekaterina på Haris Studios, det var där vi bodde de där vintrarna på 00-talet. Middagen äter vi på nyöppnade Pasifaei och på kvällen/natten hänger vi på Agios Bar, som faktiskt är en av världens bästa barer. Den har samma ägare som Pasifaei, de trevliga bröderna Michailis och Nektarios, förutom att kökschefen Georgia är delägare i Pasifaei.

9. Laga mat

Vi har genom åren topprustat två kök i vårt hus i Chania. Ett på bottenvåningen och ett på taket. På bottenvåningen finns allt vi behöver för ganska avancerad matlagning och bak, på taket finns gasolgrillen och vår lilla kryddgård. Ett av våra främsta nöjen är att planera, göra inköp och tillaga mat av alla fantastiska råvaror. Vi blandar friskt mellan grekiskt, medelhavsmat, asiatiskt, svenskt och fusion.

Det blir mycket fisk och skaldjur och en hel del vegetariskt. Emellanåt snor vi ihop några meze av rester och häller upp en karafaki ouzo, för att återkalla minnen av resor till andra trakter i Grekland. Om vi dessutom får gäster till bordet blir det förstås extra trevligt.

10. Prova vin

Vi försöker alltid hinna med minst en vinprovning när vi är i Chania. Antingen på Bohème, där Yanis eller Dimitris guidar oss, eller så låter vi Salis utmärkta sommelier Gregory ta oss på en resa till sina hemtrakter i norr. Vi kanske hälsar på Afshin och Alexandra på vingården Manousakis och provar några nya årgångar av Nostos. Eller så låter vi Kleopatra välja viner på The Five. En gång gick vi till vinbutiken Miden Agan och provade oss igenom åtta olika kretensiska viner, fyra vita och fyra röda.

Det är tack vare de här provningarna, och några till på fastlandet, vi har upptäckt den stora rikedom som finns i grekiskt vin. Så långt från plåtkannor med dålig retsina och vin från plastdunkar man kan komma, helt enkelt.

Vad tänker du göra när du kommer till Grekland nästa gång?